Församlingen bekänner sig till Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter såsom Guds ofelbara Ord och ser dessa såsom regel, norm och rättesnöre under vilka allt som gäller den kristna församlingen ska underställas.
”Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare böra prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, såsom det står skrivet: ’Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig’, Psalt. 119. Och den helige Paulus skriver: ’Om ock en ängel komme från himmelen och predikade annorlunda, så skall han vara förbannad’, Gal. 1.”5 Ur Konkordieformeln. Luthersk bekännelseskrift från år 1577.
Församlingen är utan förbehåll evangelisk-luthersk och omfattar den bibelförståelse som uttrycks i de fornkyrkliga bekännelserna: den Apostoliska, Niceansk-konstaninopolitanska och den Athanasianska bekännelserna, samt till bekännelserna från 1500-talet som ingår i Konkordieboken.
En kyrklig gemenskap i Helsingfors