Predikan på S:ta Jungfru Marie bebådelsedag 17. 3 2024
Herren tjänarinna
I GUDS, Faderns och +Sonens och den helige Andes namn.
Luk 1:46-55
46Då sade Maria: ”Min själ prisar Herren,
47och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.
48Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.
49Stora ting har den Mäktige gjort med mig och heligt är hans namn.
50Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom.
51Han har utfört väldiga gärningar med sin arm. Han har skingrat dem som har stolta hjärtan och sinnen.
52Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt.
53Hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat tomhänta bort.
54Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att visa sin barmhärtighet
55mot Abraham och hans barn, till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.”
Så lyder det heliga evangeliet
Kristus vi lovar dig!
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Vi ska idag betrakta S:ta Maria och hennes uppgift och budskap
med användande av den lovsång som hon uttryckte då hon mottagit uppdraget att bli mor till världens Frälsare.
”Min själ upphöjer Herren
47 och min ande jublar över Gud,
min Frälsare,
Det är det första att lovprisa HERREN för det han är i sig själv – för att sedan tala om hans gåvor.
Det är viktigt och avgörande att söka Gud för hans egen skull. Många trosmiljöer och mycket kristet tal går bara på den linjen – vad Gud kan ge för gåvor åt dem. Vad Gud kan göra just nu på deras villkor till deras fördel. Deras tro och bekännelse har inte sin grund i Gud utan hos dem själva och då utifrån tanken vad Gud kan ge dem och vilken framgång han här i tiden han kan välsigna dem med.
Luther påpekar i sin kommentar till S:ta Marie lovsång att de är människor som David beskriver så i Ps 49:19 ”De lovar dig när du gör dem väl.” Och reformatorn kommenterar: ”De tycks prisa Gud mycket, men eftersom de inte vill utstå betryck kan de aldrig erfara hur Gud egentligen verkar, och därför kan de inte heller verkligen älska och ära Gud.”
Maria säger alltså inte att hon upphöjer sig själv eller tror mycket om sig själv för hon är så troende.
Gud tilltalas av S:ta Maria med namnet Frälsare. För mången nutida människa som har hamnat lite på sidan om den kristna tron – är detta redan något främmande att vi människor är av synden så fördärvade och Satans äganderätt till vår själ står så fast – att vi av total nödvändighet måste få en Frälsare. Guds utgivande kärlek och hans handlande då han låter sin Son bli avlad hos en kvinna i mänskligheten för att rädda oss – den kärleken säger att han vill rädda oss och inte fördöma oss. För att inte bli kvar under domen ska vi noggrant ta till oss det som sägs om Guds Son, om hans inträde i världen och det han har gjort för oss.
48 för han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Många vill stoltsera med någon ödmjukhet – vill visa upp något sådan inför Gud och människor – Maria är inte på den linjen – det hon egentligen säger är detta:
Maria vill inte visa upp sin ödmjukhet utan hon pekar egentligen och tydligt på sin intighet. Det finns inte en grund i henne själv för det hon mottagit utan Guds nåd har gjort allt och mött henne i hennes egen ringhet.
Från denna stund ska alla släkten
kalla mig salig,
Maria har uppfattat det väldiga och att världens historia från denna stund tar en annan vändning. Generation efter generation av människor ska prisa Maria salig och tacka Gud för det som skett henne. Det deltar vi idag fokuserat i. Och aldrig bekänner vi trosbekännelsen utan att alltid varje gång nämna Maria.
Gud har sett till Maria – det är väsentligt som hon säger och det vi möter i Skriften i övrigt. Gud såg till Abels offer men till Kains offer såg han inte. I den välsignelse som Gud gett oss att bedja och uttala enligt ordalydelsen – så ber vi att han ska se till oss – att han ska vända sitt ansikte till oss.
Vi ska rätt tala om Maria – vare sig skjuta undan henne på något sätt – men inte ära henne för något som inte stämmer med Bibelns beskrivning och de av Den Helige Ande ingivna ord som hon uttalar.
Det är som Luther sammanfattar det: ”.. hon har förvisso inte talat osanning, när hon själv framhåll sin ovärdighet och ringhet. Det är inte pga hennes förtjänst utan pga idel nåd som Gud har sett till henne.”
Därför att göra henne till föremål för den tillbedjan som tillkommer honom som hon födde, Gud själv – det är något orätt.
Salig prisas den människa som fått salighet genom Guds frälsning inte den som äger en salighet i sig utan Guds frälsningshandlande i Kristus.
”Stora ting.”
Det är faktiskt det absolut unika här – att Maria blivit Guds Moder – att han som är ett med Fadern, Gud av evighet, själv Gud, har tagit människogestalt i denna jungfrus liv.
Om man rätt inledningsvis har definierat Maria som en ringa – men benådad människa. Så blir uttrycket Guds moder – dvs i frågeform: om man kan säga så – en testfråga för vad man anser om Jesu väsen och karaktär. Om hon inte kan kallas Gud moder – vilken Son var det då hon födde i så fall? Den kristna kyrkans tradition med högkristologiska sammanfattningar av Bibelns ord blir allt viktigare i en tid då man visserligen talar om Jesus, men gör honom till blott och bart en människa som sedan tilldelats en roll och ett uppdrag, begränsad och icke målmedveten i sin handlande och inför sitt lidande och sin död.
Det hör ihop att rätt kunna tala om Maria – för att rätt kunna tala om den hon födde.
Gud tillkommer all ära – det lär Maria oss. Det som förr stod mycket i många sammanhang måste komma tillbaka åtminstone i sak. Soli Deo Gloria – Gud allena tillhör äran Åt Gud ensam ger vi ära.
Här i den fallna världen kan vi inte vara utan Guds gåvor och han goda skickelser och välsignelser. Då vi mottagit av Gud gåvor, jordisk lycka – ska vi prisa honom – såsom vi också gör för frälsningens gåva. I detta är Maria vår goda förebild:
Gud barmhärtighet — om vi tar det svenska ordet – ha hjärtat i barmen – att faktiskt känna med och ha omsorg – det är så Guds handlande beskrivs i uttrycket. Guds barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom.
Där Gud Ande utfört sitt verk – kommer insikten om att allt beror på Guds barmhärtighet. Att förena talet om Gud väldighet och makt – människans intighet – och hur Gud Allhärskaren möter med barmhärtighet – att kunna säga och driva den läran utan att pruta och tumma på något som hör till – det är ett signum för rätt tro. Då förstår vi att det billiga sätt att tala om Guds kärlek som är i svang inte håller. Om det är så att man bara får veta att Gud är kärlek och han älskar och förlåter och allting slutar med frid och himmel – och allt hela tidens sägs utan att nämna Guds vrede över synden med ett enda ord – aldrig tala om omvändelsens nödvändighet aldrig tala tydligt om att mången som anser sig själv präktig och av andra anses så är på väg till helvete och dom om den är utan förening med Kristus genom tron – då är det ett tal som inte håller – som inte är sant.
Redan ett vanligt betraktande av världen och dess historia säger oss att allting kan röras om här. Mäktiga kan störtas ringa kan komma till makt. Och allt är i Guds händer – han förblir Allhärskaren.
De övermodiga och de som uppreser sig mot Gud kommer att få sin dom – om inte nu strax – så nog sen.
Gud kan låta dem som är rättskaffens – få vara utan makt så att världen omkring menar att det där är ingenting – det blir ingenting av det – men sedan kommer vändningen från den avhuggna roten… — någonting kan hända redan i tiden, vilket ska vara väldigt tydligt på den stora räkenskapens dag enligt Kristis undervisning. De första ska bli de sista och de sista de första.
Gud störtar dem som har högmodiga hjärtan och sinnen.
Det är just så Gud handlar som ser till hjärtat. Mången kan dölja sitt stora högmod – kanske i en ödmjukhetens kåpa – men Gud ser till hjärtat. Därför ska vi be att han vänder sitt ansikte till oss i nåd för ett högmod finns i följd av vår natur och utan Guds nåd kommer det att leda oss fel.
Hungriga som blivit mätta – det gäller dem som blivit varse sin avsaknad på helighet och rättfärdighet – och måst få allt detta av Kristus – De som är rika i sig själva kommer att bli avplockade på allt de tror att de har. Det som ska bära oss och det som bar Maria då hon mottog detta uppdrag och utsattes för den sociala miljöns tryck och frågor…
är Guds säkra löfte om upprättelse och välsignelse som redan var givet åt Abraham.
Gud tänker fortfarande idag på sina löften och han fullbordar vad han lovat. Det är mänskligt sett en långt bit från Abraham till Maria – men det som Gud sagt och lovat det uppfylls. Utifrån detta ska också vi gestalta verkligheten och det vi tror då vi blickar på vår tillvaro här i den fallna världen. I enlighet med Guds löften ska vi öva oss att se på världen och vårt liv. Gud är nådig och barmhärtig såsom han själv anger det. Och hans nåd och barmhärtighet är fullständigt säkra såsom han själv presenterar och beskriver dem i Ordet.
Gud sände sin Son i världen inte bara för Maria och den generationens folk. Utan han är sänd för din och min skull. Det som gäller om Guds handlande och hans Sons inträde i världen har Maria beskrivit för oss. Hon måste också själv få den frälsning som endast Kristus kan ge. Det Maria säger gäller därför där vi är ställda här och nu lika säkert lika mycket som då hon stämde upp sin lovsång ursprungligen efter det hon fått beskedet om att hon skulle föda vår Frälsare. Amen.
Trosbekännelsen.
Vi avsvärjer oss Djävulen. Allt hans väsende och alla hans gärningar.
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom
genom den helige Ande och jungfru Maria, och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån igen komma med stor härlighet för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka;
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Handbok Svenska kyrkan 1942)
Predikan på Juldagen 25.12 2023
Ljuset kommer till en värld i mörker. /hs
I GUDS, i Faderns och +Sonens och den helige Andes namn.
Jesja 9:1-7
1 Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, landet på andra sidan Jordan hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkre
ska se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
ska ljuset stråla fram.
3 Du förökar det folk
som du inte gett stor glädje.
De ska glädjas inför dig
som man gläds
under skördetiden,
som man jublar när man delar byte
4 För du ska bryta
deras bördors ok,
deras skuldrors käpp
och deras plågares stav,
som på Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren i stridslarm
och varje mantel vältrad i blod
ska brännas upp
och förtäras av eld.
6 För ett barn blir oss fött,
en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet,
och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud,
Evig Far, Fridsfurste.
7 Så ska herradömet bli stort
och friden utan slut
över Davids tron och hans rike.
Det ska befästas och stödjas
med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid.
Herren Sebaots lidelse
ska göra detta.
Vi förstår av orden som uttalas i denna profetia att detta gäller en glädje och ett ljus för mänskligheten som inte har någon motsvarighet. Julkvällen talar inte endast om en idyll med det märkliga barnet i krubban utan talar även om det som är det stora ärendet nämligen de avgörande existentiella frågorna.
Vad är mörkret?
För att gestalta vad det kan gälla låt oss först se bakgrunden. Vad är mörkret – det är det att det inte finns ett slutligt hopp för det mänskliga livet, döden och undergången lurar på människan så fort hon är född. Vad skall vara ljuset på hennes väg? Vad skall bryta det som synes obönhörligen till slut leda henne till fördärvet? Vad och vilket är ljuset som det talas om här hos profeten? Det är naturligtvis inte det fysiska ljuset från solen som är nödvändigt för det organiska livet utan någonting mycket mera och större. ”Det folk som vandrar i mörkret”– ”som bor i dödskuggans dal” – detta är vi människor här i jordelivet vi som är som gräset som blomstrar och som sedan vissnar. Vi som i skapelsens ögonblick var ämnade för en lycklig gemenskap med Skaparen för alla tider, är sådana vi är i oss själva på väg till dom och förtappelse – någonting mycket värre och mörkare än den fysiska döden som drabbar alla för eller senare tillsvidare. Detta är människans belägenhet där hon finns i dödskuggans dal.
Till detta mörker kommer ljuset och glädjen.
Men nu bryter Julens ljus och glädjebudskapet in i våra förhållanden med ett viktigt ärende – det som ängeln i den första julnatten underströk: ”Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.” (Luk 2:10) –dvs för alla människor.
Ett stort ljus skall komma lovar HERREN Gud Skaparen genom Jesaja. Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus. Det gäller dig och mig, för oss är dessa ord bevarade, för vår skull uttalas de nu. Du kanske har ett gott livsmod, har kära familjemedlemmar omkring dig har hälsa och har materiellt vad du behöver – det är bra, vara tacksam för det – allt det är gåvor från Gud. Men det eviga ljuset som lyser också i dödskuggans dal behöver du lika absolut nödvändigt som vem som helst annan. Den som fylls av vemod – det är kanske någon som inte är med i år som var med en ännu senaste jul – behöver detta eviga ljus som förenar oss med den eviga ljusa oförstörbara världen. Oberoende av glädje och lycka eller suckan och sorg i denna stund behöver vi det eviga ljuset. Det som det nu pekas på för oss är barnet som föds. Under 700-talet f. Kr säger Jesaja: ”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given”. Det är inte alls sällan och under vanliga omständigheter en stor glädje och lycka då ett barn kommer till världen – men detta kan inte i sig hjälpa oss med de stora problemen som ondskan, synden och döden kommer med i vår väg. Det måste vara fråga om den unike, som just ondskan, synden och döden inte rår på. Någon som är stark nog att vinna över dem alla, för vår räkning och så komma med det eviga herradömet till oss göra oss till medborgare i det eviga riket som aldrig kan bäva.
Att det är fråga om denne unike understryks i texten för oss: Hela det eviga riket och herradömet är hans och hans namn – dvs. det han är, är följande: –
Under, Rådgivare, Mäktig, Gud, Evig, Fader, Fridsfurste.
De olika orden här kan uppfattas som självständiga och inte som attribut till varandra.
Han heter Under. Den unike som griper in såsom vid uttåget från Egypten – då Israel skyddades.
Han Kristus är själv rådgivare – behöver inte konsultera någon inte anförtro sig åt någon.
Han är Mäktig Gud såsom den Kristna Kyrkan så bestämt bekänner.
Evig Fader – helt ett med Faderns väsende, Genom sin seger över Djävulen ger hans oss den eviga friden. Öppna dina slutna perspektiv – och se denna mäktighet – detta majestät- denna väldighet, som har sin ansats och början för oss i det att vi besinnar detta betlehemsbarns identitet: Under, Rådgivare, Mäktig, Gud, Evig, Fader, Fridsfurste.
Midjan – det gäller krisen under domartiden långt före det gamla Israel blev ett kungadöme – Gud räddade det betryckta landet tillsvidare. Sedan detta om strider och blod –- Med det talar Jesaja om det gamla Israels olika strider för att bevara folket och gudsuppenbarelsen som folket förvaltade. Den typen av uppehållande strid skall inte behövas – den eviga segern kommer.
Detta barn föddes, fullgjorde sin uppgift och räcker åt var och en som tror och tar emot: det eviga ljuset och den eviga gläjden.
Jesus trädde in i denna mörka värld och vann en evigt gällande seger. Vi vet vem som är segraren. Vi väntar på det eviga saliga rikets inträdande i full kraft. Det avgörande slaget har stått då Kristus kom i köttet, blev människa i tid och rum, övervann Djävulen, bar vår synd, blev ett skuldoffer för att det eviga ljuset med klarhet och till stor glädje skall lysa för oss då vi går genom dödsskuggans dal. Ställ dig inte utanför detta utan tag emot detta! Jesus kom inte för sin egen skulle utan för vår skull. Må det inte för dig eller mig ha varit förgäves.
Amen.
Predikan på 4 Advent — Julafton 24.12 2023
Amen. Halleluja!
Predikan på 13 söndagen efter pingst 27.8
I GUDS, i Faderns och +Sonens och den helige Andes namn.
Evangelium enligt 2 årgången
Matt 12:33-37
33 Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet. 34 Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. 35 En god människa tar ur sitt goda förråd fram det som är gott, och en ond människa tar ur sitt onda förråd fram det som är ont. 36 Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. 37 Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”
Så lyder det heliga evangeliet. Kristus vi lovar dig!
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Idag ska vi tala om våra ord i kontrast till Guds Ord – och sedan gäller det att vi är kallade till – att stå för rätt frukt i våra liv och måste göra det.
Maningen att bära god frukt
Bär vi god frukt? Kan vi säga det? Det är en nödvändighet att vi gör det. Här som så ofta i Skriften möter vi Guds heliga Lag – som måste uppfyllas och samtidigt står det klart att vi inte gör det. Vi är ställda i ett dilemma. Något måste absolut uppfyllas – och vi gör det inte.
Dessutom kommer Jesu brutala och radikala slutsats av detta förhållande emot oss. Vi hör de bryska orden – det är inte den milda och inställsamma Jesus som många vill ha utan den riktige Jesus, som finns, som säger till oss: Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av därav talar munnen.
Onda ord förstör så mycket – och goda Ord kan avslöja ondska och bygga upp och göra om det som är fördärvat till något helt och gott.
Etikett och konvention kan hjälpa med sådant vi med vilja förmår i vardagen
Vi förnekar inte att konventionens ideal ifråga om goda ord i det dagliga umgänget har en viktig betydelse. – Vi förnekar inte att vänlighet och hänsynsfulla och empatiska ord i mötet med andra människor har sin givna betydelse – vilket förhållande dessutom ska understrykas. De flesta av oss har nämligen i det dagliga umgänget med andra människor orsak att vara lite mera vänliga litet mera medkännande med medmänniskor.
Vi säger sedan på det objektiva planet att sanna och riktiga ord – där uppenbar lögn har tagit makten – är befriande och sprider en atmosfär av frihet. Allt detta som människan i sitt yttre liv kan prestera en bit av om hon vill, det har vi med oss – och detta ska inte vara problematiskt att säga. Men idag ska vi med Kristus som är sanningen säga någonting som i absolut mening inför Guds upphöjda majestät, hans helighet och fullkomlighet gäller om våra ord – sådana de faktiskt är.
Just ifråga om våra ord då de i absolut mening granskas uppenbaras fördärvet i vår natur.
Det är nämligen när det gäller orden som uttryck för vårt väsen som kontrasten till Guds höga, heliga och fullkomligt goda väsen blir så stark.
Guds godhet, hans skaparvilja, hans rådslut kommer till uttryck i hans ord.
Så har världen börjat.
I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud.
Så säger Johannesevangeliet inledningsvis.
Den som i dagens predikotext talar om våra ord är den som själv är Ordet med stort O.
Gud sade och det vart, det blev.
Världen är skapad i Kristus.
Skapelseakterna som skildras i Bibelns första kapitel – kommer till, utförs genom att Gud verkar genom sitt Ord.
Han talar och det han säger står där. S:t Paulus har i Rom 4:17 (1917) komprimerat uttryckt detta så här: kallar på de ting som icke äro till, likasom vore de till.
Orden hos Gud är inte tomma utan reella, verkande bärande, gör det som anges i dem.
Vårt problem är att våra ord är tomma och fåfänga. Den värsta formen av detta är, då vi använder det som i och för sig är Guds Ord och gör det till något tomt.
Vi är kallade att alltid lova och prisa Gud för det han är, den han har gjort och det han gör. Gud är självhärlig och hans väsen ska alltid upphöjas.
Därför får vi inte missbruka hans namn.
Detta är också exakt det som sägs i det andra budet. Egentligen ordagrant enligt grundtexten: den ska inte bli ostraffad som lyfter upp Guds namn till tomhet. 2 Mos20:7.
Det värsta missbruket av Guds namn och ord – är det om vi för in vår fåfänga och vår tomhet i hans ord – och gör om det till något det inte är. Säger saker i Guds namn som Gud inte står för eller som han hatar. Sådant som de avfallna kyrkorna runt omkring oss gör helt öppet och inte utan frimodighet och stolthet.
Det som vi kallar det åttonde budet bland Guds tio bud: Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa, understryker allvaret i vårt falska tal. Gud själv vill försvara vår medmänniskas goda rykte för vårt lögnaktiga tal och ger oss därför detta kommando. Vi tar detta rätt till oss: inte baktala och helt i onödan förstöra för en medmänniska. Sant vittnesbörd, där sanningen om något för andra människors skull måste komma fram, ska vi ändå inte hindra. Det kan hända att vi själva annars blir delaktiga i annans synd, om vi i sådant fall överser med det orätta. Tala är ofta synd, men mycket tigande är inte sällan även det.
Vi måste vara observanta för vår fallna natur gör att det konkret är rätt, detta som Jesus idag i sitt tilltal: Huggormsyngel! Den bedrägliga ormens barn är vi enligt vår fallna natur. Andra uttryck för detta är i Skriften att vi är Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra. Ef 2:3
Eller som S.t Johannes lär i sitt 1 brev 3:10 Den som inte gör det rätta är Djävulens barn.
I våra bekännelseskrifter läser vi om det djupa syndafördärvet hos oss: (Schmalkaldiska artiklarna. Om synden)
Arvsynd eller ursprungs- och huvudsynd.
2] Denna synds frukter äro de onda gärningar, vilka äro förbjudna i Tio Guds bud och utgöra otro, vantro, avgudadyrkan, gudsförgätenhet, andligt högmod, förtvivlan och förstockelse, med ett ord att de icke känna eller fråga efter Gud. Därefter lögn, svärjande vid Guds namn, försumlighet i bön och anropande av Gud samt i hörande av hans ord, olydnad mot föräldrar, mord, okyskhet, stöld, bedrägeri o.s.v. 3] Denna arvsynd är ett så djupt ont fördärv i människans natur, att vi icke kunna fatta det med förståndet, utan måste tro det på grund av Skriftens uppenbarelse. Ps. 50; Rom. 5; 2 Mos. 33; 1 Mos. 3.
Denna Skriftens lära om vad vår avfallna natur är till sitt väsen måste vi ha med oss, då vi ska begrunda frälsningen i Kristus. Kristus själv driver detta med att våra ord måste vara nyttiga, rätta och goda till sin spets, då han i detta avsnitt slutar med orden:
Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina skall du fällas.
Om någon efter att ha tagit del av dessa Jesu ord på riktig menar att den inte behöver frälsas – att den inte behöver mycken förlåtelse – så har den människan på ett oerhört sätt bedragit sig själv.
I Kristus ska det bli något nytt – något vi inte själva förmår
I Kristus – i tron på honom skall det bli något nytt. I tron på Kristus- gömda i hans rättfärdighetsdräkt ska också det goda som kommer från honom – och hans goda förråd – om än i svaghet ta sig uttryck också hos, där vi lever i den konkreta vardagen.
Men alltid då vi betraktar Guds Ord – ska vi bl a med ledning av dagens evangelium se det absoluta, se kontrasten mellan Guds väsen och vårt väsen enligt vår fallna natur. Se kontrasten mellan hans Ord och våra ord – så att vi var dag ständigt i helg och vardag ber om ett rent samvete på Dopets grund – hör predikan och Kristi rena ord – det ord som renar oss från våra egna ords besmittelse och ställer oss i strid med det som finns i vår fallna natur – och för oss in under nåden, dvs förlåtelsen, gömda i Kristus på väg till frälsningens fullbordan och fullkomligheten.
Då det som utgår från vårt onda hjärta är så starkt och så mot Guds heliga vilja – behöver vi som har syndens smitta ständigt motta rening – genom anropande om gott samvete på Dopets grund, genom Guds Ord som renar och förkunnar förlåtelse, genom den heliga Nattvarden som är till syndernas förlåtelse. En kristens suktan och längtan står till dessa nämnda nådemedel – Dopet, Ordet och sedan Nattvarden i de kristnas gemenskap – en längtan att igen bli renad och befriad från syndens band som vill omsnärja oss så hårt.
Om Guds Ords verkan lär profeten Jesaja i det 55 kapitlet 10-12:
Liksom regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar
och ger säd till att så och bröd till att äta,
så skall det vara med ordet som går ut från min mun.
Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig
utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.
Då Kristi Ord kommer – kommer det alltid för att utföra någonting. Det mottas på olika sätt, men det är samma ord – som vi förstår även av Jesu liknelse om de fyra olika slagen av sädesåker: det som föll dels på vägen, dels på stenig mark, dels bland törnen och dels i god jord. Samma säd, samma ord, men mottas olika och verkar därför på olika sätt.
Det är inget tomt ord, inget fåfängt, inget som är noll och intet. Får Guds Ord, då det kommer, inte verka tro och frälsning – verkar det förhärdelse och likgiltighet inför Guds helighet. Då Kristi Ord – får komma in ibland oss blir det någonting nytt. Det onda fördärvliga det som drar ned – det måste vika och Kristus som segrare över Djävulen och allt ont får stå fram inför oss med frälsningens gåvor.
Idag begrundar vi vad som står på spel. Tänk på orden för vart onyttigt ord som människor talar skall de stå till svars på domens dag. Det är ett oerhört moment inför den eviga förtappelsen, då människan döms på en sådan grund – och ingen ska bedra sig. Hänger det på detta är jag och du säkert dömda.
Med detta evangelium står frälsningens nödvändighet och det att vi genom Dopet och Tron är skilda från domen. Med namnet i Livets bok kommer människan inte under domen. Hon är fri – för hon kommer att dömas enligt Kristi Ord – såsom han har talat och varit och är – det är grunden för domen. Detta är det stora som ska mottas idag.
Domen kommer genom Guds heliga Lag till oss idag, för att i absolutionens, avlösningens ord ge oss befrielse från allt som kan anklaga oss.
Av hjärtat ska det vara en angelägenhet för oss att alltid få möta de goda orden, frälsningens ord, de ord som befriar oss från domen och ställer oss rena och rättfärdiga inför Gud själv.
Vi ska också se att ordet – orden är Guds kommunikationssätt. Falska ord kan föra en människa i förvillelse. Bilder kan bedra och gör det särskilt i denna fallna värld. Det som kommer från den rena oförstörbara världen till oss kommer genom Ordets förmedling – i ord.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar.
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Gud den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet. (Rom16:27)
Predikan på 12 söndagen efter pingst 20.8 2023
I Guds, Faderns och +Sonens och den helige Andes namn. Amen.
Evangelium Matt 21:28-32
28 Jesus säger: Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och gick. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han gick inte. 31 Vilken av de båda gjorde som fadern ville?” De svarade: ”Den förste.” Jesus sade till dem: ”Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.
Så lyder det heliga evangeliet. Kristus vi lovar dig!
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Jesus framträder med auktoritet i Jerusalem intill templet.
Jesus är på den judiska religionens främsta område Jerusalems tempelområde och undervisar. Översteprästerna och folkets äldste – är irriterade över situationen och kommer fram och frågar honom med vilken fullmakt han framträder. Underförstått: hur han täcks ha sådana anspråk och undervisa folk på denna plats.
Jesus svarar med att ställa en motfråga och han tar upp fallet Johannes Döparen och ställer sina kritiker frågan: ”Johannes dop – varifrån kom det? Från himlen eller från människor?” De överlade med varandra och sade: Säger vi från himlen – kommer han att svara: Varför trodde ni då inte på honom? – Säger vi: från människor, måste vi vara rädda för folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet.” Därför svarade de: ”Vi vet inte” Jesus sade till dem. Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta. 27–25
På detta framställer Jesu denna liknelse som har att göra med det som hände i samband med Johannes Döparens framträdande.
Liknelsen i dagens text illustrerar två huvudsakliga förhållningssätt som gäller inför frågan om frälsning
En man hade alltså två söner och han bad dem att gå och arbeta i vingården. Den ena sade nej, men ångrade sig och gick och arbetade. Den andra sade ja och gick inte till vingården.
Detta ska vara föremål för vår meditation idag.
Israels land var vid Jesu framträdande genomsyrat av religionen. Det allmänna offentliga uppträdandet förutsattes vara i enlighet med föreskrifterna som de äldste och de skriftlärda förmedlade – något åt det hållet om ändå i regel inte lika starkt har det också varit i våra förhållanden, då enhetskulturen dominerade och statskyrkorna hade det självklara ansvaret för folkets fostran.
Att säga ja till religionen under sådana omständigheter – var egentligen att följa med strömmen på något sätt. Människor är flockdjur och gör det som de flesta gör – så är det ganska mycket – man ska göra det som Svensson gör – man ska tro det som Svensson tror om man tror nåt alls. Dessutom garanterade denna gängse religiösa hållning någonting för en i det sociala livet.
De marginaliserade i Israel var de som föll utanför detta: tullindrivare i ockupationsmaktens tjänst, som drev in extra taxor och satte i egen ficka – och: de som levde osedligt utanför äktenskapets ramar.
Vi ska därför ha en viss tankeoperation, då vi översätter allt detta till våra förhållanden. Ekonomisk brottslighet – beivras av myndigheter, men är också ute bland folk accepterad – skattesmitning och försäkringsbedrägerier är inte ovanliga – då det sedan gäller osedligt liv är det mycket accepterat. De är förr så att den som allvarligt påtalar de oriktiga i att acceptera för- och utomäktenskapliga förbindelser eller fria förbindelser överhuvudtaget blir marginaliserad hos oss. Man ska inte heller säga något om skilsmässor och omgiften som sker på syndiga premisser och i följd av otuktiga begär. Den som täcks säga något om sambo och särbo eller något om att inleda ett förhållande med någon som är någon annans jämte något om andra egna olika lösningar på sexuallivets område – ska säkert få veta hut – så går det till i republiken Finland AD 2023. Film och TV är präglade av en promiskuös hållning till människors sexuella behov och överöser oss som underhållning med bilder om sådant.
Publikaner och horor trodde – de professionellt religiösa trodde inte.
Om vi nu kommer fram till det att både tullindrivare med falsk penninghantering och horor trodde på Johannes Döparen – så hur hängde det hela ihop.
Hade Johannes Döparen ett särskilt system att se mellan fingrarna, då det var människor som programmatiskt lurade folk på pengar – sade han att det är tillåtet och att Gud i alla fall var dem nådiga. Detta var ju människor som hade sagt nej till Guds heliga vilja i sitt yttre liv. Var det liksom bra i alla fall. Det är ju ofta den typen av förlåtelseförkunnelse vi hör från de stora kyrkorna – alla är mottagna och accepterade som de är hos Gud – förlåtelse och frid gäller – var det så Johannes Döparen förkunnade?
Johannes var som predikant totalt icke-korrumperad av relationer och hänsyn. Han kunde ju då han nu själv inte stod i absolut gunst hos etablissemangets, ha tröstat dessa marginaliserade med att allt i alla fall är bra – såsom det så ofta låter i vår tid. Han sade som det var sanningen både till tullmän och soldater som gjorde fel i sin yrkesutövning – märk väl han kommenderade inte dem att sluta i vare sig tullen eller i armén.
S:t Lukas skriver: ”Det kom också publikaner för att bli döpta och de frågade honom: ”Mästare vad skall vi göra?” Han svarade dem: Kräv inte mera än vad som är fastställt.” Även soldater frågade honom: Och vi vad skall vi göra? Han svarade dem: Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!” Luk. 3:12-14
Så döptes de så blev deras nej – till Gud – som deras yttre liv hade vittnat om – till ett ja ett ja till Guds heliga Lag – och till bättring i dopet – och ett mottagande av Guds förlåtelse
Hur Johannes Döparen såg på osedligheten ifråga om äktenskapsmoral – vittnar hans eget liv och hans martyrskap om – Han tvekade inte att säga till kungen själv Herodes – denne despot som på flera sätt vittnade med sitt liv om ett nej till Gud och hans heliga vilja.
”Det är inte tillåtet för dig att ha din broders hustru.” (Mark 6:18), sade Johannes till Herodes, då denna förbindelse redan var helt etablerad och det i vårt sammanhang skulle ses som ofint att röra i det då det redan s.a.s. var så dags. Herodes hörde på Johannes hade respekt för honom och blev villrådig när han hörde honom – men hörde honom gärna. Johannes lät inte köpa sig av den momentana välviljan utan sade: Det är inte tillåtet för dig! Moderna präster blir för imponerade om någon ger dem en komplimang för deras predikokonst, om människor visar personlig välvilja vill de inte störa dem med något som gäller dessas liv. Och i den mån dagens präster berör något sådant vill de sköta detta med vackra lämpor.
Detta är alltså motsatsen till något pridetåg – där även Helsingfors kyrkliga samfällighet deltagit – där ingen omvändelse och bättring sökes, utan där man tvärtom bekräftar människor i deras synder och hävdar rätten till den uppenbara synden. Man har inte hört om något bestämt avståndstagande i de svenska församlingarna i huvustaden.
Rörelsen kring Johannes döparen var ett tag så stor att även företrädare för etablissemanget kom ut till honom för att få en bekräftelse på sin fromhet och tro. Matteus skildrar i det tredje kapitlet hur det var då många fariséer och saducéer kom att bli döpta av honom. Johannes reagerade skarpt på deras skenhelighet och egenrättfärdighet. När han såg dem komma till honom sade han bestämt: Ni huggormsyngel: Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen? Bär då sådan frukt som hör omvändelsen. Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham. Matt 3:7-9
Detta är viktigt att ta del av. Det får inte vara så att vi bygger inför Guds dom på någon konvention eller beteende på kyrkomedlemskap eller på det att vi har mottagit dopet fastän detta inte lett till ett liv i tro och omvändelse.
Detta är dagens fråga för oss – hur ska nejet till Gud – bli ett ja på riktigt?
Ska kyrkans tjänare vara inställsamma i förhållande till hur folk vill ha det? Och låta livet sådant det faktiskt är här konkret i vardagen vara något annat än det som vi ägnar tankarna åt, då vi samlas till något religiöst, dop, nattvard, andligt möte. – Troligen är det så man i hög grad menar om inte utskrivet som ideologi alltid – men i praktiken. Man förkunnar oberoende av omständigheter eller egentligen man bekräftar omständigheterna sådana de är hurudana de än är.
Också entusiastiska i nykristna rörelser som så gärna talar om evangelisation –går fram så – man ska bara tala om hur Gud och hur Jesus älskar – hur stor Gud är och hur mycket gott han vill – men om det egentligen inte berör människor ändå – det är så oerhört bekvämt att höra på för människor, men det budskapet lämnar människor där de är. Det blir om det inte är likgiltigt eller blir till förhärdelse ett ja som inte leder någonstans utan lämnar människan i ett oomvänt tillstånd där hon är. Det kan finnas en antinomistisk låsning (nomos = lagen, anti: emot eller i stället för) hos den sorts kristendom som har gjort evangeliet till något billigt, eller egentligen ersatt evangeliet med laglöshet. Det är en laglös kristendom som vill undvika lagen – rationalistiskt tänker man – det är ingen vits att förkunna lagen för människor som ändå inte tror – inte blir det ju OK om de gör saker lite mera rätt om de ändå inte tror. Så menar ju faktiskt en del.
På det spåret ska vi inte alls gå. Skulle Johannes Döparen ha varit på den linjen skulle han aldrig ha sagt till Herodes rakt: Det är inte tillåtet för dig att ha Herodias, nämligen Herodes var ju villrådig och betänksam ingen troende. Skulle Johannes ha varit modernt folkkyrklig skulle han inte ha gått ut på det sättet han gjorde.
Slutsatser för oss
Vänner. Vi startar alla detta liv med ett nej till Gud och hans heliga vilja. Vi är bortvända från Gud – vredens barn – hör till Djävulens rike. (Ef 2)
Genom Dopet och tron ska ditt liv och mitt liv bli ett ja till Gud. Därför förkunnade Johannes bättringens döpelse.
Vi kan dölja så mycket i vårt liv för omvärlden, men för Gud står allting hela tiden avslöjat uppenbarat och klart. Det som ser ut som ett stort ja till Gud – är i själva verket ett nej – så kan det vara.
Det vill Jesus ha sagt till oss idag – en del säger ja – men det är ett de facto nej.
Dessa överstepräster och skriftlärda sade enligt de krav som den dåvarande judiska religionen jämte mänsklig konvention förutsatte ja – men deras ja var ett nej.
Därför ska vi inte fråga efter fromhetens uttryck – för de kan finnas helt skilda ting bakom för samma uttryck. Det vi ska fråga efter är en naken gudslydnad enligt det som står skrivet – oberoende om alla håller med eller ingen håller med. Vi ska inte ge någon licens åt fromhetens uttryck oberoende av lydnaden. Jesus varnar för en lös fromhet som inte hänger ihop med någon lydnad – detta som egentligen är ett utstuderat sätt att ge uttryck för ett ja fastän man menar nej.
Jesus varnar oss och säger: Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket.” Matt 7:21a
Då vi har ett nej i vårt oomvända hjärta – i vår fallna natur – så behöver det ske en ändring en sinnesändring verkad av Guds helige Ande. Vi ser hur detta kom till stånd i Johannes verksamhet – skildrat hos S:t Lukas: Allt folket som lyssnade också publikanerna gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. Men fariséerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät sig inte döpas av honom. Luk 7:29-30
Gud har en plan till frälsning för oss – det gäller omvändelsen från vårt nej till ett ja – ett brott med synden i vårt liv – och ett mottagande i Dopets kraft av alla synders nådiga förlåtelse.
Något som på riktigt här i tiden har varit ett ja till Gud – kan ändå bli ett nej till slut. Detta varnar Hebréerbrevets författare och S:t Petrus i sitt andra brev för.
I 2 Petr. 2, 20-21 läser vi: ”de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem. ”
Då vi idag av Ordet förstår vad det är att säga ja till Gud och hans frälsningsplan, ska vi inte låta oss hålla tillbaka – om vårt yttre liv ser ut som ett ja till Gud – så ska vi också ta med vårt hjärta och säga ja till hans evangelium. Om vi vill hålla oss tillbaka för vi menar att vi inte passar som kristna enligt allt som hänt i vårt liv – så ska vi se på det som dagens evangelium pekar på: Överstepräster, skriftlärda, äldste – sade egentligen med eftertryck nej – fastän så mycket såg ut som ja.
Horor och publikaner som omvände sig vid Johannes Dop – det sade ja, de var på väg till sin frälsnings fullbordan i saligheten. Ditt liv kan inte vara så lågt och så smutsigt att det skulle hindra det att du också frälses. Det som hindrar dig och kommer att hindra dig om det blir så – är det att du inte omvänder dig – att du inte ger Gud rätt. Att du inte låter Guds heliga lag drabba dig – och inte som fattig syndare ber om och mottar dina synders nådiga förlåtelse.
Då Guds Ord kommer, kommer det alltid för att förändra. Guds Ord finner sådana som människor inte trodde att skulle omvända sig – och Guds Ord förhärdar och utesluter människor som inte vill omvända sig, som inte vill böja sig för Guds plan till frälsning för dem. Amen
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar.
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Gud den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus, i all evighet. (Rom16:27)
Predikan på 11 söndagen efter pingst 13.8 2023
i GUDS, Faderns och +Sonens och den helige Andes namn. Amen
Evangelium Luk 4:23-30
Jesus sade till de församlade i Nasarets synagoga:
”Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad.” 24 Och han fortsatte: ”Amen säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. 26 Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27 Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien.” 28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. 29 De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Jesus förkastas i sin hemstad
Det som evangelietexterna denna söndag talar om är den förkastade medlaren, dvs hur Jesus Guds Son som kommit för att rädda oss från synd, död och dom avvisas och förkastas.
Texten som vi har att utlägga är alldeles från början av Jesu offentliga verksamhet. Den hade just satt i gång och Jesu hade varit nere i Judéen tagit emot Johannes dopet och mött Djävulens frestelser i öknen. Han har flyttat från Nasaret till Kapernaum. I en stor Andens kraft är Jesus verksam i Galiléen och ryktet om honom och hans framträdanden går runt i städerna.
Efter ett tag besöker han den stad där han hade vuxit upp, Nasaret.
Han träder fram i Nasarets synagoga. Detta utvecklar sig till en uppgörelse som vi strax mera ska fundera på. Man hade räckt honom Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det i det 61 kapitlet står: Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig – sedan läser Jesus Jesajatexten med det som där knyts till Messias framträdande och slutar med att säga till Nasarets invånare som alla hade blicken riktad på honom: Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.
Det som hade börjat med ett stort spänt allmän intresse hos nasaréerna vänder med detta till att vara hos dem en stor opposition. Alla vittnar mot honom och häpnar över det han sagt. De vill nedvärdera det hela genom att påpeka att de känner honom och är det här inte Josefs son – som vi vet.
Jesus märker vad de är ute efter – de skulle gärna se något sensationellt mirakel, som de har hört att han utfört i Kapernaum. Kanske någon i Nasarets synagoga t.o.m. hade varit vittne till något sådant. Jesus vet deras tankar och sätter ord på vad de vill säga. Gör det också här i din hemstad, nämner han som deras tanke. Jesus påpekar att ingen profet blir erkänd i sin hemstad.
Med detta nämnt är vi inne i de bestämda ord som vi särskilt ska ta till oss idag i våra hjärtan.
Jesus möter här i ett bestämt tal den invändning han just hade mött om att han inte gör nu några mirakler.
Det sägs att alla vittnade emot honom. Dessa människor hade sitt högst unika besökelsetillfälle – Gud i köttet var mitt ibland dem – de hade också bakgrunden: han hade vuxit upp i deras stad – men de förkastade honom och hans Ord. De vänder sig bestämt emot honom.
Nu talar han till dem det blir inte en dialog utan en monolog. Han vet deras invändningar fastän de inte nu uttalas. Han ser igenom dem. Han talar till deras hjärta och själ. De älskar inte Gud – och därför inte Guds Son som står inför dem. De är intresserade av sensation något som ska tillfredsställa nyfikenheten och som ska kittla sinnet på ett spännande sätt. De ska ha något ut ur religionen på egna villkor. Det är viktigt för oss att notera detta. Människor söker alltid i princip sitt eget – också i religionen blir det så, att människan söker sig själv inte Gud. Därför finns det också så mycket religion – även med kristet förtecken, som är för att använda en term är: eudaimonistisk — lycksalighetskänsla och egen fördel blir det centrala i gudsförhållandet – Gud själv och vad han vill och vad han säger får skjutas undan.
Den religion där man söker sitt eget på egna villkor är förhanden.
Den finns alltid mitt bland människorna. Därför vill man komma samman, därför vill man lurpassa om det skulle bli något som avviker från den normala erfarenheten – eller något högst märkligt som går att använda religionen för att själv bli hög i känslan. Det hela är inte en inriktning på Gud på att tjäna och lyda honom. Det här är en frestelse, där Kristus går fram inte bara i Nasaret en gång utan här i det som vi i det andliga har intill oss.
Vi har anledning att noggrant betrakta Jesu uppträdande i synagogan i Nasaret.
Då de inte kunde stå emot det han sade, ville de neutralisera det som framkom genom annat. De frågade är inte han Josefs son? Jesus säger då han ser deras tankar: Helt visst kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare bota dig själv. – De menade att Jesus skulle rycka upp sig själv och demonstrera motsvarande mirakel, som de hade hört att han hade utfört i Kapernaum.
Jesus är inte ute för att bli prisad som en särskilt lyckad mirakelman, som låter showbusiness och religion flyta ihop på ett sätt som en oomvänd folkhop kräver och beställer det.
Jesus är den förkastade medlaren. Reaktionerna visar det.
Jesus har kommit som Frälsare till världen. Där han avvisas som Frälsare faller också det som kommer i följd av hans frälsande makt bort. Jesus fastslår för dem i Nasaret. Ingen profet blir erkänd I sin hemstad. Grundtextens uttryck är vidare och mera obestämt hemtrakt, hemland eller så. När Jesus nu belägger detta ordspråk som en sann tes så gäller det så. Jesus nämner hur det var med profeterna Elia och Elisa – som båda i den judiska traditionen var kända för att det i Andens kraft gjorde sådant som stred mot människors erfarenhet av det normala.
Jesus nämner att på Elias tid – då det var hungersnöd – så fanns det många fattiga hungrande änkor, men Elia blev bara sänd till en änka i Sarepta på det feniciska området och på samma sätt ifråga om profeten Elisa. Det fanns många spetälska i Israel då, men ingen av dem blev renad utom Naaman från Syrien – igen alltså en av ett främmande folk.
Detta ska vi noggrant ta till oss, då vi i den yttre kristenheten med jämna mellanrum drabbas av vågor av framgångsteologi. Tro inte på dem som vill lova mirakel såsom människor beställer det!
Det kan finnas sådana som kommer fram och säger att Bibeln lovar att alla kan bli botade från kroppsliga sjukdomar i detta nu och att det bara beror på tro. Det är förbannad lögn. Inget bibelord kan visas upp för det. Och de som lovar sådant och ställer människor under press att prestera tro är fräcka bedragare.
En helt annan sak är att vi i förtröstan till Gud får lägga fram alla våra bekymmer. Självklart ska vi be för de sjuka ibland oss. Gud är mäktig att göra vad han vill. Vi får befalla de sjuka åt honom och vi får be om hans beskydd i allt som kan komma över oss här i denna fallna värld. Kristus är inriktad på att frälsa oss. Han har gått i döden för att inte vi rakt av ska bli fördömda och gå till den eviga förtappelsen. Det är det som är i fokus. Det är det som Kristus själv är angelägen om och när andra intressen vill skymma det eviga slutmålet, då reagerar Kristus i Nasarets synagoga. Och vi ska reagera å hans vägnar i vår egen krets, när prioritetsordningen omkastas och frälsningsfråga skjuts åt sidan som något självklart. Inte är det ju så att framgångsprofeterna och predikanterna förnekar himmel och evighet. Tvärtom väl närmast oftast – men det är för mycket för dem något självklart – något som den troende redan har i en liten ask till sitt förfogande och det behöver inte beröras mera för nu går man vidare och kanske t.o.m. vissa särskilt ande fyllda blir nästan lika duktiga som Jesus själv ifråga om mirakler. Se upp för dessa villoandar som i praktiken angriper den kristna tron som en farlig röta inifrån. Denna orena surdeg måste vi alltid rensa bort.
Jesus varnar i samband med att han talar om falska profeter för att just sådana ska försöka säga åt honom: Herre, Herre har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar. Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! Matt 7:22-23 Vi behöver i sig inte betvivla att olika saker som dessa hänvisar till hade skett. Men där var inte frälsningens grund.
I sitt tal om ändens tid säger Jesus: Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. Matt 23:24. Dvs falska karismer och mirakler ingivna av onda andar försöker locka kristna att helt avfalla från den sanna tron.
Antikrists ankomst eller den Laglöse som S:t Paulus kallar honom hans ankomst ska präglas av en stor karismatisk väckelse verkad av Satan och hans anhang.
Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under. 2 Tess 2:9
Att påtala det falska och orätta, som gäller då man begär tecken, då det är tid och plats att söka frälsning – är något som kan väcka irritation och vrede. Så blev det i Nasarets synagoga. ”Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta.” De försökte driva ut honom och störta ned honom från Nasarets höjder – men han gick sin väg rakt genom hopen och vandrade vidare.
Vår bön idag är att Jesu möte med oss skulle vara ett där vi får motta hans nåd till frälsning och inte ett möte som blir en slutpunkt i vår gemenskap med den Jesus som finns. Vi vill bli hos honom. Vi vill inte med våra krav i det andliga stöta bort honom såsom frälsare. Andliga drömmar och moment där känslorna ensamma tar makten kan stå i vägen för Jesus själv – Vi behöver Jesu Ords kraft att bryta med den falska religionen. Vi vill höra honom och böja oss för honom. Han har verkligen kommit för att göra allt det som Jesaja texten säger, vilken han läser upp där i synagogan. Detta ska ske också hos oss då Ordet ljuder och det mottas. Det är ett glädjens budskap, det är frihet för de fångna, syn för de blinda – ett nådens år från HERREN. Glädje – synder förlåts, frihet för dem som trälar under falsk religion och människors meningar, det blir klarsyn och insikt då Ordet brukas under Jesu vägledning. Vi lever i ett nådens år, Herrens år 2023 – ingenting kan hindra det och det är en underbar verklighet bara vi inte fingrar på Guds Ord och ändrar det, eller som människorna i Nasaret gjorde vägrar, att böja oss inför Kristus.
Hör när Jesus talar till dig. Hör vilket ärende han har till dig, du är som är dyrköpt genom hans offerdöd!
Carl Friedrich Wilhelm Walther den amerikanska lutherdomens kända namn från 1800-talet säger:
”Glöm inte att de kristnas välsignelse inte består i ljuvliga känslor, utan i fast förtröstan på att också i strid med bittra känslor, som kan förekomma, så är de mottagna hos Gud och kommer i sin dödsstund att bli mottagna av honom i himlen. Detta är sannerligen den stora välsignelsen. ”Do not forget that the blessedness of Christians does not consist in pleasant feelings, but in their assurance that in spite of the bitterest feelings imaginable they are accepted with God and in their dying hour will be received into heaven. That is indeed a great blessedness.”
~ C.F.W. Walther i boken: Law and Gospel.
Alltid då den verklige Jesus möter med sitt Ord blir det en uppgörelse och en oro. Avståndstagandena från honom kommer med detsamma igång, som fallet var här i början av hans verksamhet i Nasaret. Jesu framträdande väcker den opposition som till slut för till det att han naglas fast på korset. Då smädar man Jesus med samma tematik om att undret nu uteblir: Andra har han hjälpt. Nu får han hjälpa sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.
Vi ska förstå det att Kristi Ord och hans makt verkligen är en stor kraft som irriterar och förskräcker alla demoner. Skulle det som skedde i Nasaret ske i våra sammanhang, skulle det bli en massa bitska och elaka mediedrev, beskärmanden och jeremiader på sociala medier. Om det skulle ske i folkkyrkan skulle de bli anmälningar om hur grovt man blivit kränkt.
Förkunnelsen gällande att Jesus Kristus är världens frälsare och Guds Son bevisat med Bibelns Ord åstadkommer alltid en delning bland människor. En del tar emot detta, andra avvisar det genom en passiv likgiltighet, andra åter genom att mindre eller mera högst bestämt vända sig emot budskapet. Vi ska se vilka realiteter vi har att göra med och känna igen det Bibeln förklarar, när vi själva möter detta i vårt liv.
Vägen till frälsning går just genom världens förkastande av Kristus, dess frälsare. Hans seger ligger i det att han möter fördärvsmakterna såsom skulle han gå under – ensam övergiven av alla – men han segrar stort. Djävulen besegras. När vi tar vara på Kristi Ord är denna kraft som utgår från hans seger hos oss för att befria oss från synd, död och helvete.
Vi prisar och ärar honom och håller honom för det människorna då i Nasaret inte kunde se honom som. Han är sann människa, men han är även sann Gud av samma väsen som Fadern, sänd till världen för att rädda oss. Amen. Halleluja.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Svenska kyrkans handbok 1942)
Nåd och oförgängligt liv vare med alla som älskar vår Herre Jesus Kristus. Ef 6:24
Predikan på 10 söndagen efter pingst 6.8 2023
Evangelium
Matt 25:14-30 Jesus säger:
14 Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort.
16 Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar.
19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och bar fram fem talenter till och sade: Herre, du anförtrodde mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, du anförtrodde mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
24 Även den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.
26 Hans herre svarade honom: Du usle och late tjänare! Visste du att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut? 27 Då skulle du ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta nu ifrån honom talenten och ge den till honom som har tio talenter. 29 Var och en som har ska få, och det i överflöd, men den som inget har ska bli fråntagen också det han har. 30 Och kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.
Så lyder det heliga Evangeliet. Kristus vi lovar dig
Predikan
Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Gud är vår Skapare och vi hans tjänare.
I Bibelns första kapitel skildras hur Gud sade inom sig. ”Låt oss göra människor till vår avbild till att vara lika oss. De skall råda över bestämda ting i skapelsen. (1 Mos 1:26) Människorna är förvaltare.
Av detta ska vi förstå att människan ska söka sin identitet utifrån detta faktum. Vi är förvaltare och tjänare i förhållande till Gud. I någon mening medarbetare till Skaparen, men inte herrar utan förvaltare med ansvar.
Bestämda ting får var och en att förvalta. Vi har fått livets gåva pga Guds skaparvilja. Det att vi finns och ska leva är redan i sig ett uppdrag givet av Gud som vi tacksamt ska motta och förstå att vi genom att vara människor i världen är Guds tjänare.
I Jesu undervisning är frågan om förvaltarskapet central. Ofta talar han om tjänare som ska fungera i sin tjänaruppgift. Det vi uppmuntras till och anvisas har med detta att göra. Vi ska vara vaksamma tjänare inför Herrens ankomst dvs inför Jesu återkomst på himmelens skyar, då han kommer att döma levande och döda och ta alla trogna till sig.
Jesus kan i denna avsikt tala om hur himmelriket är likt en kung som ville ha redovisning. Matt 18:23 ff. Han kan t.o.m. ta fram någon aspekt hos en orättrådig förvaltare som hans Jesu tjänare kunde ta efter. Luk 16:1–9.
Dagens evangelium är alltså då en liknelse om en förmögen man som gav sig iväg på en utlandsresa och gav olika talenter åt tre tjänare att förvalta medan han var utomlands. Han kommer sedan tillbaka och kallar till tjänarna för redovisning.
Talent var en stor penning. Den motsvarade 6000 denarer och en denar var en arbetares dagslön. Talent har kommit in vårt språk i formen av ordet talang – som just betecknar en personligt specifik gåva som en människa har fått.
Dessa talenter som gavs i denna texts sammanhang var av olika värde. Husbonden som gav penningsummor till förvaltning, han gav åt en fem talenter, åt en två och åt en tredje en. Det sägs att han gav detta enligt dessa tjänares förmåga. Och om vi repeterar det vi nyss tog del av så gick det ju så att den som fått fem gick genast och satte dessa pengar i omlopp och förtjänade fem nya talenter. Den som fått två talenter förvärvade två till. Den som hade fått en talent gick och grävde ned talenten.
Efter lång tid kom då tjänarnas herre och begärde redovisning av dem. Det berättas att de två som hundraprocentigt hade förmerat det de förvaltade prisas av sin herre. Till dem säger han. ”Bra du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” Den som hade grävt ner sin talent och inte fått penningvärdet att öka till honom säger: ”Du onde och late tjänare!” Dvs denne borde ha satt in pengar där de hade gett avkastning. Den tjänaren med en talent han blir berövad även den och den ges som den elfte talenten till den som redan hade tio.
Jesus vill med allt detta säga något som kommer att ha sin tillämpning bland oss och här är någonting vi ska lära oss av. Vi är som dessa tjänare förvaltare i vårt liv och av vårt liv och vi ska ställas till svars vid livets slut och inför evigheten. Jesu avsikt med liknelsen är att vi ska fatta allting rätt motta det i våra hjärtan och få höra orden: Gå in i Herrens glädje!
Vi förstår av det att det är Jesus som säger detta som genom sin aktiva och passiva lydnad intill döden på korset har gjort tillfyllest allt vad Guds heliga lag kräver av människan – Jesus har ställföreträdande uppfyllt allt vad lagen kräver – så här kan det inte vara fråga om någon gärningslära för frälsningens skull – utan det är fråga om att vi mister något som är givet till oss från början och som inte är vårt. Det orätta förvaltarskapet slutar ju illa. Vi hör liksom vid läsningen orden skarpt ljuda: ”Kasta ut den oduglige tjänare i mörkret här utan för där skall man gråta och skära tänder.” Detta är i evangelierna återkommande ord som står som uttryck för pinan i det eviga fördärvet.
En människans liv kan faktiskt sluta fel.
Därför är Kristi Ord så viktiga och vi inbjuds varje söndag som ska vara en Herrens dag att betrakta Ordet så att vi kommer rätt.
Det finns hos S:t Lukas en liknande liknelse av Jesus, som liknar denna vi har idag, men är en annan. I Luk 19 står den skriven, där ges 10 pund som fördelas på tio tjänare. Alltså en annan uppställning.
Detta är för bibelutläggningen en utmaning. Hur ska vi fatta skillnaden här mellan liknelserna.
Det rimliga är att fatta att det som är lika för oss alla tjänare är frälsningens gåvor som bygger på Jesu frälsargärning. Detta är för oss alla lika. Medan det som är olika är det som sker i följd av tron och där är olika belägenheter.
Vi ska alltså ha klart för oss att Gud verkar genom sitt Ord mottaget ibland oss sådant som han enligt sin vilja vill se förverkligat. Vi kan tänka på hur Paulus beskriver detta: ”Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” Ef 2:10
Vilka blir de rätta slutsatserna av det vi tar del av idag?
Den spontana inriktningen som vi människor har, är att vi bortser från uppbrottet från detta liv. Vi vet rationellt, att det alldeles säkert kommer, men detta faktum får oss inte att dra de rätta slutsatserna. När döden inträtt och man som präst diskuterar med de anhöriga – detta säges nu utan att avslöja en enda människa eller ett enda bestämt sammanhang – så får man inte sällan kommentaren till frågan vad man tillsammans hade sagt om döden, då den närmade sig eller överhuvudtaget om livets slut: ”Det talade vi aldrig om.” ”Det sade hon eller han ingenting om.” Men ändå gäller att vi ska bort härifrån. Det är en stor fråga, det säkraste som gäller om mitt och ditt liv från denna punkt framåt: är döden. Enligt Guds säkra Ord förestår evigheten, förestår domen och ett personligt ansvar för livet, då är detta det mest angelägna vi kan göra nämligen, att räkna med vårt slut här och dra de rätta slutsatserna av det. Sund personlig dödsberedelse är viktig. Vi ska gärna be för vårt eget slut och för vår dödsstund. Det ska gärna vara en daglig bön. Det är saklig och god realism.
Dagens evangelium finns hos Matteus inställd i ett sammanhang, som gäller vaksamheten inför slutet och den stora världsdomen. Människan är redovisningsskyldig inför Gud för sitt liv. Detta blir väldigt starkt understruket i textsammanhanget. Vi har alltså idag anledning att tänka på vad vårt liv är, hur det tar slut en dag, på domen och evigheten, som följer. Varför ska vi tänka på det? Varför för oss evangelium – det glada budskapet – till dessa frågor? Jo, därför att Gud älskar oss och inte vill att någon av oss går under i döden till förtappelsen. Gud vill frälsa och hans frälsningserbjudande riktas till oss också denna dag, på denna sida om dödens gräns.
Alla har vi fått gåvor att förvalta
När vi tänker på talanger och gåvor i detta liv – så tänker vi detta väldigt begränsat om några mycket speciella gåvor, som vissa utvalda människor fått. Jesu liknelse vill säga att alla människor har talanger och mer än så är själva en talang genom att bara finnas till som människa. Är du människa har du fått något anförtrott, något att förvalta. Och det gäller hela dig och din varelse, med både kropp och själ, världsliga och andliga gåvor, allt vad du är och har som människa. Livet är något stort och det kan man förundra sig över och prisa fastän man inte är så gudfruktig. Man kan sjunga med Mikis Teodorakis. ”Jag vill tacka livet.” Visst är det högt och stort, ett stort mysterium. Många kan se negativt och pessimistiskt på livet, men bakom döljer sig ofta en oerhörd kärlek till det egna livet. Man är negativ bara därför att livet inte blev eller gestaltade sig som man önskade.
Hur ska vi då rätt tänka om vårt liv enligt Bibeln?
Att allt är en gåva!
Många människor vill inte gå med på något sådant. Nej, de vill hävda att var och en är sin egen lyckas smed och det de har åstadkommit beror bara på självdisciplin, hårt arbete och påpasslighet. Det är delvis riktigt, att människan, då det gäller det yttre livet, kan åstadkomma något för sig själv. Men allting är ju också i det fallet en gåva, om man tänker efter. Att kunna tänka, handla, planera beräkna allt detta är gåvor. Så här skriver Paulus i 1 Kor 4:7 ”Vad skiljer dig från andra? Vad äger du, som du inte har fått? Men om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?”
Allt gott är Guds gåva. Allt som vi har fått är uttryck för Guds slösande och stora kärlek till människorna. Allt som vi fått är avsett att brukas till Guds ära och i linje med hans rikes intressen.
Inte sällan funderar vi människor över varför en del har fått mera än vi själva, är Gud rättvis? Det är han. Gud är rättvis och god, fastän vi inte från vårt perspektiv sett nu kan se hela sammanhanget.
Hur ska vi då förvalta?
Då vi försöker komma till rätta med dagens evangelium, kan vi ju gärna börja med den som gjorde orätt för att vi själva ska kunna undvika denna fallgrop och lära oss något för vår egen förvaltning.
Den tredje tjänaren han som grävde ner sin talent, han hade en levande känsla för situationens allvar. Han fruktade sin herre – människan kan tänka på att Gud är ett upphöjt majestät – men ändå dra orätta slutsatser. Denne tjänares fel var, att han tänkte på sig själv och att han skulle vara garderad enligt en metod, där han kontrollerade sitt görande och hela tiden visste vad han hade att falla tillbaka på av eget kapital. Jesu har här egentligen kommit in på en svidande kritik av egenrättfärdigheten och självfromhetens förfärlighet. Under sken av att göra Guds vilja och göra rätt för sig, bevakar man bara personliga intressen. Och vet att man kan peka på något om man ställs till svars. Många människor köpslår då det gäller frälsingsfrågan. Inte är jag perfekt, – visst har jag svagheter, men jag gör så gott jag kan – vem kan begära mera och i alla fall är jag inte sämre än dessa som springer i kyrkan för jämnan… så kan det se ut då man håller sin talent hårt i handen eller har grävt ned den på ett bestämt ställe i jorden. En del kan förtrösta på sitt dop lösryckt från gudsförhållandet i övrigt. Jag är döpt och kyrkans medlem, det måste rimligen räcka.
Felet med typen med den nedgrävda talenten är inte det att man inte besinnar att det finns en Gud inför vilken man är ansvarig, utan just det att talenten grävs ned. Man vill med en egen åtgärd, som man kontrollerar gardera sig för att vara på den säkra sidan på den stora räkenskapsdagen.
Hur ska vi fokusera?
Jesus vill något annat. Han vill att vi ska vara fångade i själ och sinne av Guds rikes intresse, vad Gud vill och vad han har sagt. Det ska vi vara fångade av, tjänande och älskande i hans kyrka, inte vara fixerade vid personlig avkastning och personligt beröm, utan alltid på nytt präglade av vad Guds ära och andra människors salighet betyder. Då omdisponeras också det personliga andliga livet av Guds Ord kraft. Det blir en rörelse bort från ett ängsligt vaktande på egen fördel till Frälsaren själv och hans frälsarkärlek till alla människor.
Då evangeliet och dess liknelser kommer till oss kommer det alltid för att avslöja vår falska inriktning, för att rikta oss rätt och för att på nytt förmedla förlåtelsen och upprättelsen till oss. Vi ska leva i ett levande förhållande till Guds Ords nåd, inte plocka åt oss en sak som vi bevakar, utan lyssna till vad Gud idag säger till oss och motta det han idag vill ge oss av sin stora nåd.
Liknelsen har flera ärenden till oss.
Denna Jesu liknelse vill förstås inte säga att den som fått enligt mänskligt mått mindre alltid förvaltar orätt. Det finns tvärtom många människor som fått mycket stora yttre iakttagbara gåvor i detta liv, lysande begåvningar och materiellt rika som inte förvaltar till Guds ära och människors gagn utan just gräver ned allt till egen fördel. Å andra sidan finns det människor som enligt människors sätt att bedöma inte fått just någonting och förvaltar detta i trohet i rätt fruktan för Gud. Av andra bibelställen förstår vi att vi ska tänka i denna riktning. Vi kan tänka på den rike mannen och Lasarus, vi kan tänka på den fattiga änkan, som satte allt vad hon ägde, två skärvar fastän det i absolut penningsumma inte var just någonting. Jesus säger ändå att hon gav mera än de andra som lade ned stora summor.
Liknelsens mening kan också vara att det är fråga om hur mottagaren själv värderar de gåvor den fått. Den som av tacksamhet vill tjäna Gud med dem. Den som däremot fått stora gåvor, men inte använder dem i Guds rikes tjänst gräver ned dem.
Förvaltning beror til syvende og sidst på hur en människa ställer sig till Guds största talent. Nämligen Frälsaren Jesus Kristus själv. Den som förkastar Jesus och hans verk är en otrogen förvaltare, som gräver ned sin talent.
Den som inte tar emot Guds nåd, den som inte förstår att allt beror på nåd, betraktar sina gåvor och allt den har som sin personliga egendom som Kristi och Kyrkans evangelium inte har någonting att göra med och ingen rätt att lägga sig i. Den som inte lever av nåd tror att det den grävt ned, det den kontrollerar med sin egen förmåga ska vara en tillräcklig gardering inför den stora dagen, då Gud dömer alla människor.
Den som lever av Guds nåd, vet att om han skulle dömas enligt förtjänst, så skulle han förkastas inför Guds ansikte. Den som lever av Guds nåd, förstår att allt beror på Guds barmhärtighet och nåd.
Paulus skriver: ”Men jag mötte barmhärtighet// för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom.” (1 Tim 1:16) Amen
Ära vare Gud, Fadern och +Sonen och Den helige Ande nu och alltid och i evigheters evigheter.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Predikan på 9 söndagen efter pingst
30.7 2023
2 årgångens evangelium Matt 7:13-14
Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Nåd och frid föröke sig hos er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Två vägar
I denna korta text komprimeras det som möter i Bibeln i övrigt, nämligen det att det finns två vägar och människolivet kan ha bara två slutdestinationer. Himmel eller helvete. En olycksväg och en evig väg,
Så är det. En tvåfald går genom hela Bibeln. I Bibelns början gäller det att inte avvika från det Gud sagt – annars kommer människan att döden dö – de första människorna väljer i alla fall att äta den förbjudna frukten av kunskapens träd och därmed gå in på dödens väg. Gud vill rädda människosläktet att gå under och därför gäller frälsningens budskap, som först är uttalat redan på fallets dag. Hela Gamla testamentet talar om hur Gud söker sitt folk och vårdar det och hur han ska bereda det frälsning, men de som avviker från HERRENS Ord och bud inte lyssnar till Guds tal – dem kommer det inte att gå väl.
I Jesu undervisning går detta igen. I liknelserna där hemligheten är att ta vara på himmelriket här under jordelivet. Angelägenhet om att motta nåd och frälsning präglar hela Nya testamentet. I rikt mått ska syndernas förlåtelse ges alla som omvänder sig och tror evangeliets ord. Detta är vår angelägenhet i varje gudstjänst och andakt att befästas i vår tro och tillräknas rättfärdighet och salighet för Jesu skull.
Trång port
Detta med att porten är trång – vad kan det syfta på? Är det snålt tilltaget med Guds nåd är det mycket svårt att nå fram? Händer detta först efter mycken kamp och många försök? Från Guds sida är ingenting oklart och svårt. Men evangeliets ord kommer till oss i ett läge, där starka krafter vill hindra människan att motta frälsningens rika gåva. Vi vet hur hindren kan se ut. Man vill inte marginaliseras i en värld, där den kristna tron inte har någon god ställning och inte ger ett mervärde till karriären eller det sociala livet. Man vill njuta av livet på egna villkor, i alla fall medvetet leva i begärelse och synd, om än man har en någorlunda hyfsad fasad inför andra människor. Man vill ändå inbilla sig att man kan leva utan Gud och att det går att försumma tro och andligt liv – kanske man tänker att man har en möjlighet innan man sluter ögonen i döden att omvända sig. Men det kan ingen garantera sig.
Porten är också trång på ett allmänt plan vilket sedan aktualiseras för individen. Nämligen om vi ser efter sammanhanget i Jesu tal här i Matt 7 så ser vi att Jesus omedelbart efter de ord som utgör predikotexten talar om de falska profeterna som kommer i fårakläder och förleder människor. För mången blir det för trångt att gå in genom porten, eftersom man lyssnar på falska profeter och deras falska förlåtelsebudskap jämte deras förvrängningar av Guds evangelium.
Hela den uppsjö av olika andliga rörelser och sekter, och falska kyrkor som finns gör det i det mänskliga sammanhanget trångt. Det kan kosta på att orientera sig och hålla sig till det rena gudsordet.
Vid port – bred väg – från detta behöver varje människa komma bort.
Porten till det eviga fördärvet är vid och vägen är efter det sedan också bred. Alla ryms vi spontant genom den porten och på den vägen är varje människa sådan den är född här i världen. Först Guds nåd mottagen genom dopet och tron gör att vi kommer bort från den breda vägen, där människan finns pga sin fördärvade natur om inte ett ingripande sker.
Vi ska som kristna lära oss vår identitet här i den fallna världen, förstå att slutet och den eviga saligheten kommer sedan, nu är vi främlingar i förhållande till denna världens väsende, vi är pilgrimer på väg till vårt egentliga hem och vår goda slutdestination.
Låt oss läsa om hur den kristne uppmuntras på sin väg i Paulus ord i Kolosserbrevet:
1.Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. 2 Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. 3 Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. 4 När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. Kol 3
Men här är det trångt. Här är det smalt. Det ska vi veta också om Gud ger de sina sin välsignelse och sitt skydd.
Den smala vägens villkor
En del besvär kommer för de kristna, som de skulle slippa om de inte var troende. Här hos S:t Matteus i det följande kapitlet berättas det om hur en skriftlärd kom fram till Jesus och sade till honom: ”Mästare jag vill följa dig var du än går. Jesus svarar honom: Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot. Matt 8:19-20 Det är skäl att beräkna kostnaderna, om man vill följa Jesus och vara varse vad det kan innebära. Någon synpunkt från det allmänna i livet får man ta med sig – då något mycket viktigt måste prioriteras måste man avstå från något annat.
Denna text gäller inte bara hur det är med oss personligen utan också hur vi ska se på det att det är så få som tar emot frälsningens gåva.
Detta aktualiseras i ett parallellställe till dagens text. Lukas skildrar hur någon frågar Jesus: Herre är det bara få som blir frälsta? Till det svarar Jesus: Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. Luk 13:23-24
Den här utmaningen får vi också ta till vårt trosliv. Att tro att Gud är god och vill frälsa – då så många inte kommer rätt.
Vi får i alla fall med öppen Bibel och utan att förvanska något som står där – klara besked om frälsningens väg. Kommer vi fel har vi ingenting att skylla på.
Alla dessa varningar vi möter idag – hela den krassa bild såsom den ter sig för människan ställs fram inför den troende – så att man ska kunna ta sig akt, för att man ska i det konkreta livet känna igen det som Jesus har talat om.
Gud som vill frälsa dig ger dessa sina ord till dig idag för att du ska bli frälst och nå fram till saligheten. För att du ska bli bevarad på vägen ska du ta dessa ord till hjärtat. Också dessa ord är sagda för vår frälsnings skull.
Vår frågeställning som kristna ska vara den rätta.
Hela tiden ska vi fråga inte efter hur det ser ut eller hur det verkar vara – dessa populismens första frågor – utan vi måste fråga efter det reella och vart något leder. Det allmänna i det andliga är faktiskt det att det leder fel.
Om vi ser på dem som leder andra fel och hur de agerar så är det det Jesus talar om strax efter det han har uttalat orden om trång och vid port jämte smal och bred väg. De som leder andra fel kommer i fårakläder – det har ett sken av det rätta men leder andra fel. Jesus varnar oss på det skarpaste och säger att vi bestämt ska akta oss.
En följdriktig och naturlig slutledning av texten är att det är normalt att bli i minoritet, då det gäller sanning och rätt i det andliga.
Vi får dock inte se saken så – att vi funnit sanningen och är övertygade om det rätta för att vi är få – såsom det ska vara på den smala väg som vi ska beträda, vilken leder till den eviga härligheten. Det är inte minoritetsstatus, som självklart gör positionen rätt. Man kan givetvis ha helt fel också då numerären av dem som är på samma väg som man själv är få. Vi ska se det så att det att det är få på den smala vägen är en följd av att det rätta är mottaget. Det är fortfarande förhållandet till Guds Ord som avgör inte något som vi tolkar som en följd av det. Att troget hålla Guds Ord i denna värld leder till att man i många hänseenden är i minoritet. Det är på det sättet detta ska fattas.
Vi eftersträvar inte att vara få – att ha det trångt – men vi förstår av det som Jesus skissar upp att det kan vara en nödvändig följd av att man har mottagit hans Ord och tillämpar det i denna fallna värld, där starka demoner vill hålla människor fångna. Ef 2:2
De ord som Jesus uttalar i dagens evangelium är sagda av vår Herde och beskyddare Jesus, som en tröst till enskilda kristna som faktiskt blivit väldigt ensamma med sin tro i familj, i arbete, i vänkretsen. Det är som Martin Luther säger det i en psaltarutläggning: ”en kristen är en sällsynt fågel.”
Idag ska vi ta Jesus på orden.
För den port som leder till fördärvet och min och din dom och undergång – den är bred! Det är något som känns bekvämt för oss och som falskt bekräftar oss som kristna, då det är en stor helhet, ett stort sammanhang och där budskapet är att inte ifrågasätta någons tro. Tvärtom ljuder det på den breda vägen – du är OK – du behöver inte pröva dig själv – du är redan självklart förlåten – du är OK och allt är frid. Så är budskapet som kommuniceras på den breda vägen. Frid, frid, allt är bra, fastän ingen egentlig frid finns! Så förkunnade Gamla testamentets falska profeter och vi förstår att dagens falska profeter, som framträder i det kristna namnet har samma budskap. Jer 6:14; 8:11; Hes 8:10 även 1 Tess 5:3
Den breda vägens falska evangelium – ska vi känna igen!
Inte sällan förfaller den kyrka som har frångått sin rätta bekännelse till att predika på ett sätt som just blir en propaganda för den breda vägen, om vi nu hör efter, då blir det så att Gud är OK, du är Ok. Alla vi är accepterade av den stora kärleken och ingen ska oroa sig. Den breda vägens evangelium är sådant eller någon variant av detta. Och många är de som går fram just på den breda väg detta budskap innebär. Medvetet med starka religiösa förtecken kan man vara på den breda vägen och även oreflekterat med mindre tankar på Gud lite humanistiskt, agnostiskt eller givetvis ateistiskt är människor också på den vägen – där de flesta går fram, bekräftade av en falsk kyrka.
Jag tror att vi alla har råkat ut för att i Kristi namn har den breda vägens falska evangelium presenterats. Jag kommer ihåg från min barndom en prost som citerade någon äldre tänkare som hade sagt: Vill du se kyrkan i hennes förnedring, gå och hör på vad prästerna säger på begravningarna!
Man kan alltså driva en omstuvad variant av kristendomen, där frälsingsfrågan i själva verket aldrig ens aktualiseras.
Kan vi själva genomföra de bestämda uppmaningar vi nu får?
I Bibeln är det så att vi ska följa uppmaningarna. Det betyder inte i sig att vi har kapaciteten och kraften att genomföra det vi uppmanas till. Men den bestämda uppmaningen ska finnas där. Ingen får ta bort den. Följande uppmaningen ska vi förstå, att vi inte kan och inte har kraften. Vi ska bli totalt beroende av Guds nåd i Jesus Kristus, så att vi hålls där och blir bundna vid vår Frälsare, så att det inte rubbar oss, om än andra går på en helt annan väg: Också om dina arbetskompisar, din vänkrets inte förstår sig på dig, också om dina vänner har svårt att förstå sig på din tro, fastän de annars gillar dig, också om människor i gemen menar att du i det religiösa har en avvikande inriktning, också om det blir så trångt och smalt att dina egna kära familjemedlemmar inte alls vill gå den vägen och du står ensam i din familj eller inför släktens majoritet, vilket nu nämnda väl inte sällan just är fallet. Det kan gå så. Därför finns det några Jesus ord om saken närmast här framåt i texten hos S:tMatteus i kapitel 10. Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. v. 37
Att tro på Jesus är att slå följe med honom. Han sade: Följ mig! Att tro på Jesus är inte en abstraktion, som vi bara har i huvudet, utan det är något som påkallar tillämpning i det egna livet och bekännelse med den kristna församlingen inför världen. I den tidiga apostoliska tiden kallades också de kristna för ”de som höll sig till den vägen eller gick den vägen”. I Apg. 19:23 läser vi: Vid den tiden uppstod ganska mycket oväsen angående ”den vägen”.
Som sagt den trånga porten, den smala vägen till liv och salighet. Den breda vägen till fördärvet. Detta är en bild av den faktiska verkligheten, som vi inte får ändra, negligera, förneka eller något i den vägen. Vi ska också se att här i den fallna världen gäller alltid detta med trång port och smal väg oss kristna. Det är inte endast en beskrivning av ett initialskede. Till S:t Timoteus som var biskop, en yngre man med dock en mogen kristen skriver S:t Paulus:
Kämpa trons goda kamp, grip det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför många vittnen.
1 Tim 6:12
Och till kyrkan i Filippi skriver S:t Paulus:
12 Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, 13 för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. Fil 2:12
Vad Jesus talar om väcker anstöt och protester hos människans förmätna förnuft.
Detta är en utmanande tematik såtillvida, att då vi för samtal i religiösa ämnen med medmänniskor kan få frågan emot oss: Hur kan Gud som är kärleken låta många gå till fördärvet? Hur går detta ihop? Det är motsägande och fel!
De många, de flesta – det är regel i människohopen ställer sig främmande till Bibelns frälsningslära. Men vi tror på Gud. Vi litar på hans rättfärdighet och rättvisa.
Vi kommer in på mysterier i Guds rådslut och vi ska böja oss i ödmjukhet nu.
Martin Luther skriver om dessa ting i skriften om Den trälbundna viljan.
”Gud döljer sin eviga mildhet och barmhärtighet under sin eviga vrede, sin rättvisa under orättvisa. Det är trons högsta stadium att tro honom vara mild, som frälser så få och fördömer så många, tror honom vara rättvis, som med sin vilja gör att vi med nödvändighet är fördömelse värda. Det ser ju ut som han funne behag i de olyckligas kval och vore mer värd hat än kärlek. Om jag emellertid kunde på något sätt förstå och begripa hur den Gud kan vara barmhärtig och rättvis, som lägger i dagen så stor vrede och orättvisa, vore det inte mera fråga om tro. Men nu, då jag inte kan fatta det, blir det utrymme för trons övning i det att sådana ting predikas och sprides.” Hillerdals övers. s. 75.
Jesu ord är inte en mening bland alla andra – utan just de suveräna auktoritativa orden som ska gälla hos oss, om vi tillhör hans Kyrka.
Just då sanningsfrågan kommer upp, då det ska uttalas vad kristen tro är – brukar det kunna noteras att det finns flera bud och flera s.k. tolkningar och då om man på ett sätt nog kanske egentligen förstår att det är en viss bestämd mening i högen som är Bibelns – det Gud sagt – så kan man ändå inte ta det så – så trångt får det inte var litet mera vidsynt, måste en kristen få vara, vill någon snabbt mena. Man förkastar i praktiken det som gäller den smala vägen. En del hakar upp sig på samfundssplittringen – men det är en ganska given sak här i fallets värld, måste vi förstå. Hade inte Jesus ganska många uppgörelser med religiösa grupper? Uppfattades han inte ganska speciell och icke inordnad i det som förväntades? Till oss säger han: Det må vara lärjungen nog om det går honom som hans Mästare. Matt 10:25.
Vi tackar idag vår Herre Jesus för att han tänker på oss och ger oss den klara vägledning vi finner i Ordet idag, för att han vill se oss frälsta, räddade från det eviga fördärvet. Dit vägen utan honom bär. Amen.
Ära vare Gud, Fadern och +Sonen och Den helige Ande nu och i evigheternas evigheter.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Slutbön:
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Svenska kyrkans handbok 1942)
Gud den ende vise, tillhör äran genom Jesus Kristus, i all evighet! Amen. Rom 16:27
Predikan på Kristi förklaringsdag 23.7 2023
Evangelium enligt 2 årgången Mark 9:2-8
2 Sex dagar därefter tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg där de var ensamma. Och han förvandlades inför deras ögon. 3 Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan bleka några kläder. 4 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med Jesus.
5 Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är gott för oss att vara här . Vi kan göra tre hyddor: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” 6 Han visste inte vad han skulle säga, så skräckslagna var de. 7 Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och ur molnet hördes en röst: ”Han är min älskade Son. Lyssna till honom!” 8 Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon där utom Jesus.
9 På vägen ner från berget befallde han dem att inte berätta för någon vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda.
Så lyder det heliga Evangeliet. Kristus vi lovar dig
Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
En viktig och flerfaldigt återgiven skildring
De tre evangelisterna Matteus, Markus och Lukas återger samma händelse. (Matt 17:1–8; Luk 9:28-36). Sammanhanget är väldigt samstämmigt detsamma. Jesus har innan detta sex dagar eller en vecka tidigare undervisat om sitt förestående lidande och om hur det är för en lärjunge att efterfölja sin Mästare Jesus.
Till detta med att det stora: Jesu lidande och död, med åtföljande uppståndelse från graven förestår hör till stegen fram till detta det som står i fokus idag: Jesus på förklaringsberget med de tre apostlarna – där de sedan möter Mose och Elias. Dessa två gestalter från gamla förbundet; Mose som levde beroende på hur vi daterar, men om vi stannar närmare 1400 före detta hans del och uppfattar att Elia uppträdande börjar i slutet av 800—talet.. Detta uttrycker att frälsningen från synd, död och Djävul är densamma under hela världsförloppet för Guds trogna ifråga om alla avkomlingar till Adam och Eva som mottagit frälsningens gåva. Gamla förbundets folk hade ingen annan frälsning som gällde än den som innelåg i löftet om den som skulle krossa Ormens huvud – det löfte som gavs människorna redan på fallets dag. Ceremonierna och offren i tempeltjänsten var förebud och pekade fram i riktning till det fullkomliga offer, som satte punkt för det som var förebilder, vilka talade om den tröst som Guds barmhärtighet ger och kommer att ge.
Korset föregår härligheten
För oss kristna kommer även den viktiga lärdomen här som vi inte får förbigå, nämligen att korset föregår härligheten.
Det som ofta för troende är svårt att ta till sig. Omkring oss finns svärmiska koncept i det andliga som vill säga att salighet och härlighet ska vi strax pröva på som väsentligt element i vårt trosliv.
Efter händelsen på förklaringsberget gick apostlarna med Jesus tillbaka till den verklighet som också vi dagligen möter. Vi får lära oss att här vandrar vi i tro – skådandet ska komma efteråt. Glimtvis här mötte apostlarna med Jesus härlighetens värld och träffade två som hunnit fram Mose och Elia. Den eviga världen ska möta oss och Jesu intresse som Frälsare är att vi alla ska nå fram till härligheten som ska möta oss vid evighetens port.
Det som vi nu tagit del av om hur Jesus med tre apostlar möter Mose och Elia på förklaringsberget, jämte att de hör rösten från ovan som uppmanar till hörsamhet för Guds Son– det som gäller om detta — är att det i likhet med det som hade hänt här sex dagar tidigare på samma sätt syftar på det lidande som ska komma över Kristus och hur han segerrikt ska uppstå från de döda. Detta är en preparering för detta väsentliga som är kärnan i vår kristna tro.
S:t Lukas, som även återger detta (9:28ff), säger att det hela började med bön, vilket hörde till inför något särskilt viktigt i Jesu verksamhet.
Kristi lidande och död jämte hans uppståndelse öppnar himlen port för oss.
Kristi lidande och död är det stora härliga som öppnar himmelens härlighet för vårt fallna släkte för var och en som tror och tar emot det som Kristus vann i påskens drama. Förklaringsbergets händelse är ett viktigt förebud.
Ett ljus och en renhet som är översinnlig och saknar motsvarighet i människors erfarenhet mötte de tre apostlarna här.
Mose och Elia visade sig och samtalade med Jesus.
Om vi tänker på att dessa två gestalter hade levt för länge sedan här på jorden och att det då också var ett stort tids gap mellan dem – så är de ändå här tillsammans vid vår tideräknings början. Detta påminner oss om att de som dör här ibland oss – inte försvinner någonstans. Kristus själv påpekar ju att inför Gud lever alla alltid. Ingen är spårlöst borta. Matt 23:32. Både de som inväntar en salig uppståndelse från graven och de som i helvetet väntar på att uppstå till fördömelse finns.
Det tycks inte heller vara någon presentation av vem som är vem utan Mose respektive Elia går att känna igen vid blotta åsynen. Till saken hörde att apostlarna som alla andra judar visste att dessa två hade lämnat jordelivet på ett annat sätt än andra. Om Mose sägs det att HERREN själv begrov Mose och ingen vet var han blev begraven. 5 Mos 34:5–6. Elia for till himlen med en eldvagn i en stormvind till himlen. 2 Kon 2:11.
Vi ska i vårt trosliv och kyrkoliv ha med just det som dessa tre företräder: Mose, Elia, Kristus.
Vad kan Jesu samtal där på berget med dessa två ha rört sig om? Det får vi inte veta. Men vi vet av vår bibelläsning vad dessa står för. Mose hade sitt ämbete kring Guds lag och vad Guds heliga lag förutsatte. Elia kom med bättringens eld. Människan måste bryta med sitt syndaliv – komma till insikt om sitt tillstånd och få bättringens nåd.
Kristus svarar med sitt lidande och sin död på de krav på helighet, rätt och rättfärdighet som genom Mose har presenterats. Kristus tar detta krav på sig och har i aktiv lydnad följt lagens krav och i passiv lydnad går han in i sitt lidande för att rädda oss från syndens, dödens och Satans band.
Elias bättringsrop om omvändelse från falsk religion om avvisandet av synd och ogudaktiga handlingar – får i Kristi seger som nu ska förverkligas sitt svar – härifrån kommer en kraft till var och en som omvänder sig. Kristus uppstår från graven för vår rättfärdighets skull.
Slutsatserna för vår del
De tre apostlarna blir förskräckta av vad de är med om. Vem skulle inte bli det, om man går upp på ett berg och möter några som kommer från den eviga rena världen och som dessutom levat på jorden som vi?
Petrus yttrar sig spontant och först som det brukade vara och säger att tre hyddor ska byggas åt Kristus, åt Mose, åt Elia. Det var som en stark andlig upplevelse såsom ett starkt Guds Ord kan vara. Man finner allting enligt känslan mycket rätt och riktigt och även behagligt – men hur man ska ta i detta i kontinuitet i sitt konkreta vardagsliv, kan man inte säga.
Vi ska därför vara angelägna om att motta det som i sak, objektivt och bestående meddelas oss av Skriften.
Till en falsk svärmisk variant av kristendomen hör att man s.a.s. i känslan alltid med rätt stämning och suggestion ska nå en förklaringsstund. Det är inte det det gäller. Och detta vill också denna text säga oss. Att fasthålla upplevelsen på bekostnad av det alltid objektivt gällande håller inte. Det gäller inte att avvisa erfarenheten – den var mycket viktig; detta minne och det som hände på förklaringsberget. Detta skulle apostlarna bevara som en hemlighet att vårda och värna och inte berätta om den innan Jesus hade uppstått från de döda. För saken är där just i ett understrykande av vad som egentligen hände i påsk dramat. Sedan skulle de nog berätta – det är viktigt och vi har beviset i det att vi har denna skildring hos de tre evangelisterna Matteus, Markus och Lukas.
Detta är också en markering om vart all andlig verksamhet och erfarenhet av den andliga och eviga verkligheten ska leda oss – det ska föra oss till ett betraktande och mottagande av det som Jesus i sitt lidande, sin död och uppståndelse har vunnit för vår räkning. Det som han har vunnit ges och mottas i Ord och Sakrament i Kyrkans mitt i denna värld, där vi är. Den andliga erfarenheten och Guds andra gåvor i livet ska – när vi summerar och tänker på att bestå inför Gud leda till – att vi fokuserar på det Kristus gjort i påsken och bygger vår tro, bekännelse och frimodighet på den grunden.
Som en slutkläm kommer vår himmelske Faders och Skapares röst och säger tydligt och klart: ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!”
Ibland hör vi och läser vi sådant som för bort från denna order av vår himmelske Fader. Man säger att det nu inte gäller ord utan en person. Att vi inte tror på en bok utan på en person, så säger man när man orätt vill skilja Jesus från hans Ord, som finns på pränt i våra biblar. Kännedomen om Jesus och hans gåvor kommer genom lyssnandet till hans Ord – låt oss ha detta helt klart för oss! Denna hörsamhet ska skilja oss från Guds vrede och hindra att domen slutligt drabbar oss, såsom det heter i Joh 3:36 (B1917): Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom.” Själva tron väcks också hos oss genom detta hörande.
Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord, skriver S:t Paulus i Rom 10:17. Egentligen står det ordagrant tron kommer av hörandet.
Ordet om att lyssna till Kristus – och det att han är relaterad till Mose och Elia – är något som sägs till oss med denna text. Därför ska vi fråga efter en kristendom som har dessa ingredienser: Mose: – Guds heliga lag – Elia: – bättringens eld – Kristus: nåden, förlåtelsen och rättfärdiggörelsen. Detta ska vi förutsätta att är förhanden!
Lyssna till Kristus — Det är faktiskt den vägen det går. Ordet förverkligar och anger vad det gäller.
Kristi Ord är det ord han hänvisar till och uttalar. Han erkänner den då föreliggande Skriften och säger tydligt: ”Skriften kan inte göras om intet!” Joh 10:35. ”Men förr kommer himmel och jord att förgå än att en enda prick av lagen sätt ur kraft.” Luk 16:17 Sina apostlar utrustar han och säger: ”Den som hör eder, han hör mig.” Luk 10:16 B1917
Därför ska hela skriften – allt vi har där från början till slut finnas med hos oss. Det är att lyssna Sonen den Älskade – att höra honom.
Då situationen var över såg de ingen annan än Jesus. Det är det som gäller – många ting och erfarenheter finns med – men vi ska se att den som frälser oss endast är Jesus som vi lär känna genom Ordet. Till honom talar vi. Denna skildring finns för att bereda oss – tillsammans med annat som Skriften förmedlar – för den saliga evigheten.
Som det sista ordet i dagens predikan tar vi till oss detta:
”När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet med honom.” Kol. 3:4
Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Svenska Kyrkans HB 1942)
Gud den ende vise, tillhör äran genom Jesus Kristus, i all evighet! Amen. Rom 16:27
Predikan på 7 söndagen efter pingst 16.7 2023
Evangelium enligt 2 årgången
Mark. 10:17-27 Jesus och den rike unge mannen
17När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?” 18 Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. 19 Buden känner du: ”Du skall inte mörda”, ”Du skall inte begå äktenskapsbrott”, ”Du skall inte stjäla”, ”Du skall inte vittna falskt”, ”Du skall inte ta ifrån någon det som är hans”, ”Hedra din far och din mor”.” 20 Mannen sade: ”Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” 21 Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” 22 Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket. 23Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!” 24 Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” 26 Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli frälst?” 27 Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Vi ber dig HERRE Gud, inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Hälsning: Nåd och frid, föröke sig ibland genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Frågan om vår frälsning – är den viktigaste frågan!
Vår Frälsare vill igen få oss att ställa de rätta frågorna – och han riktar våra frågor så, att de hjälper oss, att se svaren i Guds Ord.
Vi möter här en redlig man, men rediga tankar och vilja att göra rätt för sig och som dessutom ägnar sig bestämt åt frågan hur han ska ärva evigt saligt liv. Han är själv tagen av sin frågeställning och när han ser Jesus komma förbi – springer han fram – detta är alltid remarkabelt i en seriös situation i ett sådant antikt orientaliskt sammanhang. Att springa publikt på gatan faller normalt utanför etiketten för en oriental, som är mån om sin värdighet. S:t Lukas som högst sannolikt berättar om samma situation säger att mannen var högt uppsatt. (Luk 18:18ff) Han kunde ha varit synagogföreståndare på en större ort, eller direkt en medlem av Stora rådet.
Flera saker är alldeles korrekta och bra här inledningsvis.
Mannen faller på knä inför Jesus. Han högaktar Jesus som en stor och viktig lärare, men han är ändå inte varse Jesu egentliga identitet.
Mannens fråga är precis den rätta. En fråga som ska vara angelägen för oss alla. Det är också en stor kris bland människor runt omkring oss att den frågan inte är aktuell och angelägen.
Frågan lyder: ”Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”
Den frågan ska vi nu göra till vår egen fråga och ta emot den vägledning vår Frälsare ger apropå den frågan.
Jesus börjar med att ta fasta på att denne man kallar Jesus god. Till det säger Jesus: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud.” Med den kommentaren vill Jesus rikta mannens och sina åhörares reflexion till sin egen alltså Jesu härkomst – att han inte bara är en lärare i största allmänhet, en människa, som har det syndafördärv i sig som alla människors har, utan: är själv Gud och är i den absoluta betydelsen god – den unike, den ende syndfrie och rene bland människor.
Guds heliga lag kommer först.
Frälsningsläran börjar med det vi har i katekesen först: Guds bud.
Jesus repeterar snabbt: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor.”
Mannen hör på och så säger han: ”Mästare allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Mannen är en yngre man – av det som Matteus säger, som ganska lika återger denna händelse (Matt 19:16ff), är det av grundtextens ord att döma förmodligen en man mellan 20 och 40 och när han säger, att han har hållit dessa bud, tänker han säkert på sitt medvetna liv allt från det han som jude blev en budets son i 12-13 års ålder.
Skulle vi säga som denne yngre man att vi hållit buden? Om vi har varit omgiven av moraliska människor och själva velat göra rätt – så kan det i det yttre inför människor förvisso se ut just så att vi inte är mördare, inte har brutit vårt äktenskap genom att själva brutit oss in i det som ogifta eller brutit oss ur det då vi väl är gifta, att vi inte har förstört någons goda namn, att vi har visat tillbörlig heder mot våra föräldrar. Kanske vi inte lika frimodigt och totalt utan minsta reservation som denne man skulle säga det – men vi kan tycka att det ungefär är så.
Mannen uppfattade detta så att han bestämt hade klarat det som förutsattes.
S:t Markus skriver om situationen: ”Jesus såg på honom och fick kärlek till honom.” Betyder detta att Jesus tyckte svaret var bra – nej det var det ju inte och det framgår av största tydlighet i denna text. Jesus är i sin känsla betryckt av att denna man så lätt och så fel ger sig själv godkänt i frälsningsfrågan. Denne man anser ju att han har hoppat över ribban och har sitt på det torra. Han kan inte heller ha något behov av täckande förlåtelse av Frälsarens försoningsgärning. Han har hållit buden, menar han.
För att avslöja bortvändheten från det första budet bland Guds bud – vilket bud inte uttryckligen i det tidigare hade nämnts – säger Jesus till mannen: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du får en skatt i himmelen och kom sedan och följ mig.”
Här var något som stod på Guds plats i mannens hjärta – han var en rik man och egendomen var hans avgud. Dessa ord av Jesus kunde han inte ta emot utan gick bedrövad sin väg.
Något hotar alltid – det som är det angelägnaste och det första – vår förtröstan på Gud.
Ofta är det det materiella som kommer i vägen för det som är viktigast och det avgörande. Materiella fördelar, vilka människor eftersträvar som första sak – som något som tar hela hjärtat och passionen i anspråk, är ofta något som gör illa i den mänskliga gemenskapen. I alla samhällen ligger korruptionen nära och är ofta en verklighet. Man sviker hedersord och moral för egen materiell fördels skull. I de mindre sammanhangen känner vi alla till arvstvister. Det är som Guds Ord säger till oss: ”Penningbegäret är en rot till allt ont.” 1 Tim 6:10. Detta är inte bara ett problem då man ska komma till tro på Kristus – utan detta kan för kristna vara en väg bort från tron. Paulus påpekar där han uttalar de nyss citerade orden: ”I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.”
Om vi är fästa vid pengar och egendom så behöver detta inte absolut hänga ihop med att vi i kvantiteter och till höga värden äger mycket. En människa kan vara mycket uppfylld av pengar som hon inte har – mera än vad många är fästade vid pengar de äger och förvaltar. För det är begäret som är det onda inte penningen. Bibeln talar både om rika och fattiga som lever i tro. Ägandet betraktas som normalt givet i Bibeln och Gud vill också skydda människors ägande genom budet om att inte stjäla. Abraham och David var rika män. Petrus hade ett hus, där hans svärmor låg sjuk en gång. Johannes hade ett hem dit han tog Jesu mor Maria efter korsfästelsen och påskhändelserna. Josef av Arimatea var en rik man som tog modet till sig och utbad Jesu kropp av Pilatus då Jesus hade dött på korset. Vissa kvinnor som följde Jesus kunde betjäna honom och hans följe med det de hade. Sackeus avkrävdes inte att han gav bort all sin egendom – men han säger själv att han vill ersätta och ställa till rätta där han handlat orätt.
Nu gäller det frågan om vad hjärtat är fäst vid. Om vår förtröstan är riktad till Gud eller till någon eller något annat som tagit Guds plats i vårt hjärta.
Jesus pekar på frestelserna, då det gäller tillgångar och egendom – om hur svårt det är för dem som har och äger att komma in i Guds rike. Nämligen penningen är inte ett värde bara i euro och cent utan det är ju också fråga om den trygghet man bygger upp och förtröstar på – och där kommer något in på den plats Guds ska ha. Det blir ett förhållande där Guds första bud är angripet.
Frälsningen är inte en billig och lätt sak som mänskligt alltid är möjlig.
För oss människor ligger det nära till hands att tro att detta med frälsningen är en mycket möjlig och lätt sak som nog kan ordnas. Jesus vill idag plocka bort sådana inbillningar. När han uttalade sina bestämda ord efter det denna man som kom till honom – hade gått bedrövad bort – sägs det att Jesu lärjungar blev förskräckta över vad Jesus sade.
Då upprepar bara Jesus det han redan sagt och uttalar orden: Jesus sade än en gång till dem: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synåls öga än för en rik att komma in i Guds rike.”S:t Markus påpekar att vid de orden på nytt blev lärjungarna ännu mera förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli frälst?”
Så kommer då de myndiga orden av Jesus här på slutet som lyder: För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”
Vi frälses inte genom våra beredelser och gärningar och försök att ta oss i akt – utan vi frälses genom Guds under och hans gärning, då han genom sin heliga lag och sitt heliga evangelium når vårt hjärtas rum och ordnar om det som föreligger där. Detta sker genom ett riktigt Guds Ord. Genom Guds Ord och Sakrament ska det ske. Se till att du har kontakt med bibelordet – utlämnade åt våra egna tankar och känslor – går våra tankar lätt fel, då får avgudarna så mycket lättare plats i hjärtat.
Denna skildring vill inte säga att denne man skulle ha fått sitt på det torra och varit klar i sin sak, blott han pressat sina känslor och i alla fall i motsättning till dem sålt sin egendom och gett åt de fattiga – tanken är inte att han med detta skulle ha fått en merit och en skatt säkrad i himlen. Inga gärningar och beredelser säkrar skatten åt oss i himlen. Det enda som ger oss skatten är det Jesus gjort i sitt lidande, sin död och genom sin uppståndelse och utan dessa Jesu gärningar är vi alla utan en skatt i himlen. Det som Jesus ställer fram för oss här – är att en avgud har de facto bakom en korrekt religiös fasad intagit denne yngre mans hjärta och att han uteslutit sig från frälsningen genom sin passionerade kärlek till pengar och egendom. Då detta påpekas går han bedrövad bort. Penningbegäret hade tagit Guds plats i hjärtat.
Guds Ord är angeläget för oss så att vi inte kommer vilse, då det gäller vår frälsningsfråga. Skatten förvarad i himlen för oss – den innebär ett liv i tro på Jesus och ett dagligt angrepp på de avgudar som hotar vårt hjärta. Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Gud den ende vise, tillhör äran genom Jesus Kristus, i all evighet! Amen. Rom 16:27
Predikan på apostladagen S:t Petri och S:t Pauli dag
9.7 2023
I GUDS, Faderns och +Sonens och den helige Andes namn. Amen
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Matt 16:13-20 Det apostoliska ämbetet. Binde- och lösenycklarna
13 Då Jesus kom till trakten av Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är?” 14 De svarade: ”Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” 15 Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Predikan
Kära församling!
Denna text för oss till att fokusera på två väsentliga frågor:
1) Vem var Jesus och vem är han?
2) Hur ska en människa få sina synder förlåtna och hur ska förlåtelsen tillsägas en människa så att den är giltig?
Det är Jesus själv som kastar fram frågan: Vem säger folket att Människosonen är?
Jesus säger något själv om sig redan i och med frågan. Han kallar sig själv Människosonen. Människosonen är en Messiastitel, som förekommer under senare tid under gamla förbundets tid, t.ex i Daniels bok. Nu frågar han först av apostlarna: Vem säger folket att Människosonen är?Apostlarna är helt införstådda med Jesu språkbruk och svarar på frågan enligt vad de uppfattar att människor säger om Jesus. Olika förslag förekom där människor pratade och hade meningar. Förslag fanns: Johannes Döparen, Elia, Jeremia eller någon annan av profeterna.
Jesus får först ett allmänt svar, som tydligen olika apostlar står för och det redogör för vad som nu pratas i Israel. Somliga säge r Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.
Här ska vi inte se några reinkarnationsläror. För judarna var personen, kroppen och själen absolut ett, så är det entydigt enligt Bibeln och det hebreiska tänkandet. Det som man gott kunde ha i tanken var att någon uppstått från de döda eller möjligen – det som nu här precis är Jesu hållning då han i enlighet med Malakis profetia betecknar Johannes Döparen som Elia – nämligen att typen och kraften äger en direkt parallell i en annan person. (Mark 9:11-13)
Den rätta bekännelsen till Kristus förutsätter att man känner Guds uppenbarelse, som den möter oss i Bibeln.
Petrus tar sig an svaret då Jesus så ställer frågan: Och ni, vem säger ni att jag är?
Petrus svar är en stor och stark sak: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”
Jesus tar bestämt fasta på saken då sanningen nämns.
Jesus påpekar att kött och blod inte har uppenbarat detta för Petrus utan Jesu Fader som är i himmelen.
Uttrycket: kött och blod, står i detta sammanhang för hurudan människan är och hur hon tänker när spontant i sitt fallna tillstånd – det tillstånd vi alla är i innan Guds Ande väckt oss till tro och omvändelse.
I samband med att den rätta bekännelsen ljuder ur Petrus mun säger Jesus till Petrus som företrädare för apostlarna:
”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte får makt över den.”
Grunden – Klippan är inte Petrus person utan den sanna bekännelse han uttalar.
Textsammanhanget gör det klart att det inte är på Petrus person som det hela ska bygga, utan det gäller den bekännelse som Petrus å apostlarnas vägnar har framfört.
Läser vi vidare hos S:t Matteus här strax efter dagens textavsnitt finner vi att Petrus uttalar ord som inte alls är rätta och som Jesus inte kan acceptera utan säger till Petrus: ”Gå bort ifrån mig Satan!” v 23
Klippan är inte Petrus utan den bekännelse som den himmelske Fadern gett Petrus att uttala som Kyrkans grund. Påvekyrkan lär inte rätt när den lär att det som av Kristus förklaras inneligga i kyrkans bekännelse i första hand skulle gälla påvens personliga agerande som sådant med myndighet att själv utöka bekännelsen med nya ting.
Det är att observera att pétros, dvs petrus vilket betyder sten eller något från klippan inte är detsamma som pétra dvs klippan. Ordsammanställningen denna klippa är inte syftande på Petrus utan ett självständigt demonstrativt uttryck: pétra av feminint genus till skillnad från det maskulina pétros. Petrus själv kunde inte vara klippan. Den som är klippan och som helt tydligt också genom hela GT omnämns som klippan är Gud själv. Paulus kan tala om att Kristus den levande Gudens Son är klippan – men ingen människa är som sådan klippan. Petrus betyder som sagt sten och inte klippan. Poängen är att vi efterföljande Petrus bekännelse ska bli klippmän och klippkvinnor – som bygger på Klippan Kristus – Den levande Gudens son.
Bibeln gör det klart för oss: att Petrus tänkt isolerat som person utrustad med fallen natur som vi alla – helt enkelt inte kan vara klippan. Just genom att här strax efter i bibeltexten kommer om hur Petrus vill hindra Jesus att gå till Jerusalem och lida, dö och uppstå för vår skull. Då säger Jesus: Gå bort Satan!
Men denna bekännelse är det stora och det som vi på allt sätt ska värna och skydda i kyrkan.
Just genom att vi i varje högmässa uttalar trosbekännelsen, där vi tydligt anger vem Jesus är, hans gudom av evighet, hans sanna mänskliga natur, betydelsen av hans lidande, död och uppståndelse jämte hans domsrätt över alla människor och att han är ärad i evighet i sitt rike.
Detta ska värnas på det sättet att vi inte bekänner detta med falska kristna, som avviker från bekännelsen och tar avstånd från bestämda satser i bekännelsen – men som utan skrupler i alla fall fastän de är kyrkans tjänare står och uttalar alla ord, fastän de inte förenar sig i det som uttalas. I den stora folkkyrkan intill oss får sådant pågå hela tiden och många, som nog själva subjektivt tror på det de uttalar, bryr sig inte om att ordens betydelse förvanskas genom att det öppet är så att man inte behöver omfatta det som nämns där.
Att detta hos oss ska värnas och skyddas har sin motsvarighet i att Jesus förbjöd apostlarna att ge till känna att han var Messias innan han hade fullbordat sin frälsningsgärning.
Det är naturligtvis djupa sanningar, som vi inte kan fånga i hela deras djup och bredd – men vi vänder inte oss emot något som uttalas, eftersom det är detta som den himmelske Fadern har lärt oss genom sitt Ord.
Där Kristi Ord är, där bekännelsen till honom är förhanden, där är också syndernas förlåtelse. Allt detta är så stort och starkt att Satan inte kan få makt över det som grundar sig på Kristi sanna Ord.
Jesus talar om ”min församling”
Jesus betecknar den rätt bekännande gemenskapen där Guds tilltal, hans Ord, får gälla som ”min församling”. Vi ska alltid komma ihåg, då vi talar om Kyrkan och församlingen i biblisk mening – att dessa inte är uttryck för demokrati eller för det att människor har kommit till samma plats och ska göra något tillsammans – utan det är uttryckligen fråga om Kristi församling – och därför ska allting där avgöras enligt Kristi Ord. Hela livet i detta som Kristus kallar ”min församling” ska orienteras utifrån Kristi instruktioner till apostlarna och genom apostlarna. Idag på Apostladagen ska vi betona – att om vi överhuvudtaget har del i Kristi församling, så är vi inneslutna där i följd av det att Kristi Ord genom apostlarna får gälla hos oss och ibland oss. Jesus skrev vad vi vet ingenting själv i alla fall inte något, som har bevarats till eftervärlden – utan han gav alla sina ord genom apostlarna – och han förutsäger i sitt avskedstal att Den Helige Ande ska leda apostlarna fram till hela sanningen, dvs han har i förväg gett sin fullmakt för de ord som sedan Matteus, Johannes, Paulus och Petrus och deras medhjälpare har skrivit. Den församling som inte håller fast vid de apostoliska skrifterna – är inte en apostolisk församling – låt det stå helt klart idag för dig på apostladagen!
Himmelrikets nycklar
Himmelrikets nycklar är givna – de finns – möter och är verkliga, där Kyrkan lever i följd av Guds uppenbarelse i Kristus. Detta uppdrag ska förvaltas enligt den ordning som Kristus gav, då han kallade apostlar och dessa i sin tur insatte presbyterer (präster) och biskopar i församlingarna. (Apg 14:23; Tit 1:5) Då förlåtelsen uttalas i privatbikten eller vid det allmänna skriftermålet eller då dopet och nattvarden är förhanden – så är det något reellt som sker – det är inte ett meddelande om att förlåtelse finns utan det är fråga om att förlåtelsen förmedlas och skänks – det är ett reellt skeende här och nu.
Kristus talar först om bindandet
Inför kyrkans heliga handlingar så ska det sägas och det ska stå klart, att den som inte vill omvända sig, den som förhärdar sig inför Kristi kallelse att bryta med synden – den utesluts från avlösningens verklighet. Bindandet i synd – ska vara – om vi är en apostolisk församling något som är relevant och för handen, då det är påkallat. Bindandet i synd – innebär i målsättning från Kyrkans tjänares sida inte någon slutlig fördömelse (det har en präst inte rätt att komma med) – utan just som Paulus säger det – är för att om möjligt anden ska bli frälst på Jesu Kristi dag. (1 Kor 5:5)
Idag tackar vi vår Herre Kristus för att han inrättat sin församling på jorden.
Att han i denna värld uttalat orden: ”min församling” – att han genom Dopet och Tron har kallat dig och mig med i denna församling.
Idag på apostladagen vill vi särskilt ta till oss det som skall gälla i denna församling och vi vill akta oss för att vi själva definierar ut oss från det Jesus kallar: Min församling.
Allting pekar på det som är det centrala – syndernas förlåtelse – att vi blir lösta från vår skuld och från Satans band – då förlåtelsen uttalas och tas emot, då är den människan det gäller fri från skuld – står utanför fördömelsen – och blir mottagen i Kristi eviga rike.
Textens inledande fråga är också en inledning till kristendomen: Vem var Jesus eller vem är han?
Det att Jesu identitet skulle skyddas och hemlighållas fram till det han gjort sin frälsningsgärning genom sitt lidande, sin död och uppståndelse – utesluter inte att just vi ska tala om Jesus. Det är det han vill – att evangeliet om honom nu går ut i hela världen. Att bestämningarna om honom ska säkras i kyrkans centrala liv kan vara en fråga för sig, som också ska skötas och värnas. Just genom att bekännelsens klenoder satts fram på bricka så att de fritt får subjektivt omtolkas är just det som fört de stora nationalkyrkorna mot fördärvet.
Men att budskapet ska gå ut i hela världen till alla folk det ser vi senare här i Matteus evangeliets sista kapitel där Jesus anger att det är det hans Kyrka ska göra: gå ut i hela världen.
En utgångspunkt för samtal är alltså frågan: Vem var eller vem är Jesus?
Han har funnits – hans historicitet är mera säker i rent allmän mening än flera andras av dem vi läser om i antikens historia.
Vad menar du om Jesus – vem är han – det är en relevant fråga att ställa till vår omgivning. Är han den han sade sig vara och den han inledningsvis lät sina apostlar förstå att han var eller är han det inte.
Låt oss åtminstone lämna påståendena om att han var en fin lärare, men inte Guds Son. En fin lärare gör inte på det sättet som han, säger att han själv är sanningen inte bara visar på den, att han har makt över döden och ensam själv har makt att betvinga den. Är det inte Guds Son själv, som säger sådana saker, så är det en allvarligt schizofren person som inbillar sig stora saker. Ingen fin och balanserad lärare säger på det viset.
Han är inte heller en bedragare som tar stora ord i sin mun för att manipulera massorna. Hans etik och moral var helgjutna. Man fann inte honom egentligen skyldig till någonting. Hans genuina medkännande för människor i nöd hans hjälpsamhet talar ett annat språk.
Det kan ha sitt stora värde att lugnt reflektera över Jesu person att inte låta snabba slutsatser gälla – utan ta del av vad som verkligen gäller om honom och sedan fundera. Jesus har funnits – han kom med stora anspråk – detta avfärdas för lätt. Vi får frimodigt då det låter sig göras och där vi har kontakter ta fram något om Jesu person. Det är vår stora gemensamma nöd att så få ibland oss verkligen känner Frälsaren.
Det stora att är han är med oss för att också nu ge sina starka ord och sina hållbara besked till våra oroliga hjärtan – till vårt begränsade tänkande och uppfattning om vår framtid och evigheten. Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Predikan på 5 söndagen efter pingst 2.7 2023
I Guds, Faderns och +Sonens och den helige Andes namn. Amen
Evangelium
2 årgången Joh 8:2-11
Kvinnan som var anklagad för äktenskapsbrott
2 Tidigt på morgonen var han (Jesus) tillbaka på tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.
3 Då förde de skriftlärda och fariseerna dit en kvinna som hade blivit gripen för äktenskapsbrott. De ställde henne i mitten 4 och sade: ”Mästare , den här kvinnan greps på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Detta sade de för att pröva honom och få något att anklaga honom för . Men Jesus böjde sig ner och började skriva med fingret på marken.
7 När de fortsatte fråga honom, reste han sig och sade: ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen på henne.” 8 Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. 9 När de hörde detta började de gå därifrån en efter en, de äldste först. Han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där. 10 Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?” 11 Hon svarade: ”Nej, Herre.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!”
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Herre Gud, inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Nu talar vi om djupt allvar och stort hyckleri
Synd och försoning
Jesus befinner sig på den plats som talar om försoning och offer för syndens skull – dvs templet i Jerusalem. Där vid templet sätter han sig ned och undervisar. Detta är en öppen händelse på en mycket central plats. De skriftlärde och fariséerna kom då dit med en kvinna, som hade ertappats på bar gärning för äktenskapsbrott.
Anklagelse för synd, falskhet och hyckleri
Detta är utgångspunkten för det vi ska behandla idag. De skriftlärde och fariséerna ställer fram denna kvinna inför Jesus. De tycker sig ha funnit en säker hållhake på denne Jesus av Nasaret, vilken de vill bevisa att är en falsk rabbin och lärare. Titulerande Jesus: ”Mästare”, förklarar de nu för honom varför denna kvinna som de släpat till platsen är där och vad hon har gjort. Den största auktoriteten Mose åberopas och med hänvisning till Mose säger de nu att han föreskriver att en sådan kvinna ska stenas. Nu tror de att de har struptag på Jesus och frågar Mästaren: Vad säger då du? Vad hade då Mose sagt. Så läser vi: i 3 Mos 20:11: Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden, både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
Evangelisten anmärker för oss att de som kom dragande med kvinnan sade det de sade för att sätta Jesus på prov och för att få något att anklaga honom för.
Här finns lite underliga ingredienser i denna soppa som Jesu antagonister har kokat upp. För det första om det var ett äktenskapsbrott, måste där ha funnits en man som är skyldig till samma sak som kvinnan – var har de honom? När det sedan gäller dödsstraff var det så enligt Mose lag som de säger – men dödsstraff tillämpades inte allmänt bland judarna på denna tid – det kunde förekomma som vi vet av steningen av Stefanus i Apg 7, men i princip var judarna förbjudna att utföra dödsstraff, sådant tillkom den romerska ockupationsmyndigheten. Jesus själv dödades genom att hans judiska fiender fick den romerska myndigheten att utfärda dödsdom – på det sättet fick de också den största möjliga uppmärksamhet kring Jesu korsdöd.
Men nu till denna kvinna där vid tempelplatsen. Detta är inte en korrekt rättshandling, som den skulle ske enligt Mose – till det behövde de inte Jesus – de hade låtit den manliga parten i brottet gå sin väg. De sysslade inte med att annars avliva äktenskapsbrytare, men nu menar de plötsligt att Jesus ska utfärda en dödsdom över kvinnan eller se till att den blir utförd. Det hela är så genomgående falskt att de om de skulle vara ärliga och sanna inte alls skulle kunna ställa till det så här.
Jesus visar i handling och ord sina vedersakare till rätta
Jesus förhåller sig på det enda rimliga sättet i förhållande till dessa fientliga intrigörer. Han svarar först ingenting alls muntligt. Jesus böjer sig ned och skriver med fingret i sanden.
Symboliken bör ha stått helt klar för dem. Detta som Jesu gör understryker ordet hos profeten Jeremia. Jer 17:13: Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit HERREN, källan med det levande vattnet.
Jesus dröjde kvar på huk, när han hade skrivit – då hans belackare fortfarande stod där – reste han sig och sade: Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.
Det är fortfarande tyst där på platsen. Jesus böjer sig ner igen och skriver på marken. Mycket märkligt står det sedan i texten: När de hörde detta. Vad hade de hört? De hade sett Jesus två gånger böja sig ned och skriva på marken, vilket i sig talade om en allmän gudsfrånvändhet hos judarna och de hade hört orden: Den som är utan synd må kasta första stenen.
Då är det så att Jesus har stoppat munnen på dessa anklagare och de börjar droppa därifrån de äldste först uppenbarligen laglärarna och sedan de andra.
Om vi betraktar vad som händer så är det uppenbart att Jesus inte erkänner tillvägagångssättet, det är inte ärligt, redligt och korrekt. Däremot kan man inte säga att han inte skulle ha sett detta som en synd som förtjänar döden. Problemet är blott att dödsstraff inte annars tillämpas internt bland judarna under denna tid för den delen inte heller allmänt under andra tider och att det i detta fall inte är en rätt process. De som talar om att detta förutsätter stenande har inget mandat för att säga så eller utföra något sådant. Jesus får de inte heller att agera efter det de bara kommit med sin intrig och sitt moraliskt helt tvivelaktiga handlande, som Jesus dömt ut med att i handlande visat på orden om att de som avviker från HERREN liknar en skrift i sanden. Dessa människor hade de inte rätt med Gud och Jesus tar dem i detta sammanhang på bar gärning.
Vem döms och hur blir det för denna kvinna och för oss?
De har alltså troppat av denna skara av belackare och intresserade angående denna situation som de först hade funnit delikat och bestickande.
Jesus blir lämnad kvar ensam med denna stackars kvinna då frågar Jesus: Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig? Hon svarar: Nej, Herre ingen. Då sade Jesus: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte härefter!
De som redan hade gett sig i väg de hade underlåtit pga hur situationen utvecklade sig att uttala någon dom. Nu kommer det avgörande att Jesus uttalar sig för kvinnan om hennes sak och hennes skuld och säger: Inte heller jag dömer dig. Detta är väldigt stora och starka ord, för Jesus är den enda som verkligen med full rätt och myndighet kan uttala sådana ord. I dessa ord inneligger så mycket.
Det som kvinnan gjort förutsätter dom och död. Men Jesus går själv i döden för henne och oss alla. Det sker just genom dem som har process och dödsstraff här om hand: judiska anklagare och romerska domare med bödlar. Genom sin död tar Jesus bort dödstraffet och den eviga domen från oss. Den som tror och tar emot detta får orden av Jesus. Jag dömer dig inte! Du är förlåten! Gå och synda inte härefter.
Så gäller det för alla som tror och tar emot det Mästaren, Frälsaren Jesus ger.
Vi ska samtidigt minnas att här talar mänsklighetens domare själv. Han ska komma tillbaka för att döma levande och döda.
Guds kärlek till oss i den för oss utgivna Sonen är verkligen stor
I Kristus möter oss den himmelske Faderns barmhärtiga famn som skyddar från lagens anklagelse, Djävulens angrepp och Guds dom.
Det finns många fräcka äktenskapsbrott och många som med förhärdat sinne lever i otukt intill döden och sedan möter fördömelsedomen. Men det finns också de bland dem som i yttre handling brutit mot äktenskapsbudet, som känner sin synd och har svårt att tro att de blir förlåtna och är förlåtna, när syndernas förlåtelse tillsägs dem. Dem vill Den Helige Ande som gett oss denna text uppmuntra att tro synderna förlåtna i Jesu namn och blod.
Att vara kristen är inte det att allt fungerar perfekt och att man aldrig förgår sig eller syndar rått och medvetet. Det viktiga är att man bestämt känner kallelsen till ett heligt liv som har Jesu ord här som utgångspunkt då det sägs till den i synd fallna: Inte heller jag dömer dig – gå och synda inte härefter.
Det är visst den svenske predikanten och författaren C.O. Rosenius, som har sagt att det är skillnad på att ha synden såsom en tandvärk och såsom ett hantverk. Den som lever av Guds Ord kan inte tåla synden hos sig utan då den märker den vill den överge den och motta förlåtelsen. Den som tar synden som ett hantverk – tar den som livselementet och lever obekymrat vidare i den.
Kvinnan blev ensam kvar hos Jesus. Hon fick hjälp. De andra drog sig undan. Om de av det styng de fick i hjärtat senare vände om det vet vi inte. Trons hemlighet är att man blir kvar hos Jesus, då man erfar syndens skada och makt. Till otrons väsen hör att dra sig undan, då Frälsaren kommer nära och man märker att man kommer att bli dömd i sitt samvete.
Vi hör inte till dem som drar sig undan vi hör till dem som tror och så vinner sina själar. Hebr 10:39
En i sitt samvete av sexuell synd slagen människa får Frälsarens hjälp, medan andra som håller sig anständiga drar sig undan.
Jesus förklarar ju i ett annat sammanhang att något motsvarande hände i samband med Johannes Döparens bättringsförkunnelse.
Jesus beskriver saken så: Publikaner och horor trodde på Johannes. Och fastän ni såg det ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom. Matt 21:32b
Slutsatser
Vi möter nu genom Guds Ord, Guds ärende till oss. I oss själva som vi är födda hit till världen och såsom vi lever utan delaktighet i Kristi försoning är vi alltså vredens och dödens barn. Detta hävs genom att vi tror evangelium som predikas för oss om syndernas förlåtelse och det eviga saliga livets gåva.
Jesus har i sin död försonat alla människors skuld inför Gud.
Nu är nådens dag – nu är tid för att höra och läsa evangelium och ta emot det.
Då vår Herre Kristus kommer tillbaka eller efter det vi lämnat detta jordeliv med den fysiska döden – inträffar ingen förändring utan vid den stora domen sker med oss som det då i den avgörande stunden föreligger ifråga om delaktighet i Kristus genom tron eller avsaknad av det.
I Matt 25:31-32 läser vi:
När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighetstron och alla folk skall samlas inför honom och hans skall skilja dem från varandra som en herde skiljer fåren från getterna.
HERREN manar oss genom profeten Jesaja: Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund. Jes 55:3
Nu ska vi se till att vi kommer under Frälsarens vård. Höra noga på då vi hör hans Ord. Han som så gärna vill ha sagt saken till oss. Jag dömer dig inte – din dom har jag tagit på mig. Du är förlåten och fri. Så gäller det!
Orden som Jesus säger till kvinnan: Gå och synda inte härefter – är sagd till henne och till oss för att bevara oss i ett medvetande om att syndens sak är allvarlig och kan föra oss till undergång – och att Jesus faktiskt förblir och är vår starka och säkra räddare från det som skulle vara våra synders följd.
Honom, vår Herre Jesus prisar vi – för att han idag visat oss att synder vi känt skam inför och alla synder som vi inte ens registrerat att om allt detta gäller Jesu ord: Jag dömer dig inte! Du är alltså fri från skuld i kraft av mina ord. Detta är Jesu mening och Jesu ärende idag. Amen. Halleluja!
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Må han som är fridens Herre ger er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla.
Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla. 2 Tess 3:16, 18.
Predikan på Midsommardagen 24.6 2023
I Guds Faderns och +Sonens och den helige Andes namn. Amen
En röst ropar i öknen: Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Jes 40 :3
Evangeliet på Johannes Döparens dag
Luk 1:57-66
57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” 61 Då sade de till henne: ”Det finns ingen i din släkt som har det namnet.” 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han bad då om en tavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Predikotext. Alternativ 1
Mark 6:14-29
14 Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. 15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sade han: ”Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått.”
17 Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias , hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, 18 men Johannes hade sagt till honom: ”Det är inte tillåtet att du har din brors hustru.” 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig . Ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det.” 23 Han svor på det och sade till henne: ”Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike.”
24 Då gick hon ut och frågade sin mor: ”Vad ska jag be om?” Hon svarade: ”Johannes Döparens huvud.” 25 Flickan skyndade genast in till kungen och bad: ”Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!” 26 Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. 27 Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. 28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.
29 När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
Amen.
Vi ber dig Herre Gud inskriv de heliga orden i våra hjärtan! Amen.
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Förelöparen Johannes har rört upp de andliga frågeställningarna i Israel inför det att Messias, Jesus, själv träder fram inför Israel
Jesu offentliga verksamhet är i full gång. Ryktet om honom sprider sig. Det når också kung Herodes och för honom på ett kusligt sätt, då det sägs att Johannes Döparen har uppstått från de döda – Herodes reagerar för påståendet och fyller i ryktesfloran med sitt påstående: Johannes, han som jag har halshuggit har uppstått. Vi må tänka som enskilda människor, att vi är suveräna och ingen vakar över oss, men omständigheter som vi inte har koll på försätter oss plötsligt i en situation som påminner oss att det finns en som ser och en som vet. Budskapet som gick ut över Israel om Jesus i denna form måste ha slagit ned som en bomb i Herodes själsliv.
Johannes och Jesus väcker den oro vi i utgångsläget behöver
Det som rör Jesus, hans ord och hans verk – är sådant som vållar oro – också i vår sekulariserade tid. Då det kommer på tal skruvar man på sig eller är inombords avvisande, fastän man kan lyckas ha ett neutralt pokeransikte utåt. Man är starkt intresserad, men vill ändå inte vara kristen. Man hittar på förklaringar; de radikala förnekarna förnekar Jesu historicitet i strid med normal historievetenskap lite mot bättre vetande s.a.s. Andra håller honom för en god lärare och säger att de beundrar bergspredikan. Någon sträcker sig till meningen att han var en fantastisk person men inte Guds Son, vilket inte går ihop med hans egna anspråk. Har man sådana oerhörda anspråk som Jesus hade, är man en bedragare, eller svårt sinnessjuk person, ifall man inte faktiskt är det man säger sig vara. Här i texten är det också lika. Man försöker hitta olika förklaringsmodeller vem det kan tänkas vara egentligen – Elia – en av profeterna. Eller så är det som en del vill ha det till Johannes Döparen, som helt nyligen blivit brutalt mördad på order av kungen.
Jo, alltså kung Herodes själv har nu den tolkningen.
Bakgrunden var tragisk, makaber, fullständigt amoralisk och grym. Det hela hade startat i ett äktenskapsbrott. Johannes Döparen hade myndigt och klart sagt till kung Herodes – då denne hade gift sig med sin bror Filippus hustru. Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru. Så ska det gälla. Äktenskapet är till den del det gäller angivet civilstånd och i fråga om vem man är gift med en offentlig samhällsangelägenhet. Vad man gör i det privata inom äktenskapet är privat, men ordningen för detta är en angelägenhet som kyrkan och de som företräder det rätta, måste hålla på. Det som Herodes och Herodias hade ställt till med ska underkännas av rättrådiga människor och av de kristna. Den avfallna kyrkan välsignar sådana förhållanden. Mången folkkyrkopräst välsignar glatt utan skrupler – men det ska vi inte följa. Den rätta kyrkan ska alltid kunna säga till klart och tydligt till dem som lever i förhållanden i strid med äktenskapets ordning, som bryter äktenskapet eller just som i detta fall överger troheten och ger sig in i en annans äktenskap: Ni gör orätt Gud dömer otuktiga och äktenskapsbrytare. 1 Kor 6:9; Hebr 13:4
Man kan bli fundersam och bekymrad av att höra Guds Ord utan att omvända sig.
Herodes var inte okänslig för det Guds Ord som Johannes Döparen förkunnade. Herodias däremot var totalt avvisande. Hon hatade Johannes och vill låta döda honom, men till det hade hon tills vidare inte makt. Herodes respekterade Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man. Herodes ville ge honom sitt skydd. Han hörde honom gärna och blev i många frågor villrådig – men ville fortsätta att lyssna.
Herodes var omtumlad. Han kämpade säkert med samvetsbetänkligheter, då han nu t.o.m. hade satt denne förkunnare som han respekterade i fängelse. Men Herodes omvände sig inte. Han gjorde inte bättring. Och därför hade både hans älskarinna och Djävulen inflytande över honom.
Djävulen vet då han ska hugga till.
Ett lägligt tillfälle kom. Herodes firade sin födelsedag som en sjudundrande fest med alla ingredienser som kunde höra till. Då kom Herodias dotter och dansade. Det sägs att hon hette Salome. Det berättar den judiska historieskrivaren Josefus. Salome gestalten får sedan genomslag i litteratur, konst och musik i senare europeisk historia.
Men nu till det som det just gäller här. Salome imponerade med sin dans. Herodes säkert litet dryckesrörd är helt betagen och lovar – sådant som man förstås inte så här obetänksamt ska lova – Salome får önska vad hon vill upp till halva riket som det brukar heta.
När hon frågar sin mor Herodias – är svaret absolut i stunden helt klart. Johannes Döparens huvud på ett fat.
Herodes fick sig en andra tanke vid denna begäran. Detta ville han nu inte. Han blir helt förstörd till humöret men för sin eds skull och för gästernas skull kan han inte backa. Herodes skickar en bödel att utföra handlingen och denne gav huvudet åt flickan som dansat och hon gav det åt sin mor Herodias.
Johannes döparen lärjungar kom enligt biblisk sed för att sedan begrava kroppen.
Vi inser mot bakgrunden av detta att inställsamhet för andra människor kan hindra den rätta tron på Gud.
Herodes ville, fastän han gav ett värde åt Johannes verksamhet, ändå hellre ställa in sig hos sina vänner. I valsituationen blev han ledsen för Johannes skull. Men vilket värde hade det, då Herodes ändå var den som gav befallningen om att man skulle hämta Johannes huvud på ett fat? Det heter att Herodes blev mycket bedrövad för det som skedde i situationen och ändå var allt lagt i hans egna händer.
Herodes gjorde alltså hellre Gud, sin Skapare besviken och trotsade hellre fräckt det han själv precis visste att var det rätta. – Händer inte motsvarande ofta fortfarande? Förstås inte på så vis att man även mänskligt gör en avancerad kriminell handling och tar livet av en annan människa – men på något sätt i alla fall. Får ens umgänge, vännerna, relationer till människor, pengar, karriär, erotiska intressen och äventyr vinna över det är sant och rätt? En orätt sexuell relation var ju det som var Djävulens stora hållhake på Herodes. Så är det inte sällan i människornas värld. Man går in i något som inte är rätt, då det gäller det äktenskapliga livet och så kommer annat som är fel och bakvänt med den vägen.
Det stora avsteget har sina bestämda förebud.
Herodes felsteg började inte på den stora balen – utan tidigare i serien av felsteg: snedsteg i det äktenskapliga livet – förhärdelsen inför Johannes predikan, fastän Herodes förstod att där var någonting rätt och någonting man borde beakta, sedan kom eftergiften inför Herodias påtryckningar så att han mot sin egen övertygelse i alla fall satte Johannes i fängelse. Så är det ofta med människor då de radikalt faller i synd, de faller egentligen inte först då utan där finns en förhistoria. Det har varit några bestämda felsteg innan man är där.
Sedan om vi tänker på den skildring vi här står inför så är det så att här är ingredienser som är farliga för oss: drickande och dansande, ögonens lust för kvinnlig fägring – sådant som kan rubba omdömet.
Vad kan vi lära oss?
Vi ska se det stora att Gud kallar oss till tro och frälsning. Vi ska sedan på basen av det vi tar del av idag inse att var vi står i livets avgöranden, hur vårt liv blir och hur det slutar avgörs i livets konkreta valsituationer. Abstrakta funderingar om hur det ena och det andra kan vara och hur man nu slutligt ska tänka – är ofta inte det som fäller utslaget. Så länge Herodes bara funderade var han ganska positiv, men när han skulle välja i livet slutade det hela med att Johannes Döparens huvud bars in på ett fat. Det hjälper inte att vara positiv. Det som vi gör idag eller inte gör – det kommer emot senare. Herodes är ett varnande exempel. Vi besinnar oss och den helige Ande vill med Herodes-exemplet varna oss så att vi kan undvika att komma vilse och sluta vårt liv fel.
Allt beror på Gud som kallar. Ingen kan frälsa sig själv. Guds Ord kommer med detta evangelium som vi tagit del av idag och med många andra starka ord och löften för att skänka oss det vi inte förmår själva; dvs åstadkomma det som behövs för saligheten: omvändelse, syndernas förlåtelse, ett nytt liv i följd av dopets rätta mottagande. Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
(ur handboken i Svenska kyrkan 1942)
Sluthälsning: Idag om ni hör HERRENS röst så förhärda inte era hjärtan. Hebr 3:7,15; 4:7
Predikan på 3 söndagen efter pingst.
I GUDS, Faderns och +Sonens och den helige Andes namn.
Dagens heliga evangelium (2 årg) läser vi hos S:t Lukas kapitel 19:1–10
Jesus kom därefter in i Jeriko och vandrade genom staden.
2 Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik.
3 Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten.
4 Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
5 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus.”
6 Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
7 Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.”
8 Men Sackeus stod där och sade till Herren: ”Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.”
9 Jesus sade till honom: ”I dag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son.
10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Herre Gud helga oss i sanningen. Ditt Ord är sanning!.
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Jesus förargar människor genom sitt förhållningsätt.
Vår Herre Jesus gör i den skildring vi nu tog del av något som väcker människors förtrytelse och protester. Vi ska förstå allmänt av det vi enligt skildringen hör om Jesu handlande och hans ord; att samma negativa reaktioner kan komma och kommer då evangeliet rätt presenteras bland människor idag. Om Kyrkans tjänare troget kan förmedla detta så är det så. Låt oss inte vara förvånade!
Det som människor ondgör sig på här är att Jesus verkar för fördomsfri och accepterade som det verkar. Det heter att människorna där i Jeriko mumlade förargat: Han har tagit in hos en syndare.
Vi vet ju inte exakt vad som låg i dessa människors personliga erfarenhet av Sackeus. Några i mummelkören eller deras bekanta hade högst förmodligen blivit tvungna att betala tull utöver normal tariff och hade förstått att överskottet gick i Sackeus egen ficka. Det principiella sveket mot det egna folket fanns även där – då Sackeus levde flott ekonomiskt för att han tjänade ockupationsmakten romarna.
Människor i gemen följer den breda massan
Människor i gemen söker alltid att förhålla sig rätt till de ideal som hyllas av allmänheten just för närvarande. Det judiska samhället på Jesu tid var genomsyrat av religionen. De ideal som gällde i det offentliga rummet, kunde långt dikteras av fariséerna och de beteenden och yttre ting som just dessa framhävde. I vår tid och vårt samhälle är det igen så att man betraktas som litet suspekt om man håller sig till dem som framhäver tron på Kristus och religiösa ideal. Den som bestämt tar avstånd från t.ex. den s.k. nya synen på sexualliv betraktas som ett främmande element som mörkerman eller mörkerkvinna från djupaste forntid, då man ingenting förstod. Det förhåller sig i flera avseende tvärtom ifråga om dessa två nämnda typer av samhällen. Det gäller att notera.
Vad ville Jesus med att vänligt tilltala Sackeus och gå hem till dennes hus?
Skulle nu Jesus faktiskt idka kompanjonskap och umgänge med den här korrupta tullchefen?
Vi ska se hur det är. Jesus har en total integritet. Ingen kunde köpa honom och han ställde inte in sig hos någon för att få några fördelar. Jesus är den rene och syndfrie som kommer till syndarnas värld.
Ryktet om Jesus gick i förväg där han rörde sig. Jesus drev sitt ärende medvetet oberoende av människor. Han var inte som populister och folkuppviglare som följer trender och stämningen hos folkmassan för att där kunna nå egen framgång och status.
På vilket sätt skiljde sig från fariséernas förhållningssätt från Jesu
Enligt fariséerna på Jesu tid, skulle man inte komma vid de orena. Man skulle inte dela måltid med uppenbara syndare. Man skulle förstå att hålla sig på avstånd från lagbrytare och sådana som levde orätt. Hade fariséerna fel? De hade i alla fall inte fel i det att vi ska ta avstånd från det som är orätt och orätt leverne. Det var på denna punkt de missförstod Jesus. De tolkade Jesu beteende som om han bekräftade syndarna i deras synd. Hade Jesus faktiskt gjort det, så skulle hans kritiker ha haft rätt. Jesus sökte inte upp syndarna för att bekräfta dem i deras synd, inte heller alls för att själv bli delaktig eller ett medsubjekt till deras synd, utan han sökte upp syndarna för att befria dem från deras synd, för att ge dem den sanna förlåtelsen från synden, inte för att för dem förklara att alla synder egentligen, när allt kommer omkring var mer eller mindre tillåtna, som det kan synas vara fallet att är meningen i den nutida avfallna kyrkan.
Vad var då fariséernas fel på Jesus tid – och vad är fel idag?
Jo, bl.a. att de gjorde det rituella till det första. Det såg inte människan som Guds skapelse och som föremål för Guds kärlek. De kunde inte skilja på människan själv som föremål för Guds kärlek och människans skuld inför Gud. Vi ska ta avstånd från det orätta, men vi får inte förakta människor. Det människor har gjort kan vara föraktligt och sådant som vi inte får göra oss delaktiga i, men en människa är av Gud skapad och som sådan föremål för Guds uppsökande kärlek, för hans vilja att befria och frälsa.
Den orätta kristendom vi ofta möter t.ex i de stora nationalkyrkorna idag i Nordeuropa är fariseismen omsvängd, men någonting minst lika orätt. Man menar att Guds kärlek innebär att man inte ska vara så noga med att säga vad som är synd och vad som inte är. Tvärtom ska man vara lyhörd för människor och för hur de just idag vill gestalta sina liv. De som kommer dragande med Bibeln och vill ha den gränslinje mellan det rätta och det orätta, som kan utläsas av Bibelns ord; just de ska föraktas och betraktas som synnerligen suspekta. Ska man ta avstånd från något är det dem man ska ta avstånd från. I övrigt ska man förvränga Jesu mottagande och hjälpande av syndare som vi möter i evangeliet till att vara det att det mesta som människor tänker och i sitt liv ger uttryck för kan accepteras och att förlåtelsen just går ut på att på något sätt förklara att allt är OK som det är. Så får man den OK- kristendom som helt hemskt lämnar alla människor där de är, utlämnar dem på ett bestående sätt åt den förvirring, det mörker, den ondska, det Satans bedrägeri som de är fångna i. Den här typen av förvrängd kristendom av idag blir då: Jag är OK, Du är OK, Gud är OK och allt är bra som det är hur det än är – bara någon nu inte kommer dragande med Bibeln och några dogmer. På så sätt har man angripit och smädat hela Guds frälsningshandlande. Man har avfärdat Guds helighet och hans rättfärdighetskrav. Guds krav på fullkomlighet och renhet, hans vägran att någonsin in i sin rena värld ta emot någon oren. Detta som gäller i grunden i Guds eget väsen – har gjort att Guds kärlek till människorna har drivit honom till ett frälsningshandlande till det att han utgivit sin Son i döden för oss, för att till oss skänka befrielsen från syndens skuld. Det som är dyrbart för Gud, det som har kostat honom hans Son i döden, har man gjort till något billigt. Människan måste frälsas – Det gäller varje människa – Detta uttrycks i dagens evangelium genom att Jesus till Sackeus säger: ”Idag måste jag komma och stanna i ditt hus” Detta samma är något som måste ske hos var och en, för var och en som ska frälsas. Utan möte med Jesu, utan att av honom få befrielsen från alla synder är du och jag med säkerhet evigt förlorade.
Jesus vill den enskilda människans frälsning. Han vill din frälsning.
Dagens evangelium visar på ett underbart sätt för oss hur Jesus är fokuserad på den enskilda människan och hennes frälsning. Jesus kommer gående med mycket folk omkring sig. Han är faktiskt omgiven av så många att om man inte står i ett av de närmast leden intill honom kan man inte se Jesus och veta riktigt allt som händer.
Sackeus var förman för tullindrivarna i Jeriko eller publikanerna som de också kallas. Sackeus hörde som nämnt här i början till en synnerligen föraktad grupp, var av judisk börd och kollaborerade med ockupationsmakten och skodde sig själv genom fusk då han tog in avgifter. Som så ofta hade en sådan kriminell snikenhet ett högt pris. Sackeus måste hålla sig för sig själv med sina pengar och tillgångar. Han kunde inte leva nära andra människor. Utstött och föraktad var han. Han var i alla fall intresserad av Jesus och vill komma i kontakt med honom, se vad den gick ut på denna Jesu verksamhet. För honom kom dessutom en fysisk svårighet. Han var kort och kunde inte se något där människoryggar var i vägen. Hans intresse för Jesus var i alla fall så stort att han forcerade andra människors fördomar och att han kunde bli föremål för stort åtlöje — tulldirektören sittande i ett träd, då ska vi tänka att orientaler är mera än vi viktiga med sin värdighet och ära. – Detta var nu denna dag i hans liv en andrahandsfråga.
Genom situationen vid mullbärsfikonträdet sätter Jesus igång sin kallelse till Sackeus.
Mullbärsfikonträdet, ficus sycomorus, är ett träd som enligt uppgift är lätt att klättra i. Det har ofta starka långt utskjutande grenar. Står ett mullbärsfikonträd vid vägen så kan det ha grenar som går över hela vägen. Det är faktiskt högst antagligt, att det var så i detta fall, att Sackeus satt rakt ovanför där Jesus gick fram. Som också Lukas här berättar det för oss: ”När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ’Sackeus skynda dig ned, ty idag måste jag komma och stanna i ditt hus.’” – Sackeus var snabbt nere på marken och hälsade med glädje på Jesus och gick med honom till sitt hus. Detta gjorde människorna som hatade publikanerna för deras fifflande och skojeri, förargade. ”Han har tagit in hos en syndare.” – Vad innebar detta besök av Jesus hos Sackeus. Jesus av Nasaret hade inte kommit för att bekräfta Sackeus i det liv han levde, utan för att Sackeus skulle göra ett uppbrott från det liv han levde. Jesus hade kommit för att frälsa Sackeus.
Kommen till Jeriko och visste Jesus vad han skulle göra där. Han hade tillgång till sitt gudomliga vetande, fastän han frivilligt avstod från att bruka den potentialen. I detta sammanhang är det så att han känner Sackeus belägenhet och detta är i fokus nu. Innan detta har Jesus botat en blind tiggare och förklarat att denne är frälst genom tron. Nu gäller sedan för Jesus som ett viktigt ärende att nå Sackeus.
Sackeus som levde orätt hade säkert ändå sina samvetsbetänkligheter och den oro som kan finnas i en sådan persons hjärta. Han hade hört om Jesu, denne märklige kringvandrande rabbin – som verkade helt unik. Sackeus var i känsla och samvete inte förstockad och okänslig utan undrade om här hos Jesus fanns det som han saknade. Då han hörde ryktet om att Jesus kommer – lystrade han och tänkte att han ska se till att han ser och hör denne Mästare. Hans längtan efter detta var så stor att han tog risken att bli till åtlöje inför folkmassan. Jesus vet vad det gäller och när han kommer till trädet, ser Jesus upp på Sackeus och säger till honom: Sackeus, skynda dig ner, ty idag måste jag gästa i ditt hus. (som det heter i 1917 års bibel) Sackeus skyndar ned och tar med glädje emot Jesus. Det är då det blir mummel och upprördhet i folkhopen i Jeriko. Förargat konstaterar man att Jesus har nu inte omdöme och stil. Han har tagit in hos en syndare. Vad är nu detta?
Sackeus möte med Jesu heliga person gjorde att Sackeus sprängde ramarna för det livsmönster som hade gällt för honom. Hans onda samvetet började tala till honom själv – men han kände samtidigt en stor frihet. Han var avslöjad inför Jesus och hade inte mera något att hävda sig med. Nu tänkte han på vad som är rätt och hur han ska förhålla sig till dem han har gjort orätt emot och vållat skada.
S:t Lukas berättar ingenting om att Jesus gick ut med några detaljerade krav och någon lista på vad som nu måste till för att det ska bli rätt med Sackeus. Sackeus är avslöjad. Han vet sin belägenhet. Han talar själv spontant och säger:
Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga, och om jag har bedragit någon, ger jag honom fyrdubbelt tillbaka. Det är Sackeus som gör bättring av den kraft han har mött hos Jesus. Det sägs ingenting heller om att det blir kontroll över hur Sackeus har förverkligat detta hur facit sedan i detalj ser ut.
Jesus ger ett omdöme om saken som vi ska låta ljuda härifrån texten: Idag har frälsning kommit till denna familj, eftersom också han är en Abrahams son. Detta är vägen då en människa tror evangelium och tar emot förlåtelse – fortsättningen ger sig själv, där detta har skett rätt.
Frälsning från synd och död från Djävulens makt – det är det människan behöver. Det som är angeläget för dig och för mig.
Genom tron kommer frälsningen. Genom tron på Jesus får vi den förlåtelse han ger, får vi den rättfärdighetsdräkt som han har och som genom tron blir vår.
Abraham är trons fader. Och typen för den troende människan. Ingen av oss blir frälst genom någon yttre merit – eller genom det genetiska arvet eller den rätta folktillhörigheten eller genom hur vi försöker gottgöra det vi gjort fel. Sackeus handlande är följden av mötet med Jesus och inte förutsättningen för Sackeus att kunna ta emot Jesus.
Paulus utreder detta om Abraham i romarbrevet. Han skriver: Ty Israel är inte alla som kommer från Israel och inte är heller alla Abrahams efterkommande hans barn.
Det är tron på löftesordet och Guds frälsning som ändrar läget för en människa. Angelägenheten i evangelium är att du och jag blir frälsta. Detta har också samma försyn som ordnade mötet mellan Sackeus och Jesus sett till. I vårt fall gäller det att vi möter denna heliga text till lärdom och vägledning. Och vi ska genom tron vara Abrahams barn delaktiga i löftet skyddade av den nåd Jesus ger.
Amen Halleluja!
Bön Vi ber dig Herre Gud, hjälp oss att i ljuset av hur vår Frälsare mötte Sackeus rätt förstå din angelägenhet om vår frälsning och låt detta verka i oss håg och lust att motta den hjälp vi får av din Son, vår Frälsare.
Ära vare Gud, Fadern och +Sonen och Den Helige Ande. Nu och alltid och i evigheters evigheter!
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar!
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och ska därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Predikan på Trettondagen 6.1 2023
S:t Martin, Helsingfors kl 10
Alternativ predikotext Joh 12:44-50
I GUDS, i Faderns och +Sonens och Den Helige Andes namn. Amen.
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus.
Trettondagens evangelium: Matt 2:1-12
1 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa visa män fån Östern till Jerusalem 2 och frågade: ”Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” 3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 ”Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel.”
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig. 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: ”Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det.” 9 De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. 10 När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. 11 Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra. 12 Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
Predikotext Joh 12:44-50
44Jesus ropade: ”Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46 Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47 Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. 49 Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga och tala. 50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Vad jag talar, det talar jag så som Fadern har sagt mig.”
Kära församling!
Trettondagen – en stor helgdag
Idag på denna stora helgdag Trettondagen tar vi del av profetian i slutdelen av Jesajas bok och i Matteus evangeliets 2 kap av det stora att själva evangeliet om Guds Sons inträdande i världen berör hela människosläktet.
Det stora att Gud blivit människa – vilket vi betraktat under julhelgen i Den heliga Skrift, i sånger och musik jämte i bildkonstens alster är verkligen det stora i vår värld sedan skapelsen – ja det största att Gud så har älskat världen att han sände sin Son till vår räddning.
Skriftens skildring manar oss
Idag fascineras vi av skildringen av de vise männen från österns länder – de som var så berörda över att denne unike judakonung hade blivit född långt borta. De kom för att ge sin hyllning. Deras långa väg och deras vördsamma hyllning till barnet i Betlehem manar oss att i ödmjukhet böja oss för Kristus och ta emot de gåvor han har kommit för att ge oss människor.
Predikotexten ger oss facit då det gäller Jesu möte med sin tids judendom – talar även om det stora och härliga att motta honom som Frälsare.
Den predikotext vi nu har läst upp är en sorts avslutning av Johannes evangeliets del om Jesu offentliga verksamhet bland det judiska folket. I följande kapitel möter oss redan passionshistorien.
Mottagandet hade från folket sida varit delat trots att det öga mot öga hörande honom tala på detta sätt mötte Gud i köttet, var följden av detta dock att den köttvordne avvisades av så många. Johannes evangeliet börjar också med något av detta då det sägs i kap 1 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 1:11-12
Tidigare i kap 12 sammanfattar S:t Johannes läget hos judarna efter Jesu framträdande: Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord. Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad? Alltså kunde de inte tro. 37-39
Så är det även här och nu – människor hör och möter Skriftens vittnesbörd – inte tror de för den skull. De förkastar Kristus.
Judarna på Jesu tid såg, de trodde inte de hörde och de tog inte emot det som sades.
Sedan konstaterar evangelisten: Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariséernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. De ville hellre bli ärade av människor än av Gud. 42
Då detta är konstaterat skriver S:t Johannes: Jesus ropade: Den som tror på mig, han tror inte bara på mig utan på honom som har sänt mig. 44
Vi får inte veta exakt till vem i vilket moment detta sägs. Men på något sätt är detta Jesu rop uttalat till hela den mängd människor som mött honom och hört honom. Till oss kommer nu ropet till oss från Bibelns blad.
Det är ett rop till uppmuntran och glädje – det Jesus kommit för att skänka oss människor i evangelium.
De som ser Jesusbarnets identitet – hyllar honom med herdar och vise män – blir klara över att de inte kan bidra med något till sin frälsning utan detta är Frälsaren, som kommer med allt det vi behöver för förlåtelsen av synderna och för evigt saligt liv – de får förtrösta på honom får ta emot den hjälp han har kommit för att ge oss syndare.
Att förtrösta på Jesus och vänta de goda av honom ställer oss i förbindelse med den himmelske Fadern som sänt sin Son till vår hjälp.
Jesus är Guds härlighets återsken som Hebr. (1) säger. I honom bor hela gudomens fullhet i kroppslig gestalt som Kol (2:9) säger.
Den som har sett honom har sett Fadern – vi kan ana och förstå att bildförbudet gäller för att säkra för oss att Guds Son vår Herre Jesus ska vara den enda bilden för oss.
Ni har sett honom – människor likadana som vi har sett honom – då Guds alltså i köttet framträdde här i världen. Det är mångfaldigt omvittnat och vi repeterar detta vecka för vecka för oss till tro, hopp, glädje och uppmuntran på vår väg till den eviga saligheten.
Jesus är ljuset som har kommit i världen
– Han säger detta i högsta självmedvetande sant och riktig för oss av detta får vi ljus in i vårt liv som tränger undan mörkret och våra vanföreställningar i det andliga. Jesus lovar att den som tror på honom inte ska bli kvar i mörkret dvs inte kvar i Djävulens rike, inte kvar i begränsad mänsklig åskådning utan ha det eviga Ordets ljus.
Jesus talar sedan om människans frihet att synda trälbunden till det onda som hon är i sig själv. Visst världen kan ge en glädje till en tid (Jesus påpekar i Joh att världen ger en viss sorts glädje) – en icke-troende människa kan lyckas momentant bättre här än en kristen. Domen – den yttersta domen kommer inte nu. Nu är Jesus vår och alla människors Frälsare. Domen kommer sedan och den är bestämd och klar och för i helvete.
Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma på den yttersta dagen. 48
Jesus säger att hans Ord är evigt liv. Guds befallning genom Jesus är evigt liv.
Det får du ta emot. Detta som befriar dig från syndens skuld, det som ställer dig i gemenskap med den himmelske Fadern till att vara hans älskade barn. Detta kommer till dig genom förtröstan på det Jesus kommit i världen för att ge oss.
Han föddes inte till världen för sin egen skull för att han för egen del behövde något utan han kom hit för vår skull för att ge oss det vi så stort saknar. Rättfärdighet och Helighet såsom det måste vara inför Gud för att han ska ta emot oss i sin gemenskap till livet i härligheten. Amen Halleluja!
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar.
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom
genom den helige Ande och jungfru Maria, och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån igenkomma med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Predikan på 3 Advent 11.12 2022
S:t Martin, Helsingfors kl 10
2 årg. ev. Matt 11:11-19
I GUDS, i Faderns och +Sonens och Den Helige Andes namn. Amen.
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus
3 Advent – en Johannes Döparens dag
Ingress: Johannes Döparen var en viktig person i de kristnas föreställningsvärld tidigare i kyrkans historia. Den tidiga kristna bildkonsten fäster sig vid honom. I den tidiga fornkyrkan i en period firades inte födelsedagar – endast Jesu och Johannes Döparens.
Kära församling!
Denna söndag är ägnad Johannes Döparens bättringsrop. Vi ska nu bereda oss för julen dvs att fira Guds Sons ankomst till världen. Detta finns det i praktiken en mycket ringa eller ingen plats alls för i dagens allmänna kyrkliga miljö. Tvärtom ska kyrkans budskap riktas och korrigeras så att alla kan uppleva det tolerant och inkluderande. För Johannes bättringsrop och radikala vägröjande ges det inget utrymme. Tvärtom sådant ska avvisas och exkluderas. Man får inte kränka människor som det orätt kan hävdas.
Men om vi lämnar trenderna och ser på det nakna evangeliet: Varför behövs det en vägröjare? Varför behövs det en som ropar på sidan om alla människohopar och all populism: Bered väg! Sänk höjderna! Höj dalarna! Tro inte att ni kan undkomma den stora vredesdomen! Därför att vi alla av naturen är felriktade, bortvända från Gud i opposition till hans rättfärdighet och helighet. Är vi på sidan om det rätta Ordets förkunnelse ett tag, så ser vi inte vår frälsningsangelägenhet längre vara en så akut fråga. Gud är god, det ordnar sig. Julstämningen ska inte störas av någon med ett budskap, som angriper vår livshållning och våra försök till mänsklig hygglighet. Det är attityden. Därför står också julens under där bara som en julstämningsidyll för de flesta.
Guds Son sändning till världen – varför? Kristus kom ju inte till världen för att ge en religiös guldram för dominerande uppfattningar i samhällsdebatten eller till att litet förgylla mörka stunder – för att använda en insändarskribents uttryck – utan han kom för att ta en uppgörelse med Satan själv här. Han kom för att krossa Satans huvud, och för att rädda från Djävulens rike människor, som är på väg tyngda av sina synder till fördömelse och evig förtappelse. De största saker är på gång så ingen ska tro att det hela är avklarat med att tända ett ljus och sjunga en vacker julsång. Kristus Guds Son av evighet har antagit mänskligt kött och trätt in i människovärlden för att rädda dig och mig från säker undergång. Om det är så – hur ska människor fatta att det är så? Där har vi Johannes Döparens ärende och uppdrag. Om inte bakgrunden till frälsningsdramat, om inte motivet till att en Frälsare måste komma i världen står klart, hänger allt i luften. Och det gör det också då Johannes och hans bättringsrop glöms. I folkkyrkan har vi fått ett evangelium som är så sockersött, att det snarare söver de kristna än väcker de icke-troende. Evangelium och orden om nåd och förlåtelse hänger i luften utan sammanhang. Människor vet inte vad de ska göra av de dyrbarheter som lovas och skänks i julens evangelium.
Idag ska vi återupprätta Johannes Döparens ställning i evangelium
Låt denna dag som ägnas Johannes Döparens dag bli en dag då denna förelöpare till Kristus får en återupprättelse i dina trosföreställningar. Denne den störste av kvinnor födde. Låt det bli en dag då du besinnar att det oländiga landskapet finns i ditt eget hjärta med dess horn och kanter och listiga ondska. Det är inte Juda bergslandskap som behöver omschaktas utan det är vi. Låt inte denna jul gå förbi utan låt Johannes ropa in sitt budskap i ditt hjärta. Så att där finns rum för Herren Jesus då vi snart koncentrerar oss på att tala om nödvändigheten av hans födelse till världen: Människovardandets under, Guds kärlek till en fallen mänsklighet, Ljuset och Hoppet i en värld på väg till undergång.
Guds allvisa världsstyre och våra varför-frågor Vi människor kan ställa många spekulativa frågor om hur nu allt i tillvaron är som det är. Och varför Gud har handlat som han gör. En del av denna typ av frågor är också berättigade om vi stannar vid Guds uppenbarade ord och försöker rannsaka och se vad som där sägs. Det är då någonting annat än att försöka tränga in i Guds hemliga rådslut. En fråga som kan dyka upp är: Varför sände inte Guds sin Son för att krossa ormens huvud strax? Varför kom inte det fullkomliga och slutgiltiga offret ganska snart efter det Adam och Eva hade blivit utdrivna ur Paradiset och marken hade blivit förbannad? Det som vi ser av Skriften är ju att Gud ville välja ett folk som mottagare för sin uppenbarelse. Detta folk skulle beredas genom att den hade Guds heliga lag och en offerinstitution vid templet. Till detta folk sändes en rad profeter som vittnade, som pekade på Guds krav i lagen och om upprättelsen och hoppet som Gud ville ge de sina. Detta måste ha sin tid. Såsom vi ser av hur Paulus sammanfattar Kristi sändning som just en punkt på tidslinjen. ”När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen för att han skulle friköpa dem som stod under lagen , så att vi skulle få söners rätt.” Gal 4:4-5
Johannes Döparen sätter punkt för vittnesbörden i det gamla förbundet. Detta vittnande som måste fortgå till dess tiden är fullbordad och Guds Son föds av kvinna i tiden. Vi läste idag som gammaltestamentlig text de allra sista verserna i tolvprofetboken eller de allra sista verserna i GT i den disposition vi har dem. De verserna talar om Johannes Döparen och alla fyra evangelier har i början av sin framställning Johannes Döparen. Om denna centrala roll talar Jesus också om i dagens evangelium:
”Alla profeterna och lagen har profeterat fram till Johannes,” (13) Johannes uppgift finns där som den sista i raden av profetiska vittnen inför Guds Sons ankomst i världen. Han ropar ut det som Guds heliga Lag förutsätter av människan och han pekar på honom som uppfyller lagen och bär människornas skuld, då han pekar på Jesus och säger: ”Se, Guds Lamm som tar bort världens synd.”
Han är den störste av kvinnor född säger Jesus, men den mindre i himmelriket är större än han. Stor och liten används här enligt ett bestämt tänkesätt. Johannes storhet är den att han är Gamla förbundets sista vittne som framträder som en Elias, som en Herrens ängel just inför HERRENS eget framträdande i köttet. Det mindre är att han själv inte får se i sitt jordeliv fullbordan av Guds gärning i Kristi död och uppståndelse. Jesu minsta lärjunge får ta del av denna fullbordan.
Är Johannes – Elia?
Idag när östasiatiska religioner väcker ett visst intresse i våra västerländska länder är det också på sin plats att hävda att det som står i vårt evangelium om att Johannes är den Elia som skulle komma, att detta inte har att göra med några reinkarnationsföreställningar. Det Jesus tydligen har i tankarna när han talar är två ställen i profeten Malakis bok. 3:1 ”Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig.” Och det andra är det ställe vi läste från altaret idag. 4:5 ”Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.”. Det är fråga om typologi person- och karaktärstyp och roll i det religiösa livet inte fråga om personidentitet. Vad det gäller ser vi också i det som sades av ängeln till Johannes fader Sakarias i templet innan barnet föddes om hans roll som Messias förelöpare: ”Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft,” (Luk 1:17) I ingen händelse sades att barnet självt som sådant var identiskt med personen Elia från 800-talet f. Kr. Johannes Döparen fick själv frågan om han är Elias. – Det fanns ju många föreställningar om ett nytt uppträdande av profeten Elias bland judarna som vi ser av skildringen av vad som hände vid Jesu kors, då en del människor hörde fel och missförstod då Jesu ropa ut Ps. 22:s ord ”Eli, Eli, lema sabaktani,” de tänkte han kallar på Elias. Uppmärksammar vi vad som sägs i NT är de aldrig för Jesus, Johannes själv eller evangelisterna fråga om att Elia skulle ha trätt in i en annan person annan person och på detta sätt kommit. Då Johannes enligt Joh. 1:19-23 får frågan i denna form: Är du Elias, då svara han Nej, jag är ”röster av en som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!” Då de tre apostlarna Jakob, Johannes och Petrus var med Jesus på förklaringsberget (Matt 17; Mark 9) och såg Mose och Elias så var det ingen fråga om att det skulle ha förväxlat någon med Johannes Döparen. Till biblisk och äkta judisk människouppfattning hör att människan inte har en kropp utan hon är en kropp och därför kan man inte tänka sig en personidentitet lösryckt från den bestämda kropp människan har.
Guds rike kommer med storm
Guds rike kommer med en sorts storm då det kommer, det är utsatt för ett förskräckligt motstånd och det förtrycks. Det är detsamma som Jesus säger att han inte har kommit för att sända frid, nej i stället söndring. Det blir ett tumult i andevärlden där Guds rike kommer, eftersom människor rycks ifrån Djävulens rike och kommer in i Guds eviga rike. Guds motståndare och hans tjänare bland människor kan inte tåla det utan rycker in för att förtrycka och tillintetgöra. Johannes och Jesu jordiska öden säger någonting om detta.
De obotfärdigas förhinder
Då det kristna evangeliet kommer har människor som liknöjda vill bli kvar i sin obotfärdighet alltid förevändningar och ursäkter för att inte behöva ta evangeliet på allvar. Ökenprofeten är för sträng och asketisk, vem orkar med, så anstötligt. Han har en demon i sig. Jesus av Nasaret, har för liten skillnad han både äter och dricker, nu väntar man mera av en framträdande religiös person. Se på vilket gäng som följer honom, f.d. ekonomiska brottslingar, f.d. horor, utslagna åtminstone inte de bildade, de med förnämlig bakgrund och som har respektingivande meriter! Så viftas evangeliet bort i alla tiden. Världslig vishet är i frälsningsfrågan fullkomlig dårskap och förebådar dess anhängares slutliga undergång. Men den sanna Visheten har fått rätt av sina rätta barn. Dem väntar salighet och evig ära.
Det gäller att bereda sig och höra för att sedan leva med Kristus. I Matteus evangelium kommer strax efter denna text Jesu ve-rop över städerna i Galiléen som inte gjorde bättring då de hade den stora möjligheten då Gud i Köttet framträdde inför dem. Ve dig eller salig är du som trodde; ettdera av dessa epitet ska gälla mig och dig. Låt oss vara överens idag på 3. Adv. vi vill vara mottagliga för Johannes bättringsrop, inte stänga öronen, inte ändra evangeliets inledning Johannes plats som förelöpare – utan ha detta med nu då vi går att fira julen.
Amen. Halleluja!
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar!
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom
genom den helige Ande och jungfru Maria, och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån igenkomma med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
********************************************************************************
Herre Gud, himmelske Fader, vi tackar dig för att du till vårt fallna människosläkte har sänt din Son, vår Herre till vår frälsning.
Vi ber att vi idag tar Johannes Döparens bättringsrop till vårt hjärta och så lever i daglig omvändelse och bättring intill slutet av detta vårt jordeliv.
Vi tackar dig för den Helige Andes bistånd och kraft som visar oss räddningen från våra synder och inpräglar löftet om nåd och frälsning i våra hjärtan. Amen
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Svenska kyrkans handbok 1942)
Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet fläckfria och jublande den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära och majestät, välde och makt, före all tid, nu och i all evighet. Amen Judas 24–25.
Predikan på domsöndagen 20.11 2022
S:t Martin, Helsingfors kl. 10
1 årg. ev. Matt 25:31-46 Den stora domen
I GUDS, i Faderns och +Sonens och Den Helige Andes namn. Amen
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
31När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. 33 Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
41Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. 43 Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. 44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”
Kära församling!
Vi är förvaltare – en redovisningsdag kommer – och detta säger redan den naturliga lagen.
Denna dag talar på ett särskilt tydligt sätt om att vi är förvaltare av livets gåva, som vi har fått. Vi ska kallas fram till redovisning för vårt liv.
Detta med att det kommer en räkenskapsdag en dag, då människans gärningar ska prövas, det är något som redan är givet med det som är nedlagt i skapelsen. Människans samvete som slår henne då hon gör orätt och som bekräftar henne då hon gör rätt (Rom 2:14-16) – pekar på att hon ska stå till svars för vad hon har gjort och inte har gjort. Det är känt att och man vet i mänskligheten att dies irae, vredens eller domen dag hör till den allmänna uppenbarelsen som är tillgänglig för människor också utan någon Bibel. En sak som förestår mänskligheten med märkbarhet även i allmän litteratur och annan skapad konst.
I Bibeln finner vi genomgående det att rättfärdigheten begärs av människan och hon ska svara för sig eller som Hebréerbrevet kort om gott uttrycker det: ”…det är människan förelagt att dö och sedan dömas.” Hebr 9:27
Enligt Bibeln kan människan inte för sig sådana hennes gärningar är bestå i domen.
Bibelns lära om människans karaktär och förvaltning av livet är den att en människa inte kan bestå i domen – då hennes liv prövas, då allt kommer fram i ljuset såsom Guds allseende öga sett och människan ställs inför det.
I Rom 3. kap sammanfattar S:t Paulus på basen av ord i GT hur det förhåller sig: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen som söker Gud, alla har de avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.” Rom 3:10-12
Så förhåller det sig i Guds ljus, som genomtränger allt.
Ändå avkrävs vi fullständig rättfärdighet – så att vi består i domen.
Detta dilemma – denna helt katastrofala situation är bakgrunden till frälsningsdramat, som Bibelns ställer fram för oss – hur Gud inte kunde se på att hela mänskligheten gick med denna fallna värld till evig förtappelse.
Detta är den radikala bakgrunden till det bibelord vi kan bäst:
Ty älskade Gud världen att utgav sin enfödde Son för att vara och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.
Tron på och gemenskapen med Guds Son ska skilja oss från synden, onda makter och Djävulens äganderätt.
Därför sägs det i sammanhanget där vi har ordet om att så älskade Gud världen: ”Den som tror på honom blir inte dömd.” Joh 3:18
Denna bibeltext och alla dess parallelltexter ges oss för att vi ska bestå i domen.
För att vi ska inse att vi måste söka frälsningen här i tiden och motta den här i jordelivet i den fallna världen – ställs de heliga texterna gällande den yttersta domen för oss idag.
Alltid när det talas om domen i Bibeln frågas det efter gärningarna – just för att vi måste förstå att gärningarna ska räknas som fullkomliga då vi står inför domen. Jesus har tidigare här i Matteus evangeliet varit inne på detta att våra gärningar ska vara fullkomliga i 5:48 ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himmelen är fullkomlig.”
Vi ska med ledning av dagens evangelium betrakta vad som kommer att ske vid den stora domen.
Denna evangelietext börjar ganska abrupt strax då domen ska ta vid. Men S:t Matteus ger oss tidigare flera ord som föregår just domsscenen. Änglar ska gå ut och samla mänskligheten och då bestämt även de utvalda. Människosonens tecken ska synas för alla och människorna kommer att jämra sig. I Matt13:49 läser vi: Så skall det vara vid tidsåldrarnas slut.
Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. I Matt 24: 30-31 står det: Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens makt och härlighet. Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar och de skall samla han utvalda från de fyra väderstrecken från himlens ena ända till den andra.
Kristus ska komma i sitt gudomliga majestät i sin härlighet med alla änglar. Han framträder som Herren Sebaot – härskarornas Gud.
Han sätter sig på domarsätet.
Alla folk ska samlas inför honom – alltså helt fullständigt alla människor från alla tider du och jag och precis alla andra ska vara där!
Det första domaren Jesus – han framträder nu som Domaren – inte som Frälsaren – är att han bekräftande skiljer fåren från getterna. De frälsta betecknas som fåren – de som ska fördömas som getterna.
Hur ser domstolsförhandlingen ut?
Att notera nu är: vilken typ av dom det kommer att bli då Människosonen dömer? Vi vet att domstolar här i världen fungerar på det viset att det först finns ett material, som är samlat på förhand genom förundersökningar, sedan fälls strax inget domsutslag om ärendet lett till åtal, utan det blir en genomgång av materialet, det blir en domstolsbehandling åtal och försvar, vittnen och ett prövande av materialet som ligger bakom åtalet. Sedan efter utvärdering fastställs en dom och ett domsutslag formuleras.
På vilket sätt skiljer sig nu den yttersta domen från detta? Först bl.a. genom att det inför Människosonen inte blir någon rannsakande domsbehandling, utan utslaget kommer strax. Allra först sägs det att de rättfärdiga och de skyldiga skiljs åt. Gud som är allvetande och totalt rättvis och i varje sekund genomtränger och genomlyser allting, behöver ingenting sådant. Månget domslut har blivit fel i den provisoriska och icke absolut fullkomliga rättvisa som ett samhälles rättsskipning kan åstadkomma. Massor av ogärningar har människor gjort som aldrig har fått något straff och då talar vi bara om det som finns på ytan som yttre skeenden som stör andra människors liv. Mycket som inte har varit fel har i denna värld straffats även med döden. Vid den yttersta domen kommer den totala rättvisan och rättfärdigheten att förverkligas totalt också det som står utanför all juridisk process i denna värld. Det blir punkt och slut för all ondska och all orättfärdighet.
Det som omedelbart sägs till de rättfärdiga är:
Kom, ni min Faders välsignade och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse!
Ingen rannsakande dom utan dessa ses som helt rättfärdiga i följd av tron – Kristi egen fullkomliga rättfärdighet tillräknas dem.
Sedan de redan hälsats välkomna börjar Kristus domaren tala om deras gärningar.
Jag var hungrig – ni gav mig att äta.
Jag var törstig – ni gav mig att dricka.
Jag var främling – och ni tog emot.
Jag var naken – och ni klädde mig.
Jag var sjuk – och ni besökte mig.
Så konstaterar Jesus. – Vad är de rättfärdigas svar?
Herre när såg vi dig – hungrig – törstig – som främling, naken – sjuk –
Svaret är: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder det har ni gjort mot mig.
Den som funnit frälsningen i Frälsaren Jesus Kristus, är tacksam för gåvan, håller inte på och väger sina gärningar hit och dit och funderar hur den kan kompensera en möjligt brist på rättfärdighet, med lite filantropi, delande ut av kläder jämte sjukhus och fängelsebesök, utan vill göra det som Kristi kärlek manar till och det kan ju vara just det – men inte som merit. Säkert har en del av dem som kommer på vänstra sidan en del sådant att visa upp i en rent mänsklig begränsad humanistisk mening något om att de nog försökt med någonting med sådant som nämns. Inte är det säkert helt bluff och bedrägeri det de framhåller, om man ser på någonting där såsom människor gör då man räknar humanistiskt relativt och begränsat. Men nej, det håller inte – endast det som är gjort i Kristus håller och det är för hans skull fullkomligt endast därför. Och: Därför är de frälsta så förvånade över att deras gärningar prisas – därför att deras fäste inte alls var på det hållet. Livet har det rätta förtecknet när Kristi kors och hans fullkomlighet är det allt täckande förtecknet. Den som håller sig till sina egna gärningar har avfallit från Kristus och kommer faktiskt att på slutet dömas efter sina gärningar – det kommer att mätas inte enligt slattrigt relativt mänskligt mått utan enligt Guds heliga rättfärdighet och hans krav på fullkomlighet. Det är fråga om den helighet och den rättfärdighet som drabbar all synd och orenhet med vrede till fördärv och evig förtappelse. Vi vet nu hur det går om människan utan Kristi täckande rättfärdighet döms. Hon döms enligt sina gärningar sådana dessa faktiskt är. Om man tänker på individen isolerat – då går det illa – det är fällande dom – människan kommer på den vänstra sidan direkt.
Kom ihåg att denna text mycket missbrukas så att det enligt sådana utläggningar egentligen om man logiskt följer upp det som sägs borde vara så att de rättfärdiga blir fördömda eftersom de själva inte kom fram med meriter att visa upp – och de orättfärdiga egentligen var de frälsta för de visste om sådant och ville visa upp sådant som Jesus nämnde.
Vi ska älska vår medmänniska och göra gott det är det som sägs åt oss – vi skjuter ingenting av det i sank i dag – men vi fördömer den hållning som vill visa upp detta inför Gud – som med sina gärningsförsök hånar det att Gud för vår ofullkomlighets skull måste betala ett högt pris och sända sin Son i världen i döden för att vi skulle frälsas. Ibland hänvisar man löst till detta att göra något för ”mina minsta bröder” – så att detta på något sätt är kärnan i budskapet, vilket inte ens förutsätter tro på Kristus och gemenskap med honom. Hör inte på dem som talar så – det är ett ytterst bedrägligt tal och en ond förvrängning av Guds Ord. Vi kan notera att det inte står människa/människor här utan bröder – här är något för budskapet signifikativt – inte så att mänsklig nöd inte skulle kalla på vår medkänsla och vår hjälp, om vi har en sådan, utan det att här i relation till något som just vid domen händer – används ordet bröder.
Hur används ett sådant uttryck som bröder och mina bröder i Matteus evangeliet som måste vara den första nyckeln till att förstå texten. Jesus säger enligt Matt 10:42 där det både talas om just att ge en törstig att dricka och om de minst bröderna, där Jesus säger: ”Den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjunge – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.” Och i Matt 12:50: ”Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror, min syster och min mor.”
Gärningslärans frågeställning (för det är den som är fel) ska genombrytas och lämnas därhän, där tron på Kristus som den enda Frälsaren upprättas. Vi ska säga: ”Vi älskar, därför att han först har älskat oss. 1 Joh. 4:19
Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. Ef 2:8-10
Amen. Halleluja!
Predikan på 21 söndagen efter Pingst 30.10 2022
Kallelsens allvar
S:t Martin 30.10 2022
1 årg ev.
I Guds, I Faderns och +Sonens och den helige Andes namn. Amen
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Evangelium
Matteus 22:1-14
1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 ”Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster. 11 När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda.”
Kära församling!
Himmelriket – vad betyder uttrycket här?
Evangeliet idag gäller en av de många liknelser i Matteusevangeliet, som handlar om himmelriket. Då Jesus talar om himmelriket i detta sammanhang avser han inte det eviga härlighetsriket. Det säger just denna upplästa text om vi granskar detaljerna. För ingen kommer in i himmelen som saknar bröllopskläder. ”Aldrig någon skall något orent komma in den… utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.” (Upp 21:27). Inte heller ska någon bli utkastad därifrån sedan den väl kommit in. Åtskiljandet sker enligt vad Jesus säger här inom Matteusevangeliet på andra ställen innan den Yttersta Domen. I Matt 13:49 talar Jesus om hur änglarna innan slutet kommer skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga. Och i domsscenen som Jesus målar upp i Matt 25 är det så att Kristus ska skilja fåren från getterna innan domen tar vid. (Matt 25:31-33).
Begreppet himmelriket i Jesu undervisning i Matteusevangeliet avser Guds rike som nu kommer till människor med evangeliet och budskapet om Frälsaren. Alltså det som hör till denna tid.
Vad är det då som Jesus beskriver enligt dagens evangelium. Vad avser uttrycket ’himmelriket’ i Matteus evangelium?
Gud har älskat människorna och bevisat dem sin kärlek, då han sänt sin Son i världen för att återlösa dem från syndens, dödens och djävulens välde. Detta säger oss Jesus själv i dagens evangelium med orden: ”Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son”. Med kungen förstås Gud Fader, för han har beslutat återlösningen, bröllopet och för att detta skall förverkligas har han sänt sin Son i världen. (Joh 3:16, 16:5a)
Med himmelriket förstås här Guds nåderike som tar sin början med Kristi kyrka och tron här på jorden. På samma sätt är ordet himmelriket använt i Matt 13: (24-27) om noten som kastas i havet och i Matt 18 (den obarmhärtige tjänaren) Matt 20 (vingårdsarbetarnas lön) Matt 25 (de tio jungfrurna)
Ett rätt medlemskap i Guds nåderike på jorden för med säkerhet till den eviga saligheten. Den som rätt tror på Herren Jesus har medborgarskap i själva himlen (Fil 3:20) Genom tron äger de kristna redan här och nu allt det som de sedan ska förverkligas och det som de med egna ögon ska se. Genom att allt detta hör samman kallas Guds nåderike på jorden också himmelriket.
Jesus beskriver sin egen sändning i världen och vad som ska ske i följd av den.
Kungens son här i evangeliet det är Herren Jesus Kristus själv. Han är brudgummen för vilken bröllopet gjordes. Här har vi kärnan i hela Guds handlande med mänskligheten. Löftet om frälsning gavs redan på fallets dag, då tar Guds handlande för himmelriket vid. Han valde ett folk, Israels folk, och beredde detta för den stora och underbara frälsning han skulle förverkliga genom sin Son. Detta utvalda folk är de inbjudna, men dessa inbjudna ville inte komma. Då gick inbjudan ut till andra. Oxarna och gödboskapen är slaktade och allt är färdigt, hette det. (4). Det betyder med språk som associerar till offertjänsten i Jerusalems tempel att det avgörande offret är utfört i Jesus Kristi död och Kyrkans sakrament har kraft och verkan. Kom till bröllopet! Men de som nu fick inbjudan brydde sig inte om det utan gick bort till egendomsaffärer och handel. Här har vi de traditionella ursäkterna för att inte ta frälsningserbjudandet på allvar, man gömmer sig på ett underligt sätt bakom sin profession, eller sina dagliga frågor och bekymmer och bryr sig inte om syndernas förlåtelse och frälsningen undan den säkra eviga förtappelsen. Det stora flertalet är inte ateister. Det stora flertalet är de ljumma, som har en diffus tanke om att Gud finns och kyrkan kan vara bra i någon mening, men som i själva verket aldrig bryr sig om att höra evangeliet och ta emot frälsningen.
Andra av de inbjudna bjuder enligt Jesus på våldsamt motstånd. Här har vi historien om alla svåra kristendomsförföljelser. Idag som är plågas och förföljs en mängd människor, för att de fört fram inbjudan, för att de vittnat om att Jesus är Frälsaren.
Här sägs nu också att Gud Fader reagerar på det bryska avvisande hans inbjudan får. ”Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad.” (7) . Detta säger oss att vi även i historiens olyckor ibland har att räkna med Guds uttryckliga och bestämda vrede mot människors förskräckliga ondska. Vi vet vad som hände människorna kring Babels torn. Vi vet vad som hände världen på Noas tid. Vi ser i Bibeln vad som hände Sodom och Gomorra. Vi vet vad som hände Israels folk, då det avföll från HERREN, hur filistéerna plågade dem, hur assyrierna och babylonierna kom över dem med ockupation, tyranni och folkförflyttning. Vi har en helig Gud som älskar och vill människorna väl, men som alldeles säkert ibland redan nu eller senast på domens dag straffar dem som föraktar och hånar honom och trampar han heliga Ord under fötterna. Vi ska inte anklaga Gud om det händer katastrofer i världen. Vi ska i stället tänka på hur långmodig och barmhärtig Gud är, som låter oss ha så mycket bra trots den revolt och det hån som dagligen riktas mot honom. Plågas du av upproret och hånet mot Gud? Vi bor idag andligen talat i Sodom och Gomorra. Petrus påpekar att Lot svårt pinades av de gudlösa människornas lösaktiga vandel. (2 Petr. 2:7)
Gud kan med säkerhet straffa upproret mot honom redan här i tiden. Det ska vi räkna med. Jesus säger här ”lät döda mördarna och brände upp deras stad”. Vi har en mera explicit profetia om hur detta hände några decennier senare genom det Jesus säger här två kapitel senare om Jerusalem Matt 24. Många blev dödade i Jerusalem och staden förstördes, då romarna angrep staden 70 e Kr.
Inbjudan står fast, fastän många inte bryr sig om den och föraktar den.
Hur än människor avvisar och förkastar, och kanske förstockas i en total förhärdelse inför Guds kallelse, så går dock inbjudan, evangeliet ut till alla andra som vill höra och ta emot.
Allt är klart för bröllopet ska det dock sägas. Jesus har framburit sig själv som offret. Det finns förlåtelse för alla synder för den som tror och tar emot. Budskapet är universellt och går ut till världens alla hörn. Detta är historien om den kristna missionen. Både onda och goda kallas. Här lär oss Jesus rättfärdiggörelsen genom tron allena. Han fördömer gärningsrättfärdighetens väg. De som anses onda kommer på samma villkor in i himmelriket som de som anses goda. Allt beror på honom som genom tron gör den ogudaktige rättfärdig. Till slut ska i Kristi världsvida kyrka samlas en oerhörd mängd människor, så att de har motsvarighet till det som Johannes säger i Upp 7. ”Därefter såg jag, och se en stor skara av alla folkslag och stammar”.
Att sakna bröllopskläder, vad är det?
I den yttre kristna kyrkan i tiden är mången med i allt det yttre som sker. Det kan gälla allt från patriarker och biskopar till småpräster och kyrkfolk i avlägsna hörn. Man kan vara med om allt men ändå sakna bröllopskläder. Det är i första hand inte alls här fråga om villolärare, för den yttre läran ser också människor, utan det gäller hjärtat som blott Jesus ser. Inför slutet ska det uppdagas hur det är. Jesus undervisar om detta tidigare i Matteusevangeliet, i Matt 13 om ogräset som växer i världen jämsides med vetet. Det blir en åtskillnad först vid slutet då skördemännen samlar in först ogräset och sedan vetet. Och fisknoten som kastas i havet och samlar ihop alla slag av fiskar, som sedan efter fångsten skiljs åt. Jesus säger att på samma sätt ska ”Änglarna gå ut och skilje de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen,” (13:49b)
Den som inte har bröllopskläder, Jesu Kristi rättfärdighetsdräkt kommer inte att inför domen ställas på högra sidan, bland fåren, bland dem som har sitt namn skrivet i Livets bok.
Vid en orientalisk fest som Jesus tar bildspråket ifrån hörde det till att värden försåg gästerna med festdräkt. Så är det också här. Jesu Kristi egen rättfärdighetsdräkt behöver vi om vi ska passa i den stora eviga glädjen.
Hela Skriften är invävd i en bröllopsmystik, som har den största verklighetsgrad.
Det är så att människan är skapad till Guds avbild och inte tvärtom så att Gud skulle vara någon slags avbild av människan. På samma sätt är det språkbruk som talar om bröllop, om brudgum och brud inte ett bildspråk i sekundär mening utan verkligheten själv. Det är mera på det sättet att äktenskap och bröllop i denna värld, i all sin svaghet som hör till de nuvarande betingelserna ska vara en återspegling av det bröllop och den förbindelse som Skriften talar om.
Vi kan se detta bekräftat i t.ex. Ef. 5:32, där aposteln efter det han förmanat män och hustrur i deras inbördes relation i äktenskapet säger: ”Den hemlighet som ligger häri, är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.”
Därför får detta sorts tal i Skriften aldrig betraktas som ett bildspråk som man kan se relativt på, utan det är ett tal som är konstituerande för kyrkolivet. Då Johannes Döparen talar om sig själv som Brudgummens vän, som gläder sig över föreningen mellan brud och brudgum, Kristus och församlingen, så träffar detta samma verkligheter som då S:t Paulus skriver om församlingen ”Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus.” (2 Kor 11:2) Därför att det gäller det mest påtagliga verkligheter, måste vi inse att varje rätt präst i Kristi kyrka är en Brudgummens vän i Johannes Döparens efterföljd. Det kan aldrig vara fråga om Brudgummens väninna. Sålunda är det helt logiskt att S:t Paulus då han uttalar predikoförbudet för kvinnor i 1 Kor 14, i den 35 motiverar detta med att det skulle vara (grekiska aischrós) dvs en skam av äktenskapsbrottsligt slag.
Jesus och hans apostlar kommer med det klara evangeliet till oss, den raka och fria inbjudan till den stora eviga glädjen, salig är den som tar emot och förblir i tro. Den ska med säkerhet ha rätta kläder och vara med i den eviga härligheten.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen allt hans väsende och alla hans gärningar!
Vi tror på en enda Gud, den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus, som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Bön:Herre Gud, himmelske Fader, du som har kallat oss till ditt rike och anförtrott oss dina gåvor.
Vi ber dig:
Bevara oss från att försumma din nåd, när du nu under vårt jordeliv kallar oss till ditt eviga rike. Hjälp oss att besinna vårt ansvar inför dig. Stå oss bi genom din helige Ande genom det Ord vi hör och genom Sakramentens kraft så att vi aldrig föraktar den rättfärdighetsklädnad som din käre Son har förvärvat oss, utan varje dag fröjdas över din kallelse, till dess du av nåd mottar oss i din himmelska bröllopssal. Amen (HS reviderat från kyrkohandbok 1959)
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Svenska kyrkans handbok 1942)
Sluthälsning:
Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet fläckfria och jublande den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära och majestät, välde och makt, före all tid, nu och i all evighet. Amen Judas 24-25.
Predikan på 20 söndagen efter pingst Tro och otro
23.10 2022 kl 10 i S:t Martin, Helsingfors
I GUDS, i Faderns och +Sonens och den helige Andes namn. Amen
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
1 årg Ev . Mark 2:1-12
Jesus kom tillbaka till Kapernaum. När man fick höra att han var hemma, 2 samlades så många att de inte längre fick plats ens utanför dörren, och han predikade ordet för dem. 3 Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. 4 Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. 5 Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.” 6 Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte i sina hjärtan: 7 ”Varför talar han på det sättet? Han hädar! Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud.” 8 Jesus kände i sin ande att de tänkte så för sig själva, och han sade till dem: ”Varför tänker ni så i era hjärtan? 9 Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? 10 Men det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder.” Och han sade till den lame: 11 ”Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!” 12 Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: ”Något sådant har vi aldrig sett.”
Bön.
Kära församling!
Att få synden förlåten är det stora och avgörande.
Vår käre himmelske Fader har sänt sin Son i världen till vår frälsning och för att vi ska få synderna förlåtna. Det avgörande för dig och mig är att vi får synden förlåten här i tiden och att vi blir frikända på domens dag. Guds nåd och förlåtelse kommer till oss genom Ordet. Så börjar också texten här hos S:t Markus. Han berättar att människor samlades utanför dörren där Jesus bodde och Jesus predikade Ordet för dem. Då kommer fyra män bärande på en lam som ligger på en bår. De kan inte tränga sig fram och de får då idén att gå upp på taket och sänka båren ned genom taket, där på det platta taket fanns det en möjlighet att röja undan så det gick för sig. Dessa män längtade efter Jesu hjälp för sin vän som var lam. De litade på Jesu makt. Tron är just detta att Jesus med sin hjälp möter våra händer som är utsträckta till honom för att få hans hjälp. Tron är inte människans prestation utan bara det att hon mottar och får Jesu hjälp. I mötet med Jesus förverkligades tron och det heter att när Jesus såg deras tro – dessa vänners alltså så låter det nästan – men vi ska se det som just vår position tillsammans ber vi Jesus hjälpa oss. Det avgörande ordet säger Jesus till den lame: Dina synder förlåtas dig!
Ingenting säger att denne lame inte skulle ha varit införstådd. Han var alldeles säkert med på saken och fann det gott att hans vänner ville föra honom till Jesus. Han visste också precis vad som skedde då han sänktes uppifrån hålet i taket ned framför Jesu fötter.
Vem kan förlåta synder?
Några skriftlärde satt där och följde med situationen och det tänkte i sina hjärtan att Jesus hädar då han uttalar syndernas förlåtelse. Det kan ingen utom Gud menade de. Låt oss tänka efter. De hade haft rätt om Jesu inte varit Guds Son eller som han här själv säger det Människosonen. Hade Jesus inte varit den han var och är skulle det naturligtvis ha varit så att han inte kunnat förlåta synder. Ingen av oss kan förlåta synder – det kan bara Gud, därför att synd är brott mot Guds heliga vilja och ingen av oss kan ställa detta till rätta vare sig för sig själv eller för andra. Vi är nämligen utlämnade åt oss själva fast i synden och kan inte befria oss ifrån den, hur skulle vi då kunna förklara den förlåten så att syndens skuld reellt skulle vara borttagen? Då prästen i privatbikten eller här i avlösningen i mässan uttalar syndernas förlåtelse sker detta endast på Kristi uppdrag och med den fullmakt han har gett. Det gäller också om en broder eller syster i den kristna gemenskapen avlöser oss i förhållande till synden om detta sker med löftesordets kraft. Men det ska klart och absolut sägas: Ingen av oss kan med hänvisning till sig själv ändra något på en annan människans skuldbörda. Gör någon det kan med skäl den invändningen riktas mot saken som de skriftlärda har i sina tankar här i texten. För deras utgångspunkt är riktig: Endast Gud kan förlåta synd.
Jesus förklarar hur det förhåller sig.
Jesus som är ett med Fadern och Gud av evighet och tillika sann människa han tar sig nu för att svara på de skriftlärdas invändning – de har inte uttalat den, men Jesus vet vad de tänker. Han anklagar dem och säger: Varför tänker ni så i era hjärtan? Jesus kommer med en utmanande fråga som han riktar till dem för att de ska få någonting att tänka på. Han säger till dem vilket är då lättare att sig till den lame: Dina synder är förlåtna eller att säga till den lame: Stig upp tag din säng och gå? Dessa skriftlärde måste givetvis ha tänkt på det första alternativet. Det krävs ju bara några tomma ord så fixar det sig såsom enfaldiga människor som dessa som kommer släpande med en lam kan uppfatta det, menar de skriftlärde. Det här är ett bedrägeri. Vilken bedragare som helst komma kan uttala orden. Men att göra en lam frisk igen till det behövs det mycket myndighet och makt. Något av det här går igen i sättet som dagens svärmare ser på saken i vår tid. Förlåtelsen är en ganska självklar sak i utgångsläget det behöver man inte tänka på så noga hur det ska ordnas, men sen finns kraften, mäktigheten och det avgörande i något tecken, som sker eller som man antar att sker. På den vägen förs människor bort från Ordets förkunnelse det som Jesus börjar med till att fokusera ensidigt på tecken och följder. På den vägen kan man hamna var som helst. Finns inte Ordet stadigt för handen, är fokus på egen andlighet, höga andliga erfarenheter och helanden – kan främmande andar komma med och bestämma. Får vi höra om extra ordinära företeelser, som vi har att ta ställning till, ska vår fråga alltid vara under vilket förtecken sker detta: Är Ordets undervisning där? Att man håller Biblar i händer och nämner Jesu namn är inte tillräckliga kriterier. Vi ska kunna inse att det är också är Kristi Ord, som talas och bekänns. S:t Paulus säger om den Laglöses dvs. Antikrists ankomst att den sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under. 2 Tess 2:9 Då vi granskar hur Jesus säger det enligt Markus evangeliets slut, så gäller Jesu order att predika evangelium för allt skapat, att troget lära och döpa sedan kan följder komma i bestämda sammanhang, men det är inte så att det är tvärtom: Att Jesus typ som det första befaller oss att ta giftiga ormar i händer.
Men alltså nu till Jesu demonstration i Kapernaum av vad det gäller: Han hävdar bestämt och det ska vi ta fasta på: ”Det skall ni veta att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder. Han sade till den lame. ’Stig upp, ta din bädd och gå hem!’ Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon.” Detta var en fantastisk händelse, människor häpnade och prisade Gud. Samtidigt ställer Jesus fram för oss saken. Det stora och mäktiga och svåra är att synder förlåts. De förlåts verkligen och det ska vi begrunda.
Förlåtelsen har i mycken hantering blivit en billig sak.
Man får inte ordentligt ens klart för sig på vilken grund den gäller, till vem den riktas och hur den kan mottas. För förlåtelsen gäller det att möta Jesus eller vara där han handlar med människor. I Kapernaum var det denna dag, som evangeliet berättar om angeläget att höra Jesus där han talade till de människor som samlats vid hans hem inne i huset och utanför. Syndernas förlåtelse – att de med säkerhet kan fås förutsätter Jesu Ord och verk. För oss måste det gälla att få höra ett rätt Guds Ord, att leva i Dopet, att i församlingen på Kristi befallning höra och motta ordet om förlåtelsen, att fira den heliga Nattvarden med Jesu lärjungar och vänner. Utanför detta ska vi inte vara.
De skriftlärde är på fel spår i sitt tänkande
Om de skriftlärde hade tänkt sig att Jesu förlåtelse var en reell förlåtelse och om de tänkte på vad de heliga skrifterna sade om förlåtelse, om hela den omfattande offerapparaten i templet – hade de tänkt på det – hade de utan ett ögonblicks övervägande ens – haft svaret: Förlåtelsen är det svåra och stora. För de onda makterna kan till en viss gräns härma tecken som sker av Guds kraft. Vi kan tänka på hur det var i Egypten en gång, då Mose gjorde tecken. Faraos spåmän gjorde sedan samma tecken efteråt i början i alla fall. Det tecken som Aron gjorde då han förvandlade sin stav till en stor orm, då han räckte ut sin stav så att Nilens vatten blev blod liksom även det tecken Aron gjorde då han räckte ut sin stav över vattendrag och de kom in paddor överallt i egyptiernas hus. Sedan blev det sämre med efterapningarna. Det som stod som målsättning för Mose och Aron här var att de skulle få komma ut i öknen med hela sitt folk och offra. Offret var i centrum. Då den sista plågan kom över egyptierna då Herrens ängel slog allt förstfött, så skulle israeliterna skydda sig genom att slakta ett felfritt lamm, vars blod skulle strykas på dörrposterna. Köttet av Lammet skulle de äta samma natt som ett nattmål eller säger vi nattvard. Så skulle israeliterna räddas från mordängeln. Också vi är dödsdömda i en viss överförd likhet med de förstfödda i Egypten. Endast Jesu blod, Han utgivande av sig själv som ett offer för vår skull, kan rädda oss. Inga svåra konster som människor hittar på eller initierar kan göra något. Endast det att du genom tron blir delaktig av det Jesus vann då han utgav sin kropp och sitt blod för oss räddar oss undan döden, domen, förtappelsen. Därför måste vi noggrant bevaka att läran om försoningen, den predikan som kan förmedla försoningen är ren och rätt hos oss. Vi måste se till att det som gäller förvaltning av Dop och Nattvard, som förmedlar försoningens verklighet till oss är ren och rätt. Precis som allt skulle vara rätt i tempeltjänsten ska vi också hos oss se till att allt är rätt med det som gäller prästämbetet och dess utövande. De är svaga människor, män, som är kallade, men deras uppdrag är bestämt av Kristus och hans apostlar, därför kan gåvan från Kristus dock bevaras rätt i deras händer och mun, blott det apostoliska Ordet iakttas.
Förlåtelsens grund
är Jesu Kristi lydnad, lidande, korsdöd med vilken han sonade våra synders skuld. Det ska vara klara och tydliga utläggningar av detta i en rätt kristen gemenskap. Budskapet om Jesu Kristi uppståndelse förmedlar rättfärdigheten till oss människor, gåvorättfärdigheten som gör att vi är rättfärdiga inför Guds helighet inför honom som inte godkänner någon synd. Rom 4:24-25
Vår Herre Jesus Kristus har sänt Den Helige Ande, Hjälparen till sin församling. Den Helige Ande väcker tron hos människor genom den rätta förkunnelsen i kraft av Jesus ord. Den som tror har syndernas förlåtelse och kommer inte under någon dom, men över den som inte hörsammar Kristus förblir Guds vrede. Joh 3:36 En underbar frihet en ofantligt stor gåva kommer med Kristi Ord till oss. Detta är inte billigt eller självklart eller mekaniskt. Utan det är: Oerhört dyrbart, eftersom det kostat Guds egen Son i döden. Det är inte universellt självklart utan gäller endast i Kristus och genom tron på honom. Dock Guds frälsningsvilja gäller alla människor och Gud vill att alla människor kommer till kunskap om sanningen. Det sker inte mekaniskt på vår order, då vi beställer och vill det utan vi ska höra Ordet och ta emot det då det riktas till oss. Denne lame man han fick höra de befriande orden strax, utan att han hade några märkvärdiga botövningar eller någonting noterbart som han visade upp. De befriande orden som gällde syndernas förlåtelse kom som en mycket stor glädjande överraskning – helt sannolikt. Så är det rätta evangeliet det innehåller alltid för den i sig själv usla syndaren ett moment av förvåning och känsla av att man inte är värdig den stora gåva som dock med säkerhet räcks en. Jesu mäktiga ord riktades till denne lame man, då han tog emot dem var förlåtelsen och tron ett faktum i hans liv. Så vill Jesus se det också hos oss. Han vill att hans Ord rent går ut bland oss, att vi tror och tar emot det och så har allt det som förlåtelsens löfte för med sig: frid med Gud, barnaskap hos Gud, evigt saligt liv, trons liv här i jordelivet, frikännande dom på andra sidan graven och sedan evig glädje i ett omedelbart skådande i Guds härliga värld ansikte mot ansikte. Amen Halleluja!
Bön: Allhärskare, evige Gud, vår himmelske Fader, du som genom din Son Jesus Kristus, frälsar oss ur kroppens och själens vanmakt.
Vi ber dig:
Tillsäg våra hjärtan och samveten var dag din förlåtelses mäktiga ord, att själens vånda må vika för din frid och våra synders bojor brytas! Förläna oss den tro som övervinner världen, att vi en gång för evigt får prisa dig för frälsningens stora under! Amen (reviderad av HS från Handboken 1959)
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Svenska kyrkans handbok 1942)
Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet fläckfria och jublande
den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre – honom tillhör ära och majestät, välde och makt, före all tid, nu och i all evighet. Amen
Judas 24-25.
Predikan på 9 söndagen efter pingst
7.8 2022
I GUDS, i Faderns och +Sonens och Den Helige Andes namn. Amen.
Hälsning: Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus.
Evangelium
Matteus 7:15-23
15 Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.
16 På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?
17 Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.
18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt.
19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.
20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.
21 Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.
22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?
23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Herre Gud, inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Kära församling!
Dagens evangelium vill göra det klart för oss att skenkristendomen är den stora faran för de kristna.
De kristna hotas mest till avfall från den rätta tron genom skenkristendomen.
Det står klart att Djävulen, som själv är utesluten från himmel och salighet, vill hindra människor från att nå det goda eviga målet. Han vill dra med sig så många som möjligt i den eviga förtappelse som förestår honom och alla som är hans.
Inte så att inte människor direkt av lockelserna i den fallna världen avfaller från tron. Paulus omnämner med namn en Demas som av kärlek till världen lämnade den kristna gemenskapen. (2 Tim 4:10) Sådant sker fortfarande och ska beaktas, men det är inte riktigt det som det i första hand är frågan om i dagens evangelium.
Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. 1 Petr 5:8
Ute i den onda världen härjar Satan som den råa djävulen, men i de kristnas skara vill han komma som ljusets ängel. Och de stora farorna för de kristna kommer denna väg. S:t Paulus påpekar i 2 Kor 11:13 att falska apostlar uppträder som Kristi tjänare och apostlar. S:t Paulus understryker att detta inte ska förvåna oss eftersom Satan själv gör just så – gör sig lik ljusets ängel.
Satans angrepp och verksamhet när det gäller de troende i de kristna församlingarna är just av detta slag.
Mot denna allmänna bakgrund förstår vi väl S:t Matteus ord idag, som återger vår Herres Jesu Kristi bergspredikan, där vår Frälsare tar upp den stora faran med skenkristendomen. Akta er före de falska profeterna, som kommer till er klädda som får, men i sitt inre är rovlystna vargar. Matt 7:15
Det falska predikandet och lärandet är ett faktum.
Det gäller inte i detta evangelium de brutala och råa förnekelserna, som går lätt att känna igen utan det gäller samma falskhet framförd på ett smygande sätt i oskyldiga fårakläder. Till fårakläderna hör den rätta rekvisitan. Det kan vara mässhake och gängse ritual. Det kan vara kostym om det nu annars är det man framträder med. Det kan vara gregorianska tongångar eller lättare andlig sång och musik. Det är alla de vackra och dyrbara orden om kärlek, förlåtelse, nåd och frid. Bakom allt vackert gudsnådeligt tal döljer sig själarnas fiende Satan själv, som i utgångsläget har förlorat folk i sin egen skara i världen och nu försöker få dem tillbaka. Är du kristen ska du noggrant besinna att fiendesidan har sådana planer för dig. Jesus vill skydda de sina och därför ska varje kristen noggrant ta till sig det vår Herre säger.
Akta er! – Det är inte en from förhoppning att det nu ändå ska gå bra. Utan det är ett gudomligt imperativ som alltid ska ljuda den kristna församlingen.
Dagens evangelium vill få oss att bli realister att beakta skillnaden mellan hur det synes vara och hur det egentligen är.
Som en självklarhet lyfter texten fram det att vi har att göra med falska profeter. Och nu avses inte uppenbara falska lärare, som går i sina vargkläder öppet och visar hörntänderna, anhängare av främmande religioner eller bisarra sekter, utan nu gäller det dem vi har intill oss: de som faktiskt har fårakläder.
Att skilja på sant och falskt är varje myndig kristens uppgift.
Ibland uppfattas det så att detta med att tala om rätt och falsk lära hör till någon teologisk överkurs, som vanliga kyrkokristna inte behöver tänka på så särskilt. Nej, det är feluppfattat. Att ta sig i akt för falska profeter hör till den kristna trons egentliga väsen. Är du kristen så är detta ett element i din tro. En kristen kännetecknas av att hela tiden i denna lögnens värld vara på flykt undan falska profeter och falska läror. Det är ingen förföljelsemani, utan den sunda och rätta kristendomen
Jesus vill med orden i dagens text, föra oss bort från falska idealistiska föreställningar. Han vill ställa oss inför realiteterna.
Det kan finnas en tillkämpad positiv syn som ändå står i motsättning till det vår Frälsare lär oss, då man tänker så här: De flesta är nog ganska renläriga av de förkunnare vi möter, det finns kanske någon som har missat något, men det är så uppenbart så det märker man nog.
Nej, Jesus vill säga att var vi än är, kan vi ha att göra med falska profeter. Han säger inte att om händelsevis någon gång någon som har en falsk lära skulle komma till er då ska ni förhålla er så… Nej ,det gäller generellt det som finns inom den yttre kristenheten: Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar!
Vi lever i världen, som är som en ocean av lögn, eftersom hela världen är i Djävulens våld som S:t Johannes säger. (1 Joh 5:19) Den rättrogna kristna kyrkan är som en ö i denna ocean. Det är klart att Djävulen satsar allt på att på något sätt få ett inflytande över detta, som inte är hans i denna värld. Djävulens konspirationsplan går ut på det att han under falsk flagg med utnyttjande av olika för tillfället tillbuds stående sändebud förvränger evangelium.
Aposteln Paulus lär oss i 2.Kor. 11 att Djävulen, då han kommer in i den yttre kristna kyrkan, kommer som en ljusets ängel. Satans redskap är de falska apostlar som förskapat sig till Kristi tjänare.
Därför ska vi i kyrkan vara varse att det som är falskt kommer i en ljus och rätt dräkt med mycket av de rätta orden. För det falska är just det att det är delvis rätt, delvis sant. Så arbetar djävulen då han tvingas arbeta med Bibeln. Vi kan lära oss det av frestelseskildringarna 1. Mos. 3, Matt. 4 och Luk.4.
I denna värld är vi om vi har öppna ögon minsann medvetna om att här finns mycket ont och hemskt som ständigt sker. Det kan man notera helt utan att behöva Bibelns beskrivningar. Normalt förstånd och normal moral kan hjälpa oss att distansera oss från sådan yttre ondska. Det vi ser kan verka alarmerande, men det mest alarmerande är inte att den råa djävulen kommer öppet, utan det som vi allra mest ska vara varse är det att det kommer till oss under falsk flagg, finns i den yttre kristna kyrkans mitt. Inte den råa djävulen är den farliga för kyrkan utan den subtila, den ljusa ängeln.
Den falska kyrkan är ett bedrägligt bländverk. Men hur ska vi känna igen det rätta – vad är den rätta frukten?
Vi förstår av textens slut, ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja”,
att hela den yttre rekvisitan inklusive böner, formuleringar osv. kan finnas hos de falska i kyrkan.
Av deras frukt ska ni känna dem, lär oss nu alltså Jesus.
Är frukten den yttre framgången?
Nej, ofta har den falska läran mera framgång än den rätta åtminstone till en tid. Majoriteten av folket i det gamla Israel stod emot de rätta profeterna. Folkets ledare dödade de rätta profeterna.
Är det det att många under och tecken sker? Nej absolut inte som enda kriterium.
Jesus säger just här att många, som går förlorade, ska på den sista dagen försöka hänvisa till de mirakler de har fått vara med om: ”Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”
Senare i S:t Matteus evangelium sägs (Matt. 24.24) att falska profeter ska uppstå. ”Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda.”
Vad vi inte litet ska tänka på ifråga om ´frukten´ är det som sägs om falska och sanna profeter i den heliga Skrift.
Jesus säger i Luk. 6.26 att de falska profeterna hade/har folket på sin sida. ”Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.”
Av Bibeln lär vi oss också att ett kännetecken för de falska profeterna är att de lovar frid och lycka, också då ingen frid och lycka kan lovas. (Jer 8:11; 14:14,15;28:9; Hes 13:1) Också om reella under inträffar – ska man inte följa om det som sägs strider mot Guds Ord. 5 Mos 13.
S:t Petrus ser en parallell mellan de falska profeterna i GT och de falska lärarna i den kristna kyrkan. Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas.” 2 Petr 2:1-2
Frukten – vilken är den? Att troende människor begär det fulla och hela Ordet utan förvanskning och tillrättaläggande och kan registrera att det förhåller sig så då de hör Ordets förkunnelse i församlingen. Eftersom den falska läran är en förvanskning måste det någonstans finnas något som är bortlämnat. Därför kan det för att komma underfund med halten i en ny förkunnelse man utsätts för att vara skäl att fråga: Vad är det som inte sägs? Vad är det som utlämnas?Det kan t.o.m. vara grundläggande saker, som utlämnas, fastän man inte med detsamma kommer att tänka på det. Talas det t.ex. öppet och klart om den dubbla utgången om himmel och helvete? Vad sades då du senast var på en begravning? Har du lärt känna Guds Ord så kan du också pröva läran. Utläggs faktiskt de texter som uppläses eller väjer predikanten för en del av substansen i evangelium? Aposteln Paulus uppmanar de kristna på det generella planet: ”pröva allt, behåll det goda!” (1 Tess 5:21) Till detta ska tilläggas att där man vet att avvikelse finns och består – där ska man inte alls vara. Denna uppmaning gäller där man i princip har ett förtroende för det som försiggår.
Då det falska faktiskt märks – ska man inte alls tveka – då gäller Jesu befallning: Ta er till vara! Då ska man inte alls vara i närheten eller stå i förbindelse – utan: dra iväg! Paulus uppmanar ingiven av Kristus, vars Ord han för fram: Dra er ifrån dem! Rom 16:17
Jesus säger att de falska profeterna invärtes är rovgiriga vargar. De falska profeterna är parasiter, för att komma fram måste de ha en del av den kristna läran, för att leva måste de stjäla av den spiritualitet/andlighet som finns i kyrkan. Med den falska läran kommer också falska andar som kan ta makt över människor. Den falska läran måste till synes ha samma auktoritet som den rätta läran, så får den falska läraren en hållhake på de kristna. Den som sover och inte är varse vad som är på gång blir snabbt förförd, uppäten, omtöcknad, bortblandad.
Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. Rom 16:17-18
Den rättrogne kristnes väg i relation till allt det som finns i den yttre kristenheten på jorden.
Vi ska vara varse – att det finns mycket sken av tro och liv – som inte framspringer från Guds Ord eller har Guds Ords kraft. Det får aldrig bli ett allt överskuggande problem att det generellt är så att de rättrogna är få och de vilsegångna många, för det är just så som Gud för oss i Bibeln beskriver vår belägenhet. Alla de ord som har med varningen för andlig förförelse och falska läror ska vi noggrant ta till oss. Vi kan vara förvånade då någon vi har haft förtroende för går vilse, men generellt har vi inte rätt att förvåna oss då bilden av falsk lära och sann lära i den konkreta situationen på det hela taget är precis som Bibeln beskriver den.
Som sagt allt det Bibeln säger då det gäller dagens tema – ska vi hålla med oss – inte glömma – vår Frälsares ord. Akta er! Ta er till vara! ska ringa i vår öron. Vi ska förstå att Jesus själv som har lovat sin närvaro där alla hans bud lärs – just själv är med och bevara dem som hör hans röst. Över det är vi tacksamma och glada – vi förstår att varningsorden från honom också vill säga det att vi inte är glömda, vi är inte utlämnade åt mörka makter. Kristi klara ord ska vägleda oss och stöda oss där vi är ställda och delar de villkor som alla de som har trott Herrens Ord sådant det är givet har fått dela. Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen allt hans väsende och alla hans gärningar!
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Låt oss bedja:
Käre himmelske Fader. Vi tackar dig för ditt klara Ord som är ett ljus på vår stig här i denna fallna värld. Vi ber behåll oss i en rätt kärlek till och fruktan för dig, så att vi alltid hör ditt Ord och får skyddet från det under vår väg till saligheten. Vi ber i din Sons vår Frälsares Jesu namn. Amen
Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall stödja, styrka och stadfästa eder. Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen. (1 Petr 5:10)
Använda bibelöversättningar: 1917, SFB 1998, SFB15
Predikan på Kristi förklaringsdag
31.7 2022
I Guds, i Faderns och +Sonens och Den Helige Andes namn. Amen.
Matteus 17:1-8
1Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem.
2 Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.
3 Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom.
4 Petrus sade till Jesus: ”Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.”
5 Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!”
6 När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan.
7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: ”Stig upp och var inte förskräckta!”
8 Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Herre Gud, inskriv de heliga orden våra hjärtan!
Hälsning: Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Tänk på att din evighet förestår, tänk på att den tillsvidare osynliga världen är minst lika verklig som den du nu ser för ögonen!
Denna text kommer med en principiell undervisning till oss som vi behöver att ha i minnet, då vi gestaltar vår kristna tro.
Detta är en unik händelse under Jesu verksamhet. En händelse som var hemlig och som omnämndes först efter det Jesus hade uppstått från de döda.
S:t Petrus berättar om detta hur de själva hörde Faderns röst om Sonen, då de var med Jesus på berget. (2 Petr 1:16-18)
Korset föregår härligheten
En speciell omständighet rörande denna skildring om dessa tre utvalda lärjungars väg upp på förklaringsberget, där de såg Jesus samtala med Mose och Elias är att alla tre evangelister Matteus, Markus och Lukas redogör för att innan denna händelse hade Jesus en särskild undervisning för sina lärjungar och åhörare om att förneka sig själv, ta sitt kors på sig, om att mista livet för Jesu skull. Denna kontrast korset och förföljelsen av den rättfärdige å ena sidan och förklaringsstunden som förebådar den eviga saligheten hör ihop och ska besinnas av oss som idag mottar detta evangelium.
Vi ska förstå att nu lever vi här i vårt jordeliv under korsets förtecken – härligheten kommer sedan. Det finns ytliga svärmiska rörelser, som tror att vi kan ta en genväg till härligheten och på något sätt ha den här redan. Men så är det inte. Tror vi på Jesus kommer vi i konflikt med denna värld, vi kommer att möta oförståelse, ignorans och även kan det vara fråga om hat. Detta beror på att vi är i den fallna världen. Denna värld som Gud har bestämt till undergång – dock så att de som tror på hans Son inte ska gå under utan få det eviga saliga livet. Det är som Jesus säger det tidigare här i Matteus evangeliet så är det så alltså att den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet och det är många som går fram på den. Och den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. Matt 7:13-14
S:t Paulus påpekar att det är så att den kristna tron inte har något högt anseende bland dem som anser sig något vara. Han påminner hur det var bland korinterna då de kom till tro: ”Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam. 1 Kor 1:26-27
Vi ska vara på väg till himlen inte till helvetet.
Denna världens ande är förenad med världens brustenhet och fall så att det som har med Kristus att göra uppfattas som något som måste stötas bort.
Detta kommer den kristne att erfara förr eller senare eller i kontinuitet mest hela tiden.
Att vilja blir stor och hög i denna värld utan att ära och älska Gud kommer att föra till säker undergång och helvete.
Vi kan tänka på Satan själv, denna högmodsande som upphävde sig mot Gud och måste bli utkastad från himmelen. Han vill upp men han måste ned.
Men vår Herre Kristus förhåller det sig rakt tvärtom. Han hade del av Guds härlighet och är och var själv Gud. Han kom frivilligt till denna värld utblottade sig, gjorde inte bruk av sin gudomliga makt utan gick till lidandet och korset för vår skull. Han blir upphöjd och ärad i all evighet – av himmelens härskaror, av skarorna av människor i denna värld som har låtit sig frälsas.
Något stort förebådande sker genom att det litet gläntas på ridån mellan den för oss synliga världen och den för oss tillsvidare osynliga världen. Men det är inte bara förebådande i det långa perspektivet utan även så att här aktualiseras vändpunkten, då det gäller människornas frälsning. Jesus är på väg att ge sig själv som lösen för våra synders skuld.
Mose, Elia, Jesus
Mose
Från Gamla testamentets värld framträder här två stora gestalter i frälsningshistorien. Mose som kom med Lagen och Elia som kom med bättringens eld.
Här har vi också bakgrunden till frälsningsdramat. Lagen som Mose företräder och vilken är Guds lag – den talar om att fullkomlig laguppfyllelse krävs. Gud är helig och han prutar inte ifråga om sitt krav på rättfärdighet. Jesus kommer här i vårt ställe och gör det vi inte kunde och inte kan. Han uppfyller i aktiv lydnad Guds lag och han ger sig själv som ett offer får våra synder, så att vi kan gå fria och undfå saligheten.
Elia
står för ropet som gäller bättring – det som Johannes Döparen strax före Jesus hade trätt fram med inför Israel. Väckelseropet gör bättring ifrån synden tro evangelium, låt döpa er – detta rop ska gå ut till alla folk så att människor förstår att de ska bryta med synden och tro på Jesus.
De tre apostlarna Petrus, Jakob och Johannes har kommit upp på berget – då förvandlas inför dem Jesu ansikte – som lyser som solen och hans kläder blir vita som ljuset. Och se då visar sig Mose och Elia för dem och de samtalar med Jesus. Detta är enda gången i Bibeln där det skildras positivt att någon som redan lämnat jordelivet samtalar med någon här. Spiritism och att kalla fram döda är i Bibeln strängt förbjudet. De speciella omständigheterna ska ändå konstateras här.
Jesus
Det är Jesus Guds Son – själv Gud av evighet som samtalar med Mose och Elia. Apostlarna gör det inte de blott iakttar. Sedan är just dessa personer Mose och Elia speciella om vi tänker på hur de har gått bort från livet här. Det står om Mose att Gud begrov honom och ingen vet var Mose grav är belägen. Elia igen han for upp till himlen i en eldvagn och begrovs inte alls.
Samtalets repliker meddelas inte oss. I det som rapporteras till oss är det budskap som kommer från den himmelske Fadern: Denne är min Son, den älskade. I honom har jag mig glädje. Lyssna till honom! Den uppmaningen kommer nu till oss.
Vi ska förstå att detta är en livsbetingelse för oss – genom att höra på Jesus och tro hans Ord – så ska vi komma till saligheten, härligheten – det som förebådas här.
När apostlarna mötte denna hälsning föll de ned på sina knän i stor fruktan.
Jesus kommer till dem, då de är förskräckta och böjda. Han säger till dem: Stig upp och var inte förskräckta. När de såg upp såg de ingen utom Jesus.
Det som blir kvar och består efter olika upplevelser kanske stora och dramatiska är ändå Frälsarens person ensam. Vi ska förstå att de som vill leva i ett rus i följd av andliga upplevelser som vill nå olika höga andliga erfarenheter har en fel inriktning. Det är nog om vi möter Jesus själv och det han ger oss: sin förlåtelse och den gåvorättfärdighet som han förvärvat för oss. Allting ska underställas detta både höga erfarenheter och djup erfarenhet av egen synd. Jesus ensam ska frälsa oss. Det är vi tacksamma och glada för. Vi tar med oss idag Faderns hälsning till oss om Jesus: Lyssna till honom! Kristendomen blir fel och människor kommer fel, där detta inte praktiseras. Vi får också en anvisning hur vi ska hantera erfarenheter och gåvor som inte är grunden för vår frälsning utan endast följder av vår tro. Apostlarna skulle inte berätta detta åt någon förrän Jesus hade uppstått. Då fick deras berättelse om detta för andra sitt rätta sammanhang.
Jesus allena
Vi prisar idag alltså den förhärligade Jesus och faller ned i både ödmjuk och glad tacksägelse för att han gått till korset för vår skull, tagit alla våra synder på sig, skänkande oss frihet från domen och en rättfärdighet som gör att vi är hans egna – på väg till salighet och härlighet, där han nu väntar oss.
Jesus allena är frälsningsgrunden. Genom honom blir vi frälsta. Den enda möjligheten. Vi måste besinna detta med Jesus allena. Då så ofta visas på något annat och extra. Det gäller inte frukter och gärningar på denna punkt – inte höga andliga erfarenheter – mäts de som ensamt gällande är du förlorad. Genom Jesus blir allt ställt under rätt förtecken så att hela ditt liv är ställt under hans nåd. Endast den som är skriven i livets bok blir frälst. Dvs är ”i Kristus” – som Paulus säger det. Idag bekänner vi Jesus allena.
”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” Apg 4:12
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen allt hans väsende och alla hans gärningar!
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Bön: Herre Gud, vi tackar dig Fader i himlen att du ber oss lyssna på din Son Jesus Kristus – som med sitt Ord och vägledning också ska föra din församling till härligheten. Ge oss lyssnande och lydande hjärtan. Vi ber för alla i vår församling och tackar dig för din barmhärtighet och omsorg, som vi får del av. Vi ber i din Sons, vår Herres Jesu Kristi namn. Amen.
Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall stödja, styrka och stadfästa eder. Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.
Predikan på 7 söndagen efter pingst
24.7 2022
Hälsning: Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Evangelium enligt 1 årgången
Matteus 5:20-30
20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.
21 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte mörda. Den som mördar är skyldig inför domstolen.
22 Jag säger er: Den som är vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.
23 Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,
24 så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.
25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.
26 Amen säger jag dig: Du slipper inte ut därifrån, förrän du har betalat till sista öret.
27 Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott.
28 Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.
29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna.
30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Herre Gud, inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Kära församling!
Gud är helig.
Vi har här först att förstå Guds helighet och hans omutlighet, när det gäller hans lags krav.
Att komma inför Gud sådan han är eller komma i hans händer – är något oerhört och leder för oss till säker undergång om det inte finns ett giltigt offer som försonar vår synd.
Lättsinnigt tal om att Gud är nära oss med sin godhet och nåd – så som man kan prata, kan vara mycket vilseledande och falskt. Visst är Gud nära i så måtto att allting är i hans händer, han är allsmäktig, allvetande och allseende. Men Gud i sig är en förtärande eld och vi måste lära oss att endast i Kristus som offrat sig för vår synd och gjort till fyllest för oss, när det gäller lagens krav – finns det hopp för oss.
Vår rättfärdighet måste enligt Jesus gå långt utöver de skriftlärdes och fariséernas. Dessa var ivriga lagförespråkare. De var inte generellt med nödvändighet alls medvetet och klart skenheliga. Naturligtvis brast det för dem så att de sade, men inte gjorde. Detta är dock något som blir fallet för alla som på riktigt och själv försöker uppfylla lagens krav. De skriftlärdes och fariséernas hyckleri var mest inåt – så att de bedrog sig själva i fråga om sin relativa rättfärdighet. De ansträngde sig och tänkte att Guds barmhärtighet täcker över det som inte duger. Något av detta finns också inom en utarmad kvasikristendom.
Jesus gör nu allvar av att lagen faktiskt ska uppfyllas utan prut och kompromiss. Detta har vi inför oss. Detta ska leda till, att vi faktiskt i konfrontation med lagen inser, att vi inte alls uppfyller lagens krav så som detta måste ske med en rättfärdighet som överträffar de skriftlärdes och fariséernas. Vi kommer inte in i himmelriket med mindre, slår Jesus fast.
Nödvändigheten av frälsningen genom Jesus den hela och fullt täckande är det som ska till. Den som är inte får Kristi gåvorättfärdighet den som han har vunnit åt oss – är en lagbrytare som enligt Bibelns lära blir fördömd.
Vi ska besinna vad lagen kräver.
Jesus vill att vi som kristna konfronterar oss med lagens krav och besinnar vad laguppfyllelsen gäller. Lagen behöver vi som en nödvändig spegel – något som vi i vår humanism och tro på det mänskliga vill glömma och bortse ifrån.
Jesus talar i denna text om två av buden och deras tillämpning. Det gäller budet: Du ska inte dräpa och budet: du ska inte begå äktenskapsbrott.
Jesus går nu bakom den yttre fasaden och avslöjar vad som finns hos människor. De flesta av oss är ju inte precis mördare så att vi tagit livet av en annan människa. Jesus förklarar att detta bud gäller något mycket mera. Jesus pekar på den ondska som kan flamma upp ur vår fördärvade natur. Vi får bli arga, men vi får inte ha en personlig ilska och illvilja mot en medmänniska. Alltså inte alls. Den som är vred i den meningen är skyldig inför Gud. Den som stämplar klart och tydligt med okvädningsord som ställer en medmänniska utanför varje värde som människa – är skyldig och hotas av det brinnande Gehenna.
Detta betyder inte att inte den naturliga lagen och dess konsekvenser skulle få finnas i den mänskliga gemenskapen. Visst får vi avvisa dem bestämt som kommer med fördärvliga idéer och vilseleder och gör ont. Visst ska vi visa allmän indignation över yttre moraliska fel.
Detta som Jesus talar om just här gäller oss själva och vårt förhållningssätt. Bergspredikan är inte emot de Guds ordningar, som dömer människor i världslig domstol, förklarande andra människor som brottslingar, kriminella, som gjort idiotiska vansinnesbrott i fullt medvetande osv. Inte heller avses det som den kristna kyrkan säger, då den ställer någon uppenbar syndare, som inte alls vill göra bättring under bann och överlämnar den enligt Paulus instruktion till Satan för att anden ska bli frälst på Jesu Kristi dag. (1 Kor 5:5)
Gud ordningar gäller så att överheten är en Guds tjänare som inte bär svärdet förgäves. (Rom 13:1-4). Detta kan vara nödvändigt att påpeka för bergspredikan har ofta använts för att yrka på allmän vapenvägran och pacifism.
Det som det gäller är att vi inte som människor upphöjer oss i högmod i en gudomlig position och utifrån detta dömer och stämplar människor på ett totalt sätt, fördömer vår medmänniska genom vår personliga ilska och dom.
Vi förgår oss så lätt som människor. Jesus påpekar att vi ska vara varse att vår medmänniska med skäl kan ha något emot oss. Då vi inser det ska vi be denna människa om förlåtelse. Vår kristendom får inte vara sådan att vi slutar med uppgörelsen i förhållande till den synd vi begår mot andra. Visst måste vi erkänna och bekänna det onda vi gör och söka förlåtelse av människor och av Gud.
Jesus kommer med ett uttryck som är angeläget: ”medan du är med honom på vägen”. Vi ska förstå att den gemensamma tiden vi har med andra människor är begränsad. Eftersom omständigheter tid och rum växlar förutom det att vi är dödliga och därför har en begränsad tid på oss här – så är vi kallade att handla rätt och rätta till medan vi s.a.s. säga är med på vägen med den eller dem de gäller.
Att se med begär på en kvinna
Sedan kommer vi till det som Jesus säger om att den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i hjärtat.
Jesus avslöjar forna tiders och nutida fariséer, som vill mena att de genom att ha en yttre renlevnad – att de inte har bedragit sin hustru eller man – att de då är uteslutna från det som gäller Guds tal om att inte begå äktenskapsbrott. Jesus vill avslöja de uttryck för otukt som finns i människans inre – någonting vi bestämt ska veta om – och någonting som vi behöver förlåtelse för.
Könsdriften och längtan efter det motsatta könet är i skapelsen det givna som är något gott och stort. Inget är till den delen av Djävulen. Det hör också till den Ondes sätt att arbeta, då han inte har något eget utan vill förleda oss människor till missbruk av det Gud gett i skapelsen, att han just agerar på detta område och vill få oss att komma fel. Sedan syndafallet är skapelsen besudlad så att Satan, då han frestar oss har en anknytning i den begärelse som utgår från vår fördärvade natur. Det onda sker allmänt först i människornas väsen, i deras inre – och sedan tyvärr i handlingar som också andra människor kan iaktta. Börjar inte i praktiken ett genomfört äktenskapsbrott med att den onda begärelsen tar makt i ens inre? Det är detta som Jesus påpekar om människohjärtat här senare i Matteus evangeliet. …från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. 15:19
Vi ska se Guds gåva i den skapade världen. I praktiken är det goda och onda sammanblandat.
Vi ska först se Guds gåva, innan vi tänker på missbruket av den. Det goda i ett äktenskap är också liksom en hälsning från paradiset, där allting var skönt och rätt. Visst är det så fortfarande att något av det vackraste i jordelivet är ett gott förhållande mellan en man och en kvinna i äktenskapet.
Samtidigt vet vi att en människa vilken som helst har sin kamp genom livet på detta område – det gäller på lite olika sätt kanske – i olika åldrar – men den finns där alltid på något sätt, såvida man inte helt gett efter för de otuktiga begären och låter dem styra sig.
Skapelsens gåva och synden är så underligt sammanflätade att vi måste ha Guds Ords upplysning för att överhuvudtaget kunna förstå någonting. Det påpekar våra bekännelseskrifter.
Därför är det så att det inte är en synd för en man att notera att en kvinna är behaglig, trevlig, har fägring – det är ju en förutsättning för att han ska kunna älska sin egen hustru. Bibeln talar utan reservation om skönhet och fägring om det goda i ett gott förhållande också om den i tiden långt utsträckta längtan som Jakob hade till Rakel innan de fick varandra. Bibeln är också klar över relativiteten i yttre skönhet om mycket annat saknas. Som en gyllene ring i svinets tryne betecknas den. (Ords 11:22) Det viktiga hos människans är personlighetens centrum: hjärtat. (Ords 4:23)
Det är den otuktiga begärelsen som är synd – lustan eller den potentiella lusten att vilja något med någon som inte är en lovlig. Människans fördärv är så stort.
Jobs bok i Bibeln säger någonting om denna sak. Job – visste av vad det gällde – han säger: ”Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna.” Job 31:1
Samtidigt konstaterar Den Helige Ande som har ingivit Jobs bok om Jobs egna döttrar: ”I hela landet fanns inte så vackra kvinnor som Jobs döttrar. Och deras far gav dem arvedel bland deras bröder.” Job 42:15 Det noterande och konstaterande finns där som någonting självklart och rätt.
Det är inte så att det rätta är närvarande hos människan ibland och ibland det orätta – utan allt är där potentiellt blandat hela tiden. Kristus visar verkligen hur djupt ondskan och fördärvet trängt in i människorna. Allt är besudlat och allt behöver frälsas av Frälsaren som ger oss sin överflödande rättfärdighet som övergår fariséernas och de skriftlärdes.
Att riva ut ögat och hugga av handen – är ett symbolspråk för den praktiska hanteringen av vårt liv här i fallets värld.
Det Jesus talar om är sådant som inte är synd – men som ger möjligheter att frestelserna kommer mera på oss och att begärelserna hotar att ta makt.
Då det gäller dessa individuella gränsdragningar så ska vi veta att de är individuella – också om något generellt kan gälla. Du ska själv hålla reda på vad ditt öga ser i samma fysiska rum, och i vår tid så ofta på olika både stilla och rörliga bilder, jämte vad din hand gör dvs i hurudan verksamhet du går med och vilka sällskap som gäller för dig – det är din sak. Vi lever i en fallen värld och dessutom i en kulturdekadens. Det gäller för en kristen att se upp och själv ta ansvar för att vaksamheten bibehålls. Vi väljer ofta vad vi låter oss påverkas av.
Här har man ofta gått vilse i den kristna historien, då man i välmening eller fel iver har förbjudit sådant som inte absolut inför Gud behöver vara förbjudet eller är det. Att inte spela kort, att inte syssla med pardans, att inte ha kläder av en viss uppseendeväckande färg såsom klarröd färg, att se instrumenten fiol och dragspel som synd, att kräva total absolutism i fråga om alkoholdrycker av alla oberoende av sammanhang osv. Nå, vi vet att mycket kan bli fel också fastän det inte behöver vara det. Att sätta sin familj på bar backe för att man spelat bort sina tillgångar är orätt. Att dansa och ha promiskuösa avsikter är orätt – att överförfriska sig och inte ha kontroll då det gäller alkoholhaltiga drycker visst är det orätt.
Resonemanget ska gå så att synden döms och sedan: det som kan innebära en fara, men inte i sig är synd – det är något som människan ska ta till sin egen prövning. Hon ska själv veta sin gräns, veta när hon ställer sig själv i fara. Det är någonting som kan behöva ske med marginal på ett bestämt sätt. Tänk på uttrycken hos din Frälsaren, han som från denna värld vill leda dig till saligheten: Riv ut ögat! Hugg av handen!
Frestelser kommer också olika på olika människor – det som inte innebär fara för en kan göra det för en annan. Till all moral i det personliga livet hör att själv veta sin gräns. Det är något som hör till vanlig profanetik. Jag ska veta vad som blir farligt för mig! Du ska veta vad som är farligt för dig! Det är det Jesus säger till oss idag. Någonstans kommer också den kristna kärlekens bud till oss att inte göra sådant som kan bli en broder till fall, fastän det råkar vara något som inte fäller en själv. Till denna helhet hör att uppmuntra alla att själva besinna sig inför Kristus och veta vilka faror livet för en själv för med sig. Med friskhet och kraft uppmuntrade av Kristus ska var och en ta tag i sitt eget liv. Det finns en velighet och hjälplöshet som inte hör till. Tvärtom säger aposteln Paulus: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens (tuktighetens) Ande.” 2 Tim 1:17
Jesus talar om vårt liv och vårt väsen precis sådant det är. Han är faktiskt vår Frälsare som hjälper oss med allt.
Vi vill undvika den bittra sanningen om vår onda natur – men den måste vi på ett nödvändigt sätt tala om så att vi förstår att vår egen rättfärdighet inte gäller som skydd mot Guds vrede och dom, då den drabbar. Vi måste vara helt skyddade av Jesu allt övertäckande rättfärdighet. Den ska vara vårt skydd. Där Jesu bud får gälla där är han själv med stöder och bär i vår vardag. ”Lär dem att hålla alla de bud jag har gett er och se jag är med er alla dagar till tidens slut!” – Så säger Jesus just här i slutet av Matteus evangeliet. (28:20) Han kan vår diagnos. Han kan bota och frälsa och rädda oss från denna värld, som ska gå under till den eviga saligheten hos sig. Hans övertäckande fullkomliga rättfärdighet är det säkra och gällande skyddet mot Guds vrede och dom.
Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Låt oss be:
Herre Gud, Barmhärtighetens Fader. Du som vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Hjälp att vi hör ditt Ord och böjer oss för det även om det träffar vårt liv illa sådant det är. Vi tackar dig för förlåtelsen som vi var dag får motta. Låt ditt Ords ljus lysa klart hos oss så att varje syndare klart ser den hjälp, befrielse och rening som finns i din Sons blod.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Handbok Svenska kyrkan 1942)
Till slut:
I Kristus och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud. Ef 3:12
Predikan på Apostladagen S:t Petri och S:t Pauli dag
17.7 2022
Evangelium
S:t Lukas 5:1–11
1 En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, 2 fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4 När han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst.” 5 Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten.” 6 De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka. 8När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: ”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” 9 Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, 10 också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Frukta inte. Härefter skall du fånga människor.” 11 Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Herre Gud, inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Hälsning: Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling!
Guds Ord och vår Herre Jesus
Vi möter här inledningsvis det vi behöver och det som är väsentligast: Guds Ord och vår Herre Jesus Kristus. Detta är det vi behöver för vår frälsning. Jesus tar sig an dem som vill höra Guds Ord – och han vägleder dem just genom samma Ord.
Att veta att det finns en Gud är en insikt, som är tillgänglig för oss. Men att känna Gud och hans heliga vilja – vad han närmare bestämt vill med vårt liv och vad världsförloppet och människornas historia är för något – till det behöver vi Guds klara Ord, som vi har på pränt i skriftsamlingen Bibeln. Hur Gud som har skapat oss människor för liv och för lycka ser på det onda, på livets skuggsidor på döden och alla dess förebud – för det behöver vi Guds uppenbarade ord. Gud har en stor plan, som han har förverkligat för att rädda oss från synden, från Satan och allt ont – frälsningen. Det är detta vi var och en behöver lära känna. Den kännedomen får vi genom mötet med Guds Ord. Det är förutsättningen för det hela. Därför ska vi på allt sätt understryka vikten av intresse och studium av Guds Ord. På den vägen kan den rätta tron födas och näras.
Det vi först ska fråga efter är i våra förhållanden då det är att det vi hör verkligen är Guds Ord och inte något som blott gäller för att vara det. Ofta talar man i vår tid på det sättet att man inte bestämt och med vördnad nämner termen Guds Ord – utan det som har tagit dess plats är människotankar och omändringar av det rätta Ordet, som man tror att bättre ska passa människor präglade av nutidens strömningar. Detta ska vi notera och reagera för.
Det är förfärande hur många kristna i vår tid inte är så nogräknade, då det gäller detta. De hör olika röster och förenar sig med en mångfald olika läror och uppfattningar och tycker att mycket är bra och bryr inte sig om det de hör verkligen är något som troget och bestämt följer det skrivna Ordet. En kristen ska alltid fly undan falska läror och lärare. De till synes mänskligt sett små och subtila avvikelserna är ofta början på en avväg, som leder bort från den sanna kristendomen.
Vi ska inte heller tro att vi kommer rätt utan Guds Ord om vi bara sitter hemma i soffan och grubblar. Vi behöver budskapet från den rena oförstörda världen, för vi är i den fallna världen och har del av fallet i vår egen onda natur.
Fiskeriet i Galiléen och männskosfiskandet i världen
Som vi vet var flera centrala personer bland Jesu apostlar fiskare till yrket innan de slog följe med Jesus. Jesus hade sagt till dessa fiskare att han ska göra dem till människofiskare. Från fiskeriet tas också exempel och bilder, som tillämpas på det som gäller Guds rike. Detta är så påtagligt just i denna text.
En natt av fiske – den tid då fisken brukar låta sig fångas lättare – är förbi. Två båtar ligger vid stranden och fiskarna har gått från båtarna åt sidan för att skölja sina nät.
Jesus ser situationen med människor som vill höra Guds Ord och tränger sig på. Då stiger han i en av båtarna som tillhörde Simon, dvs honom, som vi känner som Petrus och som också omnämns med det namnet i slutet av denna text. Jesus ber Simon lägga ut litet från land. Jesus börjar undervisa folket. Han ger dem ett Guds Ord för deras liv och salighet. Vi får inte veta vad just denna predikan innehöll. Det vi underrättas om är att Guds Son vår Herre Jesus talade till dem. Kristus och hans Ord var där.
Vi kommer till situationen då talet är slut. Då säger Mästaren till Simon: Far ut på djupet och lägg ut era nät till fångst.
Simon den garvade fiskaren, som känner fiskstimmens vanliga rörelser i denna sjö från tidigaste ungdom blir undervisad av Jesus hur han Simon nu ska göra.
Det är en märklig situation rent mänskligt betraktat. Jesus som växt upp vid en snickarverkstad uppe i de galileiska bergen i Nasaret ger ett bestämt råd åt denne erfarne fiskare om hur han ska fiska. Simon visar att han känner Jesus redan som en auktoritet rent allmänt. Det framgår av hans svar om att de inte fått något, där han tillägger: Men på din befallning vill jag lägga ut näten. Simon och hans män gjorde så.
Sedan får vi höra om resultatet. Det är fråga om en så stor mängd fiskar, att näten höll på att gå sönder. De vinkade åt sina yrkeskamrater att komma och hjälpa dem. De fyller båda båtarna så att de håller på att sjunka.
Mötet med Jesus hans Ord och handlingar – visar oss vad vid behöver – och vi får det vi behöver av honom.
När Simon Petrus såg detta, står det. Nu skriver faktiskt S:t Lukas Simon Petrus apostlanamnet efter det att han dittills blott talat om Simon.
Nu kommer det som är väsentligt både för en apostel och en kristen – den första grundläggande insikten: Insikten om egen synd. Gå bort ifrån mig, Herre jag är en syndig människa!
Tro inte på den kristendom som vill lägga bort talet om synd eller mildra det så att det aldrig blir något allvarligt, som vill ge ett budskap om befrielse och frid utan att vara klar över vad vi behöver befrielse ifrån. Det finns alltid en anstöt med detta tal om synd, men vi kan inte förbigå det. Därför att vi människor har synd har Jesus kommit i världen. För att lösköpa oss från syndens och dödens välde.
När vi bli avgjort avslöjade i våra synder – kommer lätt den reaktion som Petrus har här – gå bort helige Herre Jesus, jag är en alldeles syndig människa. Jesu målsättning är inte att Petrus ska gå bort utan nu så mycket mera än tidigare hålla sig till honom frälsaren Jesus för att få den hjälp han behöver mot synd och allt ont.
Jesus säger till Petrus, då denne är varse sin synd och ovärdighet inför helig Gud: Frukta inte!
Det finns människor som drar den oriktiga slutsatsen, då de avslöjas i sina synder, att de vill drar sig bort helt och hållet från den kristna gemenskapen och tron. Tvärtom ju syndigare du känner dig desto mer ska du ta emot syndernas förlåtelse och all den hjälp Jesus ger oss.
Vi ska nämligen leva av tro och inte i förlitan på att vi i oss själva har nått en tillfredsställande nivå av rättfärdighet.
Så skriver Hebreerbrevets författare: Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.
Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar. Hebr 10:38-39
Jesu ord till Petrus efter detta är: Härefter skall du fånga människor.
Därför är Kristi kyrka i världen för att människor som är bundna i synder ska finna Frälsaren. Förkunnelsens målsättning är att finna och fånga människor som nu är i Djävulens rike in i Guds rike för evig frälsning, för frikännande i domen och en god ingång i den saliga evigheten.
Att följa Jesus är en total passion.
De heter om apostlarna Petrus, Jakob och Johannes att de lämnade allt och följde Jesus. Så ska vi också göra om det så blir i ett borgerligt vanligt yrke eller om det är som pensionär eller studerande. Kontinuiteten finns i det som Jesus kom först fram med här: Han gav dem sitt Ord. Han talade Guds eget Ord. Ord och Sakrament är det vi samlas omkring och där blir vi så länge vi kan då vi tillsammans här i jordelivet är på himlavägen för att en gång möta Jesus ansikte mot ansikte.
På ditt ord ska jag göra det, förklarar Petrus för Jesus, då han får ordern att kasta ut på djupet. Detta ska vi fråga efter. Detta är alltings grund – att det vi gör i Kyrkan och säger – har sin grund i ordet. Att det inte finns en konflikt mellan Ordet och oss här – det är så angeläget.
Att kasta ut på djupet på dagen då kalkylen säger att det inte lönar sig ska vi göra i alla fall, Med frimodighet och trosvisshet fastän mänskligt medhåll saknas, gör vi det ändå. Då Jesus sagt litar vi på det och är trygga. Vår uppgift är att lyda hans Ord och befallningar inte att rätta oss efter våra beräkningar. Amen
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar.
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Låt oss be:
Herre Gud, Barmhärtighetens Fader. Du som vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Hjälp att vi hör ditt Ord och böjer oss för det även om det träffar vårt liv illa sådant det är. Vi tackar dig för förlåtelsen som vi var dag får motta. Låt ditt Ords ljus lysa klart hos oss så att varje syndare klart ser den hjälp, befrielse och rening som finns i din Sons blod.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Handbok Svenska kyrkan 1942)
Till slut:
I Kristus och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud. Ef 3:12
Predikan på 5 söndagen efter pingst 10.7 2022
Hälsning: Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Evangelium
Lukas 6:36-42
36 Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.
37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.
38 Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”
39 Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen?
40 En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare.
41 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?
42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Herre Gud, inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Kära församling!
Bjälken i det egna ögat
Vi börjar idag med det som i denna text och från dennas parallell hos S:t Matteus är mest känt. Nämligen det med att dra ut bjälken ur det egna ögat, innan man drar ut flisan eller grandet ur sin broders öga.
Med dessa ord fångar Jesus oss i våra falska tankar. Vi har en kritik med nedsättande tankar och omdömen om medmänniskor och ger godkänt åt oss själva som det passar oss och som vi vill. Vi har synden i oss och vi har en benägenhet att hävda oss själva och vara nedsättande, då det gäller andra. Det behöver inte alls i praktiken vara fråga om brutala handlingar, utan det kan vara just det som styr våra attityder och fördomar. Också den hedniska profanetiken är varse att människan behöver ha en viss självtukt för att inte vara för besvärlig och störande för sin medmänniska.
Jesus vill i alla fall komma till roten hos oss, då det gäller dessa ting och påpeka hur vi spontant förhåller oss så lätt på ett ont sätt i förhållande till våra medmänniskor.
Jesus förbjuder detta orätta förhållningssätt för att detta är ett uttryck för att vi är hycklande. Jesus ber oss tukta hyckleriet. Sedan säger han att då vi först har tagit ut bjälken ur vårt eget öga kan vi ta ut flisan ur vår broders. Man kan fråga sig är detta en retorisk figur – då vi aldrig kan bli så väldigt bra med detta – eller är det meningen att vi ska ha något att säga sedan efteråt om flisan hos vår broder?
Vi människor har våra mänskliga problem – och vi vet att den som låter Guds bud drabba den själv – kan vara en hjälp för sin medmänniska i hennes kamp i livet.
Det ärliga här är att vi aldrig blir färdiga med det som här gäller. Var och en av oss behöver ofta förlåtelse för det som Jesus här påpekar att finns hos oss här.
Vi är inte i vår person andras domare. Men Gud är en domare över oss alla.
Jesus har här före detta kommit med budet till oss: Döm inte och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte och ni skall inte bli fördömda.
Ni vet att ofta om det blir fråga om någon fråga i livet, där det som god naturrätt förutsätter och där Guds Ord säger något bestämt ifrågasätts av kanske en stor mängd människor och någon då hänvisande till vad Skaparen och vår Gud har menat säger ut detta i klar text med att säga: Detta är orätt – så svaras det: Var nu inte så dömande!
Jo, ett orätt dömande är det om en människa ställer sig i Guds position och å hans vägnar säger sådant som Gud aldrig har sagt. Men om Gud verkligen har sagt och menat något bestämt så är det ju också att falskt döma genom att avvisa Guds mening. Den rätten har vi inte heller.
Sammanfattningsvis: Vi får inte ställa oss i Guds position, så att vi dömer eller fördömer vår medmänniska. Det är Gud som dömer och personligen får vi inte döma någon. På samma sätt: vi inte får träda in i Guds position och upphäva det Gud har sagt och säga till människor att det och det budet inte längre gäller eller att det inte är farligt att bryta mot det. Vi ska låta Gud vara Gud och inte träda in i det som tillhör honom. Inte uttala Guds dom å våra egna vägnar och inte heller leka Gud och ta bort den dom som tillhör honom.
Samtidigt vet vi, att även om den slutliga domen och fördömelsedomen kommer på den sista dagen, så ska vissa sorts domar uttalas här i tiden på Guds uppdrag genom de myndigheter eller de ämbeten som har fått det som uppgift. Samhällets väl kräver att domstolsväsendet består och det är också ett Guds uppdrag. Domared och vittnesed, som de i traditionen har sett ut, pekar också på att även om en dom här i tiden kan vara orätt, även om man kan lyckas bedra en världslig domstol, så finns det en som ser och vet och slutligt ska döma rätt.
Kyrkan är av Kristus beordrad att döma och bedöma.
Den kristna församlingen och Kyrkans ämbete ska också döma och avhålla dem från Kyrkans heliga nådemedel som utan att vilja bättra sig lever i uppenbar synd. S:t Paulus skriver i 1 Kor. 5 att han ”i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så.” (v 4) Och aposteln brännmärker församlingen och församlingens myndighet för att dessa inte visat trohet då de låtit bli att döma.
I slutet av kapitlet säger aposteln: ”Är det inte dem som står innanför ni skall döma?” (12 b) Och slutligen: ”Driv ut ifrån er den som är ond!” (13). Denna det kyrkliga ämbetets och församlingens dom har ett syfte och det är att rädda från den slutliga domen. Det sägs v. 5 om den som lever i synd, ”överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.” (1 Kor. 5.)
Utifrån oss själva och våra egna bedömningar får vi inte döma – det är vi förbjudna att göra. I stället ska vi personligen förlåta dem som gjort illa mot oss. Vi ska ha stort överseende och anstränga oss att ha det, då det gäller andras fel och irriterande later. Vi måste hela tiden tänka på hur många som är tvungna att fördra oss och våra svagheter. Medlemmarna i vår familj och dem vi har omkring oss på arbetsplatsen och i återkommande sociala situationer måste ju hela tiden klara av att ha oss där. Låt oss alltså i vår tur vara mycket förlåtande och överseende. Vi ska ge utan tanke på lön och kompensation. Vi ska ge med vänliga ord och gester, vi ska anstränga oss att vara medkännande för det är vi aldrig av bara farten som vi borde. Vi ska se till att inte de spontana sympatierna för vissa människor leder till att vi har anseende till person och på orätt sätt gör skillnad på folk.
Hänvisade bara till oss själva utan Guds Ords ljus är vi blinda. Det ska vi komma ihåg. Därför ska ingen av oss leda den andra utifrån sina personliga värderingar och spontana känslor utan vi ska alla samfällt böja oss under Guds Ord och motta Guds Ords undervisning, för alla är vi i oss själva lika blinda.
Kan väl en blind leda en blind?, säger Jesus här. Det är ingen reell tröst att vara flera, då man tillsammans faller i gropen. Det kan hända att man blir där i gropen, om man inte vill ha den Allseendes ledning och ljuset från hans Ord. Då en människa i det kristna namnet leder en annan människa utan Guds Ord så går garanterat båda vilse, vare sig de dömer varandra eller ger varandra nåd.
Domen
ska vi inte personligen leverera mot någon medmänniska utan domen ska vi alltid rikta mot oss själva. Vi ska läsa Jesu ord i bergspredikan. Vi ska ständigt leva med Guds bud för ögonen. Läs gärna t.ex varje dag Guds tio bud! En minut kanske behövs. Då vi håller oss medvetna om vår egen onda natur, vårt svulstiga och på så många sätt hemska ego, så kan vi lära oss barmhärtighet och fördragsamhet mot andra människor. Det vi kan se av andra människors fel är ju alltid ganska litet jämfört med vad som är möjligt att se hos oss själva, för i Guds Ords ljus, så står inför vårt samvete alla falska och onda motiv, alla fula och skamliga tankar, hela potentialen till allt möjligt ont, allt detta som vi normalt kan dölja för omvärlden. Vi förstår att vi personligen inte har rätt att sätta oss på någon piedestal och döma andra människor och hålla oss bättre och mera rättfärdiga.
Jesu avsikt med orden i denna slättpredikan (Luk) eller dess motsvarighet bergspredikan (Matt) är att avslöja vår skenhelighet och egenrättfärdighet att få oss att ropa om barmhärtighet och förlåtelse av honom Jesus, som är Frälsaren. I den goda gemenskapen med Frälsaren som hjälper oss med allt, lär vi oss den barmhärtighet mot syndare, som utgår från den himmelske Faderns djupt ömmande fadershjärta. Du går inte till gropen, fördärvet och fördömelsen, då du går med Jesus. Du räddas i stället från oändliga faror. Jesus vill tygla min onda natur, så att jag inte gör livet odrägligt för min medmänniska.
Gud gör inget av sina bud om intet för sin barmhärtighets skull.
Tvärtom är hans bud uttryck för hans heliga kärleksfulla vilja. Vilken underbar värld vi skulle leva i om alla Guds bud över allt av alla skulle iakttas och förverkligas! Vi förstår att Satan i sin list just använder kärleks- och barmhärtighets begreppet för att förverkliga sina djävulska avsikter i människornas värld. Varje opposition mot Gud och det han har sagt ska gärna betecknas som uttryck för kärlek och hänsyn. Bibeln lär att Satan själv framträder som Ljusets ängel. Det gör han inte minst då han betecknar upproret mot den himmelske Faderns ord som uttryck för kärlek och barmhärtighet. I följd av brotten mot Guds heliga bud följer elände. Då man inte vördar och tar hand om de äldre, då man är ovarsam med andras liv och hälsa inte minst med de oföddas, då man fräckt i kärlekens namn överger sin hustru och familj eller bryter sig in i andras äktenskap, då man i den allmänna toleransens namn är slarvig med andras egendom. Det som kallas kärlek är ofta just det: obarmhärtighet och total avsaknad av medkänsla för medmänniskor. När egot får som det vill, ska det kallas kärlek. Vi ska inte låta oss bedras! Vi ska alltså inte på något sätt låta Djävulens omskrivning av barmhärtighets begreppet påverka oss.
Laglösheten innebär kärlekslöshet
I Jesu undervisning framkommer det också att den stora laglösheten i världsförloppets sluttid just innebär kärlekslösheten. ”därigenom att laglösheten förökas skall kärleken hos de flesta kallna.” Matt 24:12
Kärlekslöshetens början är just laglösheten och allt sker sedan i namn av det goda men ack så slitna och missbrukade ordet kärlek.
Det kan bli som ett bångstyrigt barn eller en upprorisk tonåring vill ha det till: att tillåta är kärleksfullt och att förbjuda är obarmhärtigt. Precis så kan det sedan helt på allvar tillämpas i en avfallen kyrka så att de som gör uppror mot Gud och hans bud beskrivs som barmhärtighetens och kärlekens banerförare under de att det som högt läser ur den heliga Skrift vad Gud verkligen sagt beskrivs som kärlekslösa och intoleranta. Låt oss med öppna ögon se hur bakvänd den avfallna kyrkan är!
Om vi nu på nytt tänker efter vad den himmelske Faderns barmhärtighet är, så är det en barmhärtighet som är medkännande, som omfattar dem som gått vilse som är slagna av synder och felsteg, utan att ett enda av buden upphävs. (Detta glömmer man eller vill medvetet glömma bort.) Gud låter inte udda vara jämnt. Hans helighet kräver straff för synden och han vill rädda syndaren från det straff han måste utmäta. Det är hans stora barmhärtighet och stora kärlek till människorna att han utgav sin Son och sände honom till världen, för att denne skulle ta på sig människornas skuld, så att var och en som tror räddas från den undergång som är bestämd. Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen allt hans väsende och alla hans gärningar
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Låt oss be:
Herre Gud, Barmhärtighetens Fader. Du som vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Hjälp att vi hör ditt Ord och böjer oss för det även om det träffar vårt liv illa sådant det är. Vi tackar dig för förlåtelsen som vi var dag får motta.Låt ditt Ords ljus lysa klart hos oss så att varje syndare klart ser den hjälp, befrielse och rening som finns i din Sons blod.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Handbok Svenska kyrkan 1942)
Till slut:
I Kristus och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud. Ef 3:12
Predikan på 4 söndagen efter pingst 3.7 2022
Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Evangelium 1 årgången
Lukas 15:1-10
Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom.
2 Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: ”Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.”
3 Då berättade han denna liknelse för dem:
4 ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?
5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.
6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.
7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.
8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?
9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade.
10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Herre Gud – inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Kära församling!
Vi är syndare – Jesus är vår Frälsare
Jesus har kommit till oss för att vi är syndare. Han är syndares Frälsare. Den som känner sin synd och inte vet någon utväg är lycklig och hänförd, när den märker Jesu vilja att hjälpa, förlåta och rena.
Jesus mötte syndare, som kände sin synd, med ett mottagande, som de inte funnit annars. De ledande fariséerna och de skriftlärde ställde fram villkor för att kunna acceptera dem som hade begått yttre synder eller levde öppet i synd. Den som hade ett för dåligt rykte i utgångsläget, hade knappast en chans att bli mottagen och accepterad.
Detta läge som vi nu har beskrivit får inte missförstås och det ska inte heller få finnas en vilja att missförstå detta så, att Jesus godkände synder eller att han gav sin acceptans till att människor fortsatte att leva i yttre synd.
Jesus mötte syndare för att befria dem från syndens börda, rena och upprätta dem. Också den i människors ögon lägst fallna syndaren kunde få Jesus hjälp. Men det står klart att den som inte mottog Jesus hjälp förblev i syndens grepp och stod fortfarande under Guds vrede. Joh 3:36
Detta mottagande av syndare, som vi har beskrivit och som Jesus står för ska vi också som Jesu efterföljare och kyrka stå för. Det kan vara högst anstötligt att den som har ett dåligt rykte, fräckt gjort uppror mot Gud och gjort andra människor illa blir mottagen, där man annars prisar ett rättfärdigt liv. Men detta ska gå till just som saken förhöll sig i Jesu fall, då han vandrade här. Den som bekänner sin synd och överger den får höra Jesu ord om förlåtelsen. Ja förlåtelsen ska tillsägas alla som vill överge sitt syndiga leverne och ber om Jesu Kristi hjälp. 1 Joh 1:8-10; Joh 20:22
De skriftlärde och fariséerna – ville hindra syndarna att få hjälp.
Förhärdade syndare kan håna denna hjälp.
Kloka enligt denna världens sätt – ser denna hjälp som obegriplig dårskap.
Med en måttstock, som de skriftlärde och fariséerna hade, var varje antagande till den religiösa gemenskapen av en människa, som befläckat sitt liv med någon bestämd synd, som allmänt fördömdes, i praktiken avskuren och förhindrad.
Det finns många förhärdade syndare, som stoltserar med sitt uppror mot Gud och hans bud och som bara hånskrattar åt dem som talar om att det finns behov att få förlåtelse för alla brott och synder. Den typen hånar och förlöjligar även givetvis Jesu vilja att ta sig an syndare; hjälpa och rena dem. För mången förblir detta med Jesu kors och förlåtelsen en fullständig gåta och dårskap som de inte närmare kan bry sig i eller förstå. 1 Kor 1:18
Jesus hade en förunderlig dragningskraft för syndare som kände sin synd.
Fariséerna höll sig själva rättfärdiga och föraktade andra.
De syndare som kände sin synd och inte hade någon lösning på syndens problematik de samlades spontant kring Jesu verksamhet. Hans person var liksom en magnet för dem och de kom för att höra honom och vara med honom och ville på allt sätt vara i den gemenskapen.
Fariséernas och de skriftlärdes slutsats, omdöme och publika ståndpunkt lät inte vänta på sig utan de fastslog att Jesus är en irrlärare som tar emot syndare och äter med dem.
Fariséernas och de skriftlärdes orätta position i det andliga var just denna att de höll sig själv rättfärdiga och föraktade andra som inte nådde upp till deras nivå. Vi ska inte tänka heller för enkelt fördömande om dem. Deras hållning var ganska långt mänskligt sett acceptabel. Visst avhöll de sig från orätta gärningar i stort även om Jesus kritiserar dem för allvarliga brister. Men det var i huvudsak för mången allvarlig farisé ändå i mycket fråga om ett självbedrägeri, ett hycklande inom människan. Inte höll de sig heller för 100%igt rättfärdiga, utan de hade ett sådant tänkande som är helt gängse kvasikristet idag: Man gör så gott man kan och försöker. Sedan ska visst HERREN Gud kunna förlåta det som nu ändå fattas. (En god beskrivning av fariséernas förhållningssätt finns i boken Farisesim och kristendom av Hugo Odeberg.)
Liknelserna om det förlorade fåret och den borttappade silverpenningen uttrycker vår egen belägenhet i utgångsläget
– så att vi kan dra allmänna slutsatser av detta. Det nödvändiga är att vi blir upphittade och hjälpta av Frälsaren Jesus Kristus, som har kommit i världen för att söka och upphitta det förlorade.
Sanningen är den som vi läser i Bibeln – att hela vår värld är förlorad. Joh 3:16 Vår värld skildes från det omedelbara umgänget med Gud och hans väsen i den stora katastrofen: syndafallet efter skapelsen.
Efter att det första människorna hade fallit i synd – och döden och den eviga undergången därmed hade blivit deras lott, förbannade Guds jorden och körde ut de första människorna från paradiset, Edens lustgård. Gud satte keruber och det ljungande svärdet i vägen så att ingen människa, ingen född syndare skulle kunna komma den vägen tillbaka till omedelbart umgänge med Gud i den rena världen. 1 Mos 3:24
Vi är alltså alla förlorade – hela världen är på väg till undergång. Jesus pekar på denna omständighet då han säger att himmel och jord ska förgås men inte hans ord. Matt 24:35; Luk 21:33. I 2 Petr 3:7-13 beskrivs hur Herrens dag ska komma till slut här i världens historia. Den ska komma som en tjuv, då ska himlarna försvinna och himlakropparna upplösas av hetta liksom jorden. Den fallna skapelsens tid tar slut – men efter det följer för dem som frälses – nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
Bibelns och därmed Jesu undervisning går alltså ut på att vi alla är förlorade syndare i utgångsläget. Därför har Jesus kommit i världen för att det inte finns någon möjlighet för oss att göra oss fria från synden. Detta innebär att den för vilken det går upp för att den sådan den är sig själv är föremål för Guds vrede om inte Jesus med sin försoning ställer sig emellan och människan får förlåtelsen – den kommer alltså med tro på Jesus i ett rätt förhållande till Gud och till ett rätt förhållande till sin synd. Syndens skuld tas bort ifrån oss genom tron på Jesus, som gett sitt liv för alla syndare.
Jesus är angelägen om att syndarna finner honom
De liknelser som Jesus ger i dagens evangelium talar om Jesu angelägenhet att finna syndarna, som villat bort sig och inte förstår den frälsning de behöver få del av.
Detta är ett uppsökande som pågår. Jesus kallar till sig människor genom det evangelium som hörs och går ut i världen. Att vi tror på Jesus och vill hålla oss till honom har just att göra med denna kallelse som den helige Ande kommer med till oss så att vi tror och förstår vad det gäller och därmed genom tron kommer till ett rätt förhållande till Gud.
När Jesus i sin liknelse om det förlorade fåret talar om nittionio rättfärdiga av ett hundra, som ingen omvändelse behöver – så har detta också att göra med det förhållandet att många håller sig rättfärdiga och tycker inte att de behöver på något sätt omvända sig eller tänka om. De står just för densamma egenrättfärdighet som fariséerna och de skriftlärde framhävde. Detta möter vi annars även här hos S:t Lukas. Omvändelsen förenad med syndernas förlåtelse betonas 3:13. Jesus fördömer fariséernas egenrättfärdighet. ”Ni hör till dem som vill framstå rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan.” 16:15 I 5:30 sägs detsamma som i dagens evangelium. ”Fariséerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: ’Varför äter ni och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?’”
De egenrättfärdiga motsätter sig omvändelsen och bättringen. Det som gäller är att glädjen är stor i himlen och bland Guds änglar över varje enskild syndare som gör bättring. De är så många som inte håller sig för syndare och som ingen bättring behöver.
Angelägenheten för den osynliga rena och goda världen att inkludera och införliva oss syndare bland Guds heliga är stor. Den helige Ande kallar oss genom evangelium. De heliga änglarna är enligt Hebréerbrevet utsända till tjänst för dem som ska få frälsning till arvedel. Hebr 1:14
Enligt Jesu liknelser är angelägenheten om syndarens frälsning precis som den personens som tappat bort ett får av hundra går är angelägen om att finna det förlorade. Precis som kvinnan som tappat bort silvermyntet är angelägen om att finna det och söker tills hon finner det.
Vi ska se att detta att Jesus tar sig an syndare och äter med dem – det är även livsvillkoret för oss.
Därför samlas vi i Guds namn till andakt och gudstjänst för att Jesus tar sig an oss syndare, hjälper oss och renar oss med nådens och fridens Ord. Han äter med oss och ger sin kropp och sitt blod till oss i den heliga Nattvarden. Han sluter oss till sig och hans angelägenhet är att föra oss genom detta liv till den eviga saligheten. Han vill se oss frikända i domen. De heliga änglarna är med oss och gläder sig över att frälsningen mottas.
Jesus vill hälsa oss med alla heliga och trogna med orden:
”Kom ni min Faders välsignade och ta i besittning det rike som stått färdigt för er från världens begynnelse!” Matt 25:34
Amen.
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar!
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Låt oss be:
Herre Gud, Allsmäktige Fader. Du som vill att alla ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. Låt ditt Ords ljus lysa klart hos oss så att varje syndare klart ser den hjälp, befrielse och rening som finns i din Sons blod.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Handbok Svenska kyrkan 1942)
Till slut:
Hur skall då vi kunna fly undan, om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den förkunnades först av Herren och bekräftades för oss av dem som hade hört honom. Hebr 2:3
Predikan på Johannes Döparens dag 2022-06-25 Vägröjaren
1 årgångens evangelium Luk 1:57-66
Hälsning: Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
57 För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son. 58 När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. 59 På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: ”Nej, han skall heta Johannes.” 61 De sade då till henne: ”I din släkt finns det ingen som har det namnet.” 62 Och de gav tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. 63 Då bad han om en tavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förundrade sig. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judéens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Herre, inskriv de heliga orden i våra hjärtan!
Kära församling!
Sensationen kring Johannes döparens födelse.
En stor händelse inträffar i en stad i Judéens bergsbygd. I hemmet där prästen Sakarias och hans hustru Elisabet finns, gäller det att de har varit barnlösa. Nu är de redan till åren komna och har passerat den ålder, då man enligt naturen mottar barn. Den överåriga Elisabet får ett barn och detta är en remarkabel händelse. Det var något absolut inte förväntat. Sakarias hade fått besked av ängeln Gabriel, då han gjorde tjänst i templet att så kommer att ske – men han tog skeptiskt emot det och kunde inte vara säker på saken. Han blir då stum ända tills detta barn är fött då han inte trodde de ord som riktades till honom.
En stor rörelse är på gång nu i den lilla staden. Människor kommer för att glädjas med Elisabet över det som har hänt. Dessa ser det så att Gud har visat en stor barmhärtighet, då detta har hänt. Detta är ett sammanhang, där fruktsamhet och avkomlingar är något mycket högt värderat.
Sakarias och Elisabet hade tydligen bett mycket för denna sak, för ängeln Gabriel säger i templet till Sakarias: ”Din bön har blivit hörd.”
Vid åttonde dagen efter födelsen ska barnet omskäras. Namnfrågan och namnets betydelse var en stor sak. Namnet skulle anges i samband med omskärelsen. De omgivande människorna tyckte, att han skulle få sin fars namn Sakarias – ett bra namn som betyder Herren minns – eller kom ihåg Herre. Men Elisabet är inte med om saken och säger rakt och bestämt: Nej, han ska heta Johannes! Man tycker inte det är bra och påpekar att ingen i släkten heter på det viset. Ängeln i templet, som hade mött Sakarias hade sagt att barnet ska heta Johannes. Tydligen hade Sakarias och Elisabet kunnat kommunicera denna sak. Då man inte vill nöja sig med Elisabets svar frågar man i alla fall den stumme Sakarias. Han ber att få en tavla och på den skriver han: Johannes är hans namn. Detta förundrar alla. I samma stund öppnas hans tunga och han kan igen tala och prisa Gud. Den lovprisning han uppstämmer och som finns nedtecknad här i samma kapitel har blivit en av Kyrkans stora böner: Välsignad är Herren Israels Gud. I den västliga kristenheten kallar vi den enligt det första ordet enligt latinets version: Benedictus.
Tilldragelsen var dramatisk och ovanlig med en så bestämd och klar hälsning från den rena för oss tillsvidare osynliga världen att människor fylldes av fruktan.
Johannes namn är också viktigt. Herren är nådig eller Herren har nåd betyder det.
Johannes avslöjar synder och visar på nåden
Den stora nåden och frälsningsgärningen skulle Johannes vara inkopplad på i en mycket central roll. Han skulle gå före och bereda vägen för frälsaren Jesus.
Även om HERREN Gud hade sänt många profeter under ett antal sekler till det judiska folket, var det ändå inte alls berett för att motta Messias Kristus. Endast en liten andel av folket stod på ett omedelbart sätt i förbindelse med profeternas ord som de var givna fruktande Gud.
Sakarias och Elisabet uppfattas höra till de s.k. stilla i landet, som värnade Israels goda tradition och levde fromt i enlighet med det som stod skrivet i de heliga skrifterna. Till samma grupp räknar vi in Josef och Maria och de gamla Simeon och Hanna i templet, dem som den heliga familjen mötte, då de kom för att bära fram Jesusbarnet i templet – förutom ett antal för oss anonyma som tillhörde denna grupp. Vi märker strax i inledningen av evangelierna att den judiska eliten stod på sidan om det som var profeternas angelägenhet.
I det vägröjaruppdrag för Johannes, som profeten Jesaja talat om långt i förväg – skulle Johannes använda Guds heliga lag för att ställa människorna i läget att de begär Guds nåd och förlåtelse. En nåd som når människor och kan förändra liv, förkunnar Johannes. Jesus säger om detta till den judiska ledningen som förkastade både Johannes och Jesus: ”Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.” Matt 21:32
Johannes Döparen är också den person vi gärna ska ta fram, då vi internt kristet diskuterar frågan om abort och människans värde i moderlivet innan människan har fötts.
Den första hälsning som möter Frälsaren Jesus, då han är ett mycket litet foster är den att Johannes, ett sex månader äldre foster, spritter till av glädje i moderlivet, då jungfru Maria kommer för att hälsa på sin äldre släkting Elisabet. Elisabet säger då: ”Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?2 Luk 1:43
Tänk också på den inledande antifonen idag! ”Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte. Han sade till mig: ’Du är min tjänare’.”
Just till denna midsommar 2022 har det hänt i USA, att det gamla domstolsstadgandet, som gått under namnet Roe versus Wade, vilket sedan 1973 kopplat aborträtten till den federala konstitutionen, har upphävts. Detta stadgande gav aborträtt upp till den 26 veckan. Då det nu upphävdes gick beskedet ut i världen igår. Ett tecken till midsommaren till S:t Johannes Döparens dag.
Johannes Döparen har en förblivande betydelse i Kyrkan.
På Johannes Döparens dag har vi särskild anledning att stanna upp och meditera över hans ärende – men vi ska inte glömma honom annars – han är mycket viktigt i det kristna evangeliet. Alla fyra evangelister har någonting om Johannes i början av sina evangelier. Evangelium kan alltså inte tänkas utan Johannes Döparen och hans ärende. I den tidigaste kristna konsten möter Johannes Döparen. Då kristna senare i fornkyrkan inte ville fira sina egna födelsedagar så tydligt, eftersom hedningarnas födelsedagsfester ofta urartade blev de födelsedagar man koncentrerade sig på Jesu och Johannes döparens födelsedagar.
Johannes bättringsrop behövdes då och behövs nu – för att folk ska förstå att bereda sig för Guds dom. Johannes skulle ropa ut budskapet om att höjder ska sänkas och dalar höjas. Det är den oländiga terrängen i människors fördärvade natur det gäller. (Se dagens gammaltestamentliga text och sedan Matt 3 och Luk 3) Förstå att du behöver frälsas! När du ber för dina närmaste eller vänner så är det just ju denna angelägenhet det gäller att de skulle inse att de behöver frälsas. Det är det som är människans problem inför evangelium att det i utgångsläget ofta inte säger människan något eller berör henne på djupet. Den fråga som ska få ett svar måste människan lära sig att ställa. Svaret finns i luften ogripbart om inte bättringsropet från Johannes på något sätt aktualiserats: det att varje människa behöver frälsas – eftersom vi annars går mot en fördömelsedom. Mycket bestämt kunde Johannes tala för att väcka människor. Han skulle enligt den bestämmelse, som kom från Gud gå fram i profeten Elias ande och kraft. Detta element hör till vår kristna tro och vi ska värna det. I mycken modern kristendom har inte Johannes någon plats – men Ordet från honom ska även ljuda: ”Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?” Matt 3:7
Det slutar fel för en människa som inte frälses. Men nu kommer frälsningen med Kristus som Johannes förebådar och för vilken han Johannes är en förelöpare.
Att varna för den största fara – att gå evigt förlorad – är den största kärlek.
Johannes är lycklig då han får visa på nåden hos Jesus och säga: ”Se, Guds lamm, som tar bort världens synd.” Joh 1:29 Detta som har blivit en bestående del i mässan. Detta som vi sjunger.
Att se Guds lamm – är att bli delaktig i hans frälsningsverk få gåvorna från detta: Alla synders förlåtelse och ett evigt saligt liv med Kristus.
Amen
Trosbekännelsen
Vi avsvärjer oss Djävulen, allt hans väsende och alla hans gärningar!
Vi tror på en enda Gud,
den allsmäktige Fadern,
som har skapat himmel och jord och allting
både det synliga och det osynliga.
Vi tror på en enda Herre, Jesus Kristus,
som är Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud,
ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud,
född, och inte skapad,
av samma väsen som Fadern,
på honom genom vilken allt har blivit till,
som för oss människor
och för vår frälsning
steg ner från himlarna,
och tog mandom genom den helige Ande och jungfru Maria,
och blev sann människa
blev också för oss korsfäst under Pontius Pilatus,
led döden och blev begraven
uppstod på tredje dagen efter skrifterna,
och uppfor till himlarna,
sitter på Faderns högra sida
och skall därifrån komma igen med stor härlighet
för att döma levande och döda,
på vilkens rike ingen ände bliver
Vi tror på den helige Ande,
Herren och livgivaren,
vilken utgår av Fadern och Sonen,
vilken tillbeds och äras med Fadern och Sonen
och som har talat genom profeterna.
Vi tror på en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka.
Vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse,
och förväntar de dödas uppståndelse
och den tillkommande världens liv.
Låt oss be:
Herre Gud, Allsmäktige Fader. Du sände Johannes döparen att bereda vägen för din Son. Hjälp oss att ta emot hans budskap, så att vi alltid bevaras i sanningen. Vi ber i din Sons, vår Frälsares Jesu Kristi namn. Amen
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. (Handbok Svenska kyrkan 1942)
Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.
Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag. Amen.
2 Petr 3:17-18
Predikan på 2 söndagen efter pingst. 2022-06-19
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Evangelium
Luk 16:19-31 1 årgången
19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. 23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. 26 Och till allt detta kommer att det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss. 27 Den rike mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus 28 för att varna mina fem bröder, så att inte de också kommer till detta pinorum. 29 Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. Dem skall de lyssna till. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda, omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.”
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus, vi lovar dig!
Herre Gud, vi ber dig skriv in dessa heliga ord i vår hjärtan!
Kära församling!
Det finns två olika motsatta destinationer på andra sidan dödens gräns.
Vår Frälsare som vill se oss alla frälsta och saliga – han varnar oss allvarligt idag, då han vill rädda oss från att gå till den eviga förtappelsen. I denna liknelse, som han framför, finns det en människa som möter det största tänkbara obehag som kan finnas. Personen dör och märker efter dödsstunden att han har vaknat upp på helt fel ställe. Detta skildras för oss av vår Frälsare för att vi ska ta oss i akt och för att det inte ska gå så för oss.
Det gäller nu för oss att gå igenom vad som sägs i liknelsen. Eller är det en liknelse? Det är enda gången i så fall det finns ett personnamn på någon av de till berättelsen hörande. Detta kan alltså ha varit ett reellt konkret fall. I alla fall är det som sägs här helt allmängiltigt och det står klart som i Bibeln i övrigt att det på andra sidan dödens gräns finns två destinationer. Detta gäller för hela mänskligheten. Det gäller för mig och dig. På ettdera sättet slutar det för oss, då vi passerar gränsen för jordelivet.
Nu gäller det för oss att se vad som mera i detalj sägs av Frälsaren här.
Har rikedom och fattigdom här i livet något att göra med frälsningen?
Den person som hamnar fel vid dödens stund beskrivs som en som var rik, klädde sig i purpur och levde var dag i glädje och fest.
Var någonting i detta fel? Det behöver inte vara något fel att vara rik. Abraham och David var rika män och ändå Guds förtrogna. Men rikedomen kan förblinda och leda fel. Mången hindras av sin materialism och sitt habegär att tänka på sin evighet och på det att synderna behöver bli förlåtna. Denne man verkar att ha varit helt förblindad. Det han säger, då han har kommit till helvetet, avslöjar att han inte hade haft någon allvarlig tanke på Gud och sin evighet under sitt jordeliv, då han levde bara uppfylld av sina egna ägodelar. Det är inte fel att leva i glädje och fest om man inte gör något ont; skadar sig själv och andra – men om detta får dölja livets viktigaste frågor och mera garanterar att man går mot helvetet så är det så fel det kan vara.
Lasarus var en fattig man, som låg vid porten till den rike mannens hus. Han var i dåligt skick och var full av sår. Han längtade att få äta sig mätt av det som föll från den rike mannens bord. Alltså ungefär nästan eller på riktigt från ”roskis”. T.o.m. hundarna i omgivningen kom och slickade hans sår. Så mänskligt tragiskt. Den rike mannen var så uppfylld av sig själv och sina pengar så att han inte reagerade för den fattige mannens situation. Naturligtvis var detta orätt av den rike mannen då detta hände vid hans port.
Lasarus dog. Guds änglar kom och förde honom till platsen vid Abrahams sida bland Guds heliga. Han kom inte dit för att han var fattig och sjuklig. Han kom för att han förtröstade på Guds nåd och förlåtelse. Detta fick ett stort utrymme hos honom. Detta är den givna slutsatsen.
Ingen blir frälst för att den har få ägodelar eller är sjuklig. En del människor som möter fattigdom, sjukdom och sociala svårigheter, blir av detta blott förhärdade jämte bittra både mot Gud och andra människor. Vi ska se vad det gäller och hur de rätta frågorna ska bli viktiga för oss.
Vad ska vi ta oss till för att undgå helvetet och bli frälsta?
Den rike mannen som ser sin förfärliga situation är plötsligt positivt bekant med sin gatugranne Lasarus och ber att Abraham skulle skicka Lasarus att lindra plågan där på plågans ort och komma över och hjälpa genom att erbjuda svalka.
Abraham påpekar att det är en klyfta mellan dem och att man inte kan mera på andra sidan dödens gräns gå över från den ena sidan till den andra.
Efter detta slår en annan tanke den rike mannen. Han börjar tänka på sina fem bröder som är kvar i jordelivet. De lever lika gudlöst som han själv hade gjort och ägnar ingen tanke åt Gud eller sin synd eller sin frälsning. Kan inte Lasarus skickas till dem och varna dem så att inte också de kommer till detta pinorum?
Abraham ger sig inte in på det spåret. Han svarar att de har Guds Ord ibland sig som de kan höra och läsa. Detta ska de lyssna till.
Den rike mannen är inte mottaglig för Abrahams synpunkt. Han säger: Nej fader Abraham men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. Abrahams svar och textens sista vers är något mycket allvarligt och viktigt:
– Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.
Så är det precis även bland oss och dem vi har omkring oss. Väcks man inte av Guds Ord och dess rätta utläggning – så inte kommer man heller att låta övertyga sig om någon stiger upp ur graven och berättar hur det är på andra sidan.
Egentligen var det sådana ting då Jesus uppstod ur graven. Det var en förseglad grav med vakter utanför. Dessa kom och berättade vad som hade hänt – de var vittnen. Översteprästerna (vilka också insåg realiteten) sade till dem samtidigt som de mutade dem med pengar: – Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov.
I princip var det dödsstraff för en romersk soldat som visade sådan uraktlåtenhet i tjänst. Översteprästerna berättade att de har en bra story, om någonting behöver sägas åt landshövdingen som förklaring. Matt 28:13—15. Alla dessa inblandade visste att en död hade kommit tillbaka. Inte trodde de för det.
Sturska människor idag talar högmodigt om Gud och om att kristna människor tror på sagor. Denna typ av människor kanske kräver tecken för att tro något – tro inte att de skulle tro, även om de skulle få vad de begär. Tron väcks hos den som får sin egen otro och gudsfrånvändhet dömd. Den som blir förkrossad i sitt samvete – och hör evangeliets klara löfte om frälsningen genom Guds Son Jesus Kristus och sätter tro till löftet – den kommer att tro och undgår helvetet. Den kommer med Lasarus vid livets slut att av Guds änglar föras till paradiset eller som det heter här i texten: platsen vid Abrahams sida. Amen. /hs
Webbinarium
9 och 10 buden Katekesföredrag
2022-04-21, kl. 19/hs
Föredraget följer katekesen sådan den är utvecklad i Sveriges evangelisk-lutherska kyrka. En fri självständig kyrka. Inte Svenska kyrkan. Mina kommentarer med kursiv.
Nionde och Tionde buden är mycket likartade. Det förekommer att man uppfattar dem vara ett enda bud, vilket är sakligt och det kan man göra. I sammanhang där man avvikande från vår bibeluppfattning och tradition har låtit bildförbudet stå kvar såsom ett av buden även för nya förbundets folk blir det så. (Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild.2 Mos 20:4-5) Vi räknar med att det är en passerad sak genom att Guds Son visat sig i världen. Han är Guds egen avbild och i honom bor hela gudomens fullhet kroppsligen. Egentligen är det så att budens ordningsbenämning inte anges i bibeltexten. Det är 10 ord sägs det. Det är allt. 5 Mos 4:13. I 5 Mos 5 står även de tio orden och där nämns på nionde och tionde budens plats objekten för begärelsen i annan ordningsföljd. Först nämns nästans hustru sedan nästans hus.
Guds första bud Jag är HERREN din Gud, du ska inte ha några gudar vid sidan av mig. Anger utgångspunkten för buden. Det innebär också att varje brott mot något bud är ett brott mot Guds första bud.
Då det gäller det som vi brukar kalla lagens andra tavla – Mose hade ju buden på två stentavlor – till denna andra tavlan räknar vi buden 4-10. Buden 4,5,6,7 och 8 talar alla om något som ska skyddas, värnas, respekteras: Föräldrar, människolivet, äktenskapet, nästans egendom, nästans goda rykte. I 9 och 10 budet är det mera fråga om det att vårt begär ska hållas under tukt så att ingenting som tillhör vår nästa ska komma till skada i förlängningen. Men vi ska observera här talas inte om handlingar utan om det som sker inom människan. Det är någonting där som förbjuds. I detta finns sedan grunden till det som är syndiga ord och gärningar. Men alltså själva begärelsen är synd det inser vi när vi stannar och läser buden 9-10.
Nionde budet
Du ska inte ha begär till din nästas hus.
Vad är det?
Svar: Vi ska frukta och älska Gud så att vi inte listigt försöker roffa åt oss vår nästas arv eller egendom. Vi får inte heller lura till oss det under sken av lag och rätt. Vi ska i stället hjälpa vår nästa att bevara det som är hans.
Vad förbjuder Gud i det nionde budet?
Gud förbjuder begär, vilket är syndig längtan efter något som tillhör vår nästa.
Vad är begärelse. Då man önskar något som är olovligt för en så starkt att det blir till synd. Vi kan inte hindra att alla möjliga tankar går genom vårt huvud, men då vi med vilja och tanke stannar vid något som är orätt faller vi i synd på den punkten.
Ett Lutherord om detta är när han ger liknelsen: Vi kan inte hindra att fåglarna flyger över vårt huvud, men vi kan hindra att de bygger sitt bo på vårt huvud. Eller mera enligt originalet: „Du kannst nicht verhindern, daß ein Vogelschwarm über deinen Kopf hinwegfliegt. Aber du kannst verhindern, daß er in deinen Haaren nistet.“ Bakom begärelsen finns vårt syndafördärv som alltid är närvarande hos oss. Från vårt onda hjärta väller synden fram hos oss och tar sig först uttryck i begärelse.
”från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser.” Matt 15:19
Vad lockar ett sådant syndigt begär oss till?
Det lockar oss till att listigt försöka roffa åt oss vår nästas arv eller egendom och lura det till oss under sken av lag och rätt.
Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni äter änkorna ur husen och ursäktar er med era långa böner. Därför ska ni få en så mycket strängare dom (Matt. 23:14, Mark. 12:40).
Ve er som lägger hus till hus och fogar åker till åker, till dess inget utrymme längre finns och ni är de enda som bor i landet (Jes. 5:8).
Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det. De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande (1 Tim. 6:8-10). Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver. 9 Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: ”Vem är Herren?” eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn. Ords 30:8-9
Biblisk historia: Ahab hade begär efter Nabots vingård och tog den till sig under sken av lag och rätt. (1 Kung. 2:1-16)
Vad begär Gud av oss i nionde budet?
Gud begär att våra hjärtan ska vara fyllda med heliga önskningar.
Ni ska vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig (3 Mos. 19:2).
Vad får sådana heliga önskningar oss att göra?
De får oss att hjälpa vår nästa, så att han kan behålla det han äger.
Tjäna varandra i kärlek (Gal. 5:13)
Tionde budet
Du ska inte ha begär till din nästas hustru, anställda eller något annat han har.
Vad är det?
Svar: Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte tar ifrån vår nästa hans hustru och anställda eller lockar bort dem från honom. Vi ska i stället förmana dem att stanna kvar och troget sköta sina uppgifter. (Bör tillämpas med beaktande av vad en fri rörlighet på arbetsmarknaden idag kan innebära)
Vad förbjuder Gud även i det tionde budet?
Gud förbjuder oss här att ha syndiga begär.
Vad leder sådana syndiga begär till?
Det gör att vi försöker ta ifrån vår nästa hans hustru eller anställda och locka dem bort från honom.
Biblisk historia: David hade begär till Urias hustru och tog henne till sig. (2 Sam. 11:2-4)
– Absalom stal folkets kärlek från David. (2 Sam. 15:1-6)
Jesus talar om saken i bergspredikan:
”27 Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. 28 Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela din kropp hamnar i Gehenna.”
Matt 5. Här kan man se också det att Jesus vill avslöja dem som lever korrekt i det yttre och berömmer sig av sin kyskhet eller äktenskapliga moral – att synden dock är närvarande hos dem. Att begärelsen får fäste hos en har ofta att göra med att man livstekniskt har gjort något fel innan den tar makt hos en. Det kan vara på sin plats att kolla vad man egentligen ser på (ögat), det kan vara på sin plats att kolla var man är vad man gör och var man är även om det i sig själv är något i första hand harmlöst – (hand och fot).
Jobs bok ger prov på det rätta. Job säger: ”Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ungkvinna. 2 Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan?” Job 31 Detta gäller begärelse. Konstaterandet får och ska nog finnas beträffande kvinnlig fägring. Den Helige Ande som har ingivit texten säger: ”13 Han fick också sju söner och tre döttrar. 14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk. 15 I hela landet fanns inte så vackra kvinnor som Jobs döttrar.” Job 42
Vad begär Gud av oss i det tionde budet?Gud begär att våra hjärtan ska vara uppfyllda med heliga tankar och önskningar.
”8 För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.”
Fil 4. Precis som den onda begärelsen kan slå rot i ens sinne och tankar, så är vi kallade att göra aktivt och medvetet motsatsen. Medvetet tänka och fokusera på det som är sant och värdigt….
Vad leder sådana heliga tankar oss till?
Det får oss att förmana vår nästas hustru och anställda att stanna kvar och troget göra sin plikt. Som kristna bröder och systrar ska vi uppmuntra och förmana våra medmänniskor att i trohet bli kvar i sina äktenskap.
Biblisk historia: Paulus skickade tillbaka en tjänare som hade gett sig av från sin herre (Brevet till Filemon).
Vad inskärper Gud särskilt i de två sista buden?
Gud inskärper …
att onda önskningar och begär i hans ögon verkligen är synd och förtjänar straff,
Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär(Rom. 7:7).
Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död (Jak. 1:14-15).
- att vi inte alls ska ha några onda begär i våra hjärtan, utan endast heliga begär och kärlek till Gud och till allt som är gott.
Ni ska vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig (3 Mos. 19:2).
Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig (Matt. 5:48).
Ha din glädje i HERREN. Då ska han ge dig vad ditt hjärta begär (Ps. 37:4).
Sammanfattningsvis kan vi säga det som i sak redan blivit sagt: Man kan säga att all synd är brott mot Guds första bud. Jfr Davids ord efter mord och äktenskapsbrott. ”Mot dig allena har jag syndat.” Ps 51:6
Men att all förverkligad synd börjar med brott mot 9 och 10 buden. Se Jak 1:14-15 citerat här ovan.
Då det gäller oss i förhållandet till budorden och deras tillämpning – tar vi fasta på att peka på begärelsen då den tar makt hos oss. Samtidigt måste vi förstå att bakom begärelsen som framträder i våra tankar och vårt medvetande finns det onda hjärtat eller den gamla människan i oss, som ständigt är närvarande. Människans djupaste kris är egentligen inte vad hon gör utan vad hon är pga syndaarvet som kommit till henne här i fallets värld genom alla led från Adam och Eva.
Då vi i Bibeln får lära oss att Jesus var frestad i allt liksom vi – blir detta psykologiskt på något sätt svårt att fatta hur det fungerade för vår Frälsare. Vi har svårt att tänka oss frestelser som vi nog motstår i och för sig – men samtidigt är det svårt att säga att frestelser inte skulle få ett visst medhåll någonstans inom oss. Hos Jesus fick frestelserna inget medhåll. Han var den rena människan.
Hur ska vi då bli och vara rena och rättfärdiga för det är ju det Gud förutsätter och kräver. Därför går hans Ande innanför skjortan på oss och pekar på våra begärelser som inte stämmer med Guds heliga vilja. Vi känner vår synd. Precis som Paulus säger det i ordet vi hade här:
Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. Rom7:7
Därför är det viktigt att Lagen förkunnas klart och tydligt i den kristna församlingen. Lagen är en tuktomästare (pedagog) till Kristus.
När vi tänker på påsken och det JESUS gjorde för oss så var det just för att i försoningen täcka över vår skuld: och genom att budskapet att Kristus har uppstått går ut genom själva denna predikan förmedlas rättfärdigheten till människor som tror och tar emot.
Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre. Han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. Rom 4:24-25
Han är försoningen för våra synder 1 Joh 2:2
Så finns nu ingen fördömelse för dem som är Kristus Jesus. Rom 8:1
Grunden för vår frälsning och rättfärdigförklarandet av den som tror på Kristus grundar sig på Jesu gärning och inte på våra gärningar.
Samtidigt kommer då även ordet till oss i Rom 8:4 Så skulle lagens krav uppfyllas hos oss som inte leve efter köttet utan efter Anden.
Det vi uppmanas till det vill vi i vår svaghet – fastän vi vet att hos oss själva inte finns frälsningen höra på och följa. I gemenskap med Jesus sker dock det att vi får en lust till Guds Ord och bud i enlighet med vår nya människa. Guds bud är inte tunga som Johannes säger. 1 Joh 5:5. Det uppenbarar för oss Guds goda vilja och vi ser hur lagen uppfyllts av vår Frälsare.
1 söndagen i fastan 6. 3 2022 i S:t Martins församlings gemenskap.
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Dagens heliga evangelium skriver evangelisten S:t Matteus i kap. 4
verserna 1-11
1 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” 4 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” 5 Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång 6 och sade: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.” 7 Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.” 8 Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. 9 Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” 10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Kära församling
Denna heliga text ställer på det hela taget Bibeln som skriftsamling för oss. Texten själv står i den bok som inleder vårt Nya testamente och de ord som ingår här och utifrån vilket replikskiftet gäller grundar sig på Gamla testamentet.
Jesu argument för att inte göra stenar till bröd på Satans inrådan – är det som står skrivet i 5 Mos 8 – där Mose ger oss Guds Ord om att Israels folk i öknen av Gud ödmjukades och prövades genom att han lät folket hungra och gav dem sedan mat som ingen kände till – manna från himlen – för att detta folk skulle lära sig och så direkt citat: att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår ur Herrens mun. 5 Mos 8:3
Djävulen vill sedan ta fasta på något Guds Ord för att bedra Kristus. Vi ska veta det att Djävulen som inte äger något gott i sig gärna då han ska bedra rövar någonting av det Gud gett människor – för att sedan bedra dem. Det folkliga uttryckssättet: som Fan läser Bibeln, är högst verkligt och allmänt.
Då gällde det här i texten att Kristus skulle kasta sig ned från tempelmuren hänvisande till att Gud enligt sitt Ord ska ge sina änglar befallning så att du inte stöter dig – Då kommer svaret från Kristus med det bibelord som träffar denna situation: Du ska inte fresta Herren din Gud 5 Mos 6:16a – också ett Ord som är sagt till Israels folk på vandring genom öknen från slaveriet i Egypten till Kanaans land.
Och också den tredje frestelsen som gäller det att Kristus ska få den värld som Djävulen ockuperat med all dess härlighet om Kristus blott faller ned och tillber honom Djävulen – till det kommer också ett ord givet till Israels folk genom Mose: HERREN din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna. 5 Mos 6:13.
Då lämnade djävulen Kristus.
Idag betraktar vi Kristi suveräna seger över Satans frestelser.
Det stora ärendet i dagens evangelium är att Kristus suveränt och säkert har segrat i alla frestelser han mötte och detta på ett uttryckligt och klart sätt för oss att begrunda och ta emot.
Denna text är inte bara en uppmuntran och hjälp för oss som möter frestelser – utan framför allt är det fråga om att Kristus helt har vunnit över Djävulens makt och frestelser och gömda genom tron i Kristus har vi del av Kristi seger över den Onde och allt ont.
Kristus kommer som det positiva svaret på människans och folkets svaghet inför frestelserna. Han är segrande där vi varit svaga – och han kan hjälpa oss och han kan skydda oss – vi får genom tron del av hans seger och kraft – det som gäller honom tillräknas oss – det är det som rättfärdiggörelsen genom tron går ut på.
Om vi ser på det vi möter i denna text – ser vi att detta täcker över den brist och det nederlag vi läser om i Bibelns skildring av Adam och Eva och det vi läser om Israels folk under ökenvandringen.
Eva och Adam föll – det var inte alls i ett utsatt läge då det gällde mat och tillgångar – de hade allt – ändå föll de i frestelsen. Kristus var i ett utsatt läge efter att ha fastat i 40 dagar och utsatts för Djävulen (Mark 1:13) frestelser – då djävulen mycket starkt kom på honom för att be honom göra det som stod i hans i Kristi makt – så föll inte Kristus ändå till föga utan avvisade Djävulen med ett rakt träffande skriftord.
I 2 Mos 17 berättas att Israels folk kom till en lägerplats där det inte fanns vatten för dem att dricka. Då var detta folk strax utan förtröstan till Gud och började anklaga Mose för att han hade fört ut dem från Egypten – anklagelser mot Gud, upproret mot Gud och krav på Gud hur han ska göra enligt vår diktamen kommer så lätt på – Gud såg till folket efter det Mose bett till Gud om hjälp – Mose gav platsen namnet Massa och Meriba – vilket kan uttydas som frestelse och prövning. I 5 Mos 6 kap och 9 kap – kommer sedan ord om att vi inte får fresta Gud såsom Israels folk gjorde i Massa.
Mot bakgrunden av Gamla testamentet skildring framträder Kristus i sin kamp mot Djävulen och i sin seger i frestelsen. Vi ser att bibelförståelsen blir tydligare då vi bättre känner GT. Och vi ska också notera att Kristus hanterar orden i GT som mäktiga vapen mot Djävulens makt och angrepp. Det ska alltid stå klart i Den kristna kyrkan.
Nyckelordet i denna text är Kristi sammanfattande konstaterande att det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe och honom allena ska du tjäna.
De tre teman vi möter här i dagens evangelium har sin motsvarighet eller motpol i detta uttryckliga bud som gäller vår relation till Gud och vi nämner det nu i dess fullständiga form: ”Du skall älska HERREN, din Gud av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft.” (5 Mos 6:5)
1 Stenar till bröd. Satan försökte ändra Jesu uppdrag. Han försökte göra honom till en bröd-Messias. Satans ambition var att bringa Jesu mänsklighet i strid med hans gudom. Genom att fresta med köttets begär vill Satan få makten åt sig. Animaliska begär, bekvämlighet, okyskhet och sexuell omoral är hans medel. Vi skall leva av Guds Ord så att vi inte går under!
De pinande begären kommer då det syns finnas ett behov. Kristus hade fastat, då trädde Djävulen fram. Det är viktigt att vi här i texten noterar frestelsens stund. Då han hade fastat i fyrtio dagar, då… Den baksluge Frestaren försökte förmå Jesus att ge efter för hungern, misströsta om Faderns försörjning och ta matfrågan i egna händer (som Israels barn gjorde under ökenvandringen. (2 Mos 16 :27f; 4 Mos 20:9ff). Frestelsen till äktenskapsbrott, eller olovlig sexuell handling, kommer för människor som normalt vill leva tuktigt och rätt i utsatta ögonblick, då förmågan till resistens är nedsatt. David hade inte dragit ut i fält, var sannolikt inte upptagen av det han borde ha varit upptagen av. 2 Sam 11
Jesus han faller inte, då Satan ber honom göra bröd av stenarna, trots att Jesus som sann människa känner hungerns plåga. Jesus tillbakavisar frestelsen med orden att människan ska främst leva av det ord som utgår från Guds mun, alltså att hennes hjärta inte ska vara kluvet av de animala begären.
2 Kasta dig ned! Satan begär undergärningar av Jesus för att förnöja människor. Människor är alltid intresserade av sensationer. Djävulen försöker få Jesus att använda sin specialställning för att bryta Guds lag. Denna frestelse kommer också till oss. Resultatet av nederlag i denna frestelse ser vi i de svärmiska rörelserna som har glömt budskapet om Korset och Kristi efterföljd och närmast koncentrerar sig på extra-ordinära upplevelser och paranormala fenomen. Vi ser detta också i den djupt avfallna kyrkan, där man i Guds namn lär sådant som Gud aldrig har sagt och som han aldrig har gett sitt lov till. Man har inte rätt att sedan begära att Gud ska bevara ens ”själ” = liv (till evigt saligt liv) om man kastat sig ned från Guds skyddande tempel, där man ska stå.
3 Fall ned! Jesus föll inte på knä inför Satan, fastän allting lovades. Hur mången kristen har inte fallit i motsvarande situation! Hur mången ger inte litet efter för att garantera sig något slags kraft, makt och inflytande här i världen. Mammon ska säkras. Sen först ska man tänka på att ge Mammon, kraften åt Gud. Ge efter i det eller det, så får du mera uthärdliga villkor! Människor kan fördra dig bättre. Det blir mindre sura miner i vardagen och människor kan ta dig som ganska oförarglig, fastän du vill vara kristen. Inte är det ju så farligt att ge efter litet. Bry dig inte om alla bibelord! Mycket försynt, såsom ljusets ängel kommer Satan i den yttre kyrkan. Han använder Bibelns ord. Notera det! Men Satan ändrar något i det som står skrivet, men så listigt och subtilt att därmed uppstår en faktisk fara. Om sig själv och sin karaktär berättar Satan intet. Han ser det så att det är bäst om han egentligen inte omnämns så mycket. Om det måste ske, ser han till att han blir omnämnd med någon omskrivning, bara det onda, möjligen själafienden eller den onde. Detta är den mäktige Satans strategi då han som Ljusets ängel (Lucifer) slinker in i den yttre kyrkan. Du kristne vänd dig bort ifrån predikningar, i vilka Satan aldrig på allvar omnämns!
Mycken religiös och teologisk diskussion är onyttig och farlig, därför att den leder bort från Gud
Alltså: Ingen dialog med Satan
Vår urmoder Eva gjorde ett farligt felsteg då hon inledde en dialog med Satan. Jesus uttalade en rak och slutlig förbannelse, ett anathema: Gå bort Satan! Allt emellanåt är det skäl att lysa i bann en vacker och betagande, men vilseledande och till helvetet förande bibelutläggning!
Dagens evangelium visar hur en rätt Ordets tjänare ska framträda
Det rätta profetiska greppet hos en Kyrkans tjänare uppenbaras däri att han ensam mitt ibland alla de många som håller biblar i händerna, klart kan lära vad som står skrivet i Skriften och vad där icke står skrivet.
Ett rätt ord från Gud förjagar Djävulen
Den stora styrkan och glädjen i dagens evangelium är att ett rätt framfört Ord från Skriften förjagar Djävulen och ger utrymme för Guds eviga rike ibland oss. Den rätta skriftutläggningen bereder rum för den eviga lovsången som börjar här i Kyrkan och fortsätter i den saliga evigheten. Goda änglar kommer fram för att betjäna och hjälpa oss, då Guds Ord har fått rum bland oss, såsom evangeliet lär. Änglar trädde fram och betjänade Jesus, då han hade segrat i frestelserna. Detsamma händer för de kristna, då de är förenade med Jesus Kristus. ”Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?” (Hebr 1:14)
Jesu seger är de kristnas seger
Den som idag inser att hjärtat, själen och kraften inte är vända till Gud, ska se hur Kristus i allt, av hela hjärtat, av hela själen av all kraft var vänd till Fadern. De som vet sig fallna och bedragna av Satan, de har sjukdomsinsikt. För dem finns det hopp. De ska i Kristus bli upprättade, då de vänder sig med sitt rop efter frälsning till honom. Jesus har segrat för vår räkning och övervunnit Satan. Genom förlåtelsen och nåde löftena är allt det Jesus har vunnit de sant kristnas egendom, men alla som med Satan försvarar det splittrade hjärtat som glömt den fulla hänvändelse till Gud, alla som med Satan försvarar avstegen från Guds Ord och en egen religion enligt själens förgottfinnande, samt alla dem som ger sin kraft åt denna onda värld, de ska gå under med Djävulen och hans änglar. (Upp 20
Amen. Halleluja.
(Hjälpmedel: B. Gerhardsson: Med hela ditt hjärta)
Fastlagssöndagen 27.2 2022 i S:t Martins församlings gemenskap
Guds kärleks offerväg.
Jesus talar om att han måste gå till Jerusalem.
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Dagens heliga evangelium läser vi hos evangelisten S:t Lukas kap 18 verserna 31–43.
31 Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: ”Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 32 Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.” 34 Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.
35 När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. 36 Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. 37 Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, 38 och då ropade han: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” 39 De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: ”Davids son, förbarma dig över mig!” 40 Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. När han kom frågade Jesus: 41″Vad vill du att jag skall göra för dig?” Han svarade: ”Herre, gör så att jag kan se.” 42 Jesus sade till honom: ”Du får din syn. Din tro har frälst dig.” 43 Genast kunde han se, och han följde Jesus och prisade Gud. Och allt folket som såg det prisade Gud.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Kära församling!
Se vi går nu upp till Jerusalem!
Dagens evangelium ger oss det karakteristiska anslaget för oss nu att gå in i den kristna fastan inför påsk. Det som vi också kommer att sjunga flera gånger om nu dessa Jesu ord: ”Se vi går upp till Jerusalem.”
Liksom apostlarna i tiden behövde få många undervisningar om att Jesus måste gå till Jerusalem, så är det också nödvändigt för oss att utsättas för många upprepade undervisningssituationer om detta. Detta är en av anledningar till att det är nödvändigt för en kristen för vilken det fysiskt och tekniskt är möjligt att regelbundet höra ett rätt Guds Ord. Med denna tanke är det också motiverat att fastetiden före påsk är tämligen lång. Kyrkans samlade insikt ger här rätt besked.
Det heter om de tolv att de inte förstod något – förstod ingenting – av det som Jesus talade om då han för dem förklarade att Människosonen ska utlämnas åt hedningar till ett mycket avancerat lidande och att han sedan skall dödas men på tredje dagen uppstå.
Vårt problem är inte att vi inte kan nu med facit i hand lära oss det historiska skeendet. Detta som kort och komprimerat ständigt upprepar i vår trosbekännelse. Vår svårighet ligger i att ta betydelsen av detta som vi i och för sig känner till, till oss, förstå det hela rätt och leva i kraften av det Jesus vann för vår räkning, då han gick denna väg upp till Jerusalem.
Vår spontana inriktning i följd av vår förvända natur är sådan att vi inte finner en naturlig plats för detta. Vårt resonemang om inte Guds Ord styr oss landar antingen i lagiskhet eller laglöshet. Vi är i andliga ting innan Guds Ords upplysning blinda precis som denna tiggare vid vägkanten vid infarten till Jeriko var fysiskt blind. Som sagt vi befinner oss spontant sådana vi är antingen i lagiskhet eller laglöshet.
Lagiskhet.
Jo naturligtvis skall människan försöka sitt bästa, naturligtvis ska hon höra vad Gud säger i sina bud, visst måste människan försöka och allvarligt ställa sig inför Guds heliga krav och vinnlägga sig om ett rättfärdigt liv och när hon försöker vad hon kan, så ska väl Gud på något sätt kunna tillge det att man inte uppfyller allt. Detta resonemang måste under fastan på det skarpaste avvisas. Det är för en gång så: att det inte är så med den rätta laguppfyllelsen, att vi försöker en bit och så gör Jesus det som lite fattas på slutet. Den som överhuvudtaget kan resonera åt detta nämnda håll, har fattat väldigt litet av sitt eget syndafördärv, sin ogudaktighet. Allting är orenat besudlat inför Guds höga majestät. Han som inte tål någon orenhet eller synd, – vår djupaste kris är inte ens allt det orätta vi sagt, gjort och tänkt utan den syndanatur som ligger bakom inne i vårt eget inre och ger upphov till allt detta. Det vi är, är värre än det vi gör. Såsom Skriften lär: Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. (Rom 3:10-12)
Att förkunna en relativt sträng lag det passar ofta och känns borgerligt anständigt och korrekt – det hänger människor ofta med på visst vill man ha ordning och reda och visst vill man att det onda fördöms. Men när Guds heliga Lag förkunnas sådan den verkligen är och ställer den mest respektfulla medborgaren vid sidan av dem som lever i uppenbar synd och då Jesu skarpa brännmärkning kommer just beträffande dem som anser sig rättfärdiga och faktiskt inför människor dessutom är det – då vill man inte vara med. Sådan är ändå Guds heliga Lag att den ställer fram varje människa sådan människan är i sig själv som en syndare – som är värd evigt straff. Låt oss nu i fastan besinna att människan – alla som är födda av Adams släkt i sig själva i följd av syndafallet är så fallna att de ingenting kan göra för att uppfylla lagen eller kompensera sina lagbrott, sitt fördärv. – Jesus måste faktiskt komma i varje människas ställe i det fallet för att det ska bli bra. Det finns inte en enda människa som kan bli frälst utan det att Jesus i den människans ställe går upp till Jerusalem. Tänk på det du kristne då du sjunger Se vi går upp till Jerusalem…
Laglösheten
är en tvilling till den relativa lagkännedomen, just då man tycker det är litet tungt med all Lag man möter i Skriften, så känns det så skönt och bra då någon så där i allmänningen förkunnar att Gud är kärleken och nog förlåter allt som inte riktigt räcker till. Det blir precis en variant av det egentligen lagiska schemat, att vi gör en bit och sedan Jesus resten – det här går bara ut på att man vill ge en större bit åt Jesus. Om man nu behöver nämna hans namn. Gud är ju kärleken – ofta förkunnar de laglösa på det sättet att allting funkar lika fastän Jesus aldrig skulle ha gått upp till Jerusalem. Det är ju Guds jobb att förlåta och människor är i den belägenheten att de syndar. Inte får man ta fram som det heter någon gammal gudsbild av någon sträng och vred Gud, i vår upplysta tid vet vi ju bara om en Gud som är kärleken precis så där som vi vill tänka och se det. I dag ska vi med Guds eget ord avvisa sådana tankar om honom. Gud, han är levande och ett verksamt majestät, som inte står där med tomma pratbubblor som förnumstiga och högmodiga människor får fylla med de ord som de tycker att passar och känns spontant bekväma. Vi avvisar på det skarpaste med Guds Ord – med det Gud som finns verkligen har sagt – både lagiskheten och laglösheten idag.
Laglösheten är den yttre kristenhetens stora fiende idag – evangelium är inte sällan ett falskt täckord för den. Detta falska evangelium för bort från Jesus och hans kostsamma och stora lidande och gör all förlåtelse till något oändligt billigt och mänskligt hanterbart. Genom att denna väg upp till Jerusalem för Jesus inte gäller i absolut mening, utan det på något sätt ordnar sig i alla fall – så blir det så lätt att även säga att det nog finns frälsning till salighet för människan utan den sanna tron på Jesus Kristus. Den kommer nu på allvar denna stora förförelse, som lär att det på riktigt finns frälsning också i andra religioner och i andra namn än i Jesu Kristi namn eller i vårt sammanhang att någon allmän tanke på Gud och Skaparen finns, tron som subjektiv känsla finns utan att något artikuleras om Frälsaren och hans kors. Passa upp du som är kristen – förförelsen är bedräglig och stor. Marknaden för denna förförelse har beretts genom att man i vår miljö har förnekat det att Guds vrede är upptänd mot oss för syndens skull och denna vrede blidkas endast genom hans Sons korsdöd. Marknaden har beretts genom att man flummigt och utan grund har talat om att Gud är kärleken och förstås ser mellan fingrarna och att det eviga straffen ska ma egentligen inte nämna särskilt om de nu egentligen på riktigt finns. Vad behöver vi sedan denna speciella och bestämda väg upp till Jerusalem till – allting är ju OK utan vägen upp dit – märk hur det tänks och låt oss som kristen församling uttala vår entydiga förbannelse över denna förförelse och denna vilseledning av människor.
Kära vänner, sådana vi är utan Guds Ords upplysning – så är vi blinda för hur stort vårt syndafördärv är och hur både kroniskt och akut vi är beroende av frälsningen i Jesus Kristus.
Tänk nu särskilt på Jesus nu i fastan. Han gick inte denna väg för sin skull utan för vår skull, för din skull för att det inte fanns någon annan väg för Gud att frälsa dig. Men så här blir du också säkert frälst! Halleluja! Här är Guds kärlek! Utifrån detta faste drama med ändpunkt i Jerusalem med kors och uppståndelse ska vi definiera vad kärlek är – detta mest missbrukade ord. Vi är inte betjänta och hjälpta av sådant som låter bra, men saknar all sanning och grund. Vi behöver det som säkert kan hjälpa oss inför Guds majestät, inför hans slutliga dom. Han vill frälsa oss och han har berett en väg för det, nu ber han genom det ord han ställer fram för oss att vi beträder denna väg – där allt som sker är Den Helige Andes hjälp och handlande.
Jesus som frälser är sann Gud och sann människa.
Att han är den sanna människan sådan vi från början är ämnade att vara – det möter oss i det att han i dagens evangelium kallar sig Människosonen. Han är en verklig människa – dock utan synd – att han verkligen är med i människosläktet utan att vara besudlad av människosläktets synd det framkommer i det att hjälpbehövande människor tilltalar honom Jesus, Davids son. Han Jesus har ett sammanhang i en vanlig mänsklig släkt. Just denne Guds Son som blivit verklig människa är den som kan ta på sig syndens börda, Han är samtidigt sann Gud verkligen Gud och döms inte till fördärvet med denna börda utan bär den, försonar samtidigt den skuld som denna hela världens synd åstadkommit, blidkar Guds vrede mot oss, segrar därmed över döden och över Djävulen som har döden om hand.
Detta mottaget av oss, av dig och mig ska leda till att vi finner Jesu Ord sanna när han säger nu riktat till oss: Din tro har frälst dig!
- Genom tron är vi förbundna med allt det Jesus vunnit för vår räkning på denna väg upp till Jerusalem.
- Vi ska vara ett folk som ständigt prisar Gud för vad han gjort i Jesus Kristus. Hur lagen i honom är aktivt uppfylld, hur han genom sitt lidande och sin död försonat all vår syndaskuld, hur han genom sin död har besegrat döden, hur genom budskapet om uppståndelsen hans rättfärdighet förmedlas till var och en som tror. Så att var och en som tror på Jesus har uppfyllelsen av Lagen, försoningen för sin synd, har renheten och rättfärdigheten inför Guds heliga majestät. Det största mysteriet möter oss idag – tillvarons hemlighet – må alla vara öppna och mottagande och prisa Gud!Amen
Ära vare Gud, Fadern och Sonen och Den Helige Ande. Nu och i evigheters evigheter!
Sexagesima Sådden av Guds Ord
1 årg ev. Luk 8:4–15 Fyrahanda sädesåker
2022-02-20
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskap om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
4 Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: 5”En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. 6 En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd.” När han hade sagt detta, ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med!”
9 Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. 10 Han svarade: ”Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. 11 Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. 12 De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. 13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. 14 Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. 15 Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.
Kristus vi lovar dig!
Kära församling!
Ordets makt är här och nu.
Denna text talar inte om ett sedan, om en fjärran framtid då först något bestämt ska hända, utan den talar om det som händer just nu då ett rent Guds Ord förkunnas. Stora saker är på gång mitt där vi lever, då Guds Ord möter människor.
1) Det goda mottagandet till tro finns här.
2) Hörandet som det inte blir något av – Djävulen plockar strax bort det hörda ur hjärtat – det finns här.
3) Sedan finns det de som hör Ordet med glädje, men som tror bara till en tid och sedan avfaller.
4) Och sedan har vi gruppen som hör Ordet men så förkvävs det av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och så blir det aldrig någon mogen frukt.
Det säger sig självt att det är bara den nu nämnda första gruppen av de som hör Ordet och tar emot det – eller alltså desamma som Jesus nämner sist de som har hört Ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta, som är på väg till frälsning och salighet, de tre övriga är på väg till den eviga förtappelsen.
Varför framställer Jesus detta för oss?
Just för att vi ska inse de stora saker som är på gång och att våra eviga öden står på spel. Detta gäller just nu och varje uppmärksam Ordets hörare, som inser vad det gäller ska nu noggrant tänka på vad Jesus säger. Om vi igenkänner oss i någon av de grupper som är på väg till det eviga fördärvet, ska vi idag dra de rätta slutsatserna av det och ställa om vårt hörande, höra Jesu tal till oss, Jesus, som med sitt Ord kommer till oss nu för att förlåta oss vår synd och föra oss till den eviga saligheten. Allt detta – som är en bild av det verkliga skeendet – utmålas för oss för att vi ska ta oss i akt, för att det inte ska gå illa för oss. Det står nämligen klart vid ett närmare betraktande att dessa fyra slag av jordmån, som beskrivs, inte bara gäller fyra olika grupper av individer, utan att dessa jordmånsproblem i de tre senare fallen alla kan förefinnas hos samma människa, kanske i olika perioder av livet.
En tid blir det ingenting av hörandet, man hör och det går ut genom andra örat, man orkar och kan inte alls orientera sig om det frågor som rör ens egen synd, Gud, döden och evigheten – det skjuter man bara åt sidan – och så lever man vidare som folk gör mest.
Någon gång är det så att man hör Ordet med glädje, kanske i skriftskolan, på ungdomslägret, då stämningen är god. Guds Ord framförda vid en begravning i släkten, i julkyrkan kan beröra en och man funderar ett slag över de stora frågorna med glädje över det stora att vara människa och möta allt det sköna och Guds skakande ord – men sedan är det bortblåst. Då stämningen och känslan försvinner orkar man inte reflektera mera.
En tid hör man Ordet, man förstår att det är sant att det är viktigt och helt avgörande och man bejakar det i hjärtat, men sen kommer vardagens avgudar: de materiella intressena, intresset att ha bra anseende på arbetet och i umgänget, de många fritidsintressena och skjuter undan alla frågor om tro och Gud. I det långa loppet får Skaparen och hans stora frågor till oss om synd, död, dom och evighet den allra lägsta prioriteten. Eller blir totalt ignorerade finns inte ens på listan. Allt annat har redan gått före. Så kan inte tron födas och näras.
Tragiken är också den att det som har med Guds Ord att göra, kan småningom förlora sin betydelse för en människa. I en fas av livet hör man Ordet sätter tro till det och lever av det, sedan kommer vardagens bekymmer och detta livets allehanda att skymma Gud och tron för en, så att det inte längre är lika angeläget att rätta sig efter Ordet och leva av det. Sedan blir det småningom så att Ordet man hör inte riktigt får någon ingång hos en. Det slutar att beröra en. Och vid ett större vägskäl i livet avfaller man grovt från Gud och hans heliga vilja. Då man sedan hör Ordet plockar djävulen strax bort det – man blir förhärdad. Ordet kan inte längre på minsta sätt få ingång hos en eller mottas.
Fyrahanda sädesåker (tillämpningen)
som denna liknelse av Jesus kallas i vår bibelutläggningstradition, talar både om de olika typer grupper av Ordets hörare, som finns där ett rent Guds Ord talas och den talar om det enskilda hjärtats inställning, som i olika lägen av livet kan variera mellan dessa alternativ. Men vad som också gäller är att människan egen onda natur och världens begär samt Satans list gör att alla hindren och problemen jämte längtan till ett rätt hörande finns hos samma människa; allt på en gång. Det står en kamp om din själ.
Två väldiga strida om människans själ
Att helt i sin lydnad den taga.
Den ene vill hennes eviga väl
Och kommer med tuktan och aga.
Den andre vill se henne fången och snärd,
Han villar med smicker, han lockar med flärd.
Och tänker blott på att bedraga (A.T. Strömberg)
Att fästa sig vid i denna skildring av de fyra åhörartyperna är att Jesus i detta sammanhang talar om förhärdelsens verklighet. Att Ordet inte tros behöver inte betyda att det har varit ett svagt förkunnat Ord, ofta tror ju människor hellre på förvanskningar av Ordet, sådant som t.ex. talar om frid och befrielse från skuld på orätta grunder – mycket bekvämt och egentligen litet berörande att höra på, men det riktiga Ordet vill de inte ta emot hur det än presenteras.
Jesus säger till sina följeslagare till dem som tror på honom: ”Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.” (10)
Det rätta och rena Ordet verkar alltid.
Förhärdelsen är en verklighet där Guds sanna Ord förkunnas och utläggs, då den inte alls mottas sker just också denna intellektuella kollaps, man ser och förstår de svenska orden, man kan läsa och höra och förstår ändå ingenting är oförmögen att gestalta den verklighet som Ordet talar om och rätta sitt liv efter Sanningen i Ordet.
Det här ska också de troende fästa sig vid, så att man inte blir för överraskad av vilken kyla och total likgiltighet, vilket förakt som ofta kan möta det rena Ordet och dess rätta förkunnelse.
Att förhärdelsen finns är också ett tecken på att Ordet har gått ut och har förkunnats. I Jesajaboken som Jesus hänvisar till ifråga om förhärdelsens verklighet (kap. 6) säger HERREN Gud också att ändamålet med Gud Ords drivande är att förhärdelse sker, får det inte verka liv hos människor, så verkar det förhärdelse. Sekularisering och det att folk i gemen har förlorat känslan för allt som är heligt är till stora delar med säkerhet en verkan av Guds Ord. Guds Ord har verkat förhärdelse. Det kan ha skett för ett par generationer sedan, men blockeringen sitter i. I Jesajaboken 6 som Jesus alltså hänvisar till för profeten Jesaja av HERREN uppdraget: ”Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.”
I Jesaja 55:11 säger HERREN: ”så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.”
Jag hörde i min grönaste ungdom numera domprosten Gustaf Adolf Danell (1908 – 2000) relatera något som han hade fått från en tysk präst och teolog Hermann Sasse. (1895 – 1976). Tiden före 1 världskriget präglades av stort mänskligt högmod. Man tyckte att vetenskapen hade nått nya och slutliga höjder och kulturen var fin och överlägsen. Traditionell religion hörde till tidigare faser i utvecklingen. Ute på landsbygden utanför Berlin märkte präster att Guds Ord inte hade någon ingång hos människor inte heller väckte intresse. Bekännelsetrogna präster kom samman och funderade på varför människor inte vill höra Guds Ord och ta emot det. Har Ordet ingen verkan längre frågade man sig? Svaret blev då man reflekterade: Inte har Ordet förlorat sin verkan – visst har det verkat, men det har här verkat förhärdelse.
Vi har uppdraget att förkunna och utbreda Guds rike, att lära allt vad Jesus har befallt. Men vi ska noggrant betänka förhärdelsens verklighet så att vi förstår, då vi stöter på den, vad det är fråga om. I Hebréerbrevet talas det om ett avfall från vilket det inte finns någon återvändo eller möjlighet till ny bättring. (Hebr 6:6; 10:26-27) Ibland kan man för ytligt och entusiastiskt tala om evangelisation och mission i vårt samhälle och vår miljö, precis som om det skulle i varje händelse vara detsamma som pionjärmission någonstans där evangeliet inte tidigare har förkunnats. Sanningen är den att Ordet också har förkunnats och avvisats och att det finns sådana som cementerat sig i ett avfall från vilket det inte finns en återvändo. Guds kärlek och nåd har rikligen mött vårt folk genom Ordet, men det har avvisats. Under många hundra år har evangeliet funnits ibland oss och avvisats.
Pionjärmission där evangeliet inte har varit känt har kunnat vara utmanande och först efter lång tid har synliga resultat kunnat registreras. I t.ex Ambolandet (ett område inom nuvarande Namibia) döptes de första först efter 13 års arbete.
Förhärdelsen i våra sammanhang är stor och är ofta en svårare faktor än den hedendom som möter i sammanhang där evangeliet aldrig har gått ut. Då kan vara svårt att nå människor. Här ska vi tänka på det Jesus lär om hur det är då en ond ande har blivit utdriven. Han irrar omkring i öde trakter och finner ingen plats för sig. Då går han och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv och så kommer demonen tillbaka med sitt sällskap och finner huset därifrån han for ut fejat och prytt och tar sin boning där och då blir den sista villan värre än den första. (Matt 11:43-45; Luk 11:24-26) Detta ska vi ta med i vår bedömning. Det man möter där kristen tro har funnits kan alltså vara mycket värre än den hedendom, som möter i pionjärmission.
Att Guds Ord dock fortfarande förkunnas
och finner ingång ska fylla oss med den största glädje. Kyrkan har inte ännu upphört hos oss, fastän den står under hot att skjutas bort till folk och grupper som har en annan trohet än vi. Det avgörande är att Guds Ord bevaras oförvanskat, oförkortat ibland oss. Varje kompromiss med den omgivande onda, mot Gud fientliga världen, kan vara ödesdiger och början till att folk vämjes, slumrar och dör av Ordet än till att de väcks upp och får liv och behålls vid liv till salighetens dag.
Varje enskild kristen har sitt ansvar i förhållande till Ordet, upphör med detsamma att höra på ett Ord som är ett förvanskat Guds Ord, överskatta inte din egen kraft i det andliga. Avfallet hotar var och en av oss ingen undantagen.
Läs Ordet så att du själv känner igen det rätta Gudsordet och förstår vad som är falskt, då du hör det.
Denna text talar ju inte om att skilja på olika sorters utsäde. Den talar självklart bara om ett utsäde som är Guds eget Ord. Om också det alldeles rena Guds Ordet mottas och tillämpas fel, då måste vi förstå vilken total förvirring det blir om det som gäller för att vara det rätta Ordet egentligen är något annat. Då berövas också den goda fjärdedelen bland mottagarna det de ska ha och det de ska leva av.
Många döpta kristna med ett visst mått av kunskap förhåller sig alldeles för liberalt och för legärt på detta område – man hör lite på vad som helst man går med och deltar där man ändå förstår att de som har ansvaret inte egentligen vill böja sig för den heliga Skrift – man tror för mycket om sin egen andlighet och tror att man utan att vara vaksam inte drar skada till sin själ. Här gäller: Hör inte deras predikan – många förleds och de som inte direkt förleds blir mera avtrubbade så att de tål och accepterar allt mera av det som inte håller måttet inför Guds eget Ord!
Den sista versen i detta evangelium ska särskilt observeras.
”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.”
Vad innebär detta? Vi ska höra ett rätt Guds Ord – och som kristen församling ta ansvar för att detta är fallet. Inte tolerera avvikelser och inte tolerera att den som predikar för oss avviker – förblir han i sin avvikelse och vi inte kan få bort honom – ska vi själva fly undan.
Det gäller att behålla Ordet uppriktigt. Inte veta bara vad det säger utan ta till sig det i sitt liv låta det – som det vill – ta makt och fördriva det onda och oriktiga från oss.
Lägg märke till att det sista som betonas är uthålligheten. Det är överhuvudtaget NT:s budskap till de kristna: Att vara uthålliga, att hålla fast vid det sanna och rätta, vara ståndaktiga och tålmodiga intill slutet och så bli frälsta. Inte genom någon prestation utan genom att Ordet har lyst och inte hindrat att lysa deras väg och leda dem fram till saligheten. Amen.
Många döpta kristna med ett visst mått av kunskap förhåller sig alldeles för liberalt och för legärt på detta område – man hör lite på vad som helst man går med och deltar där man ändå förstår att de som har ansvaret inte egentligen vill böja sig för den heliga Skrift – man tror för mycket om sin egen andlighet och tror att man utan att vara vaksam inte drar skada till sin själ. Här gäller: Hör inte deras predikan – många förleds och de som inte direkt förleds blir mera avtrubbade så att de tål och accepterar allt mera av det som inte håller måttet inför Guds eget Ord!
Den sista versen i detta evangelium ska särskilt observeras.
”Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.”
Vad innebär detta? Vi ska höra ett rätt Guds Ord – och som kristen församling ta ansvar för att detta är fallet. Inte tolerera avvikelser och inte tolerera att den som predikar för oss avviker – förblir han i sin avvikelse och vi inte kan få bort honom – ska vi själva fly undan.
Det gäller att behålla Ordet uppriktigt. Inte veta bara vad det säger utan ta till sig det i sitt liv låta det – som det vill – ta makt och fördriva det onda och oriktiga från oss.
Lägg märke till att det sista som betonas är uthålligheten. Det är överhuvudtaget NT:s budskap till de kristna: Att vara uthålliga, att hålla fast vid det sanna och rätta, vara ståndaktiga och tålmodiga intill slutet och så bli frälsta. Inte genom någon prestation utan genom att Ordet har lyst och inte hindrat att lysa deras väg och leda dem fram till saligheten. Amen.
Predikan på 1 Advent 28.11 2021/hs
Matt 21:1-9
Den bild som står för oss idag – sammanfattad med tydlighet av profeten Sakarja (på 400-talet f. Kr) och nämnd av profeten Jesaja från vars bok vi hörde från altaret är något som står som en portalbild för hela kyrkans liv. Ja är själva inträdet i Kyrkans sanna liv och pekar också på en vishet från Guds Ord hos de fäder som satt upp vårt kyrkoår så att detta börjar med Jesu intåg på ridande på åsnan.
Frälsaren som kommer till människorna för att rädda dem från undergång. Vi fallets barn – vi som var vredens barn – vi gläder oss över att få möta vår Frälsare när han kommer till oss, då vi samlas i hans namn. Då vi får höra hans löftesord. När han möter oss i den heliga Nattvarden i vår Mässa – då sjunger vi också alltid – välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Det Jesus gjorde här när han till påsken – den sista påsk – han firade under sitt jordeliv – då han kom till Jerusalem för att lida och dö för vår skull är unikt och mäktigt. Det som hände då aktualiseras och är reellt närvarande hos oss alltid då vi läser högt den Heliga Skrift, rätt utlägger Ordet och firar Herrens heliga måltid. Då kommer han med sin hjälp sin frälsning – det som också ingår i hans namn. Jesu namn är en bildning på samma verb som ingår i ordet Hosianna. Uppmanande form med en interjektion som är en bön på slutet, det dubbla n-te med a på slutet. Hosianna.
Säg till dottern Sion – se din konung kommer.
Det ska sägas – det är den kristna predikan – som när den är rätt bärs upp av det som här sker. Säg det detta som sägas – hela tiden – till Sion. Till dem som har hört Guds heliga Lag, som är förkrossade i sin hjärtan då Guds ljus från Ordet drabbar deras liv, sådant detta verkligen är. Det vet att de vredens och fördömelsens barn – men nu får det höra evangeliet från profeternas och apostlarnas skrifter: Se din konung kommer – saktmodig och mild.
Men tänk nu på intåget då en gång.
Ryktet har spridit sig Jesus av Nasaret ska komma till högtiden till Jerusalem. Han är på väg från Oljeberget mitt emot staden kommer han. Han rider på en åsninnan fåle – bilden är ju helt bekant – det är det man läst i profeten Sakarjas bok och med ens stämmer den stora skaran upp det gamla israelitiska kungahyllningsropet i praktiken för dessa människor mest känt från tempel och synagogans gudstjänst. Bibelstället är främst Ps 118:25-26. Hosianna – Herre fräls. Välsignad vare han som kommer i HERRENs namn. Den psalmen är också en Kristus profetia om Kristi-Messias lidande och ingick i den grupp av psaltarpsalmer som var lovsången man sjöng till påsken. Den som också Jesus och lärjungarna sjöng. När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget. Matt 26:30. Det man sjöng var säges ha varit ”det stora hallel” (lovsången Ps 113-118).
Säg till dottern Sion från henne utgår nu frälsning till hela världens folk – Människorna i den fallna världen – av vilken vi är en del – de får här sin enda möjlighet. Guds Son har blivit människa och kommer till dem. Han kunde ha kommit med sin makt i sin härlighet och med den förskräckelse och dom det skulle ha inneburit för oss. – Han ödmjukade sig frivilligt och förnedrade sig – . För att underifrån från djupet betvinga och vinna över den Fiende som höll detta släkte fånget. Han var Kristus – den verkligen smorde Kungen av Davids ätt – med ett evigt rike och en frälsande hjälp som är överflödande, räcker till för alla som hör honom och tar emot hans frälsning.
Herren själv Konungen över alla makter över alla furstar och väldigheter kommer till oss frivilligt ödmjuk – inför en förestående förnedring och ett tungt och stort lidande och död för vår skull.
Han har i en stor envig med Djävulen och döden – vunnit över alla onda makter – för att inte vi alla ska förlorade – utan den som tror och av hjärtat åkallar honom säger Herre fräls… vilket är detsamma som det gamla kungahyllningsropet i Israel: Hosianna. Den som åkallar Herrens namn ska bli frälst.
Poängen med 1 Advent och hela Kyrkoåret är att vi alla ska vara Hosianna – människor – sådana som söker oss till Jesu hjälp vecka för vecka, prisar honom i lovsången och mottar hans nåd och förlåtelse.
Hela det stora scenariot som omgärdar påskens händelser då Jesus går in i sitt lidande – är verkligheter som hela tiden är närvarande och som möter oss just i vår existens i den rätta apostoliska och allmänneliga Kyrkan:
Vi har bakgrunden i Jesu verksamhet och evangeliet. Allt det vi har i Nya testamentet alltifrån Johannes Döparen till dessa sista händelser. I advent betonar vi att Kristus vill möta ett berett folk då han kommer. I enlighet med det sjunger vi Bered en väg och Gör porten hög och sådana sånger. Då Jesus sen kommer till Jerusalem den sista gången finns där i skaran många som flera gånger har mött honom och som har förundrat över hans underbara gärningar och hans klara tal med makt och myndighet som det aldrig har hört någon motsvarighet till. Med kraft stämmer den stora folkskaran upp ropet och sången: Hosianna Davids Son välsignad vare han som kommer i Herrens namn.
Ett antal dagar senare är det en stor folkskara som ser Jesus av Nasaret anhållen och ställd inför rätta. När han presenteras för folkskaran skriker de allt vad de kan: Korsfäst, korsfäst. Individerna är väl inte helt identiska – fastän vad vet vi om det till en del var det. I alla fall noterar vi att det som folkhopen vill i den ena stunden och den andra inte stämmer överens och då det gällde det sociala trycket på gatan så passade det väldigt bra för de samma att i det första fallet säga Hosianna och i det senare Korsfäst. (Ps 118:25 )
Det märkliga i Guds vishet är att Korsfästelsen är det som gör att Hosianna –ropet inte bara är en undergiven ärobetygelse åt en person – utan något som reellt räddar människan från säker undergång till salighet. Korset och det som hände där – gör att detta är en evigt gällande hjälp som bereds mänsklighet genom Kristus. På korset vann Kristus i sin död över döden – I sin uppståndelse visade han att han är den rättfärdige, den enda rena av kvinna född – som döden inte kunde behålla. Han säger att det eviga liv, som finns i honom är något som han genom tron ger till alla som tar emot. Jag är uppståndelsen och livet – den som tror på mig skall leva om han än dör.
I hela påskens skeende som all kristen predikan grundar sig på ser vi det som hör ihop med Jesu ankomst till människornas värld
Också i år nu när vi av nåd igen börjar ett nytt kyrkoår. Vill Kristus vår Frälsare finna ett berett folk – därför tar vi del och ska ta del av Johannes Döparens bättringsrop. ”Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom. Alla dalar ska fyllas och alla berg och höjder sänkas” – Det ska vi som individer ta till oss – och som kyrka och församling – det som inte stämmer ska ställas under Guds Ord till rättelse – till rop om frälsning till mottagande av förlåtelsen.
Då Matteus går vidare i texten talar han om hur Jesus då han kommer till tempelplatsen drev ut dem som sålde där – slog om kull borden osv. Också det yttre templet ska renas – där det rätta offret finns. Det en gång för alla utgivna offret aktualiseras och är närvarande vid rent Guds Ord och rätt Sakrament. Han kommer till sitt tempel för att rena det, som profeten Malaki säger. Gudstjänsten ska renas. Inte samverkan med irrlärare, inte brott mot apostolisk ordning. Också det yttre templet ska vara i skick allting är inte så andligt och osynligt.
Han som kommer. Han som ska komma talade GT:s profeter om. Han kom Jesus av Nasaret och han kommer också idag till sin församling som lär allt det han har befallt
Den kristna församlingen på jorden tänker och talar om honom som kommer. Hon dotter Sion – lovprisar också hans återkomst i makt och härlighet till dom vid världens slut. De kristna i Sion får också sin identitet bestämd av Kristus som kommer. Aposteln Paulus säger avseende de kristna i 2 Tim 4:8 ”Alla som älskar hans tillkommelse.
Besökelsetiden – då Gud söker oss med sin nåd… ska vi inte avvisa.. Kristus som den milde Frälsaren för att ta emot oss arma syndare är här. Frälsningens tempus är presens. Nu ska vi tro och ta emot Den store Konungens gåvor – han som kommer till oss.
Lukas säger: När han kom till staden grät han över den…. Det är så många som förhärdar sig fastän de kanske för 30. gången hör ett klart och rätt Gud Ord — Jerusalems exempel det gick under i runt tal 4 decennier efter denna händelse som är i fokus för vår utläggning – Detta är ett memento till alla som många gånger hört men inte tagit emot. Gör det nu så att inte sökningstiden går förbi liksom den gick för Jerusalem.
För se din Konung kommer nu till dig – saktmodig mild – du kan inte vara för dålig, för opassande för honom för han kommer till syndare – men vi kan vara för högmodiga eller för likgiltiga – så att vi tror att vi har en rättfärdighet utan mötet med honom – eller att vi inte behöver det.
Idag säger vi tillsammans och personligen till Jesus av Nasaret, Guds Son av evighet, Skrifternas Messias/Kristus: Hosianna! Som anropan om nåd och i uttalad lovsång och välsignelse.
Apostlagärningarna 27
Paulus resa till Rom. Stormen. Skeppsbrottet.
Webbinarium 2021-10-21 kl. 19/hs
- Lukas som är en noggrann krönikör har här för världslitteraturen presenterat något stort. Hör här Lukas levererar det bästa. “Luke’s account of the voyage to Rome is kl a masterpiece, the best record of an extended ancient voyage, which throws more light on seafaring matters of that time than any other description. He is a landman and writes as such but is well-informed and most accurate. Consult Ramsay, Paul the Traveller and the Roman Citizen, 314, etc.” Taget från Lenski: The Interpretation of the Acts of the Apostels.
Paulus skulle alltså under kontroll av en officer som hette Julius (ett namn på tre kejsare förutom som vi vet på Julius Caesar). De andra fångarna var uppenbarligen sannolikt inte fångar av Paulus typ som alltså skulle ha varit romerska medborgare vilka i rättsprocessen vädjat till kejsaren utan intressanta fångar som var på väg till gladiatorspel för Roms borgares förnöjelse.
2. Lukas är med ”vi”. Man gick ombord i Caesarea på ett fartyg som ägdes av skeppsredare i Adramyttium. Aristarkus var tydligen en annan hednakristen (kunde han ha varit jude?) vid sidan av Lukas.
3. Efter ett dygns seglats var man vid Libanons kust och gick in i hamnen i Sidon. Ett stort förtroende hade faktiskt Julius för Paulus. Paulus fick fritt gå till sina trosfränder i Sidon och Julius litade på att Paulus kom tillbaka. Sidon hade nåtts av den kristna tron – hur vet vi inte.
4. Man brukade använda den här segelvägen mellan de syriska hamnarna och Myra i Lykien. Här blåser i regel stadiga och ofta jämna västliga och nordvästliga vindar. Det som sägs om motvind och lä stämmer med det. Detta gällde när man rundade Cypern 5. Sedan var man på öppna havet med Cilicien och Pamfylien på styrbords sida.
6. I hamnen i Myra fann officeren ett skepp från Alexandria (tydligen med sannolikhet betydligt större än det de hade varit ombord på hittills) som skulle segla till Italien.
7-8. Långsamt gick det in i den grekiska arkipelagen till Cnidus. Därefter till Kreta. Där i hamn vid de Goda hamnarna en bit från Lasea.
9. Fastedagen var ett annat namn på den Stora försoningsdagen. Den nämns här bl.a. för att den markerades av att sannolikt Paulus och Aristarkus iakttog fastan visavi födointag. Lukas som registrerade och förde bok noterade annars sådant.
10. Detta behöver inte vara någon ren övernaturlig profetia utan även rationell slutledning så här sent på hösten var det högst riskfullt att ge sig på en längre resa i dessa delar av Medelhavet.
11. Officeren trodde mera på kaptenen än på Paulus. Detta är också intressant att seglatsen i så måtto bestämdes ytterst av officeren.
12-13. På Kreta fanns en lämplig plats för övervintring – där de flesta tänkte sig kunna bli, men då lämplig vind blåste upp till havs beslöt man att fortsätta enligt vad man tänkte sig.
14-15. Nordostlig vind – regelbundet förekommande egentligen en tyfonvind – tog tag i skeppet och for iväg med det. Man resignerade och lät skeppet driva.
16. Kauda eller Clauda. Av grekerna idag kallad Gaudo, Gozzo på italienska är en liten ö 23 mil väster om Kreta.
17. Syrtenbankarna farlig ansamling av kvicksand som skepp kunde fastna i. – Utanför Libyens kust finns det två bukter Stora Syrten (längre österut; S-b där) och Lilla Syrten. (öster om Tunisien).
18-19. – Man började alltså slänga överbord diverse saker.
20. Man navigerade enligt sol och stjärnor – kompassen kom i Europa först på 1300-talet. Det betydde att man hade det ganska svårt på öppet hav om inte vare sig stjärnor eller sol syntes. Man hade redan gett upp hoppet.
21-22. Paulus är kyligt förnuftig och kan säga vad som nu är vettigt att göra. Han påpekar kort att man tidigare borde ha följt hans råd. Men han talar sedan generöst till alla och säger att alla ska vara vid gott mod – inte en enda ska mista livet – kan han tillägga.
23. Att Paulus på detta sätt definierar sin gudstro är värt att observera. ”Den Gud som jag tillhör och tjänar.” Vi kan ha anledning att använda ett sådant språkbruk i den religiösa villervallan.
24. Paulus ska stå inför kejsaren – något konkret om hur detta förverkligades finns inte vad man vet att tillgå.
25. Det gäller att ingjuta mod och tillförsikt. Tillämpligt i krissituationer.
26. På en ö skulle de hamna.
27. Fjortonde natten – räknat från Kreta. – Märk att det talas om Adriatiska havet – en del har dragit slutsatsen att detta skulle betyda att de hade gått in i det egentliga Adriatiska havet på övre sidan om den italienska stövelns klack.
28. Famn (grek. oryia) 1,9 m.
29. Säger något om att skeppet hade ett viss djupgående när man redan blev rädd av dessa mått eller var det för att det snabbt blev lite mera grunt.
30-34. Paulus är hela tiden rådig och Lukas är inte sen att påpeka det. Nu lyssnar officeren, vis av skadan förmodligen, på Paulus råd. Paulus uppmanar alla att äta nu inför det som komma skall.
35-36. På judiskt vis i Kristi Ande prisar Paulus Gud tackar och bryter brödet varpå han börjar äta – alla får mod av att se detta.
37. Ett stort skepp tänker vi för den tidens förhållanden. Men de kunde vara ganska stora. Josefus var med om ett skeppsbrott i samma trakter – på hans skepp var det enligt hans uppgift 600 människor. Lenski säger att ett vanligt skepp i denna trafik var mellan 500 och 1000 ton och hade en människa per 1,5 ton ombord. En läsart har faktiskt på detta ställe 76 i stället för 276 – är det någon som har haft svårt att tro sina ögon då den skrivit av?
38. Vetelasten kastad. Sedan.
39-44. Skeppsbrottet – de hoppades komma mot land men de drev mot ett rev där de fastnade. Soldaterna som var ansvariga för att inga fångar försvann ville döda fångarna, men officeren som satte stort värde på Paulus hindrade dem. Alla räddades i följd av Guds goda försyn och den välsignelse som var med Paulus och omkring honom.
Hjälpmedel: RCH Lenski: Interpretation of Acts 1934
Jukka Thurén: Luukkaan evankeliumi ja Apostolin teot 2004
Katekesbetraktelse. 2021-10-07 kl. 19 webbinarium/hs
4 budet
Hedra din far och mor, så att det går dig väl och du får leva länge på jorden.
Vad betyder det?
Svar: Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar eller förargar våra föräldrar och andra överordnade eller retar dem till vrede, utan hedrar dem tjänar dem, lyder dem, älskar och uppskattar dem.
Det fjärde budet bland buden
Det tre första buden gäller omedelbart vårt förhållande till Gud. Det följande bland vilka detta är det första gäller vårt förhållande till medmänniskor – men dessa sju följande bud gäller förstås inom vår gudsrelation. Gud vill att hans goda vilja sker bland oss människor och Han vill skydda oss från den skada som ondskan kan vålla oss.
Föräldrarnas mandat kommer från Gud
Man kan säga att det finns ett föräldrastånd eller vi kan säga att det finns ett faders- och modersstånd. Bakom detta står Gud som vill det goda för människolivet. För uppdragets skull pga detta mandat befaller han oss att inte bara att älska – vilket i de flesta naturliga fall är fallet utan att även att hedra föräldrar.
Gud ger mamma och pappa en särskild plats och utmärker dem för oss framför andra personer på jorden. Till ’hedra’ hör säger Luther ”tukt, ödmjukhet och vördnad som för ett dolt majestät.” (Stora katekesen)
I det följande ska vi behandla saken ur några infallsvinklar nämligen:
1. att vara barn till föräldrar,
2. att själva vara föräldrar,
3. att som vuxen förhålla sig till åldrande föräldrar.
Mandatet är det avgörande inte den personliga kvalifikationen
Det som är en störning i vår tid är att individen ska hävda sig med sina personliga kvalifikationer – man börjar tänka om man är tillräckligt bra som mamma respektive pappa för att hävda sin föräldraauktoritet. Det kommer inte i första hand an på våra kvalifikationer och hur lyckade vi är som människor utan på mandatet, på uppdraget som föräldrar och det finns där oberoende hur bra eller dåliga vi själva tycker att vi är eller hur bra eller dåliga vi de facto är. Då detta med kvalifikation går före det givna uppdraget – då detta tänkande kommer in och fortplantas i omgivningen – så blir det också så att uppväxande barn frestas att värdera sina föräldrar enligt hur lyckade de är. Det givna mandatet är det som ska vara utgångspunkten. Sedan utifrån det odiskutabla mandatet – när detta är besinnat – kan vi fundera på om vi kunde göra det bättre. (Särskilt speciella fall kräver att någonting i tillägg sägs typ: då man av någon anledning som biologisk förälder måste ge bort sitt barn till adoption – där agerar man också på något sätt utifrån mandatet om det är inte så att barnet rycks ifrån en genom myndighet)
Mandatet är alltså det avgörande
Detta gäller också att beakta då det gäller barnets position till föräldrar. Luther skriver i Stora katekesen på detta sätt om saken: ”Därför skall man inprägla hos de unga, att de skola hava sina föräldrar, som äro i Guds stad och ställe, för ögonen och, även om de skulle vara ringa, fattiga, skröpliga och besynnerliga, dock betänka, att de äro fader och moder, av Gud givna. För sin vandels och sina fels skull äro de icke berövade den heder, som tillkommer dem. Därför bör man icke hava anseende till personen, hurudana de äro, utan till Guds vilja, som så inrättar och ordnar. Annars äro vi visserligen i Guds ögon alla lika; men emellan oss måste en sådan olikhet och bestämd åtskillnad vara för handen (min kursiv.) Fördenskull har också Gud befallt att iakttaga densamma, så att du skall vara hörsam mot mig såsom din fader och jag hava myndighet gentemot dig.”
I detta ska vi se att en förälders uppdrag – det uppdrag han/hon i princip har, inte går om intet för att den har en dålig livsföring, gör orätta saker – uppdraget står där – som en anklagelse mot personen som missköter sig, men vi ska inte sas. riva ned föräldraämbetet/uppdraget därför.
Många med svår barndom kan ha mycket att bearbeta och klara av i detta hänseende. Viktigt är då att man inte vänder sig mot Guds ordningar utan ser att det blott för den enskilda människan har brustit.
Då vi tänker på oss själva som föräldrar – kan vi känna oss små och dåliga – i synnerhet då det inte går så bra för våra barn eller då det är så att de inte hittar rätt i livet. Vi ska ändå i tankar om detta inte förneka vårt uppdrag som föräldrar utan hämta ny självkänsla och rådighet i livet genom att tänka på vad Gud har avsett. Vår svaghet gör inte Guds ordning om intet. Eftersom barn är en Guds gåva och äktenskap och familj är Guds goda ordning och vilja – ska vi utgå därifrån och med nytt mod oberoende av hittillsvarande omständigheter gör det som är rätt och det vi kan göra.
3. Tjänar och hjälper – det gäller även sedan man gjort uppbrottet från sin ursprungsfamilj.
Uppbrottet från ursprungsfamiljen talar Jesus om. Bildandet av en ny familj på äktenskapets grund är det givna och rätta. Detta förhållande innebär dock inte att 4 budet på något sätt blir överflödigt.
”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna 5 och sade: Därför ska en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött?” Matt 19:4
Luther i Stora katekesen:
”bevisar dem sådan heder – att man tjänar, hjälper och försörjer dem, när de äro gamla, sjuka, bräckliga eller fattiga och detta inte blott gärna, utan med ödmjukhet och vördnad som om det gjordes inför Guds ansikte.”
Att vörda och tjäna föräldrar är alltid ett Gud behagligt verk.
Då allt ställs på sin spets så är det ju inte en suverän autoritär position som föräldrar har – utan ett mandat till förvaltning. Detta betyder att om de önskar, befaller, bjuder något som står i strid med Guds vilja med Guds uttryckliga ord – så är det naturligtvis Guds mening som ska vinna över föräldrar i det tillspetsade fallet. Att lyda Gud mera än människor gäller på denna punkt. (Apg 5:29) den s.k. clausula Petri. ”Man måste lyda Gud mer än människor.” Om vi blir samtalspartner eller konsulter till uppväxande barn som har problem med sina föräldrar – måste vi betona att föräldrarna har sitt givna mandat under alla omständigheter, men samtidigt betona att det är Gud som står ovan om föräldrarna och om en uppväxande person bedes göra något som är orätt enligt Guds Ord så är det in en sådan extrem situation det rätta att gå mot föräldrarna. Kristet samvete eller Guds Ord – får å andra sidan inte missbrukas som referens då man inte får göra uppror mot föräldrar.
Det tillgår i världen så här kommer reformatorns krassa omdöme:
”också nu i världen så, som var man klagar, att unga såväl som gamla äro alldeles vilda och obändiga, icke hava någon vördnad och aktning, icke göra något, utan att de därtill drivas med hugg och slag, samt bakom varandras rygg förtala och nedsätta varandra så mycket de förmå. Fördenskull straffar också Gud dem genom att låta dem drabbas av allsköns elände och olycka. Föräldrarna förmå själva vanligen intet: den ene dåren uppfostrar den andre; såsom de själva hava levat, så leva deras barn efter dem.”
Genom att Luther lyfter detta fram för oss ställs vi inför vad HERREN Gud sagt om hur vi ska förhålla oss till honom dvs Gud själv – utifrån hela den realistiska synen på människor på föräldrars och barns svagheter kommer sedan prisandet av föräldraståndet.
”Ty Gud har satt detta stånd främst, ja, i sitt ställe på jorden. Denna Guds vilja och han goda behag skall var oss orsak och bevekelsegrund nog att villigt och med lust göra vad vi förmå.”
Att glömma föräldrar och vad vi är skyldiga dem – bryter in i vårt gudsförhållande för det är detta som Gud talar först till oss om då det gäller vårt jordiska liv.
”Nu regerar djävulen så i världen, att barnen förgäta sina föräldrar, liksom vi alla förgäta Gud och ingen tänker på, huru Gud försörjer, skyddar och bevarar oss och giver oss så mycket gott till kropp och själ. I synnerhet då en gång en ond stund kommer, förtörnas och knorra vi otåligt och ha glömt allt gott, som vi under hela vårt liv mottagit. Just så göra vi ock mot våra föräldrar…”
Gud påminner oss genom detta bud vad vi har att tacka för. – Av föräldrarna har vi kropp och liv, av dem har vi blivit försörjda och uppfostrade – utan detta skulle inte vårt liv vara något.
Vi är inte ensamma i världen och det som vi har att tacka för har vi mött på vägen genom livet genom dem som funnits där vi levat. Luther citerar i SK ett latinskt visdomsord om detta:
”Deo, parentibus et magistris non potest satis gratiae rependi”, d.ä. ”Gud, sina föräldrar och sina lärare kan man aldrig nog tacka och vedergälla.”
Då de ordningar som Gud nedlagt i skapelsen rubbas kommer elände. Ett apokalyptiskt tecken är just upplösningen av ordningen med föräldrar. Att köra ideologisk kampanj för samkönat föräldraskap – som vi nu har i samhället.
”1 Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. 2 Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, 3 kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, 4 falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud 5 och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem! 2 Tim 3.
Att köra ideologisk kampanj för samkönat föräldraskap – som vi nu har i samhällena i väst är också ett uppror mot Guds ordningar.
Barn och föräldrar enligt S:t Paulus i Efesierbrevet 6
1 Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, för det är rätt och riktigt. 2 Hedra din far och din mor – detta är det första budet som har med sig ett löfte – 3 så att det går dig väl och du får leva länge på jorden 4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.
- Reta upp — för mycket klaga och klanta på dem och dräpa deras sunda självkänsla. Luther säger i annat sammanhang att flera begåvningar har blivit förstörda genom överdriven stränghet.
- Det första budet som har löfte med sig. Jo ett uttryckligt löfte är utskrivet: för att det må gå dig väl och du länge må leva i ditt land. Men visst har de andra buden också sedan löfte med sig. Och buden sammantaget har:
Gud säger efter det första budet i 2 Mos 20:6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud. - Överhet – i allmänhet.
I förklaringen högst upp ur Lilla Katekesen ser vi att Luther även talar om överordnade. Detta ska vi fundera på ett tag.
I Stora katekesen säger Luther att man kan tala om fäder i flera meningar. De som är det genom blodsbandet, sedan säger han husfäder vilket för oss är det som är överordnade i arbetet och sedan landsfäder. Andliga fäder om dem säger han att de blott är de som regerar oss med Guds Ord – och han påpekar att Paulus berömmer sig av att vara en fader 1 Kor 4:15 Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet.
Allt vad fader och förälder heter återgår på honom som är Fader över allt vad fader heter. Ef 3:14. Det som är moderskap återgår också på Gud. Människan som sådan både man och kvinna ”till man och kvinna” skapade han dem (1 Mos 1:27) är skapad till Guds avbild. Moderskap och det kvinnliga kommer från Gud – men han är Fadern från vilket allt utgår. Och vi kan inte kalla honom moder. Det finns bibelställen i Jesaja boken som talar om att Gud kan handla som en god moder handlar men det är just alltså: som. Jes 49:15; Jes 45:9-10 Han är Fadern, eftersom han är i den rikaste mening just fader – allt vad fader heter har sitt namn av honom. I Bibeln är det sedan genomgående så att Guds folk både i Gamla testamentet och i Nya testamentet ses som hustrun, jungfrun, Kristi brud osv.
Kärnfamiljen med föräldrarna som ledare – är samhällets grundbult och urcell.
I Stora katekesen sägs det: ”Från föräldrarnas överhöghet härleder sig och stammar nämligen all annan överhöghet.
Det finns många krafter i dagens samhälle som vill intervenera i familjen och bestämma sådant som kommer an på familjens eget val och beslut. I synnerhet då det gäller religion, världsåskådning och etik ska familjen bestämma själv. De är en kallelse för kyrkan och de kristna att motsätta sig statens åtgärder då den tränger in i familjen och rövar det mandat som tillhör familjen.
Vår etik på det allmänna planet ska vara den att vi i samhällslivet och arbetslivet följer det som är stipulerat och det som baserar sig på överenskommelse och överordnads befallning.
Endast i det fall att lärare, överordnad i arbetet – befaller sådant som inte hör till utbildningen som inte hör till arbetsförhållandet – är vi fria. Var och en ska se sitt mandat och fungera inom det. Vi är lojala samhällsmedlemmar och vi följer det som bestämts och förväntats såvida det inte strider mot det Gud stadgat som rätt.
Det som hör ihop med detta är att vi inte erkänner nya ordningar i konflikt med Guds skapelse och mening.
Predikan på 12 söndagen efter pingst 15.8 2021
Evangelium enligt 3 årgången
Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Matt 23:1–12
1 Jesus sade till folket och till sina lärjungar: 2″På Moses stol sitter de skriftlärda och fariséerna. 3 Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte. 4 De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. 5 Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. 6 De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, 7 och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi. 8 Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. 9 Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. 10 Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. 11 Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12 Var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Olika vantolkningar av Kyrkans ämbete. Kristus, Kyrkans Herre ger oss den rätta vägledningen
Kära församling,
Jesus Kristus framträder med sin lära genom uppgörelser med motståndare.
I det sammanhang hos S:t Matteus som vi förs in i idag har evangelisten innan det textavsnitt som gäller som predikotext haft uppgörelser med de båda huvudpartierna i det religiösa inom judendomen: saducéerna och fariséerna.
Vi får som kristna lära oss mycket genom de uppgörelser Jesus har med dem som inte kunde ta emot honom. Bland dem som använder Bibeln och läser den uppkommer ofta slutledningar, som inte riktigt stämmer med det Bibeln verkligen lär. Därför gäller det för oss att noggrant iaktta hur den heliga texten egentligen hanterar frågorna och hur Jesus framträder i olika konfrontationer med dem som finns i omgivningen.
Jesu hållning är på det sättet intressant, att han driver det att den rätta läran ska erkännas av oss också om det finns brister hos budbäraren eller den som framlägger den.
Som känt erkänner Jesus Gamla testamentet i dess helhet som heligt och ofelbart. Han har inga anmärkningar att göra, då Moses och profeternas ord får komma fram och återges såsom de är givna. Detta vill han att vi ska respektera och ödmjukt böja oss för.
’Mose stol’ är uttrycket och vad motsvarar det hos oss?
På Moses stol sitter de skriftlärda och fariséerna, konstaterar Jesus.
De skriftlärda var auktoriserade rabbiner. Alla fariséer var inte sådana skriftlärda, fastän deras ledare och en del andra inom deras parti var det. Skriftlärda kunde också finnas som inte var knutna till det fariseiska partiet. (Apg 23:9)
Mose stol ska här ses som ett uttryck för den normativa läran från Moses och de heliga skrifterna alltså inte begränsat till Moseböckerna. Utmärkande för fariséerna var att de godtog hela det Gamla testamente vi har som Guds förpliktande Ord. Fariséernas återgivande av de heliga texterna ska helt bejakas, trots de orätta bevekelsegrunder, som Jesus ser hos detta sällskap och för det hyckleri han beskyller dem för – så ska inte detta som är rätt på något sätt underkännas för det utan tvärtom följas.
Kyrkan har i sin historia och tradition tillämpat dessa Kristi Ord
Den kristna kyrkan har med ansats i dessa Jesus ord i denna text försvarat det att varje kyrkans tjänare så långt det han säger och i tjänsten gör det rätta så är alla den tjänarens handlingar valida. Den som låter sig betjänas av en sådan tjänare ska inte tvivla om detta som genom en svag och bristfällig person har skett rätt i Guds namn.
Rätt förstådd är satsen som man mycket har skrattat åt ändå rätt nämligen:
Gör som jag säger och inte som jag gör.
De skriftlärdas och fariséerna tillämpningar, stadgar och regelverk utanför de heliga texterna, jämte det de visade i sin livsföring var inte det man skulle följa och ta efter.
En formell ställning som kyrkotjänare och lärare kan ändå inte legitimera en villolärare, som inte i det yttre och inledningsvis lär det Moses, profeterna och apostlarna har lärt. Jesus förutsätter faktiskt att det som sägs på basen av helig text är korrekt. Just i Matteus evangeliet varnar Jesus väldigt allvarligt för dem som kommer med det falska i läran. För dem ska man ta sig i akt. När falska profeter uppträder med falskt och bedrägligt tal i Kristi namn måste de kristna fly ifrån dem. Matt 7:15; 24:5.
Fariséerna är vilsna i det religiösa, fastän de tjänar det rätta i en uppgift.
Jesus ställer fariséerna verkligen under domen till denna del. De talar, men handlar inte. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar.
Alltså de tar inte lagen, som de förkunnar för andra riktigt till sig och ställer sig inte under den, utan de tror att deras laglydnad och nit är rimligt tillräckliga. De gör sig skyldiga till ämbetshögfärd såsom om de skulle vara ägare till och inte tjänare för det sakinnehåll de för fram. De missbrukar sin position som lärare i det andliga för att armbåga sig fram i det sociala livet.
I fortsättningen här i kapitlet efter dagens text kommer Jesus med en stor utgjutelse över de skriftlärdas och fariséernas allvarliga hyckleri och vilsenhet.
Den helhet vi möter här säger oss att vi inte ska se yttre renlärighet, som en garanti för människans rätta förhållande till Gud. En präst som i det yttre är renlärig kan i hjärtat vara avfallen. Det vet vi inte, men Herren känner de sina. 2 Tim 2:19 Ingen spekulation får vi hänge oss åt. Vi går fram bara enligt yttre fakta och godkänner det som uppenbart är rätt. Det rätta i tjänsten kan emellertid inte frälsa en som gjort avsteg, om han vill vara i sitt avfälliga tillstånd. Vi kan tänka på hur Jesus säger det när han påpekar att många ska säga till honom på den sista dagen: Herre, Herre har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn… men då ska Jesus säga till dem: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig ni laglösa! Matt 7:22-23.
Vad ska en Guds Ords tjänare kallas?
Jesus kommer in på detta med titulaturen. Vi kan lite fundera på hur vi då enligt vår Mästare och Herre ska se på detta.
Kan man kalla t.ex en präst för fader, som man gör i den ortodoxa kyrkan, i den romersk-katolska och bland s.k. högkyrkliga inom anglikanismen och lutherdomen?
Här gäller det att vara observant och se var Jesus skjuter in sin angripande pil. Det gäller att man genom ett anspråk på tilltal, tar sig en makt över samveten och andra människor, som man inte har rätt till. Själva titlarna eller tilltalen, epiteten – kan allmänt taget vara neutrala – eller på sin plats som användbara – det gäller att se vad man gör av dem. Här gäller det att märka tanken och inte rent tekniskt orden.
För att illustrera vad det gäller kan vi tänka på det politiska livet. Det är ju inte i och för sig något fel att det finns en ledare. Det grekiska ord som är översatt lärare i versen 10 i texten, kan översättas just ledare. Alltså i och för sig är det inte fel att det finns en som är ledare med ett visst mandat. Ändå kan det vara fel med en Führer eller Il duce – dvs ledaren. Men felet ligger ju inte i benämningen – utan i det att någon vill vara Führer totalt och utanför det mandat som ett ämbete i staten bör kunna få innebära.
Ett ledaranspråk i Kyrkan som vill konkurrera med eller på något sätt depotensera det att Kristus är den enda ledaren och Herren i absolut mening, ett sådant ledaranspråk är vi skyldiga att förkasta.
Att kalla någon för rabbi förbjuds inte heller med Jesu ord här. Det är just om detta anspråk drivs i konflikt med att en är Mästaren (magister i latinet) – och om personen, som tjänar som lärare uppenbart inte är beredd att ställa sig själv inför Allseende Gud i samma position som andra människor – det är då anspråket blir fel.
Men hur är det då att kalla någon för fader i församlingen?
Jesus förbjuder inte med sina ord det att man kallar någon för fader. Det finns en underlig allergi just vid denna benämning bland allmänprotestanter, så att man just genom en liten indignerad känsla helt orätt generellt, vill fördöma det tilltal som finns i den ortodoxa och katolska kyrkan jämte i s.k. högkyrkliga kretsar inom lutherdomen och anglikanismen: Men vi vet att som allmänt omnämnande säger samma personer: t.ex kyrkofäder – då fornkyrkans goda lärare avses och annan titulatur ses som helt gångbar.
Jesus förbjuder inte tilltalet fader – men han avvisar bestämt dem som driver ett sådant anspråk så att det kommer i ett konkurrensförhållande till honom som är Fader över allt som fader heter – för att tala med Paulus. Ef 3:14-15 Aposteln förutsätter med det tilltalet och den utläggningen av ”fader” att benämningen är i allmänt bruk.
Bibelns eget språkbruk fördöms inte med det som nu står här i dagens text.
Vi kan läsa i Bibeln hur Josef säger till sina bröder: Gud har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hela hans hus. 1 Mos 45:8 Eller Job vittnar: Jag var en fader åt de nödställda. Job 29:16 Eller vi kan komma ihåg hur Elisa tilltalar Elia vid dennes himmelsfärd: Min fader, min fader. 2 Kung 2:12 Eller vi kan tänka på hur S:t Paulus upprepat både i 1 Kor och i Timoteusbreven kallar Timoteus sin son. Vad är då Paulus om Timoteus är hans son? Och uttryckligen säger han också detta i Fil 2:22 som en son vid sin fars sida har han arbetat tillsammans med mig för evangeliet. Titus och Onesimus (den senare i brevet till Filemon) kallar Paulus sina barn. Till korintierna säger Paulus att han blivit deras uppfostrare i Kristus dvs fader. 1 Kor 4:14-15. Vi kan också tänka på hur S:t Johannes skriver till de ansvariga: Ni fäder…” 1 Joh 2:13-14.
Gud Ords tjänare är aldrig ägare till det han förvaltar.
Men vi vet att inbakat i den apostoliska undervisningen finns också det förhållandet att apostlarna jämte deras efterföljare i det apostoliska ämbetet – prästerna i kyrkan – förvaltar sin tjänst under ansvar – så att där det blir ett missbruk av anspråk så behåller de döpta och troende tillsammans myndigheten i Kyrkan – så att den som enbart hänvisar till sig själv för andlig myndighet måste vika. Inte ens de första apostlarna kunde göra några anspråk på något utöver den tjänst de fått. Paulus skriver: Därför ska ingen skryta över människor, för allt är ert: Paulus och Kefas, världen liv och död, nutid och framtid, allt är ert. 1 Kor 3:21-23 Här ser vi hur Paulus rätt tillämpar Jesu Ord mot missbruk och orätt skrytsamhet.
Det rätta anspråket på att utföra det som hör till ämbetet ska med sund och rätt självkänsla bevaras i Kyrkan.
Ingen som tjänar Kristus, ska be om ursäkt för detta i någon absurd spelad eller reell ödmjukhet. Må det vara fjärran! Det är viktigt att den som har ämbetet i god och rätt mening som underställd tjänare kan säga med Paulus att han håller sitt ämbete högt. Rom 11:13.
I motsats till detta som Jesus angriper – har kanske ibland för att inte göra ett för pråligt och fariseiskt intryck vissa kyrkotjänare – inte tagit det anspråk som de ska ha på allvar, jämte en sund självkänsla i utförande av Kristi tjänst – utan har bett om ursäkt för något i sitt ämbetsmandat och så stått fram utan det rättmätiga anspråk och det ansvar som de har, enligt ordet: Såsom förvaltare av Guds hemligheter – så må man anse oss. 1 Kor 4:1.
Summa:
Vi är tacksamma för Ordets och Sakramentens ämbete. Vi tar emot det som i det yttre är korrekt. En kristen ska inte kalla på irrlärare för att göra tjänst med Ordet och Sakramenten hos dem. Sker det klart medvetet är det något orätt. Men om det väl har skett så ser vi det inte så att en kättare ens kan göra om intet Guds gåvor, om de verkligen är förhanden. Har ett dop utförts av en kättare och har det skett korrekt med vatten i Guds, Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn så godtar vi det och erkänner det. Sedan är det en annan sak om det uppenbart är på sidan om det som gäller i det yttre i fråga om bekännelse. Vi godtar inte Jehovas vittnens eller mormonernas dop. I extrema fall i folkkyrkan ska man nog stanna upp och tänka efter om det är Moder vår och Jesus som transperson och Livgiverskan eller sådant som den utförande står för, då måste dopet absolut förkastas.
Hör Ordet, ta emot det, se det alltid viktigt! Var med om att hålla det ämbete högt – som rätt återger och utlägger det profeterna och apostlarna har sagt. I detta förmedlas frälsningen till oss svaga syndare, så att vi genom tron får hela den rättfärdighet som gäller inför vår himmelske Fader.
Vi möter inte Gud omedelbart och direkt utan just medelbart genom Ordets och Sakramentens tjänst och vi tar vara på det såsom Jesus också satte värde på de skriftlärde och fariséerna på Mose stol. Gåvan som förmedlas kommer från Gud och inte från den som tjänar.
Amen.
______________________________________________
Predikan på 11 söndagen efter pingst 8.8 2021
Evangelium enligt 3 årgången
Matteus 11:20-24
20 Jesus började gå till rätta med de städer, där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig. 21″Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts hos er hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha omvänt sig i säck och aska.22 Jag säger er: För Tyrus och Sidon skall det på domens dag bli lindrigare än för er. 23 Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. 24 Men jag säger er: För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig.”
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Ve-rop över galileiska städer
Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling,
Det oerhörda – frälsningens tid gick förbi för dessa vilka unikt fick möta Gud i köttet, han Kristus hade talat till dem och inför deras ögon gjort underbara gärningar.
Det gick förbi nu – generellt finns det inte hopp för er – ni aktade inte på den tid då ni var sökta. Detta vill Kristus som strax tidigare hade mött dem med underbara ord och gärningar nu säga till dem.
Det är det oerhörda budskapet i dagens evangelium. Men varför sägs det ut om tillfället redan hade gått förbi? Det sägs till dem som ännu vill höra. Det sägs till dig som ännu idag vill höra Guds Ord – fastän du ser nära omkring dig människor, som inte vill höra Guds Ord, akta på det, eller rätta sig efter det. Du ser kanske många som till en tid har velat vara med i de kristnas led, men längre inte vill. De är i stor fara – vår bön och vår förhoppning inför Gud är att dessa ännu skulle erbjudas en möjlighet, ett tillfälle.
Det som sägs i dagens evangelium sägs till dig och mig därför att vi idag ska ta vara på kallelsen till nåd och upprättelse och fortsätta att göra det. En dag är det sista tillfället förspillt.
Tematiken – det gäller att ta vara på den tid då man är sökt – kommer först upp här i 11 kap hos S:t Matteus.
Men detta är något som Jesus sedan fortsätter att tala om.
Då vi ser närmare på vad S:t Matteus egentligen säger så står det att Jesus började, dvs. detta är inte i slutet av Jesu offentliga verksamhet utan mitt i den, då han ännu efter detta kommer att verka och tala. Han bara började sin förkunnelse gällande denna tematik här. Underförstått han återkom till temat – om förspillda tillfällen om kallelsetider – besökelsetider som hade gått förbi.
Motsvarande dvs att Jesu började tala om dessa ting, finner vi genom att se efter var motsvarande ord föreligger hos S:t Lukas, vilken som vi vet i följd och ordning berättar vad som hände Jesus, hos Lukas är det kap. 10 dvs något som händer mitt i Jesus verksamhet – då han fortfarande efter att ha uttalat dessa ord om Korasins, Betsaidas och Kapernaums ovilja att omvända sig, talar och verkar både i Galiléen och i Judéen.
Hos S:t Lukas är orden kopplade till utsändandet av de 70 lärjungarna, som Jesus sände ut.
Dagens ämne som gäller förspillda tillfällen är något som vi alltid ska ha med oss – för att bevara en rätt fruktan för och kärlek till Gud.
Detta allvarliga budskap, som vi möter i dagens evangelium, är något som Jesus började med och fortsatte med och någonting som vi också ska fortsätta med om vi menar oss höra till dem som rätt vill föra Jesu lära vidare. Nämligen att varna för att låta besökelsetiden gå förbi, varna människor för att den eviga förtappelsen förestår, om inte Guds nåd mottas till bättring och omvändelse, då den nu erbjuds och räcks ut.
Jesu verksamhet i Galiléen var den mest fantastiska besökelsetid som har funnits.
Texten idag pekar på den mest fantastiska besökelsetid, som mött människor på vår jord. Gud i köttet vandrade omkring mötte människor med sin godhet och frälsarkärlek, följt av kraftgärningar. Han botade sjuka och drev ut demoner. Han hjälpte och gav dem livets ord – det som mottaget skänkte människorna evigt saligt liv.
Jesaja hade på 700-talet f.Kr profeterat om det stora ljus och den besökelsetid full av nåd som skulle komma just Galiléens förbisedda folk till del.
Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ljuset stråla fram.” Jes 9:1-2
Ändå var det nu så, då Kristus faktiskt kom till dem – så aktade de inte på det de hörde och såg. Ljuset kom och bara en del tog vara på det.
Också hos oss finns de som låter besökelsetiden gå förbi.
Vi får räkna med att motsvarande gäller också hos oss. Många har fått ta del av ett tydligt Guds Ord, har känt den kraft som kommer från frälsningens ord och fattat perspektivet- räddning från Djävulens garn – frikännande dom och evig salighet – men sedan har de ändå förkastats det. – Och det sker just i den form som Jesus anger här – man hörde, såg, var med – men omvände sig inte, tog inte vara på Guds nåd till bättring och liv – utan gick bara vidare i livet. Och hur slutar ett sådant liv – det vill Jesus i varnande ordalag peka på för oss.
Hur blir slutet?
Jesus gör det genom att jämföra Betsaida och Korasin med Tyrus och Sidon i Fenicien eller Libanon och Kapernaum med Sodom och jämförelserna utfaller till de tre galileiska städernas nackdel – de som mött evangeliet i ren form från Frälsaren själv här i tiden – för dem ska det bli särskilt hårt och svårt på den Stora Domens dag. Då mänskligheten ska dömas inklusive jag och du jämte dessa människor vars öde Jesus redogör för här i dagens text.
Jesus vet i sin försyn och i det allvetande han här gör bruk av – att skulle han ha mött folket i Tyrus och Sidon med samma ord och gärningar, som han nu mött folket i Korasin och Betsaida, så skulle de redan för länge sedan ha gjort bättring i säck och aska. – Det fornorientaliska sättet att visa ånger och ödmjukhet.
Det är just ånger för vårt liv och vår synd – som behövs och ödmjukhet inför Guds mäktiga Ord. Tyrus och Sidon var i regionen kända för att där var ett lössläppt liv. Det måste ha chockerat att människorna i de städerna togs som exempel på sådana som om och utifall Jesus skulle ha varit där hade omvänt sig.
Särskilt ska vi akta oss för den kristendomsform, som i praktiken tar bort allt som gäller ånger och omvändelse. Vi har ofta i vår miljö att göra med en kristendomsform, som har tagit bort detta – i stället vill denna falska form av tro med sköna ord bekräfta människor i deras befintliga tillstånd. Det är bra. Gud älskar dig och det ska gå bra, Gud gör någonting med dig – fastän sanningen är den att det kommer att sluta väldigt illa, om man inte tar vara på Guds nåd till bättring och nytt liv. Akta dig nu särskilt för dem som vill försäkra dig om Guds nåd och att den kommer människor till del, där den inte mottas och där man inte vill omvända sig. Många falska predikanter ha gått ut. Glöm aldrig det!
Sodom
Sodom står som sinnebilden för alla som kommit i kontakt med judisk och kristen tradition – för det att ett visst syndamått för med sig Gud straffande vrede, som kan drabba redan här i tiden. Sodom måste förstöras och gå under för att de genom sina yttre uppenbara synder hade väckt Guds förtörnelse och vrede.
Jesus säger nu utifrån det allvetande han här just utnyttjar, att skulle han själv, Jesus, ha framträtt inför Sodom med sina kraftgärningar – skulle det ha stått idag dvs vid vår tideräkningsbörjan c. 1750 år efter det den staden gick under.
Att Sodom i tiden – där man bröt mot det som man väl visste genom den naturliga lagen och det Gud gett oss människor med skapelsen – det väckte Guds vrede. Såsom Judas brev beskriver det: Sodom och Gomorra och städerna där omkring…som kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld. Jud v 7 SFB2015
Vi kan nu möta människor som säger att Guds yttre krav på människolivet enligt den naturliga lagen ingenting betyder om människan inte är troende och en praktiserande kristen. Det etiska blir liksom först aktuellt då människan blir subjektivt troende. Ge inget utrymme för sådant tänkande! Gud har visst sin tanke för hur livet och ordningen ska gestaltas här i den fallna världen, vilken ska upprätthållas till det slut han har bestämt. Yttre brott mot den naturliga lagen får konsekvenser och Guds straffande vrede kan drabba sådant redan här och nu.
Vi avvisar dem som framställer det så att Gud är endast frälsningens Gud och inte skapelsens Gud. Gud är Allhärskare och alltings Herre. Håll fast vid det och ge inget utrymme för den gnosticism (en omfattande sekt i många grenar som lärde att det fysiska är något lägre – man kunde säga att det var skapat av en lägre skapargud – det andliga var allt och moralen hörde bara till dem i tron invigda), som går ut på att man måste invigas bland de troende för att Guds bud ska ha någon relevans.
Sodom som för alla tider står som ett varnande exempel – ett exempel som Jesu åhörare i Galiléen så väl kände till – detta med Sodom tas nu helt chockerande av Jesus som ett exempel för en ort, som det kommer att vara lindrigare för på den Stora domens dag än vad det kommer att vara för Kapernaum. Kapernaum som var staden där Jesus hade sin hemvist under sin verksamhet i Galiléen. Såsom Matteus skriver det i kap 4:13-14 Han lämnade Nasaretoch bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område. För att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas. .. det folk som sitter i mörkret ska se ett stort ljus…
Men de aktade alltså inte allmänt taget på det ljuset. Och nu ska de ligga sämre till då det gäller domen på den sista dagen. Ja det oomvända Kapernaum – som dock mött Jesus – måste ned i helvetet.
Nåden kan jag inte välja enligt eget beslut om tidpunkt – den ska jag ta emot då den bjuds.
Finns nåd tillgänglig (om vi tänker på trosuppväckelsen) så att jag själv är herre över nåden och kan ta den från hyllan?
Människan själv har inte en fri makt över att ta till sig nåden eller att bestämma en tidpunkt i en tänkt framtid, då det ska kunna ske. Det gäller nu! För många som uppskjutit ska det gälla så: De aktade inte på den tid då de var sökta – sedan var det förbi.
En del kan tala falskt om en fri nåd (se upp om du möter uttrycket) i den meningen att människan enligt eget beslut och egen vilja kan plocka in nåden i sitt liv i det ögonblick hon planerar in det. Det formuleras inte så – men det är den rimliga slutsatsen av ett tänkande som förekommer. Vår lutherska bekännelse säger bibelenligt att tron väcks – var och när det behagar Gud. (Augsburgska bekännelsen artikel 5)
Mirakler i sig åstadkommer inte bättring och omvändelse.
Det som Jesu Ord idag också lär oss är att mirakler och kraftgärningar inte självklart får någon följd i omvändelser. Dessa människor i Galiléen hade fått allt vad man kan begära i den vägen och inte hade de ändå omvänt sig.
Kristi gärningar och ord ska träffa människan och människan ska så motta dem att hon kommer i stor fruktan för Gud – till syndakännedom visavi sig själv – så att hon ångrar sitt liv och tar sin tillflykt till Frälsaren som kommit i världen för att rädda människan från säker undergång.
Slutord
Kära församling
– låt oss ta Jesu varningar till hjärta – ta vara på tillfället till omvändelse och mottagande av förlåtelsen. Vårt liv är inte i våra händer. Kallelsens tidpunkter är inte i våra händer. Skjut inte upp någonting som gäller detta, för detta är det absolut viktigaste. Ta emot Kristus när han med Ordet kärleksfullt kommer till dig för att bota dig från syndens djupa skada, ge dig kraft och nåd till liv i hans gemenskap. Förbli då hos honom i daglig omvändelse och bättring. I honom ska du skydda dig för allt som hotar – Djävulen – den onda världen ditt eget hjärtas bedräglighet – Guds vrede. Gömd i Kristus och hans liv är du trygg och skyddad vad än som kommer på. Amen. Halleluja.
*****************************************************
Predikan på 10 söndagen efter Pingst 1.8 2021
3 årgångens evangeliumLukas 12:42-48
42 Herren sade: ”Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han ska sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Hälsning: Nåd och frid, föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling,
Goda förvaltare
Människan är förvaltare. Inte Herre och Gud – till vilket hon nog hela tiden frestas.
Det som fällde Eva i lustgården och därmed även hennes Adam var just Satans ord som talade om att de ska bli som Gud.
Denna söndag gäller det enligt texterna att tala om förvaltarskapet. Detta är en mycket grundläggande sak i vårt liv. Vi är förvaltare inte ägare, inte herrar. Vi har inte själva bestämt att vi ska finnas. Vi finns här i följd av det Gud nedlagt i skapelsen. Jag och du lever här en tid och sedan ska vi bort. Eftersom vi är förvaltare och inte ägare till livet – så måste vi förhålla oss ödmjukt till livet och förstå att detta är ett objektivt värde. Vi har därför inte rätt att ta livet av människofoster. Vi har inte rätt att skada oss själva eller ta livet av oss. Vi har inte rätt att aktivt avbryta liv.
Enligt en undersökning år 2016 var mellan 85 och 86 % av finländarna för eutanasi.(Yle) Många människor besinnar inte att människan är en förvaltare och därför blir debatten i samhället svår. Då alla individer betraktas som herrar och allt får man göra – som det heter – så länge man inte skadar en annan, fastän det ofta är just det man gör. Om vi inte är vårt eget upphov, så kanske det som är rätt och orätt inte avgörs av våra impulser, begärelser och önskningar utan av en rätt, som gäller oberoende av vår person. Vi själva är inte det ultimata, inte den högsta instansen. Då människorna också i allmän mening har glömt Gud – går det illa för dem. Förvaltarskapsperspektivet bleknar och människan blir sin egen gud. Orsaken till att vi har en fallen värld är ju att människan i den ännu oförstörda världen lyssnade som tidigare nämnt till Satan som sade: ”ni blir som Gud – eller ni ska bli som Gud.” 1 Mos 3:5
Världen, där vi människor är förvaltare, står tillsvidare till den dag som Gud har bestämt.
Bibeln förklarar att Gud har skapat världen – denna värld som sedan fallit och är under hans dom – tillsvidare låter han den stå, men det kommer ett slut, en räkenskapsdag och domedag, – För att inte hela mänskligheten ska gå under har Gud sänt sin Son i världen för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad.
På räkenskapsdagen kommer det upp hur det varit med vår förvaltning vad den har gett – hur alltså nu det var med den. Därför talar Jesus till oss så ofta med sikte på denna stora dag, då vårt liv och vår förvaltning ska vägas. Då rätt slutligt ska skipas. Jesus vill att det blir rätt med vår förvaltning och att han som nu är vår Frälsare får som Domare då han kommer tillbaka frikänna oss.
Dagen evangelium presenteras av evangelisten S:t Lukas naturligt i ett sammanhang där vår Herre Jesus talar om sin återkomst. Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande… 12:35 Sen talas det om att oberoende av i vilken nattväkt sedan husets herre kommer så ska tjänarna vaka och vara redo.
Detta är bilden enligt vilket varje kristen ska vaka och vänta på Kristi återkomst. – Efter denna liknelse kommer här i Luk. 12 Petrus fråga: Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla? 12:41 Vad ska vi säga om Jesu svar – Jesus vill inte uppenbarligen ha sagt, att det tidigare inte skulle gälla alla, men nu riktar han med kraft ord som är adresserade åt apostlarna och deras efterföljare. Detta är på den linje, som vi möter i Jakobsbrev om ett maktpåliggande ansvar för den som ska ge ut Kristi lära till andra: Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi ska få en strängare dom. Jak 3:2. I så måtto gäller detta också alla att Kristus som Överherde vill för alla kristna gestalta hurudana deras lärare och Guds Ords tjänare ska vara. Kyrkans Ämbete är Kyrkans och inte ämbetsinnehavarnas personliga egendom. Därför ska de troende och döpta kunna skilja sig från orätta lärare och kalla rätta lärare. Vi ska aldrig tro att läran och evangeliet är någon prästs eller några prelaters egendom. 1 Kor 3:21
Och på en gång med detta säger Jesus något till varje döpt och troende visavi dennes eget liv och dennes egen livsföring. Du är förvaltare – var trogen!
Lydnad och trohet
– är det som idag ska tas till heders i kyrkan. Vi har i följd av Guds Ord sett det nödvändigt att ta en distans till folkkyrkan – detta rör just detta att Jesus Kristus ska få vara det han är hos oss nämligen: HERRE. Folkkyrkans kris beror i högsta grad på att Jesus Kristus, som säges vara Herre i praktiken inte får vara det, utan människomeningar får vinna över Kristi och hans apostlars mening – detta leder med tiden till att det som kallas kyrka – på så många sätt är något alldeles annat.
Slutsatser för oss då vi för vår förvaltning ska ta del av ett rätt Guds Ord.
Kosten som det i detta evangelium talas om – det är det Guds Ord, som människan ska leva av för att här bevara gemenskapen med Kristus och slutligt bli salig. Människan lever icke allenast av bröd utan av vart ord som utgår från Guds mun. (5 Mos 8:3; Matt 4:4; Luk 4:4) Det är denna kost du och jag är beroende av och vårt ansvar tillsammans är att se till att den kost som levereras där vi har vår kyrkliga gemenskap är rätt och riktig – har den rätta halten av de rätta ämnena.
Tag inte del av ett förvanskat Guds Ord – dröj aldrig kvar i en gemenskap där man predikar i strid med bibelordet – bli aldrig kvar i en gemenskap där man godkänner en ordning som är i strid med vad de apostoliska skrifterna i NT fastslår. Rom 16:17; 1 Kor 14:38
Kosten ska vara allsidig – förtigs saker och ting som bibelordet lär – blir det hela mycket ensidigt, så är det illa för den andliga hälsan. Satan använder också bibelordet – det gör han då han kommer in i den yttre kyrkan i världen – det vet vi också av skildringarna om hur han frestade Kristus under dennes jordelevnad. Han Satan använder bibelordet – beslagtar uttryck – ändrar meningen – ifrågasätter med något bibliskt uttryck det som Bibeln själv lär. Därför finns det så mycket draksådd från predikstolar idag, från andakter, där människor som gör anspråk på att vara kristna beskäftigt utlägger sina egna meningar som en i kyrkan gällande norm.
Om vi är överens om att ta avstånd från förvanskningar och ändringar i Guds Ord – så ska vi även se till detta med allsidigheten och att hela Skriften får vara auktoritet för oss och hos oss vördas som Kristi Ord, vilket alltid ska bestämma i vår gemenskap. Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan. Apg 20:27. Eller: ’allt Guds rådslut’ som 1917 års bibel har det.
Talet om Kristi återkomst som ett kännemärke för en rätt kristendom
Den andra tjänaren eller förvaltaren, som Jesus beskriver är en typ som förlorat perspektivet, som gäller den kommande räkenskapsdagen. Detta är ett säkert tecken på att det inte står rätt till i en kristen gemenskap om man upphör att tala om Kristi återkomst och domens dag och lever helt för stunden immanent och ser det stora problemen helt inomvärldsligt bara på det psykologiska och sociala planet och inte ser den andliga nöden inför världsslutet. Om Kristi återkomst endast nämns i trosbekännelsen, men inte i det man predikar och talar om i den kristna gemenskapen – då är det en orätt kost just den som innebär att man glömmer det kommande och lever bara för stunden rent inomvärldsligt.
De bilder som nämns här av Jesus – slå och berusas sig – kan fattas just så att man inte har det rätta nådens ord till syndare, som känner sin synd och ber om förlåtelsen. Man bara säger att allt är OK hur det än är och gör mänsklig acceptation av vadsomhelst till Guds förlåtelse eller alternativt pålägger människor bördor, så att frälsningen genom tron fördunklas. Då slår man genom att byta ut det helande evangeliet till laglöshet, eller genom att driva lagiskhet som håller människor under lagen. Gud heliga Lag och hans heliga Evangelium ska båda helt klara ljuda i församlingen. Ibland är det som kallas lag bara mänskliga system och metoder som inger människan falska föreställningar om sin förmåga så att Lagen inte får döma henne som en förtappad syndare. Eller evangeliet är just ett allmänt OK-snack – rena laglösheten. I stället för att möta de sjuka, svaga och förkrossade med ett helande Ord från Kristus.
Åt den som mycket är givet – och åt den som fått mindre – vad innebär tänkandet kring detta?
Detta evangelium idag gör det också klart att det är skillnad på att mot bättre vetande handla i strid med det Skriften lär och att göra det pga av bristande kunskap. Den som har blivit betrodd med mycket av honom ska det utkrävas så mycket mer, slutar Jesus.
Vi ska också tillämpa detta så att vi är mottagande och inkluderande, då det gäller personer med bristande kunskap som är öppna för Bibelns lära. Om de har tagit fel – får vi ta det på ett annat sätt än när det är människor i kyrkan, som medvetet och rent upproriskt handlar i strid med vad de profetiska och apostoliska skrifterna lär. De ska allra minst få förtroendeuppdrag – och de kristna måste skilja sig ifrån dem om det inte blir en omvändelse. Paulus säger bestämt till Titus: En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång. Tit 3:10.
Du som är döpt och tror på Kristus – du är hans tjänare eller tjänarinna, om vi vill uttrycka det så och han har gett dig en förvaltning – det du behöver för din förvaltning ger han dig – han ger sitt Ord och sina Sakrament – han kallar dig att leva i sin gemenskap i vardagen i den tjänst och kallelse du har. Han är med där du lever som hans tjänare. Han vill att du ger till känna dina önskningar genom åkallan och bön – han vill bota dig från syndens oerhörda skada och förlåta bristerna i din förvaltning – så att du står ren och rättfärdig – beredd att möta honom, då du möter honom vid din dödsstund eller om det skulle bli så vid hans återkomst till den stora räkenskapsdagen. Den som är gömd i Kristi gemenskap kommer inte under någon dom och rannsakas inte på den Stora Dagen. Därför är det viktig att ordet, som gäller rannsakan riktas till oss nu så att räkenskaperna och bokslutet för oss är rätta på denna sida av gränsen. Möt Jesus som Frälsare och förlåtaren idag – Han vill möta dig till upprättelse – Därför talar han genom evangelium till dig.
Han talar just nu till dig allvarligt om ditt förvaltarskap för han, Frälsaren vill då han kommer som Domaren frikänna dig och välkomna dig till saligheten.
S.t Jakob manar: Den som förstår att göra det goda, men inte gör det, han syndar. Jak 4:17
Vi ska förstå och veta bl.a. pga av dagens text att i det eviga perspektivet inför Kristi återkomst så är de mest illa ute som väl har känt till Kristi ord, men inte sedan varit trogna i förhållande till det de väl vetat.
Här ska vi ta in de ord som står skrivna i 2 Petr. 2:21-22
21 Det hade varit bättre för dem att aldrig ha lärt känna rättfärdighetens väg än att lära känna den och sedan vända sig bort från det heliga budskap som anförtrotts dem. 22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: Hunden vänder om till sin spya , och tvättat svin vältrar sig i smutsen .
Kära församling,
Då vår Herre Kristus så enträget manar oss till trohet och uthållighet – ska vi ta det till hjärtat.
Vi förstår också att han vill vara och är där hans Ord utan inskränkning får finnas.
Vi kommer ihåg hur hans löfte lyder:
lär dem att hålla allt som jag har befallt er.
Och se jag är med er alla dagar till tidens slut. Matt 28:20
Amen
*************************************
Predikan på 9 söndagen efter Pingst 25. 7 2021
Matteus 7:24-29
24 Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. 25 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. 26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.” 28 När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, 29 ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Kära församling
ATT BYGGA PÅ DEN RÄTTA GRUNDEN
Att pröva andar och läror.
Denna söndag har traditionellt ägnats frågan om falska profeter och falsk lära. Vi ska veta, att vi står inför något som Jesus själv har initierat i Kyrkan och alltså inför något som han uttryckligen vill att vi ska syssla med, nämligen prövandet av andar och läror. Tidigare i detta kapitel hos Matteus har Jesus sagt – vilket utgör 1. årg. Ev.: Akta er för de falska profeterna (Matt. 7:15 SFB)!” Detta är ett uttryckligt bud av Jesus uttalat med samma gudomliga myndighet som gäller vilket annat bud som helst; typ: Du ska inte dräpa, Du ska inte stjäla.
Antalet läror i världen är i första hand inte det som utgör Kyrkans kris utan krisen är att hon underlåter att pröva lärorna.
Kyrkans kris idag är inte att det finns så många meningar och läror – för det har det alltid funnits – krisen är att man inte längre med Guds Ord vill pröva läror och meningar. Man tycker t.o.m. att det är intressant och bra med många meningar. Sedan spelar det ingen roll om dessa står i konflikt med Kristus och hans Ord. Den avfallna kyrkans signum är att den inte känner någon annan falsk lära än den som kräver att Kyrkan rättar sig efter Guds Ord och avvisar och förkastar andra meningar. Upprördheten är sällan så stor som då någon å Kristi vägnar ber att från Guds Ord avvikande läror ska bekämpas. Det tolererar man inte alls. Den falska läran och de falska lärarna har idag i denna nämnda mening livsrum på ett sätt som få moment och nästan inga perioder tidigare i Kyrkans historia känner. Även om den senmedeltida påvekyrkan var mycket vilsegången bevarade den insikten om gränsen mellan den heliga läran från Gud och falska läror. Den drog visserligen den gränsen orätt, men den var medveten om gränsen. Dagens kyrka känner inte i sitt avfall den typen av gränser överhuvudtaget. Det enda man bevakar är att präster rätt är anpassade till det nutida samhällets krav; på att slapp äktenskaps- och sexualmoral accepteras, att kvinnliga präster ska finnas, att bög- och lesboförhållanden betraktas som rätt enligt Skaparens mening om mänskligt liv. Annars får allting vara hur som helst. Säg mig en dogm, som gäller det som är föremål för tro enligt den heliga Skrift, som man inte i folkkyrkorna får spotta på utan påföljd!
De falska lärarna är bedrägligt manipulerande
Jesus har tidigare i sitt tal här lärt att de falska profeterna kommer i fårakläder. Detta ska alla kristna idag nogsamt iaktta! Vad är fårakläder? Det är naturligtvis den normala kristna lärarens yttre rekvisita. Det är reciterandet av trosbekännelsen, som gäller tron på den treenige Guden. Det är biblar i händerna. Det är Guds och Jesu namn, det kan vara mässkläder och vacker liturgi, den kan vara exalterade möten i kostym. Fårakläderna täcker helheten. Endast den som själv utifrån Guds Ord möter detta spektakel kan se att inte i allting stämmer. Annars verkar allting så konventionellt och acceptabelt. De farliga villolärarna kommer alltid i fårakläder. Då det gäller de vargar, som kommer helt odraperade, ska de kristna kunna ta sig i akt utan särskilda varningar. Ofta vet i det fallet även icke-troende och världsliga människor att det är fråga om från kristen tro avvikande lära. Dock är det ett faktum att det i vår tid även är så att världsliga människor som är registrerade i någon kyrkas medlemsförteckning och humanistiska kristna tillsammans ställer krav på att det som kallas kyrka ska packa och rätta sig efter de nya normer, som gäller utifrån gängse humanistisk livs- och världsåskådning.
I en nutida avfallen kyrka behöver man inte alls överhuvudtaget lyda Bibeln.
Nu när avfallet gått vidare har det blivit en konsensus, som går ut på att man i en nutida kyrka inte behöver tro direkt som Bibeln lär, utan man kan och ska ändra på det. Avvikelse från kristen lära är allmänt taget inte idag någonting dramatiskt. En villolärare idag kan nog plocka av en del av fårakläderna utan att för den skull te sig som en farlig varg.
Att ta sig till vara för falska lärare är en uppmaning, som gäller alla kristna. Var och en av oss ska själv läsa Bibeln och lyda den, så att man kan möta olika andliga företeelser med eget vapen i händerna, inte egentligen eget utan: Guds Ord personligen mottaget och tillämpat. Gå inte med på något bara därför att någon som du normalt brukar lita på säger det! Låt dig själv övertygas genom Skriften! Så har du kontakt med klippgrunden som du ska bygga på.
Ingen kristen får låta sig imponeras av att den kristna bilden formellt i stort sätt är i skick, om det samtidigt är så att man bryter mot Guds Ord och gör uppror mot det som Gud har stadgat i bestämda bibelord.
Jesus beskriver här strax innan vår predikotext tar vid hur det kommer att vara på den Yttersta Dagen, då människor döms. Jesus säger att många på den dagen ska räkna upp för honom vad de gjort i hans namn. Säkert kommer de att hänvisa till sådant som de faktiskt varit med om i Kyrkan och i Jesu namn. Men Jesus säger att han ändå kommer att säga till dessa som bygger på att de formellt fungerat enligt den kristna kyrkans yttre ordningar och där kraften från Ord och Sakrament förnummits. Hans säger: Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! (Matt. 7:23 SFB)”
I slutet av bergspredikan som utgör dagens redogör Jesus för hur hans Ord mottaget och tillämpat respektive inte tillämpat får för följder.
Fråga efter handlande i lydnad inte efter hur andligt eller from det ser ut!
Alla har vi samma Ord i Bibeln. Vi hör vad Kristus säger. Säkert har de flesta av oss hört en del rätta utläggningar. Vad blir det av det hela? Vi ser att de som Jesus lärt om falska lärare får sin tillämpning på oss alla som troende församling.
Allting ser lika ut. Det hus som är byggt på sanden kan se lika bra ut eller bättre än det som är byggt på klippgrunden. Men då allt kommer till allt och livet här på jorden är slut och människan står inför Guds dom faller allt som inte är grundat på klippan omkull. Ett uppenbart fall kan ibland registreras här i tiden om förföljelse för Ordets skull kommer på. I stormen håller inte det som inte har den rätta grunden. Vi kan också se att Gud i den storm han låter komma också vill störta omkull det som inte är byggt på den rätta grunden. Den rätta grunden är uppenbart inte det att man formellt har Bibeln och formellt säger sig bygga på den. En del halvkonservativa i folkkyrkorna skryter med att de dock har portalparagraferna om kyrkans bekännelse kvar. – Men som vi vet: detta är oftast tyvärr endast galjonsbilder. Den rätta grunden finns då man verkligen bygger på Ordet och bekännelsen och inte bara nämner dem. Lydnaden och applikationen är det avgörande. Någon vill säga att Guds Ord är det absoluta – sedan är tillämpningarna alltid relativa. Men Jesus är inte på den linjen han vill ha sagt att görandet av hans Ord, tillämpningen av dem, lydnaden för dem är det avgörande. Den som inte byggde på den rätta grunden hade i teorin lika mycket av Guds Ord, samma Ord hördes. Felet var att det inte blev någon konkretion, ingen lydnad.
Hur bygga på den rätta grunden?
Dagens evangelium manar oss till att bygga på den rätta grunden. Man kunde ju tro att grunden finns där, om man på något sätt har den heliga Skrift med. Men nej; Alla villolärare håller redan den heliga Skrift i händerna på något sätt. Nu gäller det Kristi Ords tillämpning. Troheten framkommer just i det att välja det Kristus säger i livets avgöranden. Inte det som är bekvämast. Inte det de flesta i dag tycker, inte det familjen eller vännerna vill, utan det Kristus har sagt. Där framkommer det om vi har en direkt kontakt eller bara diffust bygger på det som säges vara kristendom. Husen som byggs ser lika ut. Ja varför kan inte det hus som byggs på sanden egentligen vara vackrare? Vad som håller framkommer först senare.
Då vi talar om rätt lära och falsk lära är konceptet lätt: Vi och de andra. Vi kan inbilla oss på orätt sätt att vi är helt skyddade för fara, för att vi personligen hör till en bekännelsetrogen gemenskap. Vi skall förstå att kampen står i vårt eget hjärta. Det är en fråga, som vi inte kommer förbi idag. Bygger jag på klippan eller inte? Mitt eget hjärta är bedrägligt och kan utan Guds Ord rätt mottaget och tillämpat föra mig vilse. Farorna kvarstår ända till dess vi läggs i graven. Det är inte bara en risk eller fara utan jag kan redan i detta nu bygga på sanden. Må dagens evangelium då avslöja mig inför mitt samvete. Låt oss alla bedja så.
Jesus varnar oss ytterst starkt idag för att bygga på sand vi kan i den yttre kristna kyrkan på detta sätt bedra oss själva så att vi blir fördömda till förtappelsen till slut. Inom oss ska ljuda de ord som ska sticka och fälla på den sista dagen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa! – så att vi inte just nu tar oss i akt och förstår vad som gäller.
Dagens text manar oss till en naken lydnad precis för det Kristus sagt utan sidoblickar – Kristi Ord har ett löfte med sig.
Vi ska se att Jesu Ord också har ett löfte med sig. Den som har den direkta kontakten med grunden, ska bli bevarad i livets stormar och stå trygg inför domen och evigheten. Den klippgrund det gäller är Kristi Ord, som består också då skapelseverken bryter samman och världsförloppet är slut. Matt 5:18; 24:35.
Det är om denna klippa som Jesus säger att den är Kyrkans grund och helvetets portar skall inte få makt över henne. (Matt 16:18b)
Då Jesus hade slutat sitt tal var människor mycket till sig över den auktoritet som fanns i hans Ord. Den auktoriteten finns fortfarande där. Kom ihåg hur mäktigt Kristi Ord är. Den som är ensam, men har Kristi Ord står i längden mycket starkare och tryggare än den människohop där individerna bara litar på varandra. Amen
******************************************************
Predikan på Kristi förklaringsdag 18.7 2021
Nåd och frid föröke sig ibland er i kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
3 årgångens Evangelium
Luk 9:28-36
28 Omkring åtta dagar efter det att Jesus hade sagt detta, tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte och hans kläder blev skinande vita. 30 Och se, två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31 och de visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, som han skulle fullborda i Jerusalem. 32 Petrus och de som var med honom sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod där tillsammans med honom. 33 När dessa skulle skiljas från honom, sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sade. 34 Medan han talade, kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta, när dessa trädde in i molnet. 35 Och ur molnet kom en röst: ”Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!” 36 Och när rösten ljöd, visade det sig att Jesus var ensam. Lärjungarna teg och berättade inte vid den tiden för någon vad de hade sett.
Så lyder det heliga Evangeliet.
Kristus vi lovar dig
Kära församling!
Du människa – vem du än är – är skapad för den eviga härligheten.
Människan är en evighetsvarelse – det kan hon inte ta bort genom otro, förnekelse eller olika typer av resonemang. Efter den fysiska döden här i tiden följer evigheten. Inför Gud lever alla alltid för Gud är de levandes Gud. Matt 22:31 Det som följer på syndafallet för mänskan är inte utplånande utan skilsmässa från Gud och hans härlighet.
Härligheten är Guds majestätiska dignitet, hans eviga utgående strålglans – det som återspeglar sig i alla hans verk – och som lyser klarast i hans Son – som är hans härlighets återsken. (1 Kor 2:8) – Han hade denna härlighet av evighet hos Fadern. Joh 17:5 En härlighet som hörde till honom och vars omedelbara yttre attribut han avstod frivilligt ifrån i samband med att han antog mänsklig natur och kom till vår värld för att frälsa oss. Fil 2:5 Den tillhörde honom i princip dock alltid och han skulle helt återta den. Kristi härlighet blir ytterligare och stort prisad just genom hans frälsningsverk. Kristus är härlighetens Herren som S:t Paulus säger i 1 Kor 2:8.
Människan skapades för evigheten för att alltid stå i gemenskap med Gud i härlighet och salighet – detta som förstördes i syndafallet återupprättas i Kristus. Den härlighet och ära som han äger och den salighet detta ger är målet för vårt kristna liv som med Paulus är det vi väntar på: Vi väntar på det saliga hoppet att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Tit 2:13
Härligheten framträder i en bestämd avskild akt.
Korset förestår och vägen som leder till korset talar Jesus om med sina apostlar innan detta händer – det som gäller skeendet på förklaringsberget. Innan detta äger rum säger Jesus: Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste dödas och på tredje dagen uppväckas. v.22
Detta måste ske, så att Guds vrede mot oss för syndens skull går under i hans Sons död. Kristus bär mänsklighetens syndabörda med dess skuld och bringar en försoning i sin död. Därmed öppnas härligheten för var och en som tror och tar emot budskapet om försoningen och låter sig försonas med Gud i tro på Kristus. Vägen här i världen som för oss fram till härligheten är betecknad med korsets tecken, så att Kristus i det kronologiska textsammanhanget hos S:t Lukas säger just innan det gäller denna förklaring på förklaringsberget: Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. v.23
En vecka efter dessa uttalade ord tar Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett berg för att be. Medan Jesus ber förvandlas hans ansikte och hans kläder blir skinande vita. Detta är att uppfatta så att Jesus träder in momentant inför sina närmaste apostlar i den härlighet som tillhör honom. Och se – då detta gäller framträder två gestalter från Gamla testamentets historia vid sidan av honom nämligen: Mose och Elia. De talar tillsammans om Jesu bortgång och om vad som skulle fullbordas i Jerusalem.
Hela Bibelns centrum är i dessa påsk händelser. Det som har varit före det i den bibliska historien syftar framemot dessa händelser och det som kommer efter dessa i Kyrkans historia har sin grund i dessa händelser och pekar med hänvisning till dessa händelser på den härlighet som för alla Guds trogna ska följa på detta jordeliv – för evigt.
Gamla förbundets folk skulle blicka framemot det som hände Jesus i påsken – vi ser bakåt på det som faktiskt har hänt.
Mose och Elia – är där på berget och samtalar med Jesus. Varför just de två? Vi ska tänka på vad de representerar i Bibeln. Genom Mose gavs Guds lag till Guds folk. Lagen, som inte är förhandlingsbar, som kräver uppfyllelse och vilken där den inte uppfylls brutalt visar på ofullkomlighet och brott mot Guds heliga bud.
Genom Mose förordnade Gud också om offerinstitutionen – offren som fanns i tabernaklet och sedan vid templet i Jerusalem. De ständiga offren talade om att skulden balanserades. En gång skulle ett offer komma – ett offerlamm som borttar världens skuld (Joh1:29) – då skulle också offren och deras effekt upphöra i templet.
Elia förkunnade bättring från synderna – och var typen för den bättringspredikan som sedan även Johannes Döparen kom med. Aktualiserade lagen och frälsningsfrågan. Pekade på att omvändelse till Herren ska ge åt syndaren det han saknar. Avvikelse från Herrens Ord – kastar människan bort från Herrens nåd.
Mose och Elia står med sina uppgifter inför Jesus Messias Frälsaren.
De talar om det som nu vid den påsk då Jesus skulle lida, dö, begravas, uppstå ska fullbordas. Jesus svarar med den gärning han ska utföra fullständigt på just det som Mose och Elia i sina uppdrag aktualiserar.
Lagen är uppfylld – satisfaktionen (gottgörelsen) är skedd. Lagen blir både uppfylld och skulden i förhållande till lagen för människornas del blir försonad i Kristi offerdöd – offret som Gud Fader mottar och finner behag i.
Bättringen är reell, för med trons tillflykt till det som Jesus har gjort är det onda hos människan förlåtet och frid råder mellan Gud och människa.
Den mäktiga upplevelsen fick de tre apostlarna att falla i djup sömn – när de sedan blickade upp såg de Jesu härlighet och de två männen från gamla förbundet. Petrus, den talföre och spontane, ville då bygga tre hyddor för dem – han visste inte till sig och visste inte riktigt hur han pratade.
Då kom en molnsky som sänkte sig över dem och därifrån kom rösten som sade: Denne är min Son, den Utvalde, lyssna till honom!
Efter detta visade det sig att Jesus var ensam. Nu hade de fått en order av Gud Fader att lyssna på Jesus. Höra hans Ord och följa dem. Detta kommer som ett maktpåliggande ord till oss alla. Hör Kristi Ord – försumma det inte! Du finns i den fallna världen. Din natur är fördärvad av syndafallet. – Du behöver all hjälp du kan få och Ordet från Frälsaren ska hjälpa dig helt avgörande och förmedla frälsningen till dig. Detta är livet i dopets förbund. Dopet betyder bättringen såsom Johannes Döparen – han som framträdde i Elias ande och kraft – lärde.
Hör det rätta Ordet utläggas! Läs Ordet! Läs rätta predikningar och andakter!
Guds Ande ska väcka dig till liv, vårda och skydda dig.
I mötet med den eviga världen upphör det som är bundet till tiden. Här är en från 1400 eller 1300-talet f. Kr. och en som framträdde på 800-talet f. Kr och de talar med Jesus Kristus som är född hos Fadern av evighet före tiden fanns.
De tre apostlarnas erfarenhet och vittnesbörd om det som hände på förklaringsberget är efter korset och påsken förmedlat till Kyrkan som tröst och vägledning.
De tre apostlarna teg om det de hade varit med om tills detta med Jesus död och uppståndelse var ett faktum och de efter pingsten gick ut med budskapet. Denna händelse finns också återspeglad i texter som är knutna till Johannes och Petrus som var med vid händelsen: I 2 Petr 1 läser vi:
17 Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.” 18 Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 19 Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.
Detta är sagt till oss. Vi ska förstå: Vi kallas genom evangeliet till ett liv där vi bryter med synden, får trons gåva och är på väg till salighet. Det fasta och säkra vi ska hålla oss till och hämta vår förståelse från är det profetiska ordet. Händelsen och skeendet på berget var ett stort minne för Petrus som han berättar om, men det som gäller och som vi ska ta fasta på och som lyser oss på vägen mot saligheten är det profetiska ordet – det ord som är nedtecknade i den heliga Skrift.
Även hos Johannes reflekteras minnet från det heliga berget i inledningsorden i det första brevet och i första kapitlet i hans evangelium: Vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern. 1 Joh 1:14.
Apostlarna som var med på berget – de teg om denna sin erfarenhet – men efteråt lät de den bli på allt sätt känd. Vi har denna händelse i Matteus 17, Markus 9 och Lukas 9. Vi ska också tänka på detta. Då korset kommer först, då går vägen till salighet. De andar som talar litet om korset – eller ser det som självklart och att man därför inte behöver orda så mycket om det – och ska ha härligheten på något sätt för direkt – dem ska vi vara skeptiska till, ja avvisa om det inte är tydliga om korset och försoningen – om det att Jesus måste dö för att ge liv åt oss alla.
Händelsen på berget förebådande för alla kristna
Händelsen på härlighetens berg och det denna förmedlar; gäller vad som förestår alla trogna –. Detta ska vara något som bär oss och ger oss mod och kraft i fallets värld. Rätt mottaget blir det så.
Vi kan ha ångest och anfäktelser, vi dansar inte elegant på rosor fram till härligheten. Vi kan ha svårt att tillägna oss evangeliet om syndernas förlåtelse om orden om frid med Gud, trots att detta är förmedlat till vårt förstånd så hänger inte alltid vårt känsla och vår inställning med – men då ska vi veta att Kristus vill hjälpa oss genom tron precis där vi är och vi ska tänka som ett fromt råd i den kyrkliga väckelsen har uttalat: Om också fötterna brinner i helvetet så blicka uppåt!
Då ni alltså har uppstått med Kristus, sök då det som är därovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är därovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. Kol 3:1-3
På korsets grund, i följd av kännedomen av Kristi död – ska vi sedan på denna rätta grund blicka uppåt – inte söka en genväg – men på rätt grund se till det som kommer efter vårt jordeliv, vilket är avgörande att ha med för oss i tanke och sinne, när det gäller vårt livs grundläggande inriktning. Vår identitet som kristna här i den fallna världen är – att vi är gäster och pilgrimer på väg till vårt rätta hem, det
himmelska.
Utifrån vår identitet som pilgrimer på väg till vårt rätta hemland ska vi se på världsliga och köttsliga frestelser och begär som kommer på oss: Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. 1 Petr 2:11 Om Guds trogna i Gamla testamentet vittnar Hebréerbrevet: I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som säger så visar att de söker ett hemland. 15 Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.” Hebr 11:13-16
Amen
/hs
****************************************************
Predikan
7 söndagen efter Pingst
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
3 årgången
Luk 6:27-31
27 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28 Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. 29 Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. 30 Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31 Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig.
Kära församling!
Denna värld förgiftas av fientliga förhållanden mellan människor. Lider man oförrätter vill man ge igen. Och så vill den andra ge igen och så skruvas det upp och blir värre. Jesus anbefaller nu oss ett medel att bryta detta som normalt gäller bland människor. Gör gott mot dem som hatar er. Där har vi en övning som avslöjar vårt eget liv och vår onda lust att ge igen.
Välsigna, förbanna inte det skall vara linjen. I den sista versen i vår text sammanfattas det hela med det som har blivit kallat den gyllene regeln: Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. En sats som är känd från sammanhang också utanför Bibeln i följd av den naturliga lagen som genom skapelsens gåva finns utöver världen. Rom 2:14-16 Den satsen kan vara lätt för oss att bejaka och ta emot, om man låter bli att tänka på konkreta livssituationer. Då vi väl är i livets virvlar och inte teoretisk-abstrakt resonerar ser allt annorlunda ut. Då ligger nog de som har gjort illa mot oss illa till. Vi tycker att vi har rätt att upprätta ordning och rättfärdighet på våra villkor. Vi vill inte ge efter ifråga om våra intressen.
Hämnden är Guds och därför ska vi inte föregripa den eller verkställa den.
Jesu undervisning om dessa ting är i NT inte begränsad till det vi kan ta del av här i Lukas evangeliets slättpredikan eller i motsvarande ord i Matteus evangeliets bergspredikan. I Romarbrevet finner vi att Paulus utvecklar denna lära och ger ytterligare motiveringar för den. Paulus säger som Kristi tjänare: Hämnas inte mina älskade. Varför då? Ska hur udda som helst få vara jämnt, ska skriande orättvisa, som har drabbat mig få gälla, ska ingen rätt skipas?
Vår Frälsare talar realistiskt till oss om hur det förhåller sig med oss och vårt liv. Hans recept till oss är: Gör gott mot dem som hatar er! Välsigna – förbanna inte!
Det kommer en hämnd, det orätta ska få sin vedergällning, men hur? Paulus säger: lämna rum för vredesdomen, för Gud säger: Min är hämnden, jag ska utkräva den, (3. Mos 19:18, 5 Mos 32:35) Därför att hämnden är Guds, så ska vi inte hämnas. Hämnas vi själva direkt så tar vi ut något som tillhör Gud att göra, då har vi föregripit vredesdomen, vad finns det sedan för Gud att göra för oss om vi i vår svaghet och ondska har föregripit honom i hans rättskipning.
Nu är det så att i vår egenkärlek och ondska ofta bedömer mycket orätt mycket fel. Vi har på allt sätt jäv, då det gäller våra personliga intressen och är oftast inte i stånd att helt rättvist och objektivt beskriva en konfliktsituation, där vi själva är inblandade. Det är inte bara det att hämnden tillhör Gud, det är också det att hämndspiralen, där den skruvas upp mellan två människor hela tiden för med sig nya orättvisor, ny ondska. Jesus vill nu bryta våra förehavanden på denna linje och säger enkelt och radikalt: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Punkt slut på det viset. Den som litar på att Gud vid den stora domen skipar den fullkomliga rättvisan, kan och bör lämna personliga kränkningar av det slag Jesus här talar om. Vi ska inte ta det i våra händer och hämnas. Det är livsfarligt. Många har blivit fullständigt förbittrade, enögda hatiska, har ständiga känslor av att de är kränkta. De är förbannade på sin omvärld och särskilt på vissa människor som gjort dem illa.
I vår tid har detta med att framträda som kränkt blivit i sig en poäng och dygd, i synnerhet då det gäller sådant som också tidsandan förklarar vara harmligt och ont.
Först och mest kränkt enligt sin egen känsla– har mest rätt. Kan nästan vara det som mest ska gälla i vissa sammanhang.
Nu distanserar vi oss lätt i dessa ting, så att vi talar om andra och då är det mycket lätt för oss att säga hur det ska vara. Inte ska du ta det så hårt, inte får man bli så arg för så lite… så kan vi von oben tänka på våra medmänniskors hämndbegär, tänka som om vi skulle tala till barn. Nu ska var och en av oss idag, då vi har detta evangelium ta Jesu ord till sitt eget hjärta. Är du och jag människor i denna värld, så är det Jesus talar om relevant för oss personligen. Ingen av oss ska distansera sig. Nu ska vi ta Jesu ord till vårt eget hjärta. Det kan vara hårt, men det är det Jesus nu vill. Jesus är ingen mes som alltid kammar oss medhårs. Utan han är världens Frälsare och expert på det bedrägliga människohjärtat. Vår egen ondska avslöjas inför Jesu ord. Vi behöver mycket förlåtelse för vår hämndlystnad. Vi har idag anledning till en extra bön om förlåtelse. Vi ska aktivt stöta till vårt eget hjärta och tänkande med att ta till oss Jesu ord. Där det bara är egen fördel på spel, ska vi vara beredda att lida orätt, att ge efter, fastän vi tycker att orätt drabbar oss.
En viss del av Guds hämnd och rättvisa förverkligas redan här och nu genom överhet och genom dem som har att agera på Guds uppdrag.
Det gäller att se vad det gäller i livet. Allting är inte personligt. Vissa saker i livet har avgjort med andra människors väl att göra. Då det gäller andras rätt och rättvisa får vi inte hålla oss tillbaka på samma sätt som då det gäller oss själva. Jesus är ingalunda ute för att skapa anarki så att busarna får göra vad de vill och så skall alla hyggliga människor bara ta emot stryk. En sån tolkning av Jesu ord har mycket förekommit. Och de är helt ohyggligt att man kan tänka i de banorna. Det skulle innebära att bara de människor som företräder yttre ondska och orättfärdighet skulle kunna bära vapen och göra hur illa de vill, medan hederliga människor som företräder yttre rättfärdighet bara skulle vara tvungna att böja sig. Det är att märka att Paulus just i det sammanhang han tar upp detta att vi personligen inte får hämnas oss själva, talar om att överheten är en Guds tjänare som inte bär svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. Rom 13: 4b. En laglig överhet har både rätt och skyldighet att göra detta som Paulus här nämner och det upphäver å andra sidan inte på minsta sätt det han strax innan sagt om att man inte ska hämnas personligen.
Till det alltid objektiva planet hör att skydda liv och hälsa. Det gäller oss själva. Visst ska vi skydda oss för direkta uppenbara farligheter till liv och hälsa. Inte får vi masochistiskt låta någon godtyckligt och farligt skada oss. Så gäller det även om vi är beredda att lida orätt för just för vår egen del, då endast våra relativa egoistiska intressen står på spel
Då vi har ansvar för andra eller förvaltar andras angelägenheter eller tillgångar – har vi inte rätt att sälja ut allt som om det bara skulle gälla oss själva och vår rätt.
Då vi är i den ställningen att vi förvaltar andras angelägenheter så ska vi se till våra skyldigheter att upprätthålla rätt och rättvisa. För andras väl och rätt ska vi också kunna använda de instrument som finns i samhället, att genom domslut, förlikning genom myndigheters försorg få rätt. Det kan också gälla yrkanden att lagrum, som finns i samhällets lag tillämpas och efterlevs så att inte orätt får råda. Det gäller bestämt även vår uppgift som familjefar och make, mor, som lärare, som präst, som ansvarig för andra på ett arbete vilket som helst. Förutom alla de självklarheter som gäller i yrken där agerande å andras vägnar direkt påkommer: domare, soldat, polis o.dyl.. Detta får aldrig genom någon falsk tillämpning av Jesu ord eller någon överandlighet bortsorteras.
Att vi personligen ska välsigna människor som gör oss illa – utesluter inte det som precis ska gälla i den kristna kyrkan, nämligen att falska lärare ska förbannas och ställas på sidan om gemenskapen. Jesus talar om att den som lever i uppenbar yttre synd och inte vill omvända sig – ska räknas som en hedning och publikan. Matt 18:17. Om en som undervisar i den kristna tron kommer med ett falskt evangelium – ska han sättas under förbannelse. Detta upprepas av S:t Paulus två gånger i Gal 1. Detta nu nämnda är sådant som sker och ska ske på Överherdens Jesu uppdrag – det är inte vår personliga sak. Dessa åtgärder får aldrig utföras i eget personligt intresse eller missbrukas för egen räkning, samtidigt som det är synnerligen allvarligt om en kyrka förbiser uppdraget som gäller det att irrläran ska förbannas. På denna punkt är uraktlåtenheten stor i de stora nationalkyrkorna – eller den utgör egentligen praxis så att det blir lite eller inget utrymme för den äkta kristna bekännelsen.
Jesus vill mana oss i dagens text att blicka framåt och i vardagens avgöranden ha den stora dome- och räkenskapsdagen ständigt för ögonen. Den som litar på Guds slutliga rättvisa dom, kan för egen del lida orättvisor i världen. Och ska också kunna uppmana kristna bröder i den kristna församlingen att hellre lida orätt än bara för egen vinnings skull gå till rätta inför världen. Detta lär Paulus tydligt i 1 Kor.6.
Den synnerliga och obekväma kärleken manas vi till idag. Älska din fiende, gör gott mot dem som hatar dig. Välsigna den som förbannar dig, be för honom eller henne. Vi ska vara varse att det kan komma situationer i livet då dessa uppmaningar gäller oss personligen samtidigt som överheten eller någon myndighet behandlar denna människas affärer med lag och domslut och utdömer straff åt dem.
En särskild svårighet hör också till det att det som skall gälla som lag och rätt i denna värld kan vara orätt. Domslut och deras grundval kan vara falska och orätta i denna värld. Det ger också på sätt och vis domarederna och vittnesederna till känna. Också om man i människovärlden kan bedra och ljuga under sken av största sanning och rätt, finns det en som man inte lurar, en som ser och vet allt. Han ska slutligt ställa allt till rätta. Det manas vi bestämt att lita på idag.
Din och min stora fråga är då den dagen kommer. Blir vi frikända i Kristus eller bli vi dömda? Den största och viktigaste frågan för dig är: Blir du frikänd på domens dag eller inte. Jesus varnar mig och dig idag och förklarar att vi genom att ta den personliga hämnden i egna händer kan ställa oss utanför frälsningen. Må Kristi starka Ord ha ingång i oss och skydda oss från att ta avsteg eller avfalla från tron genom personlig hämndlystnad och bitterhet
Den fullkomliga kärleken
har Kristus kommit med, han som oskyldig har lidit allt det som våra synder har förtjänat. I processen mot honom slog man honom på kinden. Matt 26:67; Joh 18:23. Och en profetia om saken Jes 50:6. Detta påminner oss än en gång att Jesus i allt han talar ytterst och sist talar om sig själv sitt frälsaruppdrag och om sig själv som den som fullkomligt uppfyller Guds heliga lag. Han är vårt hopp och vår trygghet inför dom och evighet. Låt oss förtrösta på honom och motta hans hjälp till oss såsom han själv vill att vi gör. Honom lyssnar vi på och honom vill vi lyda. Amen.
*************************************
Predikan på Apostladagen 4.7 2021
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
Evangelium enligt 3 årgången
Markus 3:13-19
Vid den tiden gick Jesus upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika 15 och de skulle ha makt att driva ut onda andar. 16 Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, 17 Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner – 18 vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren 19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig.
Predikan
Kära församling!
Vi firar idag apostladagen, som någon gång tidigare var en fast söckenhelg 29 juni. Denna apostladag firas till minnet av apostlarna Petrus och Paulus som led martyrdöden i Rom under kejsare Neros förföljelser. Idag ska vi tala om apostlarna och allmänt om att vara Jesu lärjunge – vad detta kan innebära för oss.
Det kristna livet – är lärjungaskapet.
Idag på apostladagen ska vi alltså tala om det kristna livet som lärjungaskapet. Kristus utser sina apostlar det berättar S.t Markus för oss. Apostlarna och deras kallelse har någonting att säga alla Jesu lärjungar.
Att vara kristen är att vara Jesu lärjunge. Det är att följa Jesus precis som också Jesus säger det till apostlarna: Följ mig! T.ex Matt 4:19; 9:9
Kristna kan vi inte vara utan att vara Jesu efterföljare. Det är på den vägen vi befästs i tro och både får nåd att inse och tillämpa det Jesus säger.
Att vara kristen – är inte bara att bli på samma ställe och ha en abstrakt tanke om de andliga tingen – att vara kristen är inte heller att bara se till att man har tron hos sig som en psykisk funktion som inkluderar vissa känslor och vissa tankar. Det är – då det är rätt – så att det gäller att ta Jesus på orden tro orden, tillämpa dem och bli vid dem.
Jesus kan säga till människorna som han gör i Joh 7:17
Om någon vill göra Guds vilja så ska han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv. Att göra Guds vilja ska klargöra och befästa lärjungen i tro och tillit. Genom att ta till sig orden ska det stå klart hur sanna, rätta och bärande de är.
Att vara Jesu lärjunge har följder och kostnader
Att kallas till lärjunge är en kallelse till den enskilde – att följa kallelsen gör att man förenas med andra kristna. Men kallelsen går till den enskilde.
Vi ska inse detta, att det gäller vår personliga tro och vår personliga gemenskap med Frälsaren. Ingen av oss kan leva på vår hustrus eller vår mans tro, på våra föräldrars eller vänners. Det gäller vår personliga tro och vårt förhållande till Frälsaren till honom som kallar oss till efterföljelse.
Blir det avgörande viktigt för oss att hålla oss till vår Herre Kristus – inverkar detta på vårt konkreta liv. Sätter vi detta först kan det bli en brytning i familjen, i vänkretsen, kanske oförståelse på arbetsplatsen. Detta med att vara Jesu lärjunge är en radikal sak i denna värld. Detta kan i vårt konkreta liv få följder, som kräver och kostar något. Jesus ville också att de som vill följa honom – ska tänka efter: det kan kosta något att tro och att hålla Jesus Kristus som sin Herre.
Jesus kan säga som han sade till en skriftlärd, vilken uppgav sig vilja följa Jesus. Jesus varnade honom i förväg och sade något om vilka villkor som kan komma i fråga om man väl följer Mästaren. Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot. Matt 8:20
Brytningen i familjen kan också vara smärtsam. Jesus använder i det följande ordet ”hata” i den semitiska meningen ”älska mindre” och säger:
Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Luk 14:26
Apostlarna som kallades gav upp sina vanliga yrken och blev apostlar även till yrket. En del lämnade sitt yrke som fiskare, någon annan t.ex Matteus sitt yrke som tullman. De övriga som trodde på Jesus övergav inte på det sättet sina normala borgerliga yrken utan fortsatte i dem. Varje redlig tjänst och varje vällovligt näringsfång är Gud behagligt och han är villig att ge sin särskilda välsignelse till dem som ber honom om det.
Det kristna livet innebär bättring och omvändelse – en brytning med Djävulens rike.
Till lärjungaskapet hör bättring och omvändelse. En brytning med ett liv, där inte Jesus har varit Herre.
Den text vi har nu från S:t Markus är ställd i ett sammanhang, där Jesus är i början av sin offentliga verksamhet. Han botar sjuka och driver ut onda andar. Stora skaror följer honom och Jesus predikar för dem.
De onda andarna blir oroliga, då Jesus kommer. De onda andarna känner igen Jesus som Guds Son och uttalar det, men Jesus förbjuder dem att säga det. Jesus går sedan upp på ett berg och kallar till sig de lärjungar som han har utvalt till apostlar. S.t Markus påpekar att dessa skulle vara hos honom och han skulle sända dem ut att predika. Så blev det. De vandrade med honom under litet mera än tre år som Jesu offentliga verksamhet varande – det perspektivet finns här i dagens text för S:t Markus påpekar att i denna skara, som Jesus valde, då han började verka, fanns också Judas Iskariot, han som sedan förrådde sin Mästare. Jesus instruerade och preparerade apostlaskaran under dessa tre år. Han lämnade dem vid himmelsfärden efter uppståndelsen, då gav han dem order att föra dopet och läran, tron på honom, Jesus, till hela världen underförstått i detta en verksamhet ända till världshistoriens slut. I detta Jesu verk för världen är vi inkluderade genom Dopet och Tron och genom gemenskapen i vår församling.
Lärjungaskapet och denna världs beskaffenhet
Till apostlarnas uppdrag hörde att driva ut onda andar. Vi måste här som kristna ha en klar och rätt lära om denna världs förbannelse, som vidlåder den efter syndafallet och hur Djävulen och hans anhang har tagit sig makt här och ockuperat människovärlden. Faktiskt så omfattande att S:t Johannes säger 1 Joh 5:19 att hela världen är i den Ondes våld.
Då Jesu framträdde för Israel var det som t.ex S:t Markus berättar i sitt evangelium, så att människor som var besatta av onda andar – att dessa onda andar genom dessa människor talade och påpekade att de vet att Jesus är Guds Son. Detta vara sådana som var särskilt besatta av bestämda demoner. Men vi ska veta att det även finns en allmän besättelse – som i utgångläget gäller över hela mänskligheten. Denna fångenskap i Djävulens rike gäller tills människan nås av Kristi kallelse mottar den och blir medlem av Guds rike. S:t Johannes talar faktiskt om läget här i världen bland oss människor på det sättet att det finns Djävulens barn och Guds barn. 1 Joh 3:10 För syndens skull har Djävulen rätt till människors själar – men detta förhållande bryts, då en människa mottar Guds förlåtelse, den som Jesus har förvärvat, då befrias människan från syndens band och blir ett Guds barn. Detta beskriver S:t Paulus i Efesierbrevet 2:2-3: den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma, Bland dessa voro förut också vi allasammans. (B1917) Ohörsamhetens ande verkar bland dem som inte tror. I 1 Korintierbrevet 2.14 talar Paulus om att en själisk människa eller en oandlig människa inte tar emot det som kommer från Guds Ande. Här måste en inbrytning ske genom Guds Ande för att människan ska fatta det hon inte spontant i följd av sin natur kan begripa.
Apostlarna och den apostoliska kyrkan i deras efterföljd ska driva bort de onda andarna
Då Kristus ger sina apostlar myndighet med Ordet över onda andar, som ska drivas på flykten, så är det just i första han denna allmänna besättelse i följd av syndafallet det gäller. Då Guds Ord kommer avvisas de onda andarna. Vi ska förstå att det inte finns någon andligt sett neutral mark utan antingen är det Guds Ande eller den onda andevärlden, som har makten. I det konkreta kan det sedan vara blandat pga att det hörs röster, som stämmer med den ena makten och ibland det som är ingivet av den andra makten. Allt får vi pröva utifrån Guds Ord sådant det är givet i vår Bibel. Vi kommer ihåg att vår Mästare avvisade Djävulen genom att citera Skriften och säga: Det står skrivet. (Matt 4 och Luk 4)
Vi ska förstå att apostlarna var vanliga människor med samma natur som vi. Det var också som människor lite olika utrustade såsom vi också är med särskilda karaktärsdrag. Detta fanns och finns med. Sebedeus söner bland apostlarna Jakob och hans bror Johannes kallade Jesus för Boanerges vilket betyder Åskans söner. Tydligen pga deras temperament. Men Jesus kallade dem och gav dem apostlafullmakten. Simon Petrus som så djupt skamligt hade förnekat sin Mästare blev upprättad av honom. Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder. Luk 22:32 Petrus förnekaren gavs en särskild frimodighet i tron sedan. Han framträdde helt orädd inför stora människoskaror i Jerusalem på pingstdagen och talade om hur judarnas ledare och den romerska makten hade avrättat Messias och världens Frälsare.
Olika intressen fanns också i bakgrunden det nämns att en lärjunge som också hette Simon i likhet med honom som sedan fick tilläggsnamnet Petrus, att denna nu förstnämnde Simon hade tilläggsnamnet ivraren, vilket tyder på att han var en politisk aktivist som hörde till zeloterna och ville att Israel skulle bli självständigt från det romerska imperiet. Matteus var en publikan. Denna skara av olika människor kallades till apostlar och Kristus gav dem det apostoliska uppdraget. Det uppdrag som vi också vill värna och där vi ser oss som en del som genom Ordet och Sakramenten och traditionen kring dem även nått oss.
Vi bekänner att vi hör till den apostoliska kyrkan. Och vi vill hålla oss till det apostoliska Ordet och vi delar det i vår gemenskap
Sammanfattning:
Idag på apostlarnas dag, som har firats som Pauli och Petri dag, tackar vi Gud för alla trogna tjänare som han har sänt oss. Det gäller apostlarna och alla deras trogna efterföljare. Paulus och Petrus dog martyrdöden under kejsare Neros förföljelser. Kristi kyrka utmärks i tiden av att hon är förföljd här i den fallna världen. Samtidigt är hon samlingen av de människor som är kallade ut från världen för att gå till sin Herre Kristus i den eviga saligheten. Ordet församling i Nya testamentet är bildat på ett verb som betyder: kalla ut Vi tackar Gud idag för att han kallat oss genom evangelium och att vi får vara delaktiga i den kämpande Kyrkan som snart ingår i den triumferande jublande Kyrkan i den eviga världen med alla kallade, utvalda och heliga. Amen Halleluja.
******************************************
Predikan på S:t Johannes döparens dag 26.6 2021
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus
Evangelium:
Luk 1:57-80
57 För Elisabet var nu tiden inne då hon skulle föda, och hon födde en son. 58 När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. 59 På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: ”Nej, han skall heta Johannes.” 61 De sade då till henne: ”I din släkt finns det ingen som har det namnet.” 62 Och de gav tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta. 63 Då bad han om en tavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förundrade sig. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judéens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom.
67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
68 ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk.
69 Han har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt,
70 så som han för länge sedan hade lovat genom sina heliga profeters mun. 71 Han har frälst oss från våra fiender och från deras hand som hatar oss.
72 Han har visat barmhärtighet mot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,
73 enligt den ed han gav vår fader Abraham,
74 att vi, frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar.
76 Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom
77 och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna
78 för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,
79 för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.”
80 Och barnet växte upp och blev starkare i anden, och han vistades i öde trakter fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Så lyder det heliga evangeliet. Kristus vi lovar dig!
Kära församling!
Predikotext är den andra alternativa predikotexten, som utgörs av verserna 67-79 (80) i det föregående. (På större helgdagar fokuseras gärna på en bestämd gammaltestamentlig text i detta fall Jes 40:1-8 och på 1. Årgångens evangelium, som i detta fall är ovanstående verser 57-66).
Johannes Döparens dag – vad ska vi tänka på då?
Den här dagen ger oss anledning att närmare betrakta och fundera på Johannes Döparens roll i Guds Ord. Hans person ska (åter)upprättas i vårt personliga bibliska galleri. I den gammaltestamentliga profetian för denna dag ur Jes 40 läste vi:
3 En röst ropar i öknen:
”Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud.
4 Varje dal ska höjas, alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark ska jämnas, kuperat land bli slät mark.
Detta Jesaja-ord tillämpar Nya testamentet direkt på Johannes Döparen. Han är vägröjaren, som banar väg för frälsningens budskap. Vi ska inte se detta endast historiskt såsom något som hände, då Johannes framträdde. På samma sätt som då behöver vi ett väckelserop ett rop om omvändelse från ogudaktighetens och otrons position, där människorna finns. Evangeliet om Jesus har en bakgrund. Då det lösryckt sägs: Jesus är svaret för dig och du får det som du saknar hos honom. Så blir ju då frågan: Vilken är frågan och vad är jag utan? Det är det Johannes pekar på då han i Juda öken inte pekar på Judéens bergsbygd och dess svåra terräng utan på människohjärtana. Det är där dessa höjder och dalar finns – detta är det oländiga landskapet. Där är det som behöver nås av frälsningen – med först kommer då besinningen om att man behöver omvändelse och frälsning. Detta tar sig uttryck i att Johannes utbrister i raka satser: Hur ska ni undkomma den stora vredesdomen? Matt 3:7; Luk 3:7 Den som kommer att drabba världen och mänskligheten. Ett evangelium som inledningsvis har Johannes Döparens ärende förutsatt behöver vi så att inte evangeliets goda löften hänger i luften utan sammanhang. Det är så vi också möter det i Bibeln. Vart och ett av de fyra evangelierna har någonting om Johannes i början.
Johannes fars Sakarias lovsång
Då Johannes är född och ska omskäras och få sitt namn är förhållandet det att Sakarias har blivit stum, då han hade fått beskedet – om att han som gammal man och hans hustru som överårig och inte tidigare fött barn – att de nu ska motta en son. Då Sakarias inte kunde ta emot och tro detta – blev han stum, men när namnet skulle offentliggöras och han bad om en tavla att skriva namnet på – löstes hans tungas band i det sammanhanget och han stämmer upp en lovsång inspirerad av Den Helige Ande. En lovsång som har följt Kyrkan benämnd i den västliga kristenheten Benedictus -enligt första ordet enligt latinet Välsignad dvs Välsignad är Herren Israels Gud.
Sakarias välsignar Gud. Vad betyder det?
Detta är svaret på Guds välsignelse och hjälp. Välsignelsen utgår från Gud. Människor, som mottar hans nåd får välsignelsen. Gripna av välsignelsen välsignar de Gud som har gett den. Gud är välsignad i evighet! Det är de troendes slutsats – deras lovsång. Detta är sanningen om Gud
Johannes Döparens far blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade – så börjar vår predikotext. I detta har vi det som är det utmärkande för bibelordet överhuvudtaget: Skrivet eller framfört av en människa och tillika den helige Andes sanna Ord.
Ett frälsningens horn
Detta anknyter till det som finns i gamla förbundets historia – att brännoffersaltaret i tabernaklet (2 Mos 27:2, 2 Mos 21:12-14) hade ett horn i varje hörn. Om en jagad människa som gjort något allvarligt eller något som syntes tvivelaktigt och ont, tog sin tillflykt dit och grep tag i ett av hornen var han räddad. Frälsningens horn är följaktligen den makt man kan ta sin tillflykt till och vara räddad.
Vi är sådana vi är anklagade av Guds heliga lag och Djävulen vill håna oss, då han för syndens skull har rätt till oss. Vi behöver frälsningens horn att ta tag i, så att vi är räddade från alla anklagelser och all dom.
Att Gud i köttet, Israels Messias, kommer och att Johannes är den av profetians ord nämnda förelöparen – görs klart i texten denna dag.
Då Johannes är född, är också det kommunicerat som finns i bakgrunden. Den unga jungfrun Maria hade i början av sin graviditet besökt sin släkting Johannes mor Elisabet. Elisabet hade då klart blivit upplyst av den helige Ande att Maria bar i sitt liv sin, Elisabets och alla världars Herre. Då Sakarias uttalar orden om frälsningens horn i Davids hus så är det just ett budskap om att frälsningen kommer nu genom Davids hus. Den som flyr till Kristus Herren blir räddad från undergång.
Det är detta som profeterna talar om och understryker – vilket Sakarias också nu säger.
Gud frälser oss från våra fiender – från Djävulen och hela hans anhang, som har ockuperat världen.
Vi får tro och tjäna Gud utan fruktan. Utan fruktan för att bli fördömda, eftersom vi befrias från syndens makt. Djävulens anspråk på oss förlorar sin kraft och betydelse, då frälsningen är mottagen.
Johannes förmanade människor att göra bättring från bestämda synder.
Det kunde gälla soldater, som inte nöjde sig med sin lön utan beslagtog människors egendom. Luk 3:14 Det kunde gälla publikaner, som satte för dem olovliga pengar i egen ficka. Luk3:12-13 Det kunde gälla fariséer som stoltserade med egen yttre rättfärdighet med vilken de dolde hjärtats fördärv Matt 3:7-9 eller det kunde gälla kung Herodes, som olovligt levde ihop med sin broders hustru. Matt 14:1-12; Mark 6:14-29 Vi kan med Johannes idag också angripa det som gäller i vårt samhälle, där allt som gäller äktenskaps- och sexualmoral har gått ned till att vad två sinsemellan är överens om är lovligt. Minsann var Herodes och Herodias (som hon hette) överens om vad de höll på med. Men dettavar något som Gud dömde. Enligt vad Bibeln säger var de formellt också gifta med varandra, men de hade inte gjort upp med sin synd – de hade inte omvänt sig utan försvarade sin onda gärning. Vi manas till bättring och varje botfärdig syndare får hjälp och befrielse vid mottagandet av och genom tro på Guds Ords löfte. Detta är också Johannes stora budskap.
Verkligheten kring detta som gäller frälsningens horn
Sakarias, som är medveten om Elisabets möte med Herrens moder Maria – han, Sakarias, – låt oss säga detta ännu en gång – förkunnar att denna frälsning nu kommer till Israel genom den födelse som ska ske i Davids hus. Detta som alla profeter har vittnat om och har pekat fram emot.
Gud frälser oss i Kristus från allt det våra fiender anklagar oss för – vi kan inte ta bort synden och det som skiljer oss från Gud, men Gud själv sänder Frälsaren till oss som lösgör oss från fiendernas band. Detta får vi ta emot här och nu också denna dag – då vi har hört Guds löfte tror det och tar till oss det. Det är säkert.
Guds barmhärtighet är stor och han har inte glömt de löften om frälsning, som han har gett oss. Gud tänker på det han med ed har lovat alla de troendes fader Abraham. Det universella perspektivet finns i detta. I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade. 1 Mos 22:18 Löftet till Abraham gäller. Vi får tjäna Gud utan fruktan. Medvetenheten om den egna synden kan föra en människa till den fullständiga förtvivlans brant, men frälsningen i Kristus är mäktigare och skiljer en människa bestämt från Djävulens band. Därför får vi utan fruktan för fiendens alla anklagelser och samvetets dom tjäna Gud utan fruktan som hans älskade barn.
Kristus och hans gärning är föremål för Sakarias lovsång och glädje – vi förenar oss idag i den lovsången.
Då Sakarias har vittnat om Frälsarens verk talar han om sin egen sons Johannes sändning och ärende. Detta som vi som Kyrka alltid ska ha med oss. Du barn ska kallas den Högstes profet. Johannes ska bana väg för Kristus – liksom Kyrkans fortsatta lagförkunnelse ska göra. Johannes budskap ska föra folk fram till Kristus och visa på vem som förlåter synderna, hur vi blir renade.
Johannes påpekande och lovprisning då han verkar står särskilt klar då han pekar på Jesus och säger: Se Guds lamm som borttar/bär världens synder! Joh 1:29
Detta som vi upprepar och håller oss till och sjunger som lovsång i varje mässa för den på altarbordet i de välsignade elementen närvarande Kristus.
Ljuset skiner i sanning över oss bland vilka döden lurar på och vilken tar oss förr eller senare. Vi får friden nu – vi får segern över synd, död och djävul. En stor lovsång är dagens text – vi förenar oss i den och tänker idag på hur Kristus är starkare och större än alla fiendemakter. Frälsningen har kommit och Ordet och sakramenten befäster oss i denna frälsning och skyddar oss mot fiendernas angrepp. Amen. Halleluja! /hs
********************************************
4 söndagen efter pingst 20.6 2021
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus
Matteus 9:9-13 (FB98) 3 årgångens evangelium
Så skriver S:t Matteus:
9 Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!” Då steg Matteus upp och följde honom. 10 När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. 11 Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: ”Varför äter er mästare med publikaner och syndare?” 12 Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 13 Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
Så lyder det heliga evangeliet. Kristus vi lovar dig.
Kära församling
Matteus kallelse att följa Jesus.
Idag tar vi såsom predikotext i Matteusevangeliet del av just Matteus egen kallelse till apostel. Paralleller finns i Markus 2 – en väldigt likalydande och en lätt variant i Lukas 5.
Matteustexten är dämpad i det som gäller personen. Matteus, som säkert just hade det tilltalsnamnet i tullen, nämner inte sitt judiska namn Levi, Alfeus son.
Under namnet Matteus är han sedan känd för eftervärlden. Han är kanske just den apostel av de tolv som Jesus kallade sist. Jesu offentliga verksamhet är redan i full gång och när han kommer förbi tullhuset ber han Matteus följa sig. Till gruppen som skulle vara den kristna kyrkans apostlar ville Jesus kalla en ex-publikan. Publikanerna hade bland judarna dåligt rykte pga sin moral; de tjänade på eget initiativ ockupationsmakten och var kända för att sko sig själva på sin verksamhet. Formella krav fanns på att de hade en viss bildning och kunde grekiska. Som jude hade Matteus sedan den skolbakgrund som i princip varje judisk man hade från synagogan.
Matteus följer Jesus strax på dennes uppmaning utan förbehåll eller invändningar sådant som vissa andra personer förde fram i motsvarande situation.
Strax därpå bad Matteus Jesus till sitt hem och ställde till en stor fest som Lukas säger det. Vid måltiden var många publikaner och syndare närvarande. Jesus låg där till bords tillsammans med sina lärjungar.
Fariséerna fick se det – de följde tydligen Jesus steg för steg för att kunna få fast honom för förseelser mot de äldstes stadgar och det som förutsattes av fromma judar. Fariséerna frågar Jesu lärjungar hur det kommer sig att deras Mästare kan äta med publikaner och syndare. Jesus hör att de säger så. Med detta är vi framme vid det vi ska betrakta och tänka på idag: – varför äter Jesus med publikaner och syndare?
Jesu inställning till syndare
Jesu inställning här som ska vara vägledande för Kyrkans inställning till syndare är viktig. Feltolkningarna kan föra vilse.
Jesus möter inte och umgås inte med dessa uppenbara syndare för att bekräfta dem i deras synd och som det kan heta idag i avfallna kyrkor: att alla ska respekteras lika, inklusive i Kyrkans namn bekräftas i sina val i livet. Vad Gud säger om livsföringen och synderna mot hans heliga vilja lämnas till sidan.
Jesus har absolut ingenting sådant på sin agenda. Han möter dessa människor, just för att hjälpa dessa som är nedsmutsade av sin synd och inte vet hur de ska bli fria och rena.
Jesus kommer som sann människa till dessa bristfälliga människor i sin fulla gudomsmakt. Han kan hjälpa och befria såsom exempelvis sker med Matteus.
Han bekräftar inte syndarna i deras synd och han allierar sig inte med deras livsinriktning, utan han kommer för att de ska beredas möjlighet att få nåd till bättring. Han manar oss alla att bryta med synden. De som ser Jesu roll på denna punkt som en annan är för Kyrkan farliga kättare.
För kristna som företräder tron på Jesus, men inte själva är Jesus gäller det att tänka efter hur man möter människor, där även den uppenbara och yttre synden har makt. Blir det att uppfatta som en bekräftelse av ett ogudaktigt liv, att man som det uppfattas utan bestämd integritet och villkorslöst är med i hopen – om det blir åt det hållet, ska man tänka efter och dra de slutsatser som man själv som vanlig människa måste dra. Den principiella inställningen i följd av att Jesus är syndares vän och frälsare får inte rubbas – där ska vi följa honom, enkannerligen därför att vi själva har haft behov av så mycken förlåtelse och hjälp av Jesus. Med den inställningen ska vi möta medmänniskor. Som kristna är vi lika mycket i behov att vara tiggare om nåd som vem som helst annan. Egentligen är det så att en kristen är som en hungrig tiggare som vet var man kan få bröd – och som vill meddela detta solidariskt till andra tiggare.
Jesu svar till fariséerna här i texten är kärnpunkten i sammanhanget: Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.
Den grundläggande insikten – insikten om egen synd
Med dessa ord förstår vi att den första grundläggande kristna insikten är insikten om egen synd. Vi tar idag avstånd från alla rörelser som framträder i det kristna namnet och på något sätt bagatelliserar eller i framställningen hoppar över syndens oerhörda väsen och makt. För att förstå att motta hjälp och rening, måste vi ha den rätta sjukdomsinsikten. Håller vi oss i motsats till fakta såsom varande friska, kan vi inte få hjälp eller vi förstår inte att vi måste få den hjälp det här är fråga om.
Jesus kommer inte för att ta bort Guds heliga lag. Tvärtom skärper han den och visar hur helig och allvarlig den är. Jesus har kommit för att fullborda inte för att upphäva. (Matt 5:17-20) Guds lag gäller som den är given och den ger en människa i hennes sanna stund ett förskräckt samvete, som endast rätt kan tröstas och befrias från anklagelse genom evangeliet om att Jesus – syndares vän och frälsare – har genom blodet på sitt kors betalat för våra överträdelser och synder.
Guds förlåtelse ska vi finna och den ges såsom han har lovat.
Hur detta gäller får vi flerfaldigt redan i Gamla testamentet insikt om.
Till den som känner sin synd finns det starka, befriande, uppmuntrande och upprättande ord.
Även om vi erfar det som David i Ps 51:8 Min synd är alltid inför mig. – så är detta i sig ingenting som behöver skilja oss från Gud. Det som är det allvarliga är om vi förkastar hans nåd och hjälp så att syndens skuld vidlåder oss för alltid. Den hjälp som är uträckt till oss framstår tydligast i Guds Sons, Jesu Kristi framträdande, även om Guds förlåtelse är en närvarande sanning i hela Skriften.
I Davids psalm 34:19 heter det: HERREN är nära dem som ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.
Till vårt kristna dop hör den dagliga bättringen och förlåtelsen som vi lär oss i katekesen.
Till vår kristna vandring här genom tiden hän mot den saliga evigheten hör just uppgörelsen med synden och mottagandet av nåden som såsom skeende upphör först då vi läggs i graven.
Med tanke på alla trogna som redan nått målet skriver Hebréerbrevets författare: När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Hebr 12:1-2
Paulus som lärt oss alla mest om rättfärdiggörelsen genom tron allena utan laggärningar bygger sin tro och lära på en sann utgångspunkt som Gud gett åt honom:
han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde. Vår Herres nåd överflödade och med den tron och kärleken i Kristus Jesus. Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste. Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv. 1 Tim 1:14-16
En överflödande nåd
Vi möter en överflödande nåd – Jesu Kristi frälsande makt, Guds barmhärtighet kommer till oss då vi möter det sanna Ordet som inte bara talar om frälsning och hjälp för oss utan även faktiskt förmedlar förlåtelsen, frälsningen och saligheten till oss.
Med detta är vi tillbaka vid predikotextens slutord
Jag vill se barmhärtighet och inte offer — detta talar om att Gud inte vill se några prestationer eller religiösa bruk i egen frälsningsavsikt utan att han just vill se det att hans barmhärtighet och den eviga salighet som han ger blir mottagna hos oss.
All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. 1 Petr 5:10-11
/hs
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
*************************************
3 söndagen efter pingst 13.6 2021
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
3 årgångens evangelium Lukas 9:57-62 (FB98)
Så skriver S:t Lukas:
57 Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: ”Jag vill följa dig vart du än går.” 58 Jesus svarade honom: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.” 59 Till en annan sade han: ”Följ mig!” Mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 60 Jesus sade till honom: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!” 61 En annan sade: ”Jag vill följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av min familj.” 62 Jesus svarade: ”Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike.”
Så lyder det heliga evangeliet. Kristus vi lovar dig!
Att följa Kristus och beräkna kostnaderna.
Kära församling!
Det gäller kallelsen till Guds rike, som Jesus framställer för oss. Denna kallelse är inte bara ett meddelande eller en viss formulering utan det är en stark kallelse, som då den mottas i öppna hjärtan rycker med hela människan till omvändelse. Guds Ande är i denna kallelse. Var och en som mottar denna kallelse och följer den – följer i och med detta Jesus själv, eftersom en sådan kristen tro inte finns i verkligheten, som inte skulle innebära att följa Jesus.
Idag talar Jesus till oss om hur vi ska följa honom – vad detta kan innebära. Utgångspunkten för kallelsen att följa Jesus består inte i några billiga knep och lockelser. Utan det gäller att Kristus med Ordet kommer med sin person till oss. Ordets kraft får oss att böja oss för honom.
I dagens text granskar vi tre olika personer och deras förhållningssätt till Jesu kallelse. Först möter vi en som verkar intresserad och entusiastisk och så gärna så vill följa Jesus och denna person säger: ”Jag vill följa dig vart du än går.” Jesus genomskådar bevekelsegrunderna – ser också att denna person nog inte har tänkt sig för vad ett liv i tro och efterföljelse egentligen innebär. Han svarar honom därför: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.”
Kristus pekar på hur det är för honom själv i denna värld. Det är ju så märkligt. Allt har kommit till genom Kristus och består genom honom lär oss Nya testamentet annars. ”Genom honom har allt blivit till som är till och utan honom har inget blivit till som är till.” Joh 1:3 och samma tanke och lära möter i t.ex i Kol 1:16-17. Och just denna värld vänder sig emot sin Skapare och hans Son. Går vi över på Kristi sida kommer vi principiellt i ett motsatsförhållande till den fallna världen och vad det kan innebära ska en kristen tänka på – så att han inte krossas i sitt mod och sitt hopp vid första motstånd.
- Denne förste som kommer emot i texten – måste lära sig vad tro och efterföljelse kan innebära. Det kan leda till att negativt socialt tryck kommer på en, att oförståelse möter en för att man tror på och följer Jesus. Man kan möta hat, ignorans och förakt. Jesus säger i annat sammanhang: ”Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket skall man då inte kalla hans tjänare så.” Matt 10:25
Denna värld, där vi lever nu vårt liv, är ockuperad av den Onde – men vi tänker på att den som är den rättmätige ägaren, Herren och domaren, är Gud. Förbundna med Kristus kommer vi att ha del av hans seger över den Onde och allt ont,
Vi bekänner med S:t Johannes: ”Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd så att vi känner den Sanne.” 1 Joh 5:19-20a
Den för vilken Jesus och hans ord betyder något – väljer honom med det som mänskligt momentant kan vara ofördelaktigt under denna korta jordelevnad på väg till den eviga saligheten. - Den andre som kommer emot oss här i texten är en till vilken Jesus säger: ”Följ mig!” Denne svarar: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.”
För en rättsinnig jude var det en självklar plikt att värdigt begrava sina föräldrar. Detta är verkligen också poängterat i Den Heliga Skrift. I 1 Moseboken har vi ett helt kapitel (23) som talar om hur Abraham köper en gravplats, då hans hustru Sara har avlidit. Tydligen var det så att hantering av död person och begravning var någonting helt annat för Abrahams hus än för hedningarna i det land dit han hade kommit. I Domarboken har vi ett par domare Tola och Jair om vilka vi inte vet särskilt mycket annat än deras personnamn och det att de blev begravda. (Dom 10:1-5) Den sena judiska skriften Tobit utanför Bibelns kanoniska böcker – i den är det ett stort tema just det att föräldrarna ska begravas rätt och värdigt. Denne man i texten som talar om att begrava sin far har alltså ett väldigt starkt argument i den judiska miljön. Men låt oss se närmare på saken. Hurudan var egentligen situationen? Den kan mycket väl ha varit sådan och var det med stor sannolikhet – att denne far inte alls låg för döden eller att saken i tiden inte var omedelbart aktuell. Vi tar det ju i ingen händelse så att Jesus som i egentlig mening var en sann jude generellt skulle ha sagt nej till att delta i familjens begravningar. Även just här i själva Lukasevangeliet är ju just detta som gäller Jesu död, grav och begravning någonting viktigt. Döden ska vi möta med Livets furste och dödens besgrare. Det är dithän Jesus vill länka våra tankar. De som står rådlösa inför dödens förfärlighet kan inte hjälpa oss.
Det ser ut att ha varit ett längre tidsperspektiv i denne mans fall – han som först skulle vänta på att han begravt sin far – sedan då detta en gång i världen är undanröjt och avklarat såsom vederbörlig sed förutsätter, så ska jag sedan ägna mig åt Mästaren från Nasaret och hans undervisning., det var mannens tanke.. Det att låta de döda begrava sina döda kan just syfta på det att det spirande bestämda intresse som finns, vilket Jesus anknyter till, dör bort bland dessa släktingar, som inte är vid andligt liv. Någonting av detta ska vi också tänka på – att vi verkligen är med i en gemenskap, där Guds Ord har en avgörande plats och där vi får utöva och praktisera vår tro. Väljer vi livstekniskt bort det som har med vår trospraxis att göra står vi i andlig fara. Vi vet att andlig fara kan leda till andlig död.
Tänk efter själv om du lämnar kontakten i de kristnas gemenskap, om du inte hemma ber eller ser på någon vers i Bibeln på ett par månader – var är du i det andliga livet efter det? Onda makter begär att få våra själar. Vi ska vara på vår vakt!
Kallelsens allvar aktualiseras genom denna andra person i texten. För hur mången har detta inte blivit så, att det som gäller den kristna tron har förflyktigats genom att man skjutit upp eller till en tid lämnat till sidan det att ta sig an de frågor som gäller frälsningens angelägenheter – till slut har det också blivit likgiltigt för en, så att man som förhärdad inte reagerar för kallelsen. - Den tredje här säger att han vill följa, men först ska säga farväl till sin familj. Han liknar den andra i ordningen. Det som är det orätta här är ordet: ”först”. Jesu mening är alltså, att den som har något annat ”först” inte följer honom. Det kan vara något som vill ta första rangens plats på Kristi bekostnad hos oss. Vi ska passa upp! Också här är det fråga om inställningen och prioriteringen. Om det bara hade gällt att säga hej och farväl och tack för vad ni gett mig – nu följer jag Jesus och går med honom – visst hade det funnits utrymme för detta! Nu var det så att Jesus också här genomskådar bevekelsegrunderna denne man är inte i sin håg riktigt med. Detta förklarar Jesus med det han säger om att den som ser sig om sedan han har satt sin hand till plogen inte är skickad för Guds rike. Det var inte bara ett avsked det gällde. Det var fråga om att tanke, intresse och håg var på något annat håll – och det passar inte i Guds rike. Därför bryts kyrkor sönder, skapas split i gemenskapen genom att människor som egentligen har sitt tänkande och sitt hjärta på ett annat håll vill bestämma i den kristna församlingen. ”Inte skickad för Guds rike” – det aktualiseras. Den som ser sig tillbaka då den ska ploga kan inte köra fårorna rätt driver inte rätt och riktigt på oxarna.
Varför ställer Kristus fram dessa exempel för oss idag? För att han älskar oss och vill välkomna oss till saligheten. Han vill krossa våra orätta bevekelsegrunder och våra ihåliga ursäkter då vi vill ställa oss litet på sidan om angelägenheten att bli frälsta. Jesus vill att vi inte går vilse nu i sommar eller annars. Han vill fästa oss vid sig – och han vill att vi också tänker efter så att inte den Onde kan utnyttja vårt oförstånd. Med Kristi vägledande ord når vi fram. Med hans Ord har vi förlåtelsen idag. Vi har hans närvaro när vi är samlade i hans namn.
Amen. Halleluja.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet,
som med sitt Ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss.
Hans Helige Ande stadfäste Ordet i våra hjärtan,
att vi icke må vara glömska hörare,
utan dagligen tillväxa i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden, och varda saliga.
Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Sluthälsning: Nåd och oförgängligt liv vare med alla som älskar vår Herre Jesus Kristus.
***************************************************************
Katekesföredrag
2. Budet
GoogleMeet 2021-05-27, kl. 19/hs
Andra budet
Du ska inte missbruka din Guds namn.
Vad är det?
Svar: Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte använder hans namn till att svära och förbanna eller trolla.
Vi ska inte ljuga eller lura någon i hans namn, utan istället ropa till Gud i all nöd, be, tacka och lovprisa honom.
Första budet lär oss hur vi ska förhålla oss i grunden; i vår själ och i vårt hjärta till Gud i hans höga majestät.
Andra budet lär oss hur detta ska uttryckas hur vi ska ”vända vår mun och tunga till Gud” (Luther i Stora katekesen (i fortsättningen: SK)) Vi ska ge ett rätt besked om vår tro på Gud. Rätt bekänna tron och Guds frälsningsgärningar, uttrycka det som är föremål för vår tro. Rätt ska vi prisa och lova Guds namn, ständigt tacka honom för alla hans välgärningar, be till honom i all nöd och lägga fram alla våra sorger och bekymmer för honom.
”Afton och morgon vill jag utgjuta mitt bekymmer” Ps 55:18 (B1917) ”kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” 1 Petr 5:7 I Psaltaren finns en mängd uppmaningar att tacka och lova Gud. ”Med glädje skall ni då tacka Fadern, som har gjort er värda att få del i det arv som de heliga har i ljuset.” Kol. 1:12
”tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.” 1 Tess 5:18
Att rätt bruka Guds namn är livsviktigt och detta andra bud vill värna om den saken, nämligen att Guds namn används rätt.
Att bruka Guds namn till lögn och bedrägerier är givetvis alltid ett missbruk av hans heliga namn.
Det allvarligaste missbruket är när man säger att Gud har sagt något som han inte alls har sagt eller förnekar att han bestämt har sagt något som han faktiskt har sagt. Då föreger man att det man säger har Gud som garant. Detta är naturligtvis det mest allvarliga missbruket och oerhört vanligt i de avfallna kyrkorna.
Luther uttrycker saken så här i SK: ”Framför allt sker dock missbruket i andliga ting, vilka angå samvetet, när falska predikanter uppstå och utgiva sina lögner för Guds Ord.”
Likgiltigheten för om det är rätt eller fel lära som framförs – är ett allvarligt ont förhållningssätt, som understöder missbruket av Guds heliga namn. Vi har fått ett viss sådant kulturklimat i det andliga nämligen, så att det som gäller kristen lära är bara någon mänsklig teoribildning, som man inte i det levande livet behöver bry sig om. Så är det alltså absolut inte. Gud har talat och låtit sitt Ord komma på pränt i Bibeln. Läran är Guds och därför är läran någonting allvarligt. Alla medvetna avsteg från Guds Ord är uppsåtligt missbruk av Guds heliga namn. Många som i princip tror på Bibelns Ord är ändå inte så noggranna i fråga om vad som får gälla i den gemenskap, där de håller till – mången kristen fördrar alltför lätt avvikelser från Guds klara och tydliga Ord.
Det bärande och eviga kommer från Gud. Därför är andra meningar i strid med detta, tomhet och sådant som inte förblir i kraft inför Guds dom och evigheten.
I hebreiskan lyder det andra budet direkt överfört ord för ord till svenska: Du ska inte upphöja HERREN din Guds namn till tomhet.
Tala om Gud utan att komma fram till vad han har sagt och uppenbarat – det är att göra Guds Ord till något fåfängligt tomt. Det finns ett tal om Gud, som inte ens bland dem som vill höra, väcker någon fruktan för honom och som inte heller väcker någon passionerad kärlek till honom. Ett rätt tal om Gud väcker inte alltid tro på honom, men det finns också alltså ett falskt tal om Gud som liksom tar bort fruktan för honom och kärleken till honom.
Se upp för utläggningar, predikningar och andakter – som inte bärs upp av något som helst bestämt Guds Ord.
Irrlärorna mitt i det som kallas kyrka är det värsta missbruket. Ofta är också de som hör falska predikanter väldigt toleranta. Man fördrar falsk lära också allt bättre ju mer man hör på det. Det finns en trolldom och en magi i det falska talet om Gud. I Guds kyrka ska vi inte på något sätt tåla avvikelser från Guds Ord. De uppsåtliga avvikelserna ska vi med detsamma ta avstånd ifrån. ”En villolärare skall du visa ifrån dig, sedan du varnat honom en första och en andra gång” Tit 3. Vi ska se att detta är också bakgrunden då Jesus säger till oss: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.” Matt 7:15
Att skyla över avsteg ifrån Guds Ord och bud genom fromhet och andlighet böner och åtbörder ses som något mycket allvarligt i Bibeln. Vi kan tänka på Saul, som ställde till ett stort offer åt HERREN efter det han medvetet varit olydig och inte hade en tanke på att omvända sig. 1 Sam 15. I Ords 28:9 läser vi: ”Om någon vänder bort sitt öra och ej vill höra lagen, då är också hans bön en styggelse.”
Det angelägnaste är att Guds namn är helgat – då har vi också välsignelse och skydd. Därför säger vi först i Fader Vår: ”Helgat varde ditt namn.” Detta är det viktigaste för oss kristna, vårt första böneämne.
Hur är det med det som Jesus säger i Bergspredikan om att inte svära? Matt 5:33,34 när dock Kristus (Matt 26:63f) och Paulus 2 Kor 1:23, Gal 1:20 använder sig av eder?
Luther förklarar: ” svärja skall man icke i ond avsikt, d.v.s. för att ljuga och när det icke är nödvändigt eller nyttigt; men i god avsikt och till nästans gagn må man svärja. Ty det är då en rätt, god gärning, varigenom Gud prisas, sanning och rätt bekräftas, lögnen tillbakaslås och trätor biläggas. Ty Gud träder då själv in och skiljer rätt och orätt, ont och gott från varandra.” SK
Det sägs satt judarna på Jesu tid hade utvecklat en ovana att svärja i vardagen, då det inte fanns något skäl för det och att Jesus vill se till att människor låter ja var ja och nej nej och inte säger något annat för att sedan bekräfta det med en ed.
Budet lyder egentligen i sin helhet:
Du skall inte missbruka HERRENS din Guds namn, ty HERREN skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. 2 Mos 20:7
Straffet kommer med säkerhet för missbruk av Guds namn. Om en gång Gud uttryckligen säger att ingen ska bli ostraffad som missbrukar hans namn. Så är det så. Gud prisger dem som inte vill ära honom som Gud – det lär vi oss tydligt i Romarbrevet. Rom 1:18-32
Likgiltigheten för Guds Ord och bud ökar och människoläror tar makt där Guds Ord hanteras fel. Yttre olycka och förbannelse följer med säkerhet på något sätt. Vi ska ta detta hot som finns i och med brott mot detta bud på största allvar.
Gud vill se oss i sin gemenskap, då han i kärlek har vänt sig till oss genom att han sänt sin Son till vår frälsning.
Gud vill att vi alltid och överallt lovar hans heliga namn, anropar det i nöd och tackar honom i medgången och för alla de välgärningar vi får motta av hans hand.
Gud vill genom att så allvarligt varna oss för missbruket av hans namn skydda det rätta bruket. Han vill så värna det rätta bruket ibland oss och vill hindra missbruket – som leder till olycka.
”Djävulens list och bedrägliga konster.
Djävulen lurar ständigt på oss i denna fallna värld och vill få oss att misströsta om Guds godhet – vill få oss på fall – vill få oss att tycka om tankar och läror som strider klart mot Guds Ord. Det finns alltid i vår närhet ett sug åt det hållet.
Att rätt använda Guds namn är att bedja morgonbön och aftonbön att akta på hans Ord och ta det till hjärtat.
Stor välsignelse, kraft och änglars beskydd kommer där Guds Ord äras och där man med bön välsignar Gud för hans heliga namn.
Svordomar i vardagen?
Detta bud anförs mot det tanklösa svärjandet i vardagen. Naturligtvis har detta bud en adress till det sammanhanget. Vissa saker ska vi då observera.
Detta bud talar uttryckligen om missbruk av Guds namn och inte om missbruk av Djävulens namn, fastän man kan härleda något sådant också från detta. Sedan ska man veta att Djävulens namn kan också brukas korrekt, då det gäller att peka på Guds fiende, då något hänt, där man verkligen kan inse att Satan varit i farten. En del reagerar fel och tycker att varje användning av Djävulens namn är en svordom. Försiktighet och eftertanke får vara med – men ett förbud mot användning av namnet får inte utfärdas. Saklighet i det andliga är viktigare än att låta from och snäll.
Ofta då det gäller kraftuttryck i vardagen så tycker man att namnen på Djävulen är starkare – men vi kan minnas att det är missbruket av Guds namn som är uttryckligen förbjudet.
Bibeln har en varning också till dem som använder Djävulens namn slarvigt och utan fruktan för andemakterna. Här är från Judas brev – jämför detta med Ef 6:12
” 8 Ändå skändar också dessa drömmare på samma sätt sin kropp. Herren föraktar de, och höga makter smädar de.
9 Men när ärkeängeln Mikael tvistade med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: ’Må Herren straffa dig.’
10 Dessa däremot smädar allt som de inte känner till, liksom djur utan förnuft, och vad de med sina naturliga sinnen kan fatta, det förstör de sig med.
11 Ve dem! De har slagit in på Kains väg, de har mot betalning störtat sig i Bileams villfarelse, de har gjort uppror som Kora och gått under.”
***********************************************************************************************
Katekesföredrag via GoogleMeet torsdag 29.4 2021/hs
Guds tio bud och med särskild hänsyn till det första budet
Buden står att läsa i Den Heliga Skrift i 2 Mos 20. I vers 2 och 3 läser vi det vi kallar första budet ”Jag är HERREN din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 3. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.” Därpå följer de övriga.
Buden upprepas i 5 Mos 5. Luther har i katekesen koncentrerat det hela då han konsekvent skriver med inledningsformen till buden: ”Du ska..”
10 bud – Bibeln anger inte vilket nummer vilket bud har – . Vi har endast ordet i 5. Mos 4:13 om att det är ”tio ord.” Texten i 5 Mos 4.
”Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn 10 vad som skedde den dag då du stod inför Herren , din Gud, vid Horeb, då Herren sade till mig: ”Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem.” 11 Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. 12 Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. 13 Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. 14 Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning. 15 Eftersom ni inte såg någon gestalt den dag då Herren talade till er på Horeb ur elden, må ni noga ta er i akt, 16 så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, något slags avgudabild.”
Vår situation som kristna i världen av idag
är – delvis – men bara delvis – annorlunda. I en upplyst teknisk tidsålder med framskriden vetenskaplig kritik – som också har tagit bort helt riktigt en del av den vidskepelse som också Bibeln vänder sig emot är vissa ting vid första anblicken litet annorlunda, fastän grundproblematiken är densamma.
Man gör inte en avgudastod eller avbildning av något man föreställer sig vara en gud för att sedan tillbe det. Med den kristna Kyrkan tror man inte att gudomen kan materialiseras på det sättet eller begränsas till en sak eller ett föremål.
Men man kan göra sig en avgud på ett annat sätt. Inte av trä, inte av sten. Men av tankar, drömmar, passioner, av politiska teorier. Många har upphöjt Marx teorier om produktion och det klasslösa samhället till ett slags beläte som man ska tillbe. Vi har vissa idéer i svang som människor förutsätts böja sig för. Från kulturmarxismen och sedan via den amerikanska liberala vänstern har vi fått det som kallas: Det politiskt korrekta. Man kanske inte omfattar allt den förutsätter men den är som en sorts religion det kan kräva något att visa att man själv har en annan övertygelse. Många är bundna av andra människors tyckanden och det går före det att tro på Gud och rätta sig efter hans ord.
Människan fruktar alltid något –
är det inte Gud så är det något annat. Frågan blir intrikat, ty mången som säger sig tro på Gud fruktar mera för något annat i praktiken. Det här känner vi av i vårt eget väsen om vi ens är ett uns ärliga.
Många avledningar av kristen tro har gjort något annat än HERREN Gud till sin gud. Emotionalismen – dvs känslosamheten, sätts i högsätet. ”Vad som är rätt för mig”. Man kan säga att man ska följa sitt samvete – men det gäller ju i det religiösa att tänka efter – vilken lojalitet har då det man kallar ”mitt samvete.” – kanske den lojaliteten gäller något ganska annat än Gud och det han säger. Vi vet på samma spår säger människor: ”men min gud säger inte så” eller: ”jag har en större gud än så” – sägs det då ett bestämt gudsord eller befallning tas fram ur den heliga Skrift. Men egentligen har man en minimal gud som är underställd ens känslopreferenser och inte har något att göra med honom är Gud över allting.
JESUS – hans person och namn missbrukas
inte sällan för att ge en yttre ram och en from och andlig stämning kring dessa mänskliga subjektiva tankar om Gud. Jesus blir glansbilden som är välmenande och håller med den vuxna människan i hennes tankar nästan vilka de än är såsom man tänker sig att den historiske Jesus klappade barn på huvudet.
Över västerlandet gick det tidigare under medlet av 2010-talet en våg med sloganen: WWJD (what would Jesus do) – och då drömde man fromt och försökte föreställa sig vad den milde Jesus skulle ha sagt och gjort. Resultatet av den eftertanken fick/ får betyda mera än Kristi uttryckliga ord.
Om än inte denna bokstavskombination är så vanlig just nu så är i alla fall en sådan där Jesus-föreställning som är lös och öppen i kanterna och som man själv får profilera det som gömmer sig bakom det att man upprepar egennamnet Jesus som ett mantra.
Hur kommenterar vi?
Låt oss minnas. Vi är inte själva Jesus. Vi har inte just själva som personer hans uppdrag. Vad vi ska göra och hur vi ska leva – ska vi klargöra på annat sätt. Vad vi fantiserar att Jesus skulle göra kan inte och får inte betyda mera än det han själv uttryckligen har sagt!
2 Moseboken 20:1 Och Gud talade alla dessa ord:
2 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
3 Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig,
6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.
Bildförbudet
I samband med detta bud ska vi behandla – bildförbudet, vilket som sådant inte finns i katekesen.
Detta kan vi fundera på ett slag.
”Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild.” 2 Kor 4:4
”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat”, Kol 1:15
”Sonen är utstrålningen av Guds härlighet och hans väsens avbild.” Hebr 1.3
Bilder?
Bibeln tagen på allvar i dess helhet gör att vi bejakar bilder i rätt sammanhang också inom gudstjänst och andakt. En annan sak är om någon på riktigt börjar tillbe en bild.
Hur ska vi se på bilder idag? Vi ska se vad bildförbudet gäller och vad det inte gäller.
Då Kristus har kommit i världen får vi inte förneka hans mänsklighet och kroppslighet.
Här är en skiljelinje. Ett naket platt kors är OK i många sammanhang. Då det blir bara sådana kors, ska man börja tänka efter. Nämligen då man generellt kräver att det måste vara platta och nakna kors och ställer sig religiöst avvisande till krucifix (med corpus på korset) då ska vi vara på vår vakt för vad man annars står för.
Den reformerta världen (den del av den reformationen som inte utvecklades inom den lutherska kyrkan) saknar ofta tanken på att Kristi gudomliga och mänskliga egenskaper förmedlas till den andra naturen och fasthålles i Kristi enda gudamänskliga person.
I den reformerta världen är de två argumentationslinjer som vänder sig mot krucifix.
1) Den som tolkar bildförbudet – så att bilden helst om inte absolut måste avlägsnas från kyrka och andaktsrum.
2) Den triumfalistiska svärmiska tron som ser ett sorts förnekande av Kristi gudom då man ser hans sargade kropp och stannar vid den. – Helt enkelt är detta fråga om ett falskt åtskiljande av Kristi gudomliga och mänskliga natur. Vi känner ingen annan Gud än han som blivit kött och kommit i världen.
Bildstrider har kommit och gått i kyrkans långa historia – och de finns där under ytan fortfarande.- De talar om svårigheter att ta till sig den rätta teologin.
Intressant är den ortodoxa kyrkans avvisande av tredimensionella bilder. – Samtidigt har bildens ställning fått en plats hos dem som den inte ska ha. Deras föreställning om bildens betydelse i sakramental mening avvisas i vår tradition. En ikon kan man ha, men inte som himmelens fönster.
Luthers varje förklaring till varje bud börjar med orden. ”Vi ska frukta och älska Gud.” – de orden är en sammanfattning till 1 budet.
Allting hänger på detta bud. Och varje synd och varje brott är egentligen en synd mot det första budet – för av det följer alla de andra – och det stora och skakande är att Gud håller allt i sina händer och det är han som säger detta åt oss.
Ett ex. ur biblisk historia: Då David bekänner sin synd efter mord och äktenskapsbrott säger han till Gud: ”Mot dig allena har jag syndat” (Ps 51:6 B1917
Tragiken med dagens människa – är att hon inte sätter all sin lit till Gud och förtröstar på honom. Hon vill egentligen ha andra gudar vid sidan om Gud sådant som hon stöder sig på och hoppas på.
Också gamla gudanamn kan man nämna här om man tänker på vad som står i fokus för människan och som för bort henne från honom som verkligen är Gud.
Venus i ungdomen, Mammon för de medelålders och äldre. Bachus för en del av individerna lite hela tiden.
Den allmänna gudskunskapen och att frukta och älska Gud på riktigt och leva i gemenskap med honom och förtrösta på honom.
Vad man kan veta om Gud – är uppenbart – Gud har uppenbarat det genom de skapade verken som står till vårt beskådande. Detta är att veta att det finns en Gud. Oberoende av Bibeln är detta så starkt att en människa, som inte erkänner att Gud finns, är utan ursäkt.
19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. 20 Ända från världen s skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
ur Rom 1.
Men att känna Gud – att möta hans nåd och förlåtelse – det finner man inte på den vägen – vi får inte ge människorna några sådana löften. Vi har ganska många människor ibland oss som säger att de tror på Gud – men de behöver inte hans Ord de behöver inte en rätt predikan baserad på hans Ord. De behöver inte Guds nådelöften och egentligen är dop och nattvard överflödiga. Den naturliga gudskunskapen har sin betydelse och är en rätt utgångspunkt – men vi ska se dess begränsning och att det även kan bli fel avledningar av den.
Sedan har vi sådana som inte alls ge värde åt den naturliga gudskunskapen utan ska börja alla evangelisation från noll som om alla människor i absolut mening skulle vara gudsförnekare. Det är inte rätt. Vi kan tänka på hur Paulus gör då han talar i Aten till människor som inte känner frälsningen. Han anknyter till den gudskunskap – som i ringa mån dock finns.
Då vi tänker på buden – så är det inte bara Guds befallningar – utan det är vår egen Skapare som är ute för att nå oss och kalla oss till sin gemenskap – det vi från skapelsens stund är avsedda för.
I buden får vi blicka in i Guds heliga vilja hans väsen – hur han vill oss gott – och vill skydda oss från det onda.
Det hela har att göra med att Gud handlar med oss genom sina befallningar och sitt ord. Också för oss har det en mening detta som inleder buden. ”Jag är HEREN din Gud” — tänk att Gud den Allsmäktige – universums alla universas högste säger till dig. Jag är HERREN din Gud.
— ur träldomshuset….. syftar på mycket då vi läser det i hela Bibelns sammanhang
——————-
Gud – om vilken vi vet redan genom skapelsens vittnesbörd – han har uppenbarat sig. Den okände Guden blir den kände och slutligen den väl kände genom att en människa får den rätta kunskapen om HERREN så att hon kan lyda och tjäna honom, tillbedja och tro på honom.
Genom att förkunna och undervisa i Skriften, Bibeln, ska denna kunskap om HERREN spridas. Hela Skriften ska förkunnas och läras. Det finns nämligen det ska sägas apropå detta första bud en ständig risk, att man på nytt gör sig egna gudar genom att välja och vraka i Skriften och läsa och lära sig bara det man själv gillar eller känner att mera tilltalar en. Då har man på nytt avsatt HERREN Gud från hans majestät och särställning och gjort sitt förnuft, sin känsla till avgörande avgud.
Vi måste med stor frimodighet betona hela Skriften som Guds Ord till oss för vilket vi som kristna böjer oss och rättar oss efter.
Ära vare Gud;
Fadern och +Sonen och Den Helige Ande –
nu och alltid och i evigheters evigheter Amen.
Ett hjälpmedel i något avsnitt har varit: P O Sjögren: Du skall inga andra gudar hava jämte mig. 1979
**********************************************************************************************
Katekesföredrag GoogleMeet 2021-04-15, kl 19 2021 kl 19 S:t Martin/HS
skrivet i anslutning till Missionsstiftets utgåva av katekesen sidorna 32-37
VAD ÄR KRISTEN TRO?
Tema:
Att lära känna Gud och vår Frälsare Jesus Kristus och bliva Guds barn är livets viktigaste angelägenhet. –
Detta är från den katekesutveckling som har gällt i Finlands evangelisk-lutherska kyrka.
– Vi ska förstå, att även om vi i det andliga har skilt oss från folkkyrkan, så är det egentligen så att just den lära som allmänt taget varit förhanden där och som människor undervisats i under sekler som gått varit den kristna tro som vi vill hålla oss till – vilken nu i sen tid blivit mycket förvanskad och förändrad.
Det är ju lilla katekesen som är den stora saken, då vi talar om katekesen.
Det är den vi hittills i denna genomgång har betraktat. Nu kommer vi med detta avsnitt över till katekesutvecklingen, så brukar katekeser se ut. Detta som kommer nu är inte Martin Luthers text från 1529 utan sådant som har utvecklats i lutherska kyrkor. I den katekesutgåva vi använder står det som första rubrik i detta avsnitt: Vad är kristendom? Något liknande om det grundläggande finns i andra utgåvor av katekesen.
Har avsiktlig i rubriken skrivit ’tro’ för att just understryka att den rätta kristna tron är detsamma som den rätta kristendomen.
Ordet tro kan förstås på två sätt som båda är riktiga och som ska vara med då vi gestaltar vad det är fråga om
1) Tro är försanthållande – man håller bestämda ting för sanna och ställer fram detta som är föremål för tro tillsammans med andra kristna i t.ex trosbekännelsen. Det man nämner och bekänner sig till – håller man för sant.
2) Tro är förtröstan. Det att man förtröstar och personligen litar på det man håller för sant.
Ofta då man talar om tro är det bara detta sista man tänker på just den individuella personliga tron
Låt oss minnas att tro/tron först och främst är det man håller för sant – det man har mottagit från Bibeln och en rätt kristen undervisning.
Vem är föremål för tron?
Vi ska komma ihåg, att det är Gud som har uppenbarat sig för oss – därför tror vi på honom. Allting grundar sig på att Gud har sökt oss och uppenbarat sig för oss.
1) Genom den naturliga gudskunskapen. Det vi ser och möter då vi betraktar skapelsen och livets mysterium. Vittnesbörden om att Gud finns och har skapat är så bestämda och starka att Paulus konstaterar att den som inte inser och bejakar detta är utan ursäkt. Rom 1:19-20
Genom den naturliga lagen kommer också till oss det att det är skillnad på rätt och orätt, en människas samvete bekräftar eller anklagar människan i förhållande till det hon gör. Samvetet kan vara förhärdat och dövt med det finns i princip där. Rom 2:14-15
2) Genom den heliga Skrift – genom Guds uppenbarelse i ord. Här talar han till oss genom mänskligt språk. Det vi behöver för att förstå frälsningen och Guds vilja får vi motta genom bibelordet. Gud har själv trätt fram såsom sann människa i världen och talat till människor.
Vi bekänner en enda Gud.
Vi bekänner att han har uppenbarat sig i tre personer: Fadern och Sonen och Den helige Ande.
Skaparen – det säger vi först. Denna tillvaro har en bestämd början. Här är också någonting som anknyter till den naturliga gudskunskapen.
Vi kan här se på vad som sägs i punkt 2 här i avnsittet.
Vem är en kristen?
En kristen är döpt och tror på Jesus Kristus och bekänner honom som Herre och Frälsare. Genom dopet är vi medlemmar i en kristen församling.
Är då alla döpta kristna?
I det kristna dopet ges syndernas förlåtelse och människan rycks från Djävulens rike och försätts i Guds rike. Så är det och så förblir det såvitt människan lever i tro och tar emot och lever av det hon har fått i dopet. Det gäller alltid också att ett mottagande är förhanden inte bara det att dophandlingen är utförd. Samma är då man hör en rätt predikan det gäller inte bara att mekaniskt notera vad som sägs utan att också ta emot Guds Ord och tro det. Likaså med nattvarden – att man tar emot den gåva som ges där.
Om vi kan veta att Gud finns utan att öppna Bibeln. Så är det så att Guds sanning om frälsningen i Jesus Kristus uppenbaras just genom bibelordet.
Vi kan ta del av punkten 4.
Bibelns karaktär
Bibeln är inte en bok bland andra böcker utan en alldeles unik bok. Skrivandet av den omspänner en väldig lång tid om vi först tänker på Mose om vi nu antar att han vara verksam på 1400-talet f. Kr före honom fanns det ju en bestämd tradition som gått genom släktleden från fjärran forntid fram till Abraham och sedan Isaks och Jakobs avkomlingar. 1800 och 1700 talet.
Nya testamentets skrifter är skrivna under det första århundradet av vår tideräkning och de yngsta utförandena av vissa skrifter är förmodligen från 90-talet efter Kr.
Det är väldigt mycket olika författare i Bibeln i olika sammanhang. Där är profeter och kungar, där är herdar och profeter som kunde ha ett civilt yrke, där är politiska tjänstemän, poeter, fiskare, läkare m fl. De förmedlar ändå delar av samma enda gudsuppenbarelse.
För att förstå Bibeln är det bra att börja med Jesu person finna vad som sägs om honom, se hur han hänvisar till Gamla testamentet och hur det vittnar om honom. Sedan se i brevlitteraturen i Nya testamentet allt vad det innebär detta att Jesus har kommit i världen och att han givit sitt liv för oss och uppstått från de döda.
Hur ska vi använda vårt mänskliga förstånd för att rätt förstå den Heliga Skrift? Detta är punkt 7
Bibeln kan läsas på vanligt sätt. Vi läser den på ett språk vi kan. Där är satser och sammanhang precis som i andra böcker. Man kan läsa Bibeln veta vad där står och ändå inte ta del av idén och avsikten i texten.
Sedan är det så att man behöver upplysas av samme Helige Ande som har upplyst författarna, väglett dem och vakat över texten.
Med Bibeln är det så att man kan förstå varje ord på något sätt – men förstår ändå i en mening inte alls.
”En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.”
1 Kor 2:14
Bibeln är i det den uttalar sig om utan brist och fel. Vi kan tala om Bibelns verbalinspiration och ofelbarhet.
All Skrift är gudsandad (inspirare – lat. för att blåsa in – andas in – inge) 2 Tim 3:16
Bibeln är så mycket mera än de enskilda författarna som har gjort tjänst vid Bibelns tillkomst. 2 Petr 1:19-21
Lag och evangelium
Vi behöver både lagen och evangeliet.
lagen som tygeln, avslöjaren och regeln.
Evangeliet talar om hur Kristus i vårt ställe utfört allting rätt som hör till lagen. Han har genom sin aktiva och passiva lydnad genomfört allt vad lagen kräver. Ren och rättfärdig har han utgett sig själv som ett syndoffer för vår skull och Gud Fadern har mottagit detta och blidkats i sin vrede mot oss för syndens skull. Den rättfärdige har brutit dödens makt. Då budskapet om Kristi uppståndelse och seger går ut förmedlas rättfärdigheten till de människor som tror och tar emot.
Lagen och evangeliet får inte sammanblandas utan ska var för sig hållas rena. Båda ska ljuda i den kristna församlingen.
´För att förstå skillnaden mellan lag och evangelium ska vi se på punkterna 8, 9 och 10.
Vi ska också förstå att ordet evangelium även har en generell eller allmän definition – i det fallet avser man med ’evangelium’ allt som Bibeln omfattar både lag och evangelium. Bibeln använder ordet i båda betydelserna.
Evangelium/evangeliet är ett mycket frekvent ord i NT och man se igenom denna rad av bibelverser och se att ibland är det den generella definitionen som gäller och ibland är det specifikt löftesordet.
*******************************************************************************************
Hustavlan
Katekesföredrag GoogleMeet 18.3 2021 kl 19 S:t Martin/HS
skrivet i anslutning till Missionsstiftets utgåva av katekesen sidorna 27-31
Det finns en ordning och ett sammanhang för dig. Den Allsmäktige har kallat oss.
Hustavlan tar fasta på vårt konkreta liv här i världen och på det som Gud har gjort för att upprätthålla världen. Den finns en ordning och ett sammanhang för oss.
Vi lever i ett samhälle, där den bild som hustavlan ger föraktas och skymfas. Ibland angrips det som hustavlan säger med s.k. halmdockor dvs man bygger upp en karikatyr av en från början orätt uppfattning av förhållandena och så skjuter man på sin egen konstruktion: halmdockan.
Då vi böjer oss för Guds Ords undervisning, så ska vi i ödmjukhet ta del av vad som sägs i Den heliga texten och försöka förstå det som sägs oss.
Breven i NT
är i regel så uppbyggda (avser i första hand Paulus huvudbrev) – att först aktualiseras väsentliga frågor, då det gäller frälsningen och tron. Referenser till Guds stora och nåderika handlande för människors frälsnings skull kommer fram. Allvarliga principiella invändningar mot tankar och handlande, som finns i församlingen kan där förekomma i det avsnittet, sedan i mitten finns ofta det villkorslösa evangeliet uttalat och i slutet kommer en förmaningsdel. Då ni nu mottagit detta så lev i detta – är mycket långt tanken.
Då förmaningarna kommer – av vilka vi har en rad citerade här i katekesens hustavla – så ansluter de sig till den Guds ordning som är given i skapelsen. Man och kvinna. Äktenskapet är grunden.
Naturlig religion och naturlig lag
Man kan iaktta att det finns en ordning given redan med skapelsen och Gud har nedlagt sin lag i människornas hjärtan. Att det finns en Gud är en självklarhet för varje människa med öppet sinne.
19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt. Rom 1
när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. Rom 2
Evangeliet anknyter till den naturliga gudskunskapen och den naturliga lagen.
Apg 17:22-34 Paulus börjar sitt tal på Areopagen i Aten med att anknyta till något bekant och går sedan vidare till evangeliet.
Lagen
hur fungerar Guds lag i förhållande till oss människor?
1. Lagens första bruk avser att lagen är tygeln för vårt yttre liv – för tillvarons ordning då Gud upprätthåller skapelsen fram till denna fallna världs slut.
2. Lagens andra bruk är spegeln som avslöjar oss som syndare fulla av fördärv inför Guds helighet och hans krav på fullkomlig uppfyllelse av Lagens krav. En uppfostrare till Kristus.
3. Lagens tredje bruk är att lagen är regeln. Den som har fått allting förlåtet vill älska Gud och vill fråga efter hans heliga vilja.
Såsom kristna ser vi motivationen i lagens tredje bruk.
Alla förmaningar och om vi kallar det hustavlor i Nya testamentets texter kan ses som sådant som gestaltas, då den kristna tron är mottagen och det kristna livet leves.
Låt oss se vad Hustavlan vill säga oss:
Här möter Skriftens ord till olika stånd, uppgifter, uppdrag. Textorden talar om de plikter som är förenade med den jordiska kallelsen. Det vi ska fästa oss vid är, att varje mandat som ett yrke, ett stånd, en syssla har är begränsat. Vi får en fel uppfattning då vår förståelse av mänskligt samhälle ofta är den att man i ämbete kan ha så mycket makt och inflytande man tar sig i kamp med andra. Sedan har vi en marxistisk reaktion på detta som går ut på att ge makten åt det arbetande kollektivet genom deras företrädare och ledare och störta andra strukturer.
Hur ska vi förhålla oss i vår omgivning och när vi har denna lära i Nya testamentet som man antingen fnyser åt som något förlegat, otidsenligt eller ser som direkt uttryck för undertryckande?
Det som är givet är givet. Oppositionen mot det som Gud har nedlagt i skapelsen är stor och vi behöver inte se det så att vi måste försvara i varje läge det förakt under namn av patriarkalism och förtryck riktas mot de kristna.
För det första så beskrivs ofta Nya testamentets lära fel. För det andra finns det en stor ovilja att förstå. Det finns också en syn där en mekanisk demokratisk tanke ställs mot något totalt hierarkiskt med långa befallningslinjer uppifrån nedåt.
Det är inte så utan: åt var och en har en uppgift och ett mandat givits och vi ska finna den plats där vi inordnar oss och tjänar.Det gäller att inte se så stereotypt på det som gäller – inom det givna finns ett visst spektrum. Typ vi kan tänka på att Debora – en dam var en domare i Israel under domartiden alltså före kungatiden. Bibeln problematiserar inte det utan det är en möjlighet.
I Nya testamentet har vi paret Priscilla och Akvila Apg 18 och det är tydligt att det är hon Priscilla som har den ledande rollen då det på ett personligt plan gäller att vägleda Apollos in i den kristna tron.
Lydia är en självständig affärskvinna som tydligen har ett stort hus och sina egna tjänare. Apg 16 Ingenting är konstigt i detta. Det är bara om man med en stereotypi skapad idag närmar sig texterna som det synes så. Samtidigt står det klart att en kvinna inte kan vara präst dvs Guds Ords tjänare. 1 Kor 14:33-38, 1 Tim 2:12
Ordets tjänare.
Det finns ingen suverän rätt i det ämbetet utan mandatet i detta avgränsas på bestämda sätt och vissa befallningar som ska hålla en Ordets tjänare i ödmjukhet och besinning ska hela tiden gälla.
Börjar med: Ge akt på er själva! Apg 20:28 Nämligen i ett väldigt ansvarsfullt ämbete. Vilka dyrbarheter det gäller anges sedan.
Folkbibeln översätter “En församlingsledare”. 1 Tim 3:2
Folkbibeln är anpassad för att passa i flera olika kyrkor. Egentligen skulle det stå biskop på detta ställe. Grundtexten har två ord för detta episkopos (vilket är ordet just här) och presbyteros. Det första grekiskt och det andra judiskt. Betyder samma sak. Sedan i utvecklingens gång har det blivit skilda. Det man kunde skriva där är alltså: präst. Och för honom ska gälla följande:
– oklanderlig
– en enda kvinnas lagvigda äkta man
– nykter – i betydelsen sansad, balanserad
– förståndig
– aktad
– gästfri
– god lärare
– får inte missbruka alkohol
– inte vara våldsam
– vänlig
– fridsam
– fri från penningbegär
– kunna ta hand om sin familj
– hans barn ska lyda och visa respekt
– han får inte vara nyomvänd
– hålla sig till den apostoliska läran
– ge sund undervisning
– uppmuntra
– vederlägga motståndare.
Åhörare
Tänka på dem som rätt predikat Guds Ord.
De som predikar ska kunna få sin utkomst av det – åhörarnas ansvar.
Sägs i flera bibelord. 1 Kor 9:14, Gal 6:6, 1 Tim 5:18.
Överhet och medborgare
Alla ska inordna sig under den överhet som gäller:
All överhet är av Gud. Rom 13 Med detta kommer också en begränsning och ett ansvar. Överheten har inte en fullkomlig makt – utan den gäller endast inom det som rimligen är överhetens mandat.
Man kan i den närmaste historien bakåt också se detta. Om vi tänker på att det inte är fel utan rätt att det finns en ledare eller ledarskap i staten, det är alltså inte fel att det finns en Führer, men är denna Führer totalt Führer utan gräns och utanför sitt mandat, då blir det orätt.
Att överheten är av Gud – innebär också att makt inte kan vara detsamma som rätt. Maktutövaren måste fråga sig vad som är rätt och under vad han själv måste ställa sig och vad han måste respektera.
Vi lyder överhet, men vi har en gardering som kommer. Det som brukar kallas Clausula Petri. Petrus klausul. Apg 5:29
Man måste lyda Gud mera än människor.
Vilket ju också är logiskt i förhållande till Rom 13. Eftersom det är Gud som har gett överheten dess mandat.
Också i vår bön och gudstjänst ska vi ständigt bedja för överheten.
så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 1 Tim 2:2
Äkta män.
I Bibeln har männen ansvar och ställs till svars pga det.
Då vi öppnar Bibeln har vi där strax i det tredje kapitlet skildringen om syndafallet. Det är Eva som ute på egen hand låter sig bedras. Men när detta har skett så är det Adam som ställs till svars. 1 Mos 3:9
Ni män älska era hustrus så som Kristus har älskat församlingen Ef 5:25.
Där är en uppgift som heter duga.
Lev förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd så att era böner inte blir hindrade. 1 Petr 3:7
Ni män älska er hustrur och var inte hårda mot dem Kol 3:19
Hustrur
Underordna er era män, så som ni underordnar er Herren.
Ef 5:22
Detta är väl om något – någonting som bestämt avvisas idag. Vi ska dock förstå att Nya testamentet tänker på ett samspel – egentligen med det tänkande det gäller kunde man sig inordna – att man inordnar sig på den plats och i den uppgift man har. Vi har liksom en marxistisk reflex i oss fastän vi inte är marxister – det att underställda har rätt att göra revolution och göra sig av med överordnade.
Grunden för att inordna sig och hitta sin plats ligger i den sats som kommer före den senast citerade nämligen Ef 5:21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.
Föräldrar
reta inte upp era barn. En uppfostran som förminskar och förklenar en uppväxande kan göra illa, vilket aposteln varnar för. Alternativet är inte fri fostran utan det att de uppväxande blir förmanade i Herren. Ef 6:4
Att förleda en av dessa små som tror, menar Kristus att hör till det allra värsta. Kvarnsten om halsen och bli sänkt i havets djup – skulle då passa. Matt 8:6
Barn
Hedra föräldrar – det första bud som har ett löfte med sig.
För anställda
Tjäna villigt. Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, var sig han är slav eller fri. Ef 6:8
För chefer
De som är i er tjänst ska få det som är rätt och rimligt. Kol 4:1
Behandla era slavar väl.
Ni vet att de har samme Herre i himlen som ni, och gör inte skillnad på människor. Ef 6:9
För ungdom
5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre. Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra. Ty Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
6 Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. 1Petr 5:5-6
Till de ogifta och änkorna säger jag det är bäst för dem som förblir som jag. Men om de inte kan leva återhållsamt skall de gifta sig. 1 Kor 7:8 Äldre kvinnor skall… uppträda som det anstår de heliga… Förmana unga kvinnor att älska man och barn. Tit 2:3-5
För alla
Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna. Matt 7:12
Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. Rom 13:9-10
Älska varandra uppriktigt. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Rom 12:9-10
Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor. 1 Tim 2:1
När var och sin syssla sköter,
Då går det oss väl, vad än som möter.
Hustavlans bevingade ord – att tänka på.
Domsöndagen Den Yttersta domen.
Nåd och frid föröke sig ibland er genom kunskapen om Gud och vår Herre Jesus Kristus!
2 årg Ev. Joh 5:22-29
Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen
23 för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.
25 Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv.
26 För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv.
27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.
28 Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst
29 och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.
Så lyder det heliga evangeliet.
Kristus vi lovar dig!
Kära församling,
Domsöndagens texter har den kristna lära som alltid annars gäller.
Domsöndagen kommer inte med något som avviker från gängse kristen förkunnelse. Gör den det är nog den förkunnelse man i så fall har lyssnat på inte riktig kristen till halten.
Domsöndagen säger inte något annat än det evangelium säger från början till slut: Gud har förordnat om en dag då han ska döma världen. Han vill inte att människorna går under, då världen ska gå under, därför har han sänt sin Son i världen som i sin död försonat synden. Var och en som tror på Jesus Kristus blir frälst och kommer inte att på domens dag fördömas och gå under i förtappelsen.
Det är med denna domedag för ögonen, som det kristna bättringsropet går ut i världen: Gör bättring, tro evangelium! Guds rike är nära! Bättringsropet/bättringsförkunnelsen har vi först i alla de fyra evangelierna genom att de alla talar om hur Johannes Döparen verkade och förkunnade bättring. Guds rike är nära! Snart ska det eviga gudsriket bryta in! Det gäller att vara beredd, utan bättring och tro kan ingen undkomma den stora vredesdomen som förestår människorna.
Om du vet med dig att du lever i en synd, som du inte har övergivit eller kanske inte ens riktigt vill överge – är du i stor fara tänk på bättringsropet vi möter i Bibeln.
Vi möter t.ex i Markusevangeliet först orden om hur Johannes döparen är vägröjaren som Jesaja talat om och om hur Jesus sedan själv, då han först framträder kommer med samma bättringsrop som Johannes till oss: ”Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära, gör bättring och tro evangelium.” (Mark 1:15)
Apostlarna förkunnar den Yttersta domen
Det var ett sådant budskap som apostlarna gick ut med i världen, nämligen en predikan om att omvändelse måste ske inför den stora kommande världsdomen. Petrus talar i Apg 10:42 om det uppdrag apostlarna fått av Kristus: Han bjöd oss predika för folket och betyga att han är den som av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levande och döda. Och aposteln Paulus säger i sitt tal på Areopagen, då han presenterar kristendomen för atenarna: ” Han (Gud) har fastställt en dag, då han ska ’döma rättfärdighet’ genom en man, som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.” (Apg 17:31)
Gud har skapat denna värld – den är nu fallen och under domen – Kristus är sänd för att försona synden och frälsa människor från den undergång som hotar. Kristus ska nu också döma mänskligheten.
I Johannes evangeliet, som särskilt är föremål för vår betraktelse idag, är det centrala som står i fokus detta att Gud i Kristus har skapat denna värld och att Gud bestämt Kristus sin son till att vara världsdomaren, nu först har han sänt honom som Frälsaren för att rädda människor undan fördömelsen. Fadern har överlåtit domen åt Sonen, förklarar Jesus, Sonen själv, i dagens predikotext, för att alla ska ära Sonen, som de ärar Fadern. ”Den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. (v 23) Dvs den som inte känner Gud genom Jesus Kristus hans Son känner inte alls Gud. Religiositet och en allmän tro på att det finns en Gud är inte något frälsande. Se därför till att din tro är grundlagd på detta faktum att Jesus av Nasaret är Frälsaren, att han är försoningen för dina synder, att han är sann Gud av evighet. Gud vill av nåd ge dig en sådan tro som gåva. Om du erfar att du saknar denna tro, så bed att Gud ger dig den. Han ska ge dig den var och när det behagar honom. Känner du nu Jesus i tiden som Frälsaren, innebär det att han också känner dig, inte bara i en allmän mening så att han vet om dig – Jesus vet ju genom sitt gudomliga vetande om alla människor som finns och kommer att finnas -nu gäller det; det att han ska känna igen dig som sin egen och räknar dig som sådan, då han är här tillbaka. Känner Jesus dig på detta sätt nu och förblir du i en rätt och sann tro intill slutet, så hör du till dem till vilka han ska säga: ”Kom ni min Faders välsignade,” (Matt 25:34), inte till dem till vilka han ska säga: ”Jag har aldrig känt er, gå bort ifrån mig,” (Matt 7:23)
Att lära känna Jesus nu i tiden, under jordelivet, innebär att få det eviga saliga livets gåva redan nu. Det lovar Jesus uttryckligen här i texten och även annars: ”Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom utan har övergått från döden till livet.” Då du får och har den rätta tron, så har du också del av det eviga saliga livet, nu i tro och då du skiljs från detta liv, ska din tro bytas i skådande. Du ska se och synligt vara hos HERREN. Du kommer inte att fördömas.
Att höra, att tro och att undgå fördömelsedomen hör ihop
Lägg märke till i denna text hur det att höra, att tro och att undgå fördömelsedomen hör ihop. Därför se till att du alltid hör ett rätt Guds Ord så länge det går och du kan. Detta ska vi hålla ut med och dela Guds Ord världen med tillsammans och tro det, tillsammans bekänna det.
Hur säger Jesus? ”Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig.” (v 24) Detta är detsamma som Paulus uttrycker med orden: ”Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord” i Rom 10:17. Av denna anledning är det så viktigt att avvisa villolärare och förbanna dem eftersom de omedvetet eller medvetet är ute för att hindra människors salighet. Den predikan som inte har sin kraft av Kristi Ord kan inte enligt löftet föda oss till det eviga livet.
Jesus sade i sin undervisning om sina apostlars predikan: ”Den som hör er, han hör mig, och den som förkastar er, han förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.” (Luk 10:16) Dessa ord gäller i första hand Nya testamentets tillkomst och ett av de krav som måste ställas på en nytestamentlig skrift nämligen att det är apostoliskt, men det gäller även predikan idag, i den mån den överensstämmer med den heliga Skrift och bärs fram med den kraft den får av de heliga skriftorden – förmedlas också genom predikan idag den trosskapande kraften. ”Tron kommer genom predikan”. Det är att observera att löftet om tro är knutet till det hörda ordet. Därför lever inte den kristne rätt, som har fysiska färdigheter och hälsa att ta sig till predikan, men inte gör det. Det är naturligtvis rätt att utebli om man vet att det på någon plats förkunnas i strid med det Kristus sagt, eftersom Kristus själv så strängt befallt oss att ta oss i akt för falska lärare, men där denna orsak inte finns, ska man gärna höra Ordet. Genom Ordet förmedlas tron som räddar undan fördömelsedomen. Andligen döda människor får liv, då de sätter tro till Ordet. De övergår redan här och nu från döden till livet. I vår förvirrade tid har kristna människor börjat köpslå då det gäller vad de hör och är med om. Man har börjat tänka som man kan göra i politiken, att man väljer det mindre sämre. Det blir ett tänkande om bättre och sämre inte en direkt fråga om det som ljuder i församlingen faktiskt entydigt stämmer med Guds skrivna Ord.
Endast två grupper av människor
Tänk nu att på domens dag, bara finns två grupper av människor, de frälsta och de fördömda. Tänk vidare på att det enligt Jesus i denna stund här bland oss, där vi lever finns egentligen bara två grupper: å ena sidan de som genom Kristi ord är levande, alltså de som tror och sedan å andra sidan de andligen döda, som kommer att fördömas. Här i människovärlden, där vi inte kan se hur det egentligen är med en människa och där en människa själv kan bedra sig visavi sig själv, här kan vi inte se några säkra gränser mellan dem som kommer att frälsas och dem som kommer att fördömas, men vi ska veta att en sådan gränslinje finns rakt igenom bland oss människor. De som har den sanna tron, har evigt liv, redan nu säger Jesus och kommer icke under domen. (v 24) De åter som icke tror är redan dömda. (Joh 3:18) Hur viktigt är det inte att de andligen döda väckes upp så att de inte går förlorade. Detta är Kyrkans nöd, detta är grunden för de kristnas passion för missionen. Jesus möter som Frälsaren nu, sedan ska han komma till domen. Be troget till Gud för dem som du har nära dig och som inte intresserar sig för eller bryr sig om Guds Ords undervisning.
Idag, då vi genom texten ställs inför vem Jesus egentligen är, ska vi låta alla söta glansbildsföreställningar om någon som tolererade synden och såg mellan fingrarna och var kompromissande och reviderande ifråga om vad som sist och slutligen är rätt fara. Det är inte heller fråga om en Jesus av vilken det bevarats några ord som ingår i evangelierna utan det är den Jesus som befullmäktigat apostlarna och står bakom det vi läser i NT liksom Jesus visar på hela Gamla testamentet som det giltiga Gudsordet. Vi är döva för och avvisande till tillropet: Paulus gäller inte, vilket ibland hörs.
Jesus – Frälsaren och Domaren.
Jesus är Frälsaren från all synd är också Domaren som i sin helighet inte ska låta något orent eller någon av synden besmittad träda in i den eviga saligheten. Jesus kommer till domen. Alla som har levat ska kallas fram ur sina gravar.
Vilket oerhört skeende! Alla ska ställas framför Jesus och bli dömda. Alla som dött och alla fötts som människor i världen. De som lever kvar i världen vid Jesus återkomst ska ställas där med de andra, det påpekar andra texter t.ex dagens andra evangelietexter och speciellt 1 Tess 4:15-17. Detta tar vi med oss då vi mottar dagens texttord: ”Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst. 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.”
Vilka är de som har gjort gott, vilka är de som har gjort ont ? Den text vi penetrerat innan vi har kommit fram till denna vers säger oss det klart. De som hör Jesu ord och trott honom är de som har gjort det som är gott. De som inte trott på Frälsaren är de som gjort det onda. Hur respektabla de än har varit bland människor, hur de än kan ha slitit och ansträngt sig att vara heliga och fina, så kommer de att befinna sig på samma sida på domens dag som de som också i människors ögon gjort grova brott och inte omvänt sig. Det ord som används här i grundtexten kan översättas så att man skulle säga att de som gjort det värdelösa eller det som är dåligt uppstår till dom. Mången som går förlorad har nog en civil rättfärdighet inför människor. Men de har inte det som håller inför Gud på domens dag.
Rättfärdiggörelsen genom tron allena
Denna text som Jesus ger oss är en mäktig förkunnelse om rättfärdiggörelsen genom tron allena. Tron på Jesus gör att vi tillräknas hans rättfärdighet och hans fullkomliga gärning och godhet. Inbillar du dig att du på domens dag kan bestå inför Domarens helighet med någonting annat än det att du är iklädd Jesu Kristi fullkomliga rättfärdighet, så har du gått mycket vilse.
Lag och evangelium – omistliga – alltid nödvändiga.
Så länge vi lever här är det viktigt att vi hör Ordet. Det är också viktig att vi hör detta om gärningarna. Det är poängen med det att det så mycket i Nya testamentet talas om att de som blir fördömda, blir fördömda pga sina onda gärningar. Vi befinner oss i den största nöd. Vårt väsen är ont. Det är därför vi gör onda gärningar. Våra onda handlingar, vittnar om vad det är som bor i vårt inre. Döms vi enligt våra gärningar går vi säkert förlorade. Det är viktigt att vi påminns om våra bestämda onda gärningar, så att vi får söka rening för dem och botemedel för vårt onda väsen. Om våra gärningar måste därför den kristna förkunnelsen tala, dels för att skapa en yttre ordning, dels för att avhålla oss från grov yttre synd, dels och framför allt för att avslöja oss och vår stora ondska. Människans ondska är så djup och så svår att ingen människan kan rätt av sig själv förstå den utan den helige Andes hjälp. (Joh 16:8-9) Den helige Ande kommer med den kristna förkunnelsen för att avslöja syndens förfärlighet, för att visa nöden så att syndarna börja ropa om nåd och mottar Kristi ords löfte om syndernas förlåtelse och det eviga livets gåva. Därför ska lag och evangelium, både och, inte bara det ena av dem, ljuda klart i den kristna församlingen. Lagens dom i hjärtat nu, som driver till Kristus och Frälsningen och den fulla förlåtelsen för alla synder, gör att fördömelsedomen på den Yttersta Dagen undslippes och vi får höra de vänliga och mäktiga orden: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. (Matt. 25:34 )
I följd av den mottagna nåden – inte som förutsättning för nåden- framkommer om än i svaghet gärningar som står i samklang med den nya människan håg.
4 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden. 5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden. (Rom. 8:4-5 )
Amen. Halleluja!
Apostlagärningarna 24
Paulus inför landshövding Felix, med översteprästen Ananias och bisattare bland anklagarna. Paulus försvarstal. Paulus fortsatt häktad.
Martinsalen 2020-10-2020, kl. 18/hs
1. Ett stort engagemang för att leverera material för fällande dom i fallet Paulus. Egen drivande advokat för de judiska anklagarna är med i form av juristen Tertullus. Den tjänstgörande översteprästen själv kom till rättegången. Han hade tydligen fått instämning som vittne till denna rättegång redan samma morgon, då Paulus hade ridit genom natten till Caesarea. Att förbereda sig för detta tog åtminstone en dag. Att översteprästen dock förhållandevis så snabbt var på plats visar på vilken vikt som lades på denna sak. (Thurén) I den romerska rättspraxisen betydde retoriken mycket. Denne Tertullus anges enligt grundtexten vara ’retor’ latin: ’orator’. Tertullus är diminutivform av Tertius. Uppenbarligen en judisk man som kunde den romerska rätten och kunde tala på latin till landshövdingen.
2-4. Paulus begärs in i ”rättssalen”. På gängse manér börjar Tertullus ställa in sig hos landshövding Felix genom att smickra denne. Mycket är tydligen prat bara mot bättre vetande. Felix hade dock låtit döda Ananias företrädare i ämbetet Jonatan. Upplopp och direkta uppror hade ägt rum under Felix tid. Med det passade väl bra att tala vackert i luften på detta vis.
5-6. Sedan kommer de mest fula tillmälen beträffande Paulus. ”Pestböld”, ”ställer till oroligheter”, ”sekteristledare”. Litet märkligt juristeri. Först kommer en stämpling och sedan först ett valhänt försök till argumentering. Tertullus känner tydligen ännu inte till att de kristna kallas kristna för fullt sedan en tid i Antiokia, Syrien. Apg. 11:26. Tertullus beteckning är nasaréerna.
8. Tertullus har stor tillförsikt till att Felix ska ställa sig bakom anklagelserna.
9. De judiska rådsherrarna är bestämt drivande bakom anklagelserna.
Paulus framstår som den mest äktkristna ledaren, som är farligast för det judiska samfundet. Diasporajudendomen har han oroat. Nu tycker man att fridens boning själv Jerusalem har drabbats av honom. Det är uppenbart att den judiska ledningen inte känner sig hotad eller anfäktad av församlingen i Jerusalem under ledning av Herrens broder Jakob. Man beräknar att Jakob tog över som föreståndare eller biskop för församlingen i Jerusalem år 43 först 62 röjer översteprästerna och den judiska ledningen Jakob ur vägen. (Thurén)
10. Paulus vill då han får ordet vädja till Felix som varande en balanserad och omdömesgill person med erfarenhet.
11. Till relevanta data hör att det endast var 12 dagar sedan Paulus kom till Jerusalem.
12. Judarnas anklagelser är falska och grundlösa. Paulus har inte stört tempel eller synagoga. Han har inte initierat oroligheter.
13 Judarnas bevis är ihåliga och falska – utan grund.
14. Här kommer Paulus bevingade bekännelse som vi ska ta fasta på ikväll.
” 14 Men det bekänner jag för dig att jag enligt ’den vägen’ som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna. 15 Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga skall uppstå en gång. 16 Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
Den bekännelsen ska vi göra till vår egen. Här är sammanfattningsvis en kristen hållning och ståndpunkt.
17. Paulus argumenterar nu för att det han de facto har gjort har varit i enlighet med judarnas krav på rituell renhet – dessutom har han framträtt värdigt i templet.
18-19. Redliga vittnen skulle tala till Paulus fördel.
20-21. Det enda som rådsherrarna egentligen kan försöka anföra är att Paulus inför dem har betygat sin tro på de dödas uppståndelse. Paulus tar också i denna situation i likhet med vad han gjorde i Stora rådet, medvetet upp just denna sak. En sadducé som Ananias trodde väl inte på uppståndelsen, men Paulus utgår visst från att det bland de tillresta rådsherrarna finns fariséer för vilka just bekännelsen till uppståndelsen är viktig.
22. Nu konstaterar Lukas i sin redogörelse att Felix mycket väl kände till de kristna. Felix uppsköt nu rättegången.
23. Paulus skulle sitta i häkte – men skulle ha lättnad så att hans vänner ganska fritt kunde besöka honom.
24-25. Några dagar senare träder så Felix fram med sin hustru Drusilla som var judinna. Då får Paulus sin möjlighet. Paulus vittnade om tron på Kristus Jesus. Då Paulus vittnesbörd var inträngande, klarade Felix inte av att höra på Paulus. Då Paulus talade om självbehärskning och den kommande domen blev det definitivt för mycket. Felix talar som människor som är djupt berörda, men samtidigt inte vill tro. ”Gå din väg…. När jag får tid skall jag kalla på dig.” Det som särskilt kan ha varit träffande var Paulus kombination att tala om både rättfärdighet (vilket appellerade till en jurist och domare som Felix) och den kommande domen. Dvs i Felix fall kommer det också en slutlig dom som ska pröva om han varit en redlig eller oredlig domare.
26. En svag själ denne Felix. Öppen för korruption och för att Paulus skulle ”betala” för sig.
27. Två år senare efterträddes Felix av Festus. Att det behöver påpekas har att göra med det ihåliga i Felix karaktär, vilket har blivit nämnt. Nu understryks det.
Altarets sakrament
Katekesföredrag 5.10 2020 i Martinsalen kl 18/hs
I första hand hänvisas till Katekesen, som är utgiven i november 2019 av Evangelisk-lutherska missionsstiftet i Finland. Sidorna 22-23 och 195-209 jämte 213.
Här under har jag tagit upp sådana ting, som antingen inte är så mycket nämnda i katekesen eller så att det är något som behöver understrykas.
Altarets sakrament.
Termen och begreppet sakrament. Med ordet sakrament anges i den latinska bibeln ordet för hemlighet. Utifrån detta utvecklades den kristna läran. Många grundläggande ting kunde betecknas med denna term. Senare och även långt senare i luthersk tradition avses med sakrament ett synligt tecken som ges till människan och som är förbundet med ett nådelöfte. Strikt taget blir det då fråga om dopet och nattvarden.
Altare – kommer från det att centralt i det kristna gudstjänstrummet är ett bord.
Därför att nattvarden väsentligt och intimt hör till den kristna gudstjänsten.
Vid många altaren (konkret eller tänkta) i främmande religioner framförs blidkande och offer till gudar eller andar.
För oss gäller det stora att HERREN Gud den ende Guden har blidkats genom sin Sons offer – och därför pga av detta nådigt kan ta emot oss i sin gemenskap.
Det stora är att Jesus Kristus Guds Son i Nattvarden möter oss, då det efter instiftelseorden gäller att brödet är Kristi kropp och bägaren Kristi blod.
Kristus möter oss så i ett vanligt kroppsligt ätande och drickande till våra synders förlåtelse till liv och salighet. Att Kristus så är närvarande på vårt altare är en alldeles förunderlig och stor sak.
Katekesens fråga: Var står det skrivet? – är en allmänt kristet sett väsentlig fråga, som vi alltid ska ha med oss då vi ställs inför olika andliga budskap och fenomen. Villfarelsen och förförelsen kommer in i gemenskapen, då bibelordet inte längre styr och är auktoritet över alla människotankar. I punkten 285 kan vi se att Altarets sakrament kan betecknas med många namn.
Vi återvänder på denna punkt hela tiden till Jesu Kristi heliga person, till honom som samtidigt är sann Gud och sann människa. Det är han som talar om att vi ska möta honom till liv och salighet på detta sätt.
Ofta blir det apropå nattvarden mycket fråga om vad den ger i betydelsen vilken följd den får för individen och människan hur välsignelsen på det personliga planet ser ut. Sedan glömmer man eller rättare sagt skjuter åt sidan frågan om vad nattvarden är.
Det välsignade brödet är Kristi kropp. Den välsignade bägaren är hans blod.
Att orden – dvs instiftelseorden – inte är bildliga utan bokstavligt och konkret gällande är det stora.
Vilka element används?
Kristus har angett att det är bröd och det är vin.
Detta gäller och dessa två får inte sammanblandas (t.ex s.k. intinktion) utan ska var för sig finnas att motta.
Befallningarna är också var för sig: Ät! och Drick!
Vin ska vara gånget normalt vin. En del har börjat tala om druvsaft, då det talas om det som kommer från vinträd – alltså vindruvornas slutliga produkt. I det bibliska och judiska sammanhanget var det helt klart vad man menade. S.k. alkoholfritt vin är heller inte rätt. Då är det så att man efter processen som leder fram till vin i efterhand har tagit bort alkoholen. Det blir också fel. Vin är vin som har en viss alkoholhalt. Normalt gånget vin.
Den reformerta kristenheten.består av två grenar.
1) Den kalvinska (Jean Calvin 1509-1564) och den 2) arminianska (Jacob Arminius 1560-1609) Frikyrkorna i vårt land är avläggare av den arminianska linjen inom den reformerta kristendomen. Också Melanchthon ändrade sig och gick senare i den riktningen.
De reformerta samfunden förnekar Kristi reella närvaro i det fysiska. Den kalvinska linjen kan vara mera spetsfundig och svår att greppa, eftersom kalvinisterna t.ex. i den anglikanska kyrkan kan säga att Kristus är närvarande i nattvarden – men de menar en andlig närvaro.
Men andligen närvarande är Kristus också annars. Detta är något alldeles särskilt detta som gäller närvaron i nattvarden.
Med den romersk-katolska kyrkan har vi mycket gemensamt – realpresensen – den reella närvaron.
Däremot är deras tankar om mässoffer p. 293 fel jämte det att de i princip inte utdelar vinet till församlingen, fastän de nuförtiden får göra det anser de det ändå obehövligt. Sättet att motta nattvarden har också att göra med – det man annars tänker om den. Så har särkalkarna kommit från det reformerta hållet och intinktionen (doppandet) från det tänkande som finns i den romersk-katolska kyrkan – där vinet helt och hållet kan vara försumbart i förhållande till församlingen.
Mottagandet av nattvarden
Får den som inte tror del av Kristi kropp och blod i nattvarden? P. 292 Det är sant att så sker oberoende av mottagarens egen tro föreligger Kristi kropp och blod i en rätt nattvard. Det är ett objektiv faktum. Däremot finns då faran att en orätt mottagen nattvarden är dömande för den som mottar den så.
”Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod.” 1 Kor 11:27
Nattvarden är nödvändig i församlingen – men på ett sätt inte på det individuella planet. Den kristna församlingen ska enligt befallningen i Nya testamentet fira nattvard. Då det gäller enskild nattvard för en individ – måste det förstås som gudstjänstens förlängda arm som genom prästens ankomst till den sjuke eller avsidestagne räcker församlingens nattvard till den enskilde. För den kristne i gemen ska man om han önskar nattvarden hänvisa till mässan i församlingen.
Vi talar ändå inte om nödnattvard såsom vi kan tala om nöddop.
En som är odöpt och står inför dödshot och själv vill bli döpt ska döpas – även av en medkristen om en präst inte finns tillgänglig.
Med nattvarden resonerar vi inte lika – dopet är en engångs sak som måste till. Nattvarden är något som ska finnas i den kristna församlingen. Men en kristen kan gott möta döden utan att än en gång få nattvarden. Nattvarden är inte att förstå som den sista smörjelsen innan man lämnar detta liv.
Att församlingen ska fira nattvard och värna den är sagda med Jesu ord: Gör det till min åminnelse! P 294
Nyttan med nattvardsfirningen är fint utförd i texten under den romerska siffran II.
Kraften i altarets sakrament.
Det kroppsliga ätandet och drickandet är inte i sig det som åstadkommer gåvorna som ges oss – utan det de är en följd av Jesu uttryckliga ord att detta är till våra synders förlåtelse – varav naturligtvis följer att vi hörsammar hans uppmaning att äta och dricka.
Löftesorden som gäller nattvarden står säkert fasta och är därför en så stor tröst till oss.
Syndernas förlåtelse, liv och salighet erbjuds alla som tar del av Herrens kropp och blod i nattvarden, men den välsignelse som finns däri kan endast mottas genom tron.
Oordning och otro gällande nattvarden kan föra ont med sig. Ibland talar man om nattvarden som den skulle vara en källa för sjukdomar och ett uttryck för bristande hygien – i själva verket kan det lätt vara precis tvärtom att svårigheter då det gäller det kroppsliga, mentala och andliga livet kommer in, då detta inte är i ordning i församlingen. Vi har ett sådant ord i 1 Kor 11:
Om den som inte gör skillnad på Herrens måltid och annan mat och dryck skriver Paulus:
”Därför finns det många svaga och sjuka bland er, och ganska många är insomnade.” 1 Kor 11:30
Är jag värdig att gå fram?
Den som känner sig ovärdig – ska absolut gå fram för detta är ett bord för syndare till deras synders förlåtelse.
Kan man gå fram om man tycker att man har för lite tro?
Jo, nattvarden finns för att öka vår tro och befästa oss i den.
Vem ska inte ges nattvarden?
De som är öppet ogudaktiga och inte vill vara kristna – naturligtvis ska inte nattvarden ges åt dem.
Men sedan om någon i församlingen förgår sig i en bestämd yttre synd och inte vill göra bättring då ska den inte heller ha nattvarden tillsvidare – församlingens ansvariga ska binda den människan i hennes synd om hon inte vill ta emot förmaning och göra bättring. Sedan får man bedja för den människan och om möjligt hjälpa henne att komma tillbaka till gemenskapn.
Om någon tillhör en kyrka där det är oklart hur man menar med nattvarden ska den inte få den hos oss. Nattvardsgemenskapen är något som gäller mellan bestämda altaren och kan inte vara individens val för dagen . lFolkkyrkans nattvard är så brokig och oklar och vi är inte allmänt taget överens i läran med det som förekommer där så därför vill vi att den som fortsätter i gemenskap med folkkyrkan tillsvidare inte kommer till nattvarden hos oss.
Om någon undrar – här kan vi lugnt lite byta meningar. Vi lever i en svår brytningstid och det är förståeligt om enskilda kristna blir förvirrade. Den enskilde kan inte heller rakt av dömas personligen för det som hans kyrkosamfund hittar på. Men vi ska söka klarhet och söka en gemenskap, som vi kan bejaka utifrån Guds Ord och vårt samvete!
”Om Herrens nattvard lära de (de lutherska församlingarna), att Kristi lekamen och blod i nattvarden verkligen är tillstädes och utdelas åt dem, som undfå sakramentet. De ogilla dem, som lära annorlunda.” Luthersk bekännelse. Augsburgska bekännelsen 1530 art. 10.
Apostlagärningarna 23
Paulus inför Stora rådet. Judarnas sammansvärjning mot Paulus. Paulus förs till Caesarea.
Martinsalen 2019-09-17, kl.19/hs
1.Stora rådet. Judarnas högsta politiska, juridiska och religiösa myndighet. Bestod av 1) översteprästerna, dvs ledande personer bland prästerna, 2) de skriftlärde och 3) de äldste. Ordet leddes av den fungerande översteprästen. Stora rådet hade enligt mönster från de 70 äldste på Mose tid. 70 medlemmar. 23 skulle vara närvarande för att besluten skulle vara giltiga. Sammanträdde vanligen i en sal inne på tempelplatsen, men de hade också en sal inom Antonia-fästningen. Troligen var detta sammanträde där. Detta är inte en rättegång utan ett öppet förhör som visserligen är mycket laddat och aggressioner mot de kristna är ackumulerade.
Ett rent samvete – det ska vi ha. Syndfria är vi inte, blir vi inte, men vi ska leva i ånger och omvändelse och i förlåtelsen så att vi kan säga: vi lever med ett rent samvete.
Framträdandet är egentligen mycket speciellt. Det har gått en lång tid sedan Paulus senast hade träffat Stora rådet, då hade det gällt det att Stora rådet gjorde honom till chefsinkvisitor för förföljelsen av de kristna. Med Stora rådets fullmakt hade Paulus dragit iväg till Damaskus. Paulus tilltal är endast här: ”Bröder!” inte som i 22:1 ”Bröder och fäder”. Paulus talar till landsmän som han anser likställda med honom som människor. Detta anger också att detta inte är ett formellt sammanträde eller ett rättegångssammanträde.
2.Översteprästen Ananias blir upprörd över Paulus anspråk och befaller att man ska slå Paulus på munnen. Sadducéerna kännetecknades av en arrogans mot dem de ansåg stå lägre i anseende. Även Kajfas i och för sig riktiga ord i Joh 11:49 har på något sätt prägeln av detta. Ananias reagerade egentligen oprovocerat bara i följd av egen ilska över denne man som han hade framför sig.
3.”Vitkalkad vägg” – är en beskrivning av ett långt och spetsfundigt drivet hyckleri. Jesus talar i Matt 23:27 om vitkalkade gravar. Att låta slå någon i en rättegång innan något är fastställt och innan den anklagade har fått svara var klart olagligt. 3 Mos 19:15.
4-5. Att Paulus inte visste vem som var överstepräst – är också i sig ett uttryck för förfallet i det judiska samfundet/samhället. Att en person som Paulus, som var väl inne i hur det judiska samfundet fungerade inte visste hur det förhöll sig i detta hänseende – pekar på dekadensen. Egentligen var översteprästämbetet ärftligt och på livstid. Nu trixade man och tillsatte i kooperation med den politiska makten överstepräster som satt bara något år ibland. I och för sig skulle man inte uttala en förbannelse över en ledare av denna dignitet. Men i sammanhanget är det uppenbart att Guds försyn gärna såg att detta blev sagt i sig. Det var ändå sanningen. Å andra sidan tillstår Paulus att han inte hade sagt detta om han vetat. Då hade han menat detsamma, men inte sagt det utan överlämnat saken åt Gud som ytterst dömer alla.
6. Paulus visste att denna hop av judiska ledare var sammansatt av såväl sadducéer som fariséer. Han tar fasta på något som fariséerna har rätt i och driver detta mot sadducéerna, som har en annan mening och kan på detta sätt spränga den kompakt negativa attityd, som möter honom i denna församling. Paulus påpekar att han själv har en klart fariseisk bakgrund och att det nu pga en av fariséernas grundteser som han står anklagad, nämligen det som gäller uppståndelsen från de döda. Det som han också och uttryckligen som kristen lärde. Se 1 Kor 15.
7. Detta utlöser en dispyt i salen.
8. De konservativa och de liberala kommer i luven på varandra. Sadducéerna gick verkligen långt i sina förnekelser.
9-10. Fariséerna gick ut med ett starkt försvar av Paulus och tumulten ledde till att befälhavaren lät vaktstyrkan ta bort Paulus från hopen och föra honom i skydd till fästningen.
11. Jesus var glad och nöjd över sitt vittne inför judarna, Paulus. Nu sade Jesus på natten till Paulus något också för oss att ta fasta på, då vi känner oss trängda till kanten pga vår kristna bekännelse. Var vid gott mod! Kristus är segraren och bekännelsen till honom kommer också att föra oss till den slutliga segern.
12. Följande dag kom intrigerna i gång och en bestämd plan om att ta Paulus av daga fastställdes. Föregående dag hade varit för retfull åtminstone för de härskande sadducéerna.
13. Mera än 40 sammansvurna inte någon liten klick.
14-15. Översteprästen blir delaktig i sammansvärjningen och han ska anhålla om att befälhavaren skickar Paulus till rådet förment så att Stora rådet nu ska utreda Pauli sak lite närmare.
16. Kristus ville ha Paulus att vittna för sig i Rom och tar därför inte ännu hem Paulus. Försynen låter Pauli systerson få veta om komplotten och denne systerson besökte Paulus i häktet, vilket får Paulus att agera för sin sak.
17. Det kommer här.
18-19. Paulus systerson får träffa befälhavaren och redogör för honom om det han vet.
20-22. Frimodigt talar denne unge man till befälhavaren och kommer med ett klart yrkande på vad som är av nöden att låta bli att göra. Befälhavaren som förstås inte kunde acceptera ett lynchningsmord inom sina domäner tar ad notam allt vad han nu får höra och begär sedan bara att Paulus systerson håller tyst med det han har berättat.
23. Situationen kräver att befälhavaren låter en viss mobilisering ske för att tryggt under skydda av natten kunna föra Paulus till Caesarea vid Medelhavskusten.
24. Riddjur, häst eller mulåsna skulle Paulus själv få och oskadd skulle han så föras till landshövdingen Felix.
25-26. Ett brev skickas med och först här ger oss Lukas namnet på befälhavaren: Claudius Lysias.
27-29. Här skildras i korthet ett längre förlopp. 30. Pga av att Paulus blev räddad undan sammansvärjningen är han nu här.
31. Och nu till det reella skeendet sedan. Genom natten tog man sig till Antipatris en bit ifrån Caesarea.
32-33. Nästa dag var man i Caesarea. Landshövding Felix – en frigiven slav. Detta säger något om ståndscirkulation, men även att en slav kunde vara något annat än vad som generellt bland oss förstås med ordet.
34. Paulus var från Cilicien, vilket skulle registreras. Paulus anklagare skulle inväntas från Jerusalem till Caesarea sedan skulle rättegångshandlingarna vidta.
Litteratur: Lenski, R.C.H. : The Interpretation of the Acts of Apostles 1934.
Thurén Jukka: Luukkan evankeliumi ja Apostolien teot. 1997.